En etnografisk ingång – intervjuer, observationer och fältanteckningar

I de stycken som nu följer kommer jag att beskriva de metoder som använts under avhandlingsprojektet. Föreliggande avhandlingsarbete har haft en etno-grafisk ingång, även om analyserna i delstudierna varit framför allt av inter-vjumaterial. Observationer och fältanteckningar har dock varit användbara i analyserna som helhet (Wolcott, 2008). Jag har försökt att så långt som möjligt låta fältarbetet kännetecknas av de studerade deltagarnas egen vardagsmiljö (Skeggs, 1997) som gjort det möjligt att förstå hur dominerande diskurser på flera arenor påverkar språkanvändningen och hur identiteter är kopplade till och pekar i riktning mot aspekter av den sociokulturella kontexten (Yon, 2000). Etnografi handlar om att genom deltagande observation, där intervjuer och annat material kan ingå, undersöka hur människor förstår sig själva och andra, handlar i olika situationer och i relation till sin fysiska och sociala omgivning, och skapar och ordnar mening i sin vardag (Hymes, 1964;

Hammersley & Atkinson, 2007; Street, Heath & Mills, 2008). I denna avhand-ling har intervjuer och observationer visat sig vara bra metoder för att studera hur flerspråkiga unga vuxna använder sina språkliga resurser, och deras erfarenheter av att använda dessa i vardagens olika möten.

Det etnografiska fältarbetet påbörjades 2007 och avslutades 2010. I decem-ber 2007 påbörjades fältarbetet i Södertälje med fyra deltagare samtidigt.

Dessa deltagare, två kvinnor och två män, var de som fortfarande umgicks med varandra sedan tiden i grundskolan. Samtliga deltagare i Södertälje hade sporadisk kontakt med varandra via sociala medier, men dessa fyra umgicks

och träffades regelbundet, också utanför skolan. Vid det första längre mötet med samtliga deltagare i studien genomfördes en formell intervju. Dessa formella intervjuer var semi-strukturerade och gjordes utifrån en intervju-guide. Semi-strukturerade intervjuer är en term som täcker många olika slags intervjuer, menar Bryman (2008). I föreliggande studie utgick jag från en generellt hållen intervjuguide som berörde de unga vuxnas bakgrund, gymna-sietid, boende- och familjeförhållanden, skolerfarenheter, erfarenheter av hur språkanvändning bemötts i olika sammanhang, fritidsintressen, framtidsaspi-rationer och nuvarande livssituation (se bilaga 1). Jag lät studiedeltagarnas svar styra ordningen på frågorna och jag ställde även följdfrågor (Aspers, 2009). Deltagarnas svar avgjorde följdfrågornas karaktär men även längden på samtalen. Till exempel var deras svar väldigt olika på temat framtidsaspi-rationer. En del av dem resonerade kring partner och att bilda familj andra om att flytta utomlands och vid sådana tillfällen kom samtalen att återigen handla om språk och språkanvändning. Liksom Holstein och Gubrium (1995) hävdar, handlar god kvalitativ intervju om hårt, kreativt och aktivt arbete. Vidare menar de att det är en mycket mer komplex och utmattande uppgift att planera och genomföra sådana intervjuer än att till exempel använda ett strukturerat frågeformulär för att ställa en uppsättning förutbestämda frågor i en viss bestämd ordning. Det innebär att det material som produceras vid en intervju, eller ett informellt samtal, alltid kommer att bero på den intervjuades referens-ramar och erfarenheter, och det som sker i mötet med den som intervjuar.

Därför blir det extra viktigt att som intervjuare vara engagerad i detaljer vilket också kräver att vara aktiv. Mina intervjuer kan därför ses som en process där de intervjuade och jag som intervjuare varit involverade i att utveckla förstå-else, det vill säga, konstruera kunskap om den sociala världen (Holstein &

Gubrium, 1995; Silverman, 2000).

Fältarbetet i den västsvenska staden påbörjades i januari 2008, när jag för första gången, i kyrkans samlingslokal, träffade alla som anmält intresse att delta. I samband med denna träff bad jag att få ha en kort strukturerad intervju med samtliga som efter mötet fortfarande kunde tänka sig att delta i studien.

Frågorna jag ställde till dem berörde deras ålder, utbildningsbakgrund, syssel-sättning och fritidsintressen samt talade språk i hemmet och på fritiden. Alla kände till varandra via denna kultur- och kyrkoförening, men deltagarna hade gått i olika skolor. Flera av de manliga studiedeltagarna spelade i den lokala assyriska/syrianska fotbollsklubben, där det även fanns spelare som inte iden-tifierade sig som assyrier/syrianer. Två av dessa deltagare arbetade på samma teletjänstföretag. De två kvinnliga studiedeltagarna var goda vänner och hade ett stort socialt nätverk även utanför den assyriska/syrianska gruppen.

