Intervjuer har även gjorts med företrädare för DBU och SvFF. För- bunden är betydelsefulla aktörer eftersom de utformar och utfärdar kraven samt auktoriserar en arena om den uppfyller kraven. Ytterli- gare orsak till att inkludera förbund var att tidigare forskning påvi- sat att de har en betydande roll för utformningen av den kommunala anläggningspolitiken (Bergsgard et al., 2009; Rafoss & Troelsen, 2010; Sjöblom, 2015). Beslutet att inkludera dessa gjordes tillika en- ligt Lundquists (1992) tanke om att förvaltningens kunskap, storlek och i viss mån kontinuitet också är applicerbar på fotbollsförbun- den. Både det danska och svenska fotbollsförbundet tillhör de största specialförbunden i respektive land, och precis som i en kom- mun har de både valda företrädare samt personer med förvaltnings- mässiga uppgifter. För denna avhandlings vidkommande ansågs det därför, i ljuset av förbundens storlek och utformning, att de som hade ansvar för anläggningsfrågor eller specialkunskap inom områ- det var bäst lämpade att intervjua.
Vidare genomfördes intervjuer med företrädare för HIK och ÄFF. Föreningarna är intressanta då de rör sig i två olika system, dels i ett att det ofta är tjänstemän som styr och inte politiker. Mikael Gran-
berg, Stig Montin och Johan Mörck (2000) poängterar i samman- hanget att vagt formulerade politiska mål lämnar stort utrymme för professionella bedömningar i förvaltningen. Vidare tillägger de att delegeringen är långtgående, och att tjänstemän därmed förhållan- devis fritt kan utforma verksamheten.
Arenaprocessen i Ängelholm illustrerar den kommunala förvaltning- ens förhållandevis stora påverkan på politiken. I tjänsteutlåtanden som där togs fram fick förvaltningens förslag till beslut i stort sett alltid genomslag, det vill säga att en majoritet av politikerna nästan alltid röstade för dessa förslag. Lundquist (1992) menar att det finns tre egenskaper hos förvaltningen som stärker dess makt i förhållande till politiker och som ger de stora möjligheter att påverka styrnings- kedjan. En av dessa är kunskap. Kunskapen om politikens verkliga innehåll är i hög grad cementerad i den förvaltningen, och den har specialkunskaper. Specialkunskapen är generellt svår för en enskild politiker att uppnå eller inneha, i synnerhet på kommunal nivå i Ma- riagerfjord och Ängelholm, där alla politiker inte är det på heltid. Den andra egenskapen är storleken. Sett till den och på kontakty- torna inom många förvaltningar kan de vara svåra för politiker att kontrollera och överblicka. En konsekvens kan bli att det blir pro- blematiskt för politikerna att utöva en ändamålsenlig förvaltnings- styrning. Som tredje egenskap pekar Lundquist (1992) på kontinui- teten. Eftersom politiker väljs för ett uppdrag på en bestämd tidspe- riod, är det större rotation bland politiker än på tjänstemän. Därut- över arbetar tjänstemän fortlöpande med sina respektive sakområ- den, vilket innebär att det finns en annan aktualitet i förvaltningen relativt den politiska sfären.
Tjänstemännen som intervjuades för avhandlingen arbetade nöd- vändigtvis inte specifikt med idrottsfrågor i kommunen. Några av dessa hade ett mer överordnat ansvar inom förvaltningen, där are- nan blev en del av det övergripande strategiska arbetet i kommunen (se bilagor). Spridningen ligger i linje med Alexander Paulsson (2014), som hävdar att en arenaprocess vanligtvis spänner över flera kommunala områden. Till intervjuerna blev kommunföreträdarna
endera strategiska utvalda via kommunala dokument som berörde arenaprocessen, eller av den specifika kommunen som önskade att en viss person skulle delta. I förhållande till de utifrån enkäten upp- följande intervjuerna blev de fyra kommunerna utvalda antingen på grund av att de befann sig i, alternativt precis avslutat en arenapro- cess, eller att de hade stått värd för U-21 EM i fotboll för herrar 2011, då kommunen skulle anpassa sig till UEFA:s arenakrav. Intervjuer med politiker har icke desto mindre genomförts, vilket fallet Mariagerfjord illustrerar. Anledningen till att tonvikten där la- des på politiker är att klubben och inte kommunen är ägare till are- nan. Frågor i arenaprocessen som annars är kommunala angelägen- heter såsom upphandling och samråd, blev därför inte aktuella. Där- för var förvaltningens roll begränsad. I stället var kommunens hu- vudsakliga uppgift i processen att fatta beslut om huruvida de skulle medfinansiera en anpassning till DBU:s arenakrav eller ej.
