Följande kapitel innehåller prognoser från Riksbanken som kommer hantera penningpolitiken, hushållens skuldsättning, arbetslöshet, inflationen och BNP. Sedan följer en presentation av variablerna som använts i studien samt resultaten.
3.1 Penningpolitiken
Enligt riksbankslagen så är målet med penningpolitiken att hålla ett fast penningvärde. Med andra ord är målet att den årliga förändringen av konsumentprisindex ska vara 2 %.
Penningpolitiken ska också stödja den allmänna ekonomiska politiken för att uppnå hållbar tillväxt, men även hög sysselsättning. Följande mål uppfylls genom att Riksbanken
Sveriges Riksbank använder sig av flexibel inflationsmålspolitik. (Riksbanken 2014b, s.39-40)
Figur 8 - Reporänta med osäkerhetsintervall
Källa: (Riksbanken 2014b, s.7)
Vad kan Riksbanken göra för att stimulera ekonomin när styrräntan är noll? Enligt Riksbanken (2014b) behövs inga vidare penningpolitiska åtgärder i nuläget. Under finanskrisen 2008-2009 var det många centralbanker som sänkte sina styrräntor väldigt mycket, i många fall till nästan noll. Det gjorde de för att motverka låg inflation och
lågkonjunktur. Dessutom valde många centralbanker att driva en expansiv penningpolitik för att stimulera ekonomin. I Sverige är situationen annorlunda då finansiella marknader och finanssektorn fungerar ganska bra, utlåningen till hushåll och företag ökar, räntor på både kort och lång sikt är låga och kronan är inte alltför stark. Både BNP och sysselsättningen stiger, enligt Riksbanken är den ekonomiska utvecklingen på rätt väg. Anledningen till att reporäntan ligger på noll är för att inflationen är väldigt låg, och har blivit lägre än man trott i tidigare prognoser, därför kommer reporäntan fortsätta vara låg tills inflationen börjar stiga. Det innebär en mer expansiv penningpolitik för att få inflationen att stiga mot 2 % tillräckligt snabbt och samtidigt minska eventuell risk att inflationsförväntningarna faller på längre sikt. Enligt Riksbanken ska penningpolitiken vara tillräcklig för att stimulera efterfrågan och även påverka KPIF att stiga och nå 2 % i början av år 2016. Enligt Riksbankens prognos kommer styrräntan ligga kvar på noll till mitten av 2016 (se figur 8). (Riksbanken 2014b, s.39-40)
Hushållens skuldsättning
De låga räntorna bidrar till att hushållens skuldsättning ökar och även känsligheten för ränteförändringar då ränteutgifterna vid varje given räntenivå är större. De flesta av de svenska hushållen har bostadslån som är tagna till rörlig ränta. Det leder till att förändringar i räntan får ett direkt genomslag på hushållens ränteutgifter. Det är risker som måste hanteras då de låga räntorna förväntas vara fortsatt låga under en längre period. De låga räntorna bidrar till att konjunkturen stimuleras och bostadspriserna ökar. Det i sin tur medför en större skuld hos hushållen (se figur 9). Som det ser ut i nuläget i ekonomin så är det inte långsiktigt hållbart. (Riksbanken 2014b, s.19-20)
Om hushållen minskar sina skulder i en ganska snabb takt så påverkas både efterfrågan och arbetslösheten kraftigt. Det kan även resultera i svårigheter att stabilisera inflationen runt inflationsmålet. När reporäntan är noll bidrar det att hushållen är mer benägna att låna och ökar sin skuldsättning. Om styrräntan var högre skulle risken med skuldsättningen minskas men å andra sidan skulle det medföra en risk för ännu lägre inflation. Det medför då att inflationsmålets roll som nominellt ankare för prisbildningen och lönebildningen blir svagare. (Riksbanken 2014b, s.19-20)
När styrräntan är låg, och kommer fortsätta vara låg under en längre period blir det alltmer viktigare för andra politikområden att hantera riskerna med både skuldsättningen och
utvecklingen på bostadsmarknaden. Den kanske viktigaste effekten ur ett makroperspektiv är att motståndskraften i banksystemet förstärks. För att skapa en långsiktig hållbar utveckling krävs det åtgärder som minskar riskerna för hushållens krediter. De som ansvarar för det området är regeringen och andra myndigheter. Några exempel på åtgärder som skulle kunna användas är skärpta amorteringskrav, bolånetak, ändrad avdragsrätt för ränteutgifter och att miniminivåer används i de kalkyler som bankerna använder vid kreditprövningar när hushållen söker lån. En annan viktig faktor är att reformer genomförs som bidrar till att bostadsmarknaden fungerar bättre. (Riksbanken 2014b, s.19-20)
50 70 90 110 130 150 170 190 70 73 76 79 82 85 88 91 94 97 00 03 06 09 12 15 Figur 9- Hushållens skuldsättning
Källa: (Riksbanken 2014c)
3.2 Konjunktur- och inflationsutsikterna
I omvärlden så förväntas konjunkturen att fortsätta förbättras långsamt. Konjunkturen i Sverige fortsätter att bli bättre på grund av hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar. Långsiktigt väntas även konsumtionen vara en viktig del till landets tillväxt. Exporten kommer att stärkas i samband med att omvärldskonjunkturen förbättras. Arbetsmarknaden kommer de kommande åren att stärkas och arbetslösheten kommer minska. Både BNP och sysselsättningen har ökat i relativt god takt, men trots det har inflationen fortsatt vara lägre än väntat. Penningpolitiken behöver bli mer expansiv då inflationstrycket är lägre än det tidigare visat i prognoserna. Riksbankens bedömning är att reporäntan ska förbli noll tills mitten av år 2016, då den kommer att höjas successivt. Riksbanken har tagit fram en prognos för
