7.1 Sammandrag av lagstiftningen
Huvudsyftet med denna uppsats är att utreda hur institutet ansvarsgenombrott förhåller sig till processbolag. Anledningen till att denna fråga blir intressant är för att vi i Sverige har lagstiftning som säger att den förlorande parten skall ersätta den vinnande partens rättegångskostnader. En kortare genomgång av hur denna lagstiftning ser ut kommer här att göras för att ge läsaren en utökad förståelse för problemet.
I 18 kap 1 § RB anges huvudregeln för fördelningen av kostnadsansvaret, dvs. att den som förlorar ett mål skall ersätta motparten för dennes rättegångskostnader. Vad som utgör ersättningsgilla
rättegångskostnader regleras i 18 kap 8 § och 8a §.135 Huvudregeln gäller om annat inte anges i kapitlet eller genom särskilda stadgande i respektive materiell lagstiftning,136 se t.ex. 3 kap 11 §, 6 kap 22 § och 7 kap 19 § FB; 16 kap. 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister m.m. m.m.137 Om en parts talan avvisas skall han enligt 18 kap. 5 § 1 st. anses som tappande.138
Rättegångskostnaderna har stor betydelse för en parts benägenhet att inleda en process eftersom det ofta kan vara kostsamt att anlita ett ombud.139Huvudregeln verkar klart avhållande för den som inte kan låta kostnaderna vara en driftskostnad eller är förhållandevis säker på att vinna.140
Part som genom vårdslöshet eller försummelse orsakar merkostnader för motparten skall enligt 18:6 ersätta dessa hur rättegångskostnaden i övrigt än skall fördelas. En sådan vårdslöshet kan exempelvis bestå utav att parten uteblir från rätten, inte iaktar ett föreläggande som rätten meddelat eller framställer påståenden som han bort inse saknar fog.141
Bestämmelsen är tillämpbar på alla sorters mål och kan användas endast mot den som vinner processen. Bestämmelsen lär användas sparsamt i praxis.142 Det gives därför en bred marginal för sättet att driva en process utan att detta stämplas som försumlig processföring.143
135
Ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Även ersättning för arbete och tidsspillan skall utgå. Även ränta skall innefattas.
136
Karnov 2 2009/10 sid 3053 not 495.
137 För fullständig redogörelse se Karnov. Obs dock en rad lagändringar som trätt i kraft sedan dess varför inte alla i noten nämnda undantag är tillämpliga.
138
Karnov 2 2009/10 sid 3053 not 495.
139 Carlsson/Persson, Processrättens grunder, femte upplagan. s 51. 140
Lindell, Civilprocessen, andra upplagan. s 99. 141
Lindell, a.a. s 231. 142
Jacobson, Parts kostnad i civilprocess. s 220 f. 143 Jacobson, a.a. s 67.
47
I rättegångsbalken finns även regler som kan rendera parts ställföreträdare, ombud eller biträde ersättningsskyldig för rättegångskostnader.144 För att sådan ersättningsskyldighet skall föreligga krävs att företrädaren orsakat merkostnader genom sådan åtgärd som avses i 18 kap. 3 § 1 st eller genom sådan vårdslöshet eller försummelse som omtalas i 18 kap. 6 §.145 Företrädaren kan här jämte parten förpliktas att ersätta motparten för rättegångskostnad.
Om part som inlett en process väljer att överlåta sin talan så svarar den överlåtande parten tillsammans med den nya parten solidariskt för alla de rättegångskostnader som uppkommit före överlåtandet. För kostnader som uppkommer efter överlåtandet svarar dock den övertagande parten ensam. Denna regel återfinns i 18 kap 10 § RB. Detta betyder att man i dessa fall har en större
möjlighet att få ut åtminstone en del av sina rättegångskostnader. Detta då man har två personer att kräva för de rättegångskostnader som uppkommit innan överlåtandet. När det gäller processbolag utgår jag dock i detta arbete ifrån att överlåtandet av fordringen har skett innan talan väckts varför paragrafen ej blir tillämpbar på dessa.
En svensk eller europeisk medborgare behöver på intet sätt visa sig likvid för att få möjlighet att driva en process.146 Det är således möjligt att driva en process utan att för den sakens skull förfoga över medel som skulle täcka kostnaderna vid en eventuell förlust. Så är dock inte fallet för människor utanför den europeiska unionen. I lagen 1980:307 om skyldighet för utländsk kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader uppställs krav på ställande av säkerhet innan process inleds. Första paragrafen stipulerar att :
” Om en utländsk medborgare som inte har hemvist här i landet eller en utländsk juridisk person vill väcka talan vid svensk domstol mot en svensk medborgare, mot någon som har hemvist i Sverige eller mot en svensk juridisk person, skall på svarandens yrkande käranden ställa säkerhet för de
rättegångskostnader som han genom lagakraftägande avgörande i målet kan bli skyldig att betala.” Tidigare gällde regleringen även EU-medborgare men EU-domstolen147 har fastslagit att detta strider mot Romfördraget och dessa har således undantagits i och med tredje stycket i första paragrafen i lagen 1980:307 om skyldighet för utländsk kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader .
144
18 kap. 7 § RB. 145
Lindell, a.a. s 232.
146 E contrario 1 § lagen 1980:307 om skyldighet för utländsk kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader.
147
Se Lindell, a.a. s 532, samt även EG-domstolens domar i mål Data Delecta och Forsberg mot MSL Dynamics Ltd, Stephen Austin Saladanha och MTS Securities Corporation mot Hiros Holding AG.( Lindell, Civilprocessen, andra upplagan. s 532 Fotnot 49)
48
Säkerheten skall avse inte bara rättegångskostnaderna i första instans utan även, i händelse av ett överklagande, också kostnaderna i högre rätt.148 Om någon säkerhet som godkänns av svaranden eller domstol ej ställs, efter att yrkande om detta gjorts, skall talan avvisas. Säkerheten skall bestå av pant eller borgen.149 Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.150 Undantag för de speciella tillfällen där säkerhet ej behöver ställas listas i andra paragrafen, de kommer dock ej att behandlas här.
148
Lindell, a.a. s 532 (NJA 1977 s. 349) 149
Lindell, a.a. s 532.
49