Enligt direktivet ska medlemsstaterna rekommendera olika aktörer, att de ser till att det installeras utrustning och system för användning av el, värme och kyla från förnybara energikällor samt för fjärrvärme och fjärr- kyla. Dessutom ska medlemsstaterna uppmuntra administrativa organ att ta med uppvärmning och kylning från förnybara energikällor i planerin- gen av stadsinfrastrukturen. Medlemsstaterna ska även främja användnin- gen av värme- och kylsystem som drivs med energi från förnybara energikällor och system som ger betydande sänkningar av energianvänd- ningen.
Att uppfylla dessa delar i direktivet är för Sveriges vidkommande ingen stor fråga. Dels finns redan fjärrvärme i de flesta av landets kom- muner, dels har våra byggnader i hög utsträckning flexibla system för uppvärmning. Dessutom används i mycket hög utsträckning, i ett euro- peiskt perspektiv, energi från förnybara källor i landets byggnader. Nedan ges sammanfattning av hur det ser ut på dessa områden i det svenska byggnadsbeståndet.
Andel energi från förnybara källor vid
produktion av fjärrvärme och fjärrkyla
Användningen av förnybar energi i förhållande till slutlig energianvänd- ning har i Sverige stadigt ökat sedan början av 1990-talet och uppgick år 2007 till 42 procent. I figur 1 redovisas utvecklingen i Sverige från 1990 till 2008. En ökad användning av förnybar energi för fjärrvärmeprodukt- ion samt en kraftigt ökad användning av biobränslen inom industrin utgör viktiga förklaringar till utvecklingen sedan 1990. Sedan 2003, då elcerti- fikatsystemet infördes i Sverige, har en ökad elproduktion från förnybara källor också bidragit till en högre andel förnybar energi. Den förnybara elproduktionen samt användningen av biobränsle inom industrin svarade 2007 för de största bidragen till andelen energi från förnybara källor.
Figur 1 Sveriges totala andel förnybart 1970–2008 i procent 2 25 30 35 40 45 50 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 Andel förnybar energianvändning
Andel energi från förnybara källor vid
produktion av fjärrvärme och fjärrkyla
I början av 1970-talet användes i stort sett uteslutande olja för produktion av fjärrvärme. Trots oljekriserna på 1970-talet tog det en bit in på 1980- talet innan oljeanvändningen för produktion av fjärrvärme minskade. När oljan fasades ut på allvar i början av 1980-talet, ökade användningen av kol och koks för fjärrvärmeproduktion, men under 1990-talet minskade även denna användning. Samtidigt som oljan minskade ökade den till- förda energin för produktion av fjärrvärme från elpannor, värmepumpar och spillvärme från industrin.
Biobränsleanvändningen för produktion av fjärrvärme har sedan 1990- talet ökat dramatiskt, och har till stor del ersatt olja. År 2008 var den till- förda energin från biobränslen för fjärrvärmeproduktion 25,5 TWh att jämföra med samma siffra för år 1970 som uppgick till 1 TWh. Tillfört bränsle i fjärrvärmeproduktionen redovisas i tabell 1. I värmepumpar ut- görs cirka 2/3 av förnybar energi och 1/3 utgörs av el. Totalt kom cirka 54 procent av värmeproduktionen år 2008 från förnybara källor.
Tabell 1. Tillfört bränsle i värmeproduktion år 2008.( Sv. Fjärrvärme)
Bränsle/Energibärare [TWh] Industriell spillvärme 3,8 Avfall 7,7 Avfallsgas 0,9 Biobränsle 25,5 Torv 2,5
Värmepumpar (inkl. el) 4,8
Övrigt 1,0
Hjälpel och el till elpannor 1,7
Fossilt bränsle 4,6
Summa bränslen till värme 52,7
Värmeleveranser 47,8 gram CO2 per kWh fjärrvärme (74,2)
2
4. Energi från förnybara källor 33
System för distribution av värme och kyla
Enligt direktivets artikel 13 punkt 3 ska medlemsstaterna rekommendera olika aktörer att installera ”utrustning och system för användning av el, värme och kyla från förnybara energikällor, samt för fjärrvärme och fjärr- kyla”. När konsekvenserna av direktivet tolkas måste det beaktas att Sveriges infrastruktur för distribution och försörjning av värme skiljer sig från genomsnittet i unionen. Sverige har sedan länge ett väl utbyggt fjärr- värmenät i de flesta av landets kommuner. I figur 2 redovisas utvecklin- gen av fjärrvärme i Sverige från 1970 till 2008.
Cirka 80 procent av alla flerbostadshus och lokalbyggnader får värme via fjärrvärme eller via närvärme. I småhusen är dock andelen fjärrvärme betydligt lägre. Det beror i hög utsträckning på att fjärrvärme har höga fasta kostnader för ledningsnät och att många småhusområden är för värmeglesa för att det ska vara ekonomiskt möjligt att ansluta dem.