Figur 10 – BNP med osäkerhetsintervall
Källa: (Riksbanken 2014b, s.6)
3.3 Alternativa scenarier och risker
Det kan skapas oro på de finansiella marknaderna om osäkerheten i euroområdet fortsätter. Om omvärldens penningpolitik inte kan förhindra det kan det leda till att investerare föredrar mer likvida valutor. Det skulle innebära att den svenska kronan antagligen skulle försvagas. En lägre tillväxt i omvärlden skulle också kunna minska efterfrågan på svensk export dels p.g.a. att inflationen i omvärlden är låg. När osäkerheten ökar minskar även konsumtionen och investeringarna vilket kan leda till en minskning av efterfrågan på svenska varor och tjänster. Med en lägre efterfrågan följer oftast en minskning av efterfrågan på arbetskraft som i sin tur kan leda till en högre arbetslöshet. Man kan också tänka sig att scenariot innebär ett lägre resursutnyttjande. När det inträffar så blir löneutvecklingen mer återhållsam vilket gör att prisökningstakten försämras. Då blir resultatet en något lägre inflation. Om så är fallet behövs det en ännu mer expansiv penningpolitik vilket skulle innebära att en höjning styrräntan kommer att fördröjas. (Riksbanken 2014b, s.21-26)
Skulle omvärlden bli starkare än förväntat talar det för en bättre utveckling. Om tillväxten stiger i omvärlden får den svenska ekonomin en stabiliserande effekt på de finansiella
på svenska varor och tjänster leder till en ökning av arbetskraft och en minskning av
arbetslösheten. När tillväxten är god medför det att den svenska kronan kommer att stärkas. De inhemska priserna, i utländsk valuta räknat, kommer öka. Effekten blir högre
BNP-tillväxt, resursutnyttjande, högre löner och en något högre inflation. Inflationen ökar lite p.g.a. att importpriserna och löneutvecklingen hämmar växelkursförstärkningen. Om inflationen blir något högre så skulle det kunna leda till en höjning av reporäntan. Eftersom inflationen varit låg under en längre period är det viktigt att ta hänsyn till inflationsförväntningarna och att de är förankrade vid målet. Det mest sannolika är att ett litet inflationstryck inte skulle leda till någon förändring av reporäntan i nuläget. (Riksbanken 2014b, s.21-26)
3.4 Data
Studien består av data som hämtats från konjunkturinstitutet, Riksbanken och SCB. De två oberoende variablerna som används är BNP-gap och inflationsavvikelsen. Den beroende variabeln är reporäntan. Inledningsvis gjordes en regression med de båda oberoende variablerna, men då blev resultatet inte som förväntat. Vikterna vi fick fram av multiregressionen verkade orimliga och inte tillförlitliga. Det fick oss att misstänka seriekorrelation. Seriekorrelation mellan de två variablerna inflationsavvikelsen och BNP-gapet var sannolikt. De två variablerna påverkar antagligen varandra för att priserna räknade i BNP-gapet är nominella, medan priserna i inflationsavvikelsen är reala. Därför beslöt vi oss för att göra en partiell analys för att skatta storleken på koefficienterna i Taylorekvationen. Tabeller på regressionerna finns under bilagor. Nedan följer resultatet på den partiella analysen:
Regressionen är gjord så att respektive variabel är beräknad genom att utesluta den andra variabeln i modellen, först BNP-gapet och sedan inflationsavvikelsen för att få fram
marginaleffekten. Då visar även regressionen hur de enskilda variablerna påverkar reporäntan. Resultatet i regressionen visar att Riksbanken tar mer hänsyn till inflationen än BNP när de fattar ett beslut om reporäntan.
R2 indikerar hur mycket av variansen av y kan förklaras av variansen i den oberoende variabeln x. Att använda R2 som mått på sambandet kan vara en tvivelaktig indikator, enligt Wooldridge (2013). Regressionen visar att R2 för inflationen är 0,096, och 0,593 för BNP-gapet. Det visar på att BNP påverkar reporäntan mer än inflationen.
Taylor-regeln utgick initialt från vikterna 0,5 på varje variabel; inflations- och BNP-gapet (Taylor 1993). Vikterna 0,647 (inflationen) och 0,454 (BNP) verkar rimliga. Vi ville undersöka om Riksbanken använt sig av Taylor-regeln, samt hur korrekt vikterna i regressionen blev. Vi körde två slumpmässiga stickprov med siffror från BNP-gap,
Inflationsgap och reporänta från två tidpunkter. Tidpunkterna var 2002, kvartal 2 och 2014, kvartal 1. Detta applicerades på regressionen med de uträknade vikterna:
Data 2002, kvartal 2:
Detta ger formeln:
Data 2014, kvartal 1:
Detta ger formeln:
På data från 2002 blev det en differens mellan uträknade reporäntan och den faktiska på 0,645228, alltså15%. Från data från 2014 blev samma differens 0,66706, alltså 88,9%.
Då regressionen körs partiellt med reporäntan som beroende variabel i förhållande till hushållens skuldkvot som oberoende variabel, så blir koefficienten -0,036. Det går inte att utläsa om Riksbanken tar hänsyn till skuldkvoterna, då koefficienten kan liknas till noll.