Elitfotbollens företrädare
Intervjuer har även gjorts med företrädare för DBU och SvFF. För- bunden är betydelsefulla aktörer eftersom de utformar och utfärdar kraven samt auktoriserar en arena om den uppfyller kraven. Ytterli- gare orsak till att inkludera förbund var att tidigare forskning påvi- sat att de har en betydande roll för utformningen av den kommunala anläggningspolitiken (Bergsgard et al., 2009; Rafoss & Troelsen, 2010; Sjöblom, 2015). Beslutet att inkludera dessa gjordes tillika en- ligt Lundquists (1992) tanke om att förvaltningens kunskap, storlek och i viss mån kontinuitet också är applicerbar på fotbollsförbun- den. Både det danska och svenska fotbollsförbundet tillhör de största specialförbunden i respektive land, och precis som i en kom- mun har de både valda företrädare samt personer med förvaltnings- mässiga uppgifter. För denna avhandlings vidkommande ansågs det därför, i ljuset av förbundens storlek och utformning, att de som hade ansvar för anläggningsfrågor eller specialkunskap inom områ- det var bäst lämpade att intervjua.
Exempelvis är det av vikt att poängtera att det nödvändigtvis inte finns en samsyn bland alla svenska kommuner kring SKL:s utspel och policydokument. SKL (2011) framhåller själva att det är upp till varje enskild kommun att fatta beslut baserade på de lokala förhål- landena. Likväl menar Sjöblom (2015) att SKL har en påverkan på kommunernas självständiga ställningstaganden i förhållande till an- läggningar, varför SKL som organisation och deras agerande gente- mot de standardiserade arenakraven blir intressant att studera.
Andra företrädare
Utöver företrädare för kommuner och idrotten har tidigare forsk- ning kring den skandinaviska anläggningspolitiken även visat att privata aktörer kan ha en påverkan på kommunala arenaprocesser (Bergsgard et al., 2009; Paulsson, 2014; Wøllekær, 2009). Utifrån denna kunskap fanns i fallstudierna kring Mariagerfjord och Ängel- holm en särskild uppmärksamhet på en eventuell påverkan från pri- vata aktörer, dels tillfrågades de kommunala aktörerna vid intervju- tillfällena om vilka olika aktörer som hade medverkat i arenaproces- sen, dels kontaktades i fallet Ängelholm klubbens huvudsponsor di- rekt via e-post. Företrädare för sponsorn underströk i ett svar att företaget inte hade varit en del av processen. I intervjun med ÄFF:s ordförande pekade även denne på avsaknaden av privata aktörer som kunde hjälpa klubben att få till stånd en ny arena. Därjämte är det misslyckande upphandlingsförfarandet av finansieringen av are- nan en indikation på att kommersiella aktörer lyste med sin från- varo.
Andra aktörer och organisationer som skulle kunna vara relevanta i sammanhanget är paraplyorganisationerna Danmarks Idrætsfor- bund (DIF) och RF samt andra specialförbund. Detta då dessa och andra förbund också har önskemål och krav de önskar få uppfyllda med hjälp av offentliga medel (se bl.a. DIF, 2015; RF, 2015). På lokal nivå skulle andra klubbar – både inom bredd och elit – vara av intresse, för att på så vis utöka bilden av vilka möjliga idrottspoli- tiska utmaningar och konsekvenser kring övriga anläggningar de idrottsligt, där de som mottagare av kraven måste uppfylla dessa för
att kunna delta i en specifik division, dels är de en del av och rör sig i ett lokalpolitiskt system och inom vissa specifika institutionella ra- mar. Detta då de i stor utsträckning är beroende av kommunal del- aktighet för att kunna infria de standardiserade arenakraven från förbunden. Varken HIK eller ÄFF är stora organisationer, och klub- barna har få anställda. Därför kunde jag inte luta mig mot Lundquist (1992) utan i stället genomfördes intervjuer med klubbarnas ordfö- rande. Samma princip gällde intervjun med intresseorganisationen för danska elitklubbar i Danmark, Divisionsforeningen. Den ägde där rum med dess direktör.
I överensstämmelse med Sjöblom (2015) får de utvalda representan- terna företräda organisationens åsikter generellt. Det gäller inte bara för intervjuerna med klubbarna, utan också i de med kommunala företrädare i förvaltningen samt förbundsföreträdare. Strategin kan innebära en risk för diskrepans mellan organisationernas officiella åsikter och individernas. Emellertid bör denna vara förhållandevis liten, då de utvalda företrädarna innehaft ett huvudansvar inom ett område i respektive organisation. Mats Alvesson och Stanley Deetz (2007) menar därtill att få personer väljer att skildra en verklighet som skulle skada deras egna intressen, och att det finns en tendens att vara sin organisation trogen. Därför får företrädarna represen- tera sin organisations åsikter och intressen.