Kommunernas insatser för att stärka sin attraktivitet och skapa något som vissa individer och grupper kan tänkas uppfatta som ett platsöverskott kan ses som en del av vad som kallas för
entreprenöriell samverkan. Detta begrepp bygger på två företeelser som var för sig anses ha betydelse för den lokala och regionala utvecklingen.
Entreprenörskap uppfattas i dagligt tal som synonymt med
nyföretagande. En modern definition av entreprenörskap är dock betydligt bredare, nämligen att upptäcka (eller skapa) möjligheter,
bedöma dem, samla resurser och utnyttja dessa möjligheter.
Definierat på detta vis är entreprenörskap inte bara företagande utan att göra något av de möjligheter som finns eller uppstår – något som alla individer och organisationer kan göra, däribland naturligtvis kommunerna, som i stora delar av Sverige är den största lokala aktören.
Begreppet samverkan används här istället för det engelska ordet governance (som enligt ordlistan egentligen bör översättas till ”styrning”). När samhällsvetare pratar om governance menar man dock inte vilken styrning eller samverkan som helst utan hur organ inom offentlig sektor som kommunerna samverkar med varandra och med näringslivet, och ibland med civilsamhället, i genomförandet av offentlig service och utveckling. Public-Private Partnerships (ett annat engelskt uttryck) är således ett av många uttryck för governance/samverkan.
58
I ett nyligen avslutat forskningsprojekt genomförde jag och kollegor en enkät till Sveriges kommunchefer/direktörer (83% svarsfrekvens) för att mäta i vilken utsträckning kommunerna bedrev entreprenöriell samverkan. Vi frågade om samverkan med lokala näringslivet, åtgärder för att stärka lokala företagsklimatet, medfinansiering av näringslivsprojekt, samarbete med andra kommuner, utvecklingsprojekt med stöd av EU och staten, benchmarking, lärande och kompetensutvecklingsprojekt, samt marknadsföring av kommunen. Svaren på frågorna sammanställdes i ett index för entreprenöriell samverkan med olika delindex och deras inflytande på befolknings- och sysselsättningsutveckling analyserades tillsammans med ett antal kontrollvariabler. Vi fann då att delindexen för lärande, kompetensutveckling och benchmarking hade ett positivt signifikant inflytande på såväl befolknings- och sysselsättningsutveckling i den majoritet av Sveriges kommuner som klassificeras som landsbygds- eller glesbygdskommuner. I storstads- och övriga stadskommuner var sambandet däremot negativt och icke-signifikant.* I lands- och glesbygdskommuner förefaller det med andra ord som om det spelar roll i vilken utsträckning kommunerna agerar entreprenöriellt i frågor som lärande, kompetensutveckling och benchmarking. I stads- och storstadskommuner verkar denna typ av aktiviteter däremot inte spela någon positiv roll, sannolikt beroende på att tillväxten där är marknadsledd.
Det är givetvis för tidigt att på grundval av en enda studie av
entreprenöriell samverkan på kommunnivå dra några säkra slutsatser. Resultaten ger i alla fall stöd åt hypotesen att kommunernas agerande bör kunna spela roll för landsbygdens utveckling.
Hans Westlund
*Indelningen i de fyra kommunkategorierna, som här slagits samman till två, har gjorts av analytiker vid Jordbruksverket och Internationella Handelshögskolan i Jönköping.
Slutord
Detta kapitel har behandlat ”dolda” krafter i lokal och regional utveckling och kort redovisat några teorier och empiriska forskningsresultat. För den som arbetar med praktiska, politiska åtgärder på lokal och regional nivå inställer sig förstås frågan: hur kan man påverka dessa undanskymda utvecklingskrafter i ”rätt” riktning? Ett allmänt svar blir: antingen genom inre eller yttre påverkan.
Våra forskningsresultat visar på ett samband mellan entreprenöriellt agerande i den kommunala organisationen och på hur den stora majoritet av Sveriges kommuner som är landsbygdskommuner faktiskt utvecklas. Det finns sannolikt inget enkelt och självklart orsak-verkansamband; entreprenöriella kommuner utvecklas bättre samtidigt som kommuner som utvecklas bättre har lättare för att bli entreprenöriella. Även om orsakssambandet skulle vara dubbelriktat innebär det också att kommuner borde kunna stärka sina utvecklingsmöjligheter genom att ”gripa in” i orsakskedjan och fokusera på att bli bättre genom att systematiskt studera vad andra gör och utveckla processer för lärande i den kommunala organisationen. En fullt rimlig hypotes är också att entreprenörskap kan ”smitta” och att entreprenöriell samverkan skulle kunna sprida sig från de som tar initiativen till andra aktörer och sektorer i en kommun eller region. Detta har också betydelse för kommuners möjlighet att skapa ett platsöverskott och därmed bättre möjligheter till marknadsföring. Forskningen visar att den dominerande formen av marknadsföring, att framhålla vad man har, inte tycks ge några effekter på kommunernas utveckling. Om kommunerna däremot har en entreprenöriell
inställning och utöver det man har, utvecklar det man kan bli bättre på, blir potentialen att utveckla ett platsöverskott betydligt större.
60
Hur skulle då yttre krafter kunna påverka de ”dolda”
utvecklingskrafterna såsom socialt kapital? Förmodligen på väldigt många sätt. Något som man kanske inte omedelbart tänker på är om en ort får förbättrad tillgänglighet genom bättre infrastruktur, transporter och kommunikationer, ökar också utbytet med resten av världen. Pendlingen ökar och kanske även inflyttningen, nya idéer och information sprids snabbare och möjliggör nya nätverk, nya synsätt, nytt lärande och nytt agerande. Ökad tillgänglighet bör alltså ha effekter på orters och regioners sociala kapital. Däremot är det inte självklart att effekterna blir positiva överallt i en region, även om regionen som helhet stärks. Om perifera områden får ökad tillgänglighet till ett regioncentrum kan det även leda till att centrums värderingar tar över de lokala sociala kapitalen och att den lokala sammanhållningen försvagas. Sker det - är dock frågan om inte detta så småningom skulle ha hänt ändå. Det lokala sociala kapitalet var då sannolikt för svagt för att fortsatt kunna stärka bygden.
En slutsats blir att de dolda utvecklingskrafterna bör ges ökad uppmärksamhet, såväl i forskningen som i praktiska politiska åtgärder. I den bästa av alla världar borde dessa insatser koordineras och forskningen kunna stärka de praktisk-politiska åtgärderna och vice versa.
Källor
Berglund, E. (2013) Perspektiv på platsmarknadsföring - Konkurrens, entreprenöriell
politik och attraktivitet i en svensk kommunal kontext. KTH. Doktorsavhandling
Bolton, R. (2002) Place Surplus, Exit, Voice, and Loyalty. In: Johansson ,B., Karlsson, C. & Stough, R. (Eds) Regional Policies and Comparative Advantage. Cheltenham: Edward Elgar.
Niedomysl, T. (2004) Evaluating the effects of place marketing campaigns on
interregional migration in Sweden. In: Environment and Planning A. Vol. 36, s.
1991-2009.
Rader Olsson, A., Westlund, H. (2012) Measuring political entrepreneurship: an
empirical study of Swedish municipalities. In: Kobayashi, K., Westlund, H. & Jeong,
H. (Eds.) Social Capital and Development Trends in Rural Areas Vol. 7. MARG, Kyoto University. 121-147.