EU och Rysslands energidialog

EU och Ryssland beslutade i oktober år 2000 att man skulle införa en energidialog. Grundaren bakom dialogen var den dåvarande ordföranden för kommissionen Romano Prodi. ¹⁰⁶ Målet med dialogen är att vara ett forum för att diskutera gemensamma intressen i energisektorn och att få EU-Ryssland relationen att bli bättre.¹⁰⁷ Dialogen bygger framförallt på tre viktiga punkter:

104 Putin (2006) Russia – EU partnership crucial for united, prosperous Europe

105 Europeiska kommissionen (2006) Energy - EU Russia energy dialogue - Why such a partnership

106 Europeiska kommissionen (2006) Energy - EU Russia energy dialogue - Overview

107 Monaghan & Montanaro-Jankovski (2006) sid. 9

31

Handel med energi är centralt för båda parterna. Det här speglas främst i de export- och importsiffror av energi mellan parterna. EU importerade år 1991, 21 procent av sin olja och 41 procent av sin gas från Ryssland och Ryssland exporterade år 1999, 53 procent av sin olja och 63 procent av sin gas till EU.

EU:s behov av energi kommer att öka under den kommande 25-årsperioden.¹⁰⁸ Det här visas framförallt i kommissionens ”Energy Green paper”, som presenterades i november år 2000. Rapporten visade att EU under de kommande 25 åren kommer att vara i behov av att importera 70 procent av sin energiförbrukning. Det är en stor ökning från att år 2000 befinna sig på 50 procent. Rapporten visade också på betydelsen av fossila bränslen i framtiden, och också en förändring genom minskad användning av olja och ett ökat nyttjande av gas. ¹⁰⁹

Rysslands energisektor är i behov av reform. För att få igång framtida investeringar behöver Ryssland expertis och kunskap. Det ökade energibehovet i framförallt EU, kommer att kräva en reform av den ryska energisektorn. EU kan bistå Ryssland med den nödvändiga expertisen och kunskapen för att kunna reformera energisektorn.¹¹⁰

De båda parternas har dock olika mål med dialogen. Ryssland vill som tidigare nämnts reformera sin energisektor och locka till sig investerare. De vill också försäkra sig om att dess energiförråd inte påverkas negativt av den liberaliseringen och den inre tävlan som pågår inom EU. Ryssland är också mån om att säkra ett långvarigt kontrakt av energiexport till EU.

EU däremot vill säkra det framtida energibehovet och det här ska ske genom reformer och liberalisering av den ryska energimarknaden. Målet med reformeringen är att EU och andra företag i framtiden ska få tillgång till den ryska marknaden.¹¹¹

108 Lynch (2003) sid. 63

109 Europeiska kommissionen (2000) sid. 2-3

110 Lynch (2003) sid. 64

111 Lynch (2003) sid. 65

32 4.2.2 EU och NEGP

EU har redan från början varit positiva till byggnationen av NEGP.¹¹² Benita Ferrero-Waldner, EU-kommissionären för externa relationer och grannskapspolicyn, yttrade i ett uttalande:

”Speaking of laying of gas pipeline across the Baltic Sea floor, we should realize that the Project will contribute significantly to secure and environmentally safe gas deliveries in the EU”. ¹¹³

NEGP har hög prioritet på EU:s lista över prioriterade projekt inom programmet för det transeuropeiska energinätverket (TEN-E).¹¹⁴ Syftet med programmet är att stärka energisäkerheten inom EU och då framförallt genom att stimulera förbindelserna med stater utanför EU. Programmet arbetar också för att kunna uppfylla det framtida behovet av importerad naturgas i Europa. På TEN-E:s lista finns det fem beslutade Natural Gas (NG)- projekt (se bilaga 4).¹¹⁵ Solana höll ett tal om energifrågan på EU:s energi konferens i Bryssel i november år 2006:

“(…) Energy issues have shot to the top of the EU agenda (…) let us be clear: we do not have an external energy policy for Europe. And we are not fully implementing our internal energy policy (…) We have to take our energy from where we find it (…) We have to deal with governments whose interests are different from our own and who do not necessarily share our values. Sitting on huge reserves of oil and gas gives some difficult regimes a trump card (…) securing our future energy resources depends mainly on diversification. That means that we will continue to depend heavily on oil and gas. (…) A last word on Russia. Obviously, we should engage all key supplier and transit countries. But whatever we do, Russia will be the mainstay of our energy imports.”¹¹⁶

Solana menar således att Ryssland