Eleverna anser att deras inflytande på sina studier och skolan är begränsad

När eleverna skulle beskriva begreppet inflytande så var det många som förväxlade det med intryck och uppfattning. De beskrev det som att: “om man får bra inflytande så får man ett bra intryck”. I intervjun förklarade jag därefter att ha inflytande kan ses som att kunna påverka. Med tanke på att syftet med undersökningen inte var att få deras förståelse kring inflytande utan mer kunna få dem att förklara hur de ser på sin egen påverkan och om eleverna anser att det dessa två begrepp har någon relation med varandra och i så fall vilken. Att jag då gav begreppet inflytande

ett synonym anser jag inte påverkade resultatet i någon riktning.

När eleverna sedan skulle beskriva om de känner att de kan påverka eller ha inflytande i skolan och på sina studier så tyckte de flesta att den är begränsad. Skolan har ett elevråd men många elever under intervjun kunde inte ge något exempel på vad för frågor som elevrådet driver för deras räkning. Deras känsla är att ingen på skolan bryr sig om deras åsikter eller att de oftast bara glöms bort. Eleverna tror att mycket handlar om att det eleverna vill ha eller vill förändra kostar för mycket pengar och på sikt kanske inte är genomförbart. Det är bra att elevrådet finns men att det är viktigt att det är seriösa elever som driver på och får lärarna och skolan att lyssna.

5. Analys

Utifrån undersökningsresultaten kan vi konstatera att både lärare och elever säger att elevansvar främst handlar om att svara an på lärarnas instruktioner och förväntningar. Det är skolans uppgift att fostra barn och ungdomar till att få demokratiska värderingar och till att bli ansvarskännande individer (SFS 2010:800). Att ta ansvar handlar om att göra det man blir tillsagd till att göra, att följa instruktioner och aktivt delta i inlärningsprocessen i skolan. Det har att göra med ett svar på eller att svara an på ett tilltal eller ett krav som lärarna ställer, som både Dovermark (2007) Heberleins (2008) och Jons (2008) beskriver det. Eget ansvar blir således en respons eller ett svar på något och att eleverna ges en möjlighet till att svara på lärarnas tilltal och instruktioner.

Enligt lärarna så tar eleverna inte mycket ansvar för sina studier som de hade önskat. De tror att det har att göra med att eleverna inte förstår vad det innebär att gå på gymnasiet. Lärarna beskrev att det kan bero på att det ställs mindre och mindre krav på eleverna både från skolan och från samhället. Detta kan leda till att barn och ungdomar mycket väl vet sina rättigheter men glömmer att till varje rättighet tillkommer det också en skyldighet. Heberlein (2008) skriver i sin bok att varje individ ska ha rätt att kunna få ta ansvar för sina handlingar och att det är en skyldighet att man också tar ansvar för sina handlingar. Eleverna måste därmed ges tilltro och möjlighet så att de kan och vill ta ansvar för sina studier och för sina val i skolan. Eleverna själva måste få se vad det blir för konsekvens av deras handlande och själva ta ansvar för den konsekvensen. Söderström (2006) beskriver i sin bok att lärarnas tillit till eleverna påverkar hur eleverna väljer att följa reglerna eller inte. Det kan alltså förklaras till att om läraren har en negativ inställning eller en väldigt låg tillit till elevens förmåga att ta eget ansvar kan eleven anamma den inställningen och inta det beteendet som den rollen innebär. Ogden (2001) beskriver att lärarnas tillit till elevens förmåga är en viktig förutsättning för att eleverna ska kunna lära sig ta ansvar och utveckla ett ansvarsfullt beteende. Aspelin (2010) beskriver vikten av att läraren ska kunna möta eleverna som ett subjektiv och som ett egenvärde för att ett ömsesidigt förtroende ska utvecklas.

