Etapp 7. Sortera och mätta

Kärnvariabeln är definierad. En lättnad infinner sig. Nu övergår processen på allvar till den selektiva fasen av kodningen. De övriga kategorierna i KMR-mandalan utgör nu underkategorier. Att mätta ett material utifrån Grounded Theory innebär att forskaren kan fortsätta att samla in nytt material från empirin utifrån de spår och frågor som dyker

upp under vägen. Forskaren är fri att söka upp de källor där man sannolikt kan finna svar. Detta är således en cirkulär process som kan pågå under lång tid vilket gör att forskning utifrån Grounded Theory är svår att tidsbestämma. Nu följer en engagerande process som innebär nya benämningar av kategorierna i modellen.

Vid denna tid av arbetet med studien (ca ett år efter de fem intervjuerna genomförts) deltar jag i en europeisk BMGIM konferens i Norge och presenterar KMR-metoden. Här finns en rik kompetens samlad avseende BMGIM. Föredraget resulterar i flera spontana samtal med kolleger om just användandet av korta musikstycken i terapi. Under föredraget ges tillfälle att göra ett par musikresor för att på så sätt illustrera metoden. Många rapporterar överraskande starka upplevelser under dessa korta musikstycken. Materialet skänker nytt ljus och ger ytterligare mättnad kring begreppen.

På detta stadium återvänder jag till intervjutexterna med KMR-mandalan som ledsagare och går in i materialet igen i syfte att jämföra och mätta begreppen. Texterna granskas igen, likaså de nya anteckningarna och memos. Det blir tydligt att några av kategorierna behöver förtydligas och få nya beteckningar. Här upptäcks en del tveksamheter, det är något som inte stämmer. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad det är. Nytt material samlas genom spontana samtal om KMR-musiken med studerande. Resultatet av denna process medför att tre av kategorierna får nya beteckningar som tydligare beskriver deras särart och kvalitéer. Figur 4.3.

En källa där det finns mer material att hämta är i arbetet som handledare för två grupper blivande uttryckande konstterapeuter. Deltagarna

befinner sig en handledningsprocess som sträcker sig över nästan två år. De har fått undervisning i att arbeta med KMR. Med stöd av

regelbunden handledning väljer flera av terapeuterna att använda KMR i sin enskilda långtidspraktik. Härmed ges inblick i olika processer som pågår samtidigt över tid.

Symbolisering är en kategori som fortsatt att väcka frågor och funderingar vilka finns med i handledningsrummet. Begreppet Symbolisering avser att teoretisera kring de imaginära bilder som uppstår under tiden musiken pågår och vilka klienten sen berättar om. Begreppet symbolisering beskriver en process där människan möter bilder, gestalter och skapar berättelser och representationer för grupper och kluster av erfarenheter. Dessa blir till en symbol som bär mycket samlad information. En symbol kan föras upp på en explicit nivå och kan i viss mån verbaliseras. Förmågan att symbolisera bildas ungefär vid ett och ett halv års ålder parallellt med språkutvecklingen (Havnesköld & Risholm Mothander, 2003).

I arbetet med KMR uppstår imaginära bilder, t.ex. figurer från sagor och myter etc. (på engelska images vilket omfattar förnimmelser i alla

sinnesmodaliteter). Så långt allt väl. Dock är det något mer som pågår. Begreppet tycks inte helt täcka de förlopp som beskrivs av terapeuterna. En dag står det klart att den korta musikresan handlar om en sorts

verklighet där klienten möter bilder och fenomen, och kanske även

upplever sig stiga in i världar och ut på platser som under själva musikresan upplevs vara konkreta, verkliga och påtagliga. Förvisso är det en upplevd värld på den inre scenen men där det finns mer innehåll och skeenden än enbart symboler och symboliseringsprocesser. Det liknar mer den intermodala drömvärlden som kan upplevas som ytterst verklig (Knill, Nienhaus Barba & Fuchs, 1995). Här finns fragment av berättelser, och hela narrationer. Namnet Symbolisering byts ut mot

Imaginationen. Jag uppfattar detta begrepp som mera interaktiv och

rörligt och att det också inbegriper ett förlopp.

Ett annat begrepp, Känslokärlet granskas närmare. Det stämmer inte helt som en beteckning för den affektiva rörelsen i musiken. Ordet kärl ger inte en tillräckligt omfattande beskrivning för hur just känslor och musik ”beter sig” i processen med KMR. Musiken rör sig hela tiden och

förändras. Man kan beskriva känslor på ett liknande sätt som en kontinuerligt pågående signalström och flöde.

Beteckningen Känsloströmmen dyker upp under en skogspromenad längs en bäck. Ordet beskriver klarare att musiken påverkar flödet och dynamiken av känslor. Precis som naturen behöver vattnet för att kunna ge ny grönska så behöver vi människor våra känslor för att överleva och kommunicera. Musiken ger energi och riktning och ett ”rum” för det affektiva känslomässiga förloppet. När jag återvänder till intervjuerna framkommer nu tydligt att samtliga terapeuter berättar om att

upplevelserna i musiken innehåller känslor som skiftar och ändras hela tiden.

Dock släpper jag inte helt kärlmetaforen då det kan tänkas finnas aspekter av musikens funktion i KMR som kan betecknas som ett kärl dvs. kan vara en temporal behållare utifrån den tidsrymd och den dynamik som ett visst ett musikstycke har. Ordet kärl är användbart för att beskriva helheten av musikens roll. Musiken i KMR kan bära, härbärgera och ge intentionalitet åt klientens totala upplevelse.

Musikbygget är den tredje kategori som blir föremål för en förändring.

Kategorin handlar om hur terapeuten hanterar valsituationen, dvs. att välja ett stycke musik under sessionen. Under intervjuerna med

terapeuterna talar de om skäl till varför man väljer en ”etta”, ”tvåa” eller ”trea”. Frågan om vilken musik som är lämplig i en specifik situation är ytterst relevant sett till metoden som helhet. Här kan man förstås tala om musikens uppbyggnad, arkitektur och olika musikaliska byggstenar. Ämnet om hur terapeuten gör sitt musikval påverkar i högsta grad klientens musikupplevelse och den terapeutiska situationen.

Nu står det klart att beteckningen Musikbygget är något begränsande och gör inte rättvisa till hur man väljer i den specifika situationen. Det behövs en kategori som behandlar frågan vilken sorts musik som är lämplig som KMR-musik, hur valet går till, och vad som kan vara till hjälp i inför val av musik. Det är också ett ämne som terapeuterna uppehåller sig vid i intervjuerna. Att välja inbegriper en aktiv handling. Hur gör terapeuten i valsituationen? Med andra ord vilken sorts musik är lämpad och användbar? Hur kan man tänka, resonera och uppleva inför valet av KMR musik? Kan man skapa några musikaliska riktlinjer för KMR musiken? Dessa frågor sig på en allmän teoretisk nivå och är inte kopplat till en specifik terapeutisk situation. Kategorin får ett nytt namn och kallas kort och gott Musikvalet.

Figur 4.3. Mätta och benämna