Figur 2. Användning av fjärrvärme, 1970–2008, TWh3
0 10 20 30 40 50 60 19 70 19 72 19 74 19 76 19 78 19 80 19 82 19 84 19 86 19 88 19 90 19 92 19 94 19 96 19 98 20 00 20 02 20 04 20 06 20 08 Förluster Bostäder, service m m Industri
Att rekommendera olika aktörer att installera värmesystem möjliga att ansluta till fjärrvärme är heller ingen stor fråga i Sverige. Vi har redan vattenburna system för värmedistribution i de flesta byggnader. I flerbo- stadshus har 94 procent av beståndet vattenburen värme. För lokaler är andelen 76 procent och för småhus 70 procent. I nya byggnader är ande- len ännu större.
När det gäller fjärrkyla är den inte utbyggd i samma utsträckning som fjärrvärmen. Det beror bland annat på att endast en mindre andel av alla byggnader har komfortkyla installerad. Enligt Energimyndighetens årliga publikation, Energiindikatorer (2008), anges att år 2006 levererades 0,8 TWh fjärrkyla, och 37 procent av kylan ansågs som förnybar. För lokalt producerad kyla, i huvudsak kompressorkyla, finns inga uppgifter i rap- porten. I registret över energideklarationer finns dock uppgifter om all komfortkyla. Av dessa uppgifter framgår att 124 miljoner m2 (Atemp)
lokaler (kyla finns främst i olika lokalbyggnader) har deklarerats (2010- 09-30). Till dessa byggnader levereras totalt 1,0 TWh per år. Av den totala mängden kyla utgör fjärrkyla 0,58 TWh/år och el till kompressor- kyla utgör 0,46 TWh/år.
3
Sveriges alla lokalbyggnader har emellertid ännu inte deklarerats. Om energimängderna i registret räknas upp med hjälp av officiell statistik kan en uppskattning av levererad energi för kyla i hela lokalbeståndet göras4. Enligt officiell statistik finns det cirka 160 miljoner m2 lokalarea. Om den arean likställs med Atemp (den area som uppges i deklarationerna) skulle
totalt till hela lokalbeståndet en energimängd motsvarande cirka 1,3 TWh/år levereras för komfortkyla. År 2015 räknar Svensk fjärrvärmes medlemsföretag att mängden fjärrkyla ensamt ska uppgå till 1,3 TWh/år. Om den komfortkyla som används kommer från fjärrkyla eller kyla pro- ducerad i en lokal kylmaskin har dock ingen betydelse för distributionen av kyla. Samma system kan ändå användas.
Mängden energi för komfortkyla i bebyggelsen är alltså högst begrän- sad i förhållande till den totala mängden energi som levereras till bostäder och lokaler. Med ökande krav på komfort och med ett eventuellt varmare klimat kan dock komfortkyla komma att bli vanligare.
Andel energi från förnybara källor vid
produktion av el
Den totala tillförda energin för elproduktion har sedan år 1970 ökat från 89 TWh till 269 TWh år 2007. Sammansättningen av den tillförda ener- gin för elproduktion har förändrats kraftigt sedan 70-talet. Vattenkraft och fossilbränslebaserad kondenskraft stod för den största delen av elpro- duktionen i Sverige i början av 1970-talet. Omläggningen av den svenska energipolitiken gav bland annat en omfattande kärnkraftsutbyggnad som kraftigt har ökat mängden tillförd energi för elproduktion (Energiläget i siffror 2009). I figur 3 redovisas Sveriges utveckling av elproduktion från 1970 till 2008.
Figur 3 Sveriges elproduktion 1970 - 20085
0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 19701972197419761978198019821984198619881990199219941996199820002002200420062008 Gasturbiner Kondenskraft Kraftvärme Kraftvärme i industrin Kärnkraft Vindkraft (fr.o.m. 1997) Vattenkraft och vindkraft 1
4
I kompressorkyla ingår bara mängden levererad el. Den kyla som produceras i en kompressorkylmaskin är ungefär tre gånger så stor som den elmängden kylmaskinen använder. Inte heller den frikyla i form av t.ex. utomhusluft eller sjö- och grundvatten som används och som inte levereras via fjärrkyla kommer med i till byggnaderna levererad energi för kyla.
5
4. Energi från förnybara källor 35
Oljeanvändningen för elproduktion har minskat kraftigt och under år 2007 användes drygt 1,5 TWh olja för att producera el i Sverige. Idag står kärnkraft och vattenkraft för cirka 90 procent av den totala elförsörjnin- gen. Vindkraften har ökat kraftigt i relativa termer sedan år 1993, men vindkraftens bidrag är fortfarande litet och står för 1 procent av den totala elproduktionen. År 1993 stod vindkraften för 0,05 TWh, något som år 2007 hade ökat till 1,4 TWh. Kraftvärmen och det industriella mottrycket dominerar den förbränningsbaserade elproduktionen, medan oljekondens- kraftverken och gasturbinerna främst utgör reservkapacitet.
Biobränsleanvändningen för att producera el har ökat kraftigt de senaste åren och uppgick till 12 TWh år 2007. Styrmedel i form av el- certifikatsystemet och investeringsbidrag till biobränslebaserad kraft- värme har i hög grad bidragit till ökningen av biobränsle för kraftpro- duktion.
37