Den största skillnaden mellan lärarnas och elevernas syn och uppfattning kom till uttryck i vad som anses vara ett ansvarsfullt beteende. Lärarna lägger en betoning på att ansvarsfullhet är att individen har formulerat egna mål och även vet hur och vad hon/han behöver göra för att uppnå dem. Eleverna förväntas då att planera och själva aktivt ta nästa steg framåt för att nå målen. Lärarna ser ansvarstagande som att eleven ska ha en mer långsiktig planering för sina studier. Eleverna påpekar att vara ansvarsfull är att planera och strukturera upp alla sina arbetsuppgifter i skolan. De menar att varje individ ska ta ansvar för att veta vad som ska göras och när de ska lämnas in. Eleverna har då ett mer kortsiktigt perspektiv och ett ansvarsfullt beteende är mer att klara varje uppgift och ha koll på den dagliga rutinen. Eleverna anser att lärarna inte alltid är tydliga och förklarar inte alltid uppgiften så ibland vet inte eleverna vad de ska göra. Ofta förutsätter lärarna att eleverna själva ska ta initiativ och sätta sig in i uppgiften. Vad man kan tolka utifrån detta är att eleverna tycker det blir svårt när de läggs mycket eget ansvar på dem och

att de vill helst att lärarna ska ha en struktur med tydliga instruktioner på vad som ska göras. Detta kan kopplas samman med Dovermarks (2007) beskrivning på ansvar utifrån handlingsutrymme, där eleverna har fått befogenheter och som i sin tur förutsätter ett socialt acceptabelt handlande. Eleverna ska kunna få valmöjligheter men att de ska samtidigt göra det som förväntas av dem. Det kan också kopplas till att eleverna känner ansvar som en plåga där de blir skyldiga att följa lärarens instruktioner. Att påtvinga ett eget ansvar kan leda till att eleverna inte lär sig ta ansvar utan att det blir mer att de ska kunna lyda och göra det som sägs. Enligt Dovermark (2007) så krävs det både självdisciplin och självmedvetenhet för att kunna planera och ta ansvar för sitt arbete. Det är därför viktigt att eleverna får möjlighet att arbeta självständigt och att lärarna är tydliga med vilka krav och förväntningar som ställs. Det kan också kopplas samman till Söderströms (2006) förklaring på elevernas två olika förhållningssätt till ansvartagande, som att vara ansvarig eller hållas ansvarig för något. Den viktiga skillnaden är att i det första är att eleverna gör uppgifterna självmant medan i det andra arbetar de under en känsla av tvång. Det blir därför viktigt att läraren har en tydlig struktur och ett klart syfte som eleverna förstår och som de själva kan sätta sig in i.

I praktiken anser lärarna att det är mer ett undantag än en regel att eleverna tar eget ansvar i skolan. Lärarna beskrev att den första förutsättningen för att lära eleverna ta ansvar är att få dem att börja ta ansvar i att komma i tid och att ha med sig de material de behöver, för att i sin tur kunna delta i skolarbetet. Detta beskrev även Permer och Permer (1994) i sitt resultat för hur lärarna uppfattade elevernas ansvar i skolan. Fungerar inte dessa förutsättningar så är det svårt att ställa högre krav på det egna ansvaret eftersom det inte leder till något positivt lärande för eleverna. Lärarnas sätt att hantera denna brist på ansvarstagande är istället att begränsa kravet på att eleverna ska ta eget ansvar i undervisningen. De anpassar undervisningen och arbetsformerna till att de inte ska ställa så höga krav på förmågan till eget ansvar utan lärarna ger dem mer stöd och hjälp för att alla ska klara uppgifterna efter sina möjligheter. Lärarna är medvetna om att detta arbetssätt inte leder till att eleverna lär sig bli mer ansvarstagande men lärarnas mål är öka möjligheterna till att alla elever ska klara de lägsta kunskapsmålen för kursen. Permer och Permer beskriver också att lärarna i deras undersökning väljer att anpassa elevernas möjligheter till eget ansvar efter deras egen förmåga för att på så sätt stärka deras självförtroende. Undersökningen påpekade också på att det kan vara svårt för eleverna att hantera både nutid och framtid och det blir tryggare om läraren tar över kontrollen och begränsar den ansvariga friheten för eleverna. I detta fall blir det att ansvarstagande beror på individens mognad och förmåga till inlärning och självinsikt precis som min undersökning visar.