Samtliga deltagare har återkommande fått information om avhandlingsar-betet, och har undertecknat ett skriftligt godkännande¹³ till att jag fick obser-vera och banda intervjuer och samtal med dem. Det var deltagarna själva som avgjorde när och var jag fick följa dem i deras vardag. De informerades också om att de kunde avsluta sitt deltagande i studien när som helst, utan särskild anledning.

Under 2008 pågick fältarbetet i de bägge städerna parallellt och som inten-sivast. I den västsvenska staden vistades jag där i 1–2 veckor, ungefär varan-nan månad. Jag kunde under samma dag utföra flera observationer i olika sammanhang med olika deltagare. Till Södertälje åkte jag för att utföra en observation med en eller flera deltagare, ungefär varannan månad. Ibland valde dessa studiedeltagare att träffas i Stockholm. Jag fick följa dem i olika varierande sammanhang såsom på jobb, lärosäten, idrottsföreningar, caféer och restauranger och hemma hos dem. Oftast dagen innan ringde eller sms:ade studiedeltagarna att jag kunde följa med dem. För deltagarna i den västsvenska staden följdes detta av att jag en vecka tidigare meddelat samtliga om min kommande vistelse i staden. Vissa studerade på högskola, dit jag följde med, andra arbetade som anställda eller som egenföretagare medan vissa, både i den västsvenska staden och i Södertälje, var elitsatsande idrottsmän.

Då flera av deltagarna kände till varandra, och vissa även umgicks, genom-fördes intervjuer, i bägge städerna, med 1–4 personer åt gången beroende på vad deltagarna själva föredrog. När intervjuer genomförs med unga människor kan individuella intervjuer skilja sig från gruppintervjuer (Davies, 2008). Det är mer troligt att de som grupp vågar utmana forskarens antaganden eller vara oense om en föreslagen tolkning, något de kanske inte känner att de vågar i en individuell interaktion, menar Davies (2008). Sammanlagt genomfördes 30 intervjuer; av dessa var tio intervjuer med enskilda studiedeltagare, sju med 2 deltagare åt gången, fem med 3 personer, och fem intervjuer med 4 personer åt gången. Vid tre tillfällen genomfördes intervjuer hemma hos tre av de kvinnliga deltagarna. Vid dessa tre tillfällen deltog föräldrar, syskon och i ett fall studiedeltagarens make.

Sammantaget består materialet av runt 45 audio-inspelade timmar. Av dessa är femton timmar formella, det vill säga med förbestämd frågeguide och plats för intervjun, och femton informella intervjuer. Fem timmar är infor-mella intervjuer i olika sammanhang, till exempel, i bilar på väg någonstans eller fikapauser på arbetsplatser eller lärosäten. Fem timmar är informella intervjuer hemma hos deltagarna och/eller deltagarnas föräldrar, och fem

13 Jag har följt Forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.

Namn på medverkande och på platser, förutom Södertälje, som förekommer i mitt material är fingerade. Detta och att data som skapas inom studieprojektet endast är till för att användas för forskningsändamål framgick också, både muntligt och skriftligt, när samtycke om att delta i studien gavs.

timmar är på café/restaurang eller ute, på stan eller i parker. Tio timmar är interaktioner på seminarier eller diskussioner i arbetsgrupper vid lärosäten och fem timmar är interaktioner på arbetsplatser där jag inte deltar, men audio-inspelaren är med.

De informella intervjuerna var samtal som uppstod mellan mig och studiedeltagarna under observationerna. Oftast ställde jag frågor om en eller flera nyckelhändelser som de återgivit eller rapporterat om tidigare eller funderingar jag fått medan jag renskrivit fältanteckningar från ett tidigare tillfälle. Inledningsvis skrevs fältanteckningar främst i slutet av dagen, om händelser, situationer och personer, eftersom jag, som forskare, kände att anteckningsblocket stod i vägen för att etablera en relation till deltagarna.

Under den mer intensiva perioden på fältet utvecklade jag strategier för att föra fältanteckningar, vilket går i linje med Hammersley och Atkinsons (2007) resonemang om att etnografen bör vara flexibel när det gäller att skriva ner sina intryck. Audio-inspelaren var mer närvarande medan anteckningsblocket var mindre synligt, främst för att kunna ha ögonkontakt med deltagarna under samtalen. Min strategi blev att föra löpande anteckningar där det passade, såsom vid seminarier, men inte där det var mindre naturligt att sitta med penna och block, såsom vid en frukostbjudning eller över en kopp kaffe på en arbets-plats. Vid sådana tillfällen skrevs anteckningar istället senare under dagen, när tillfälle gavs. Anteckningarna som skrevs för hand har en deskriptiv karaktär, men när jag renskrev fältanteckningar på datorn, ofta dagen därpå, lades också reflektioner till. Detta går i linje med Delamont (2008) som menar att det är viktigt att separera fältanteckningar från reflektionsanteckningar i syfte att reflektionerna kan ligga till grund för ämnen och frågor i framtida intervju- och observationssammanhang. De dataskrivna fältanteckningarna blev sedan viktiga i bearbetningen och analyserna av materialet.

