Ett jätteviktigt verktyg, på vilket sätt?

Under intervjuerna har det framkommit att stadsrevisionens rapporter sällan ifrågasätts. Nästintill samtliga respondenter i den här studien beskriver att det är jätteviktigt att revisionen finns, att den gör sitt jobb och att det finns stor tillit till den. De granskade betonar att det är viktigt att fenomenet revision finns. Ekonom 3 beskriver att bara revisionens närvaro har över tid bidragit till att göra saker och ting bättre. Förvaltningscontroller 1 upplever att revisionen som företeelse är väldigt viktig och att de är någon form av fundament i ett demokratiskt system. Förvaltningscontroller 2 menar att revisionen är en slags garanti för medborgarnas skull och därmed bra att den finns. En respondent från kommunfullmäktige menar dock att revision egentligen inte är någonting i sig, utan det är vad man använder verktyget till. Det finns dock ledamöter som uttrycker ett ointresse i vad revisionen gör och hur de arbetar. De beskriver många gånger att revisionen har ett ceremoniellt värde men ett relativt litet reellt. Förtroendevald revisor 1 tror att den kommunala revisionen har ett högt förtroendekapital hos alla de reviderar och att det nog upplevs vara “skönt att vi uttalar oss”. Journalisterna säger att dem för det mesta är med på fullmäktiges möten när revisionen gör sina dragningar. En journalist beskriver att de andra politikerna i princip alltid tackar revisionen för att dem gör ett bra jobb, utan att vidare kritisera den eller ställa några frågor. Vidare beskriver hen att revisionen är bra att ha utåt, men vet egentligen inte hur stor roll revisionen i sig spelar.

De granskade beskriver att bilden av revisionen och revisorerna mestadels ses som positiv för verksamheten, och att det revisionen framförallt gör nytta i är att den finns. De menar att det är ett “jätteviktigt instrument” för att både uppdragsgivare och invånarna ska känna att de har god ordning på grejerna. Revisionen blir på så vis “något slags kvitto på att vi inte håller på med vad som helst”. De granskade poängterar även att revisionen är en viktig extern aktör som tittar på dem, en aktör som har andra ögon än vad de själva har. Utifrån de granskades perspektiv uppfattas revisionen också betydelsefull för att vara någon form av garant, att de “gör rätt gentemot dem vi är till för” (Förvaltningscontroller 2). De granskade menar att

revisionen ska leda till att förbättra och utveckla verksamheterna. Det menar att det kanske inte alltid är fallet och att rapporterna inte alla gånger har jättestor betydelse. Men en del av revisionsrapporter utgör bra underlag för att förbättra verksamheterna.

De granskade menar också på att revisorerna, genom rapporterna och samtalen, emellertid väcker frågor och funderingar kring hur det faktiskt ser ut och fungerar i “sin” verksamhet, exempelvis kring processer och rutiner som de inte har tänkt på tidigare. Det poängterar framförallt förvaltningscontrollerna och sektorscheferna. De menar att revisionen på så vis blir en styrka för dem, i den position som de har i verksamheten. De upplever att det blir en “styrka för oss att kunna peka på” att revisionen också har pekat på de områdena. På så vis får de hjälp att få ut det som dem själva anser är viktigt, eller sådant som de har fått påtryckningar uppifrån eller från politiskt håll, och som verksamheten behöver göra något åt. Även Ekonom 1 och 3 uppfattar att revisionen ses som en tillgång som hjälper till att fokusera på olika områden. Citaten “Det fungerar bra ändå, utan att jag vet det” och “Jag vet nu men jag visste inte förra veckan” speglar de granskades svar generellt ganska väl.

De flesta av de granskade har en positiv inställning till revisionen. Däremot tror Ekonomichef 1 att personalen i verksamheterna har en tudelad uppfattning om revisionen är positiv eller negativ. Hen försöker prata med dem och förklara hur revisionen är ett hjälpmedel eller verktyg och att det i den meningen är positivt. Sektorschef 2 och Förvaltningscontroller 2 förklarar också att det finns olika uppfattningar och inställningar till revisionen ute i verksamheterna. På den högsta nivån i förvaltningen är de flesta positiva till revisionen och menar att det är ett ytterligare stöd för dem. Ute i verksamheten är bilden av revisionen mer att “man klampar in” och säger att “det här måste ni göra”, i negativ bemärkelse (Förvaltningscontroller 2). En del uppfattar att revisionen är onödig eller otäck och besvärlig. Sektorschef 2 menar att en del är rädda, och inte känner sig trygg i att revisionen pekar på att man gör fel. Det är däremot inte en uppfattning som hen delar, och beskriver vidare att inställningen till revisionen är avgörande.

Journalisterna drar vid ett flertal tillfällen paralleller eller liknelser mellan deras roll som journalister och revisorernas roll. Journalisterna menar att de på sätt och vis har en liknande roll som revisorerna, i den mening att de också går in och tittar på att saker sköts på rätt sätt. Journalisterna beskriver de utifrån det perspektiv och den position som de har kan dem titta på samma saker som revisionen tittar på, har tittat på eller eventuellt kommer att titta på, men

med en annan infallsvinkel och med andra verktyg. En skillnad är utgångspunkten som revisorerna och journalisterna har i sitt arbete. Journalisterna gör det inte lika systematiskt som revisionen utan de tittar på “olika saker som vi tänker kan vara spännande, som vi har fått tips om att det finns skäl att titta på” (Journalist 3). Utifrån journalisternas perspektiv är en grundläggande förutsättning att det är något som är spännande för deras läsare, att det på något sätt är publikt. Samtidigt lyfter en respondent från media att hen är en “representant från allmänheten”.