Eleverna påpekade att det är ibland svårt att ta eget ansvar i skolan eftersom de får en känsla av orättvisa när de märker att det inte blir någon skillnad i lärarnas betygssättning vare sig man lämnar in i tid eller inte. De trodde att gymnasiet skulle vara mer allvarligt och att lärarna skulle vara mycket mer stränga och att det skulle vara hårdare regler på skolan. Eleverna påpekade i intervjun att elevernas attityder till skolan påverkar deras vilja till att ta eget ansvar. De beskriver att grupptrycket från klassen påverkar allas ansvarstagande till att om ingen annan gör något så blir det svårt att själv vara den som viker av från gruppen. Det blir att eleverna håller sig till det som är normen i klassen. Dovermark (2007) beskriver att kunna ta ansvar handlar om att ha balans mellan känsla och tanke, att kunna styra sitt beteende utifrån moraliska koder. Eleverna

känner orättvisa i att ta ansvar när det i slutändan inte spelar någon roll för bedömningen, har att göra med att lärarna uttrycker att de moraliska koderna inte spelar någon roll och därmed blir det egna ansvaret inte viktigt i sammanhanget. Eleverna ansåg att lärarnas förväntningar på eget ansvar i skolan var ganska låg. De antyder på att de gärna ser att lärarna blir strängare och inför hårdare regler för att eleverna på skolan ska inse att kunna visa sig ansvarsfull är en viktig del i deras personliga utveckling i den demokratiska fostran. Även Söderström (2006) beskrev i sin undersökning att lärarnas förhållningssätt och utformningen av undervisningen påverkar elevernas inställning och förmåga till att ta eget ansvar. Eleverna i undersökningen anser att det är upp till läraren att uppmärksamma och visa på att det egna ansvaret har betydelse för arbetets syfte och mål i skolan.

Enligt eleverna så vill de att skolan ska ha hårdare regler och klara konsekvenser för elever som inte följer de regler som skolan och samhället har. De tror att lärarna skulle få mer respekt om de inte ger så mycket chanser utan våga ställa krav och att det blir en tydlig skillnad på bedömning för de som lämnar in i tid och gör det dem ska, i förhållande till de som inte följer reglerna och inte sköter sina studier. Det ska finnas en anledning till att vilja visa på ansvarstagande beteende framför att vara oansvarig och ofokuserad. Detta kan också kopplas samman med att eleverna styrs av sitt moraliska ansvar i samspel med andra. Heberlein (2008) beskriver det som att en individs moraliska känsla styr vad individen väljer och inte väljer att ta ansvar för. Om normen är att inte ta ansvar påverkar detta samspelet och det läggs ingen större vikt vid det egna ansvaret i sammanhanget. Enligt Ogden (2003) så skapas och utvecklas en individs sociala kompetens i samspel med andra. Eleverna utvecklar sin sociala kompetens genom att utnyttja de förutsättningar och möjligheter de får i skolan. De utvecklar en förmåga att anpassa sig efter omgivningen och alla som är integrerade. Eleverna anpassar sig till hur gruppen fungerar och är i olika sammanhang och agerar utifrån vad som förväntas av de normer som skapas i gruppen. Dovermark (2007) och Söderström (2006) beskriver att förmågan till att ta eget ansvar utgår från en inre kontroll. Den inre kontrollen är den fria viljan som man har i samspel med andra människor. Det krävs utrymme och tid för självreflektioner av olika sammanhang för att kunna utveckla sin egen repertoar för vad som är ansvarsfullt agerande i ett visst sammanhang.

Lärarna anser att eleverna inte har några tidigare erfarenheter av att ta ansvar. De beskrev att individens mognad, vad de lärt sig från grundskolan och hur de får lära sig ta ansvar hemma kan vara några bakomliggande orsaker. De vet att eleverna har olika förutsättningar och det påverkar deras förmåga till att ta ansvar i skolan. Lärarna pekar på att elever som inte kan ta sitt ansvar behöver mer stöd och struktur men att det ska finnas gränser för hur mycket hjälp och stöd eleverna ska få. Lärarna beskriver att det är många elever som själva väljer att inte ens ta ansvar för de mest grundläggande förutsättningarna som att komma i tid och ha med sig material. Både lärare och elever uttrycker att det ofta finns andra saker som lockar mer och på så vis stör elevernas koncentration på skolarbetet. Eleverna har inte självkontrollen att på sikt välja bort de sociala nätverken på internet framför skolarbetet. Lärarna har svårt att konkurrera med dessa och det blir svårt att få elevernas fulla uppmärksamhet under lektionerna.

5.1 Diskussion

Vid fundering på varför det är sådan brist på ansvarstagande bland eleverna så beskriver lärarna att de saknar verktyg för att hantera sådant på skolan. De beskrev att för att kunna få bukt på denna brist på ansvarstagande kan man eventuellt införa hårdare regler på skolan och för undervisningen. Men problemet de såg i detta var att om lärarna blir allt för stränga kanske eleverna väljer bort att gå på denna skola och att det blir att lärarna får dåligt rykte. Om antalet elever som söker sig till gymnasiet skulle minska, så blir det också färre lärarjobb, vilket påverkar lärarna negativt. De anser att de istället för att underkänna elever så lägger de ner mer tid och energi på att försöka anpassa undervisningen och begränsa elevernas valmöjligheter så de klarar de allra lägsta målen och betygen för kursen. Detta ger en klar bild till att lärarna är rädda för att kräva för mycket av eleverna. De säger att deras arbetssätt inte bidrar till att eleverna lär sig ta ansvar och därmed bidrar de inte heller till att fostra eleverna till demokratiska medborgare som är skolans huvuduppgift enligt skollagen. Vad ska gränsen gå? Ska lärarna ge eleverna mer frihet att få ta eget ansvar och då också få ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar men då riskera att fler elever inte klarar skolans olika kunskapskrav? Ska lärarna begränsa elevernas frihet till eget ansvar och ge dem mer hjälp och stöd för att klara kunskapskraven för kursen?

Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska lärarna anpassa undervisningen efter varje elevs behov men skolan ska också fostra eleverna till att bli ansvarstagande individer. Det blir en motsägelse i att på sikt anpassa undervisningen till allas olika behov och därmed begränsa möjlighet till eget ansvar och samtidigt ge eleverna den fria viljan till att kunna ta ansvar. Söderström (2006) förklarar att eleverna måste ha utrymme för den fria viljan i förhållande till de krav som ställs på dem. Att eleverna själva ska få välja och gå på sin egen känsla för vad som är ansvarstagande för dem. Dovermark (2007) påpekar att ansvarstagande är en process där individen samspelar med omgivningen och utifrån sina tidigare erfarenheter bedömer vad som är ansvarstagande för honom/henne. Det förutsätter att eleverna har tidigare erfarenheter av ansvarstagande och att individen har förmågan till ansvar och självständighet för att de ska på egen fri vilja kunna avgöra vad som är ansvarstagande. Problematiken i detta är att enligt lärarna är det få elever som faktiskt behöver ta eget ansvar eller så får de för mycket ansvar att sköta sig själv. Det påverkar givetvis för hur de ser på ansvarstagande i skolan. Deras normaliserande bild av låga krav och låg tillit speglar inte alltid det som är grundsynen för en demokratisk fostran till ansvarskännande individer.

Vart ska gränsen gå för stöd och struktur i skolan? Vilka riktlinjer finns för lärarna att följa när det kommer till elevernas uppförande och ansvarstagande? Detta är något som lärarna brottas med dagligen och det verkar inte finnas några självklara riktlinjer för vilka krav som kan ställas på eleverna i skolan. Det som finns i styrdokumenten och skollagen är klara direktiv på att det är lärarens ansvar att ge varje enskild individ de stöd den behöver och att anpassa undervisning och arbetsform efter deras behov. Hur ska man då kunna fostra eleverna till att bli ansvarskännande individer om det inte ställs några klara direktiv på elevernas ansvarstagande och uppförande i skolan? Skolan och framförallt lärare behöver klara riktlinjer för vad man får göra och vilka konsekvenser som är rättvisa och befogade att ge när eleverna eller lärarna inte följer skolans

regler och/eller samhällets normer.