Ett yttre regerande med Kristus på jorden

Bibelord: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen.

Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med Honom i tusen år” (Upp 20:6).

Falsk lära: Världshistoriens sista tusen år kommer att vara en blomst-rande tid med yttre fred och en andlig storhetstid för Kristi kyrka. Detta eftersom Satan är bunden (Upp 20:2). De kristna som dött tidigare under historiens gång kommer att uppstå kroppsligen för att regera med Kristus i detta yttre, konkreta tusenårsrike.

Riktig utläggning: Det kommer aldrig att bli något yttre fridsrike på jor-den såsom millennialisterna tror. Den sista tijor-den före Människosonens återkomst i makt och härlighet på himlens skyar ska enligt Jesus själv inte vara en tid av fred och välstånd, missionsframgångar för kyrkan etc utan tvärtom präglas av stor nöd, inte minst bestående av stridslarm, rykten om krig, uppror, hungersnöd och jordbävningar (Matt 24:6–7) samt ett stort avfall inom kyrkan (Matt 24:15, 23–24).

Fridsriket som omtalas i Upp 20 är av andligt slag. Det finns redan här och nu, genom tron på Jesus. Som vi sett ovan kom nämligen friden till jorden när Jesus, Fridsfursten, föddes.

Vi kan också tänka på Jesu avskedstal. Med sitt ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger” (Joh 14:27) tänkte Jesus på sina lärjungar och deras situation och inte på ett framtida yttre fridsrike (jfr även Joh 16:33; Ef 6:15; Fil 4:7).

Men vad vill då de tusen åren säga? Uppenbarelseboken innehål-ler en mängd symboliska tal och talet tusen är talet tio taget i kubik.

Tio är fullhetens tal och tio (längden) gånger tio (bredden) gånger tio (djupet) blir tusen. De tusen åren vill alltså utsäga att det rör sig om en hel tid, en verkligt heltäckande tid. Gud har fastställt den i sitt eviga rådslut och ingenting kan förändra den. Tusenårsriket varar så länge evangeliet predikas på jorden, dvs under hela den nytestamentliga ti-den, från pingstdagen till Jesu återkomst. Under hela denna tid hålls Satan bunden genom evangeliets förkunnelse, dock med undantag av

”en liten tid” alldeles före Jesu återkomst (v 3). Denna tid motsvaras av den vedermöda som beskrivs i Matt 24:22, då det stora avfallet inom kyrkorna gjort att ingenting längre håller tillbaka Satan.

När det gäller dem som regerade med Kristus ska vi lägga märke till att Johannes såg de för Kristi skull avrättades själar (v 4). Det var alltså inte uppståndna martyrer Johannes såg utan han såg martyrernas själar regera med Kristus i tusen år. Mänskligt öga kunde bara se ne-derlag, förnedring och död hos martyrerna, men Johannes fick genom uppenbarelsen se hur de regerade med Kristus andligen i himlen. När en kristens kropp dör lever nämligen själen vidare och fortsätter att vara tillsammans med Kristus. Den kristne tillhör även bortom den fysiska döden ”ett kungligt prästerskap” (1 Petr 2:9).

Det är inte bara martyrer, blodsvittnen, i himlen. Alla människor som varit med om den första uppståndelsen (v 6), dvs blivit födda på nytt, regerar med Kristus under det tusenåriga riket.

Om rätt gudsdyrkan

– kort kommentar till Mark 7:5–16

Av Egil Edvardsen

Fariseerna och de skriftlärda frågade Jesus: ”Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?” Han svarade dem: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare. Det står skrivet: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.’ Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar.”

Han sade också till dem: ”Ni upphäver skickligt Guds bud för att upp-rätthålla era egna stadgar. Mose har sagt: ’Hedra din far och din mor’, och

’Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.’ Men ni på-står att om någon säger till sin far eller sin mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva, då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker.”

Jesus kallade till sig folket igen och sade: ”Lyssna på mig allihop och förstå:

Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.”

I det gamla Grekland kallade man skådespelare med det ord som i våra biblar översätts med ”hycklare”. En skådespelare är en person som spelar en roll. Han eller hon spelar inte sig själv utan en annan person. I tex-ten ovan talar Jesus till sådana som spelade roller, inte därför att de var professionella skådespelare utan därför att de var hycklare. De lät som om de tillbad Gud utan att göra det. Jesus säger att de tillbad Gud med läpparna, inte med hjärtat. Jesus hänvisar till profeten Jesajas ord i Jes 29:13: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud, alltså inte Guds ord utan bud som människor har hittat på. En rätt gudsdyrkan består av att ha ett hjärta som ärar Gud och följer hans bud.

Några fariseer och skriftlärda hade kommit hela vägen från Jerusalem

till Galileen för att träffa Jesus. De beskyller Jesu lärjungar för att inte ha rätt gudsdyrkan. Det som var galet med Jesus och hans lärjungar var att de inte rättade sig efter de äldstes stadgar. De åt med vanhelgade händer, dvs utan att tvätta dem. Fariseerna hade gjort många tillägg till den lag som Gud hade gett dem genom Mose. Alla dessa tillägg blev efterhand samlade i det som kallas Talmud. Där finns en stor mängd regler och föreskrifter som i minsta detalj beskriver hur ett rätt liv och en rätt guds-dyrkan ska vara. Där stod bland annat att det var olovligt att äta med otvättade händer.

Fariseerna krävde alltså att lärjungarna i allt skulle rätta sig efter deras tilläggsföreskrifter. De gick t o m så långt att om deras föreskrifter och Guds ord kom i konflikt, så hade deras förskrifter företräde. Gud hade sagt genom Mose: Hedra din far och din mor (2 Mos 20:17) och Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden (2 Mos 21:17). Men dessa Guds ord upphävdes genom deras stadgar. För om en jude ersatte Guds bud om att hjälpa och hedra sina föräldrar med löftet om en tem-pelgåva (korbán), så innebar det: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban´. I och med att han genom en korbán lovat att hans hjälp skulle gå till templet, så tillät de inte att han hjälpte sina föräldrar.

”Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare”, sa Jesus till dem. För dem bestod alltså en rätt gudsdyrkan i att följa människobud, inte Guds bud.

Fariseerna och de skriftlärda är nu döda, men deras ande lever vidare i bästa välmåga. För detta är något som ligger i vår syndiga natur. Genom hela kyrkohistorien har fariseerna haft många efterföljare. Det har alltid funnits sådana som har satt människoläror och människobud över Guds ord och bud. Den katolska kyrkan kom t ex med lagar om fastor, om vallfärder, om att gå i kloster, om att läsa mässor för de döda i skärsel-den, om rosenkransar osv, något som Martin Luther riktade sig emot i Schmalkaldiska artiklarna (se Svenska kyrkans bekännelseskrifter, 1957, s 314ff).

Människostadgar om en rätt gudsdyrkan som strider mot Guds ord finner vi också inom alla sekter och inom pietismen, bud och regler som människor hittat på och bundit själarna vid: ”Ta inte, ät inte, drick inte!”

Vill du leva rätt som kristen måste du följa alla dessa bud och regler.

Varför är en gudsdyrkan som grundar sig på människobud förgäves?

Därför att de som kommer med egna regler för en rätt gudsdyrkan sätter sig i Guds ställe. De gör något som är förbehållet Gud och han allena.

Det finns inte något som är mer allvarligt än att sätta sig själv i Guds ställe och kräva av människor att de ska följa mina regler i stället för Guds bud.

Den gudsdyrkan som består i att följa människobud är också felaktig av ett annat skäl. För de som kräver att andra ska följa deras bud, de tar ifrån de troende deras kristna frihet, den frihet som Kristus så dyrt har vunnit för alla. I församlingarna i Galatien fanns det sådana som ville tvinga de kristna tillbaka in under Sinaiförbundets många ceremonialla-gar: ”Ni håller noga reda på dagar och månader och särskilda tider och år. Jag är rädd att jag kanske har ansträngt mig förgäves bland er” (Gal 4:10–11). ”Till frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen” (Gal 5:1).

Paulus skriver i Kolosserbrevet: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat…

Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av ’öd-mjukhet’ och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne. Han håller sig inte till honom som är huvudet… Om ni med Kristus har dött bort från världens mak-ter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som ’ta inte’, ’smaka inte’, ’rör inte’? Allt detta gäller sådant som ska användas och förbrukas – det rör sig om människors bud och läror” (Kol 2:16,18,20–22).

Herren hade anklagat Israels folk för att ära honom med sina läppar medan hjärtat var långt borta från honom (Jes 29:13). Dessa ord rik-tar nu Jesus mot fariseerna och de skriftlärda. Allt dessa religiösa ledare gjorde var bara yttre handlingar. Deras hjärtan var långt borta från Her-ren. De gjorde inte sina gärningar av hjärtats tacksamhet och tro till Gud utan för att visa för andra människor hur fromma och goda de var. Jesus kallar dem för hycklare, skådespelare.

Gud ser alltid till hjärtat. När vi ska träda fram inför honom kan vi inte lämna ifrån oss våra hjärtan hemma. Om vårt liv ska behaga Gud, om vi ska utöva en rätt gudsdyrkan, så bör framför allt våra hjärtan vara goda, vara rena. Vårt största problem som människor är att vårt naturliga hjärta inte är rent. Av naturen är våra hjärtan inte goda. ”Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. För från hjärtat kommer onda tankar” (Matt 15:18f). All synd startar från hjärtat.

Det är i hjärtat som den onda lusten finns. Paulus skriver: ”Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött” (Rom 7:18).

Hur kan vi då få ett hjärta som ärar Gud, ett hjärta som Gud kan godta? Inte av oss själva, inte av egen kraft. Det är många som allvarligt försöker rena sina hjärtan. Men det går inte. Jo, vi kan kanske avstå från en och annan synd. Vi kan kanske klara av att undertrycka en och annan syndig tanke. Men ingen kan rena sitt eget hjärta. Även om vi strävade till det yttersta under hela vårt liv med att hålla Guds lag till punkt och pricka och verkligen gjorde som lagen säger, så kan vi inte klara av att rena vårt hjärta.

Ett rent hjärta kan bara Gud skapa. Bara han kan rena oss från synd.

Hur gör han det? Han gör det på ett så enkelt sätt att många människor inte vill godta det. Gud renar oss genom att föra oss till tro på Jesus, vår Frälsare. Han gör det genom evangeliet om Jesus som dog för oss på kor-set. Han gör det genom dopet och nattvarden.

I sitt ord avslöjar Gud för oss att våra hjärtan är orena och därför inte kan bestå inför honom. Och i sitt ord visar han oss vår enda räddning, Jesus Kristus. Där visar han oss att han för Jesu skull förlåter oss alla våra synder och är nådig mot oss. Genom detta glada budskap skapar han tro i oss, och tron klamrar sig fast vid Frälsaren och det han har gjort för oss.

När denna tro är upptänd i våra hjärtan, då har de blivit nya. Då har vi fötts på nytt. Då är vi omvända och frälsta. Och dessa nya hjärtan börjar då genast att älska Gud och vår nästa.

Men är det inte så att också de som blivit födda på nytt syndar varje dag? Jo, och det beror på att vi också har kvar vår gamla människa och det ända tills vi dör. Vi blir ständigt frestade av den gamla människans synder och begär. Men Gud är på vår sida i kampen mellan den nya och den gamla människan. Den helige Ande renar oss och förnyar oss genom Guds ord. ”Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet”, skriver Paulus (Gal 5:17). I Ordet hör vi hela tiden om Jesus Kristus som dog och uppstod som vår ställföreträdare. För hans skull är vi förlåtna och frälsta. Vi är, som de lutherska reformatorerna sa, samtidigt rättfärdiga och syndare: rättfärdigförklarade för Kristi skull, syndare för att vi har vår gamla människa med oss.

Vad består alltså en rätt gudsdyrkan i? Vi förstår nu att den inte består i att följa människobud. Den består i att ha ett rent hjärta inför Gud, ett hjärta som ärar honom, inte bara med läpparna utan med hela livet. En rätt gudsdyrkan består i tro på Jesus Kristus och att ha honom som sin Frälsare.