Under 2009 var jag inte fysiskt på fältet, men jag hade regelbunden kontakt med deltagarna genom mejlkorrespondens, telefonsamtal eller via sms. Dels för att behålla kontinuerlig kontakt med studiedeltagarna och dels för att det tidiga vuxenlivet innebär en viktig men hektisk period när omständigheter förändras, vilka på olika sätt kan påverka hur språk används och utvecklas.

Efter varje telefonsamtal med studiedeltagarna förde jag anteckningar. Under hösten 2010 fortsatte mina informella intervjuer med främst några av de kvinnliga deltagarna. De var underrepresenterade i studien och jag ville få tillgång till fler av deras sammanhang och få svar på frågor som framkommit i mina reflektionsanteckningar. Dessa studiedeltagare träffade jag under denna slutfas, ibland tillsammans med vänner och syskon som tidigare inte medver-kat i studien.

4.4 Analys

Det analytiska arbetet påbörjades under tiden materialet samlades in. Jag gick tillbaka till fältanteckningar, transkriberade intervjuer, och gjorde vid dessa tillfällen noteringar kring analys och resultat. Identifierandet av mönster i materialet, genom tolkning och tematisering, skedde således kontinuerligt (Hammersley & Atkinson, 2007). Att organisera och analysera data på det här viset bidrog dels till att börja se mönster och dels till att ha med analytiska reflektioner till nästa tillfälle med deltagarna när jag kunde diskutera mina tolkningar med dem. Det var framför allt under genomförandet av de infor-mella intervjuerna som jag fick tillfälle att jämföra mina tolkningar av inter-aktioner och de unga vuxnas svar när de fick frågor om att närmare reflektera över vissa ämnen eller upplevelser. Dessa preliminära tolkningar kan sägas ha utmanat mina egna reflektioner (Skeggs, 1997, 2001). Analysarbetet fördju-pades ytterligare efter avslutat fältarbete. I detta skede utgjordes data av utskrivna transkriptioner som jag läste åtskilliga gånger. Vissa relevanta delar i fältanteckningarna lade jag till i relevanta delar av de transkriberade inter-vjuerna. Vid dessa noggranna läsningar av, och kopplingar mellan, fältanteck-ningar och transkriptioner av intervjuer och audio-inspelade interaktioner söktes mönster och teman. Braun och Clarke (2006) redogör för hur en tema-tisk analys kan vara upplagd, med olika steg, och det finns flera likheter med hur jag har gått tillväga. Jag har i analysarbetet rört mig fram och tillbaka mellan stegen. Liksom ovan nämnts har jag börjat med att göra mig familjär med materialet, genom att läsa och omläsa samt fört noteringar. Detta var den initiala kodningen av hela materialet som också följdes av att ljudfiler namn-gavs; deltagare, plats, datum, tid och händelser vilket underlättade efterföl-jande analysarbete när jag återgick till inspelningar och annat material. Det är med utgångspunkt i denna kodning som teman sedan skapades och granska-des, både mot hela materialet och relationen mellan delarna och helheten, för att sedan efter ytterligare läsning förfina varje tema (Braun & Clarke, 2006).

Dessa teman har också varit utgångspunkten och fokus för avhandlingens tre olika delstudier när min ”analytic narrative needs to go beyond description of the data, and make an argument in relation to your research question” (Braun

& Clarke, 2006: 93). Jag reflekterade samtidigt över min egen inverkan i skap-andet av data och i analysprocessen. Den bild som växte fram ur mina preli-minära tematiseringar visade sig vara både motsägelsefull och komplex. I det analysarbetet som följde framkom vikten att beakta religiös- och kulturell bakgrund för att förstå resultaten. Vidare framkom det fysiska rummets (perifera centrum) betydelse. Denna analytiska process går i linje med Codes (1988) argumentation om epistemiskt ansvarstagande, det vill säga, att som forskare vara öppen för nya tolkningar och att genom att återkomma till materialet få nya insikter.

Olika mycket material redovisas och används för analys i delstudierna, beroende på respektive delstudies syfte. I studie I och II har stora delar av materialet använts, där flera av studiedeltagarnas berättelser utgör källor till information och analys. Studie III däremot utgår från endast en konversation för att på så vis noggrant kunna analysera, med ett intersektionellt perspektiv, det som sker under denna interaktion. Studier som utgår från ett mycket begränsat material, med syftet att fördjupa analysen kring ett fåtal exempel, förekommer även i andras arbeten (se t.ex. Fuller, 2018).