Elevernas oro

Temat beskriver den oro eleverna upplever beträffande deras läs- och skrivsvårigheter kopplat till extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning. I temat har det uppstått tre underteman som jag har valt att kalla oro att inte räcka till, oro att inte synas, och oro att inte

passa in. De tre olika upplevelserna av oro, speglar den komplicerade känslomässiga situation

som eleverna upplever att de befinner sig i när de pratar om sina behov kontra anpassningar. Analysen visar elevernas olika känslobeskrivningar av oro, vilka är starkt förknippade med deras läs- och skrivsvårigheter.

Eleverna vittnar om oron att inte räcka till. De upplever en stress att inte nå kunskapskraven. Det är viktigt för eleverna att nå så höga kunskapskrav som möjligt för att konkurrera med andra elever om populära gymnasieplatser. De upplever att vara i läs- och skrivsvårigheter gör att skolarbete blir mödosamt och känslan av att inte räcka till, infinner sig hos dem. Att skolan upplevs kämpig är främst på grund av de massiva textmassorna och skriftliga produktioner som skall genomföras under senare delen av högstadiet. I arbetet med detta, är det enligt eleverna själva svårt att hinna med och att prestera på den nivå som krävs för att vara godkänd och mer därtill. När eleverna pratar om anpassningar som kan göras för att minska belastningen för dem kring textmassa och skriftlig produktion, i syfte att stödja deras behov, upplever eleverna att det kan bidra till att läraren inte anser att de räcker till på riktigt. Att anpassningarna är ett ”fusk” som eleverna får tillgång till och att det i bedömning ska visas sig att de fått så pass mycket anpassat till sig att bedömningen blir missvisande.

I2: Kan ju vara så att jag har… att det jag får hjälp med kanske är som fusk liksom… och lärarna kanske hjälper mig men sen när de ska sätta betyg tänker de liksom att.. jaja hon kan ju inte själv… och så blir det dåligt för mig och mitt betyg. … egentligen kanske inte lärare får göra så men jag vet att vissa tänker så… att man ska klara sig själv annars kan de inte säga att det jag gjort med massa hjälp är ok för betyget.

Anpassningar är för eleven start förknippat med hjälp och att det är något som inte är kompatibelt med bedömning av vad eleven faktiskt kan och presterar på egen hand. Enligt eleverna anser lärarna att anpassningar innebär att eleven inte klarar av skolarbetet på egen hand och att deras arbete då inte skall värderas lika högt när det kommer till bedömning och betyg. Det skapas en oro hos eleverna att inte räcka till och anpassningar känns inte motiverande enligt eleverna.

I motsats till elevernas upplevelse att inte räcka till och därmed försöka att inte använda anpassningar ligger oron att inte synas. De upplever att om de inte visar framfötterna och berättar för läraren vad de anser att de behöver och efterfrågar anpassningarna i klassrummet, blir deras behov osynliga i mängden och de får inte förutsättningarna att agera på samma villkor som alla andra. Eleverna oroar sig över att de själva ska behöva informera om deras behov och förutsättningar till lärarna för att vara säker på att lärarna vet om det.

I2: De kanske inte ens vet att jag har läs- och skrivsvårigheter?.... mentorn min skulle maila ut detta till alla som hade mig i ämne. Men ingen har sagt nått till mig och jag har ju inga. Ska jag säga till dem? Annars kanske jag inte märks av, va och då kanske jag inte klarar mig. Med betyg alltså.

Upplevelsen av att lärarna saknar vetskap om deras behov bidrar till en oroskänsla hos eleverna. Risken att bli osynlig växer och skapar oro hos eleven.

En ytterligare oro som eleverna beskriver är oron att inte passa in. Eleverna berättar att de då och då tänker på att de är annorlunda, att de har ett avvikande beteende eller avvikande behov som inte liknar övriga i klassen. Eleverna upplever inte att de utsatts för kränkande ord, blickar eller rykten gällande deras läs- och skrivsvårigheter och extra anpassningar men att det finns en oro att det kan uppkomma om de utmärker sig från mängden. Eleverna beskriver känslan som handlar om att andra elever i klassen och på skolan ska se att de får något utöver det vanliga, att det får hjälp med något som andra inte får och i och med det skapa en rättvisediskussion i klassen. Detta handlar främst om sådant som visuellt tydliggör det avvikande. Denna oro bidrar till att eleverna kan avstå från vissa anpassningar i det avseendet att slippa vara utmärkande och annorlunda.

I6: Nä precis, inte vara annorlunda... [lång paus].. jag har sett en person som gått runt med dator… Jag vill för det första inte gå och släpa runt på den men jag vill inte att folk ska snacka om att hon kanske får mer hjälp än hon skulle få… men nu är det strunt samma.

Citatet speglar just oron att inte passa in, att inte vara annorlunda. Det visar framförallt rädslan av att bli utfryst från gemenskapen genom att det ska pratas bakom ryggen på eleven, ges kränkande blickar och kommentarer utanför klassrummet. Likaså rädslan att skapa en diskussion kring rättvisa i frågan om vem som får vilket stöd och varför. Eleverna vill passa in, de vill inte vara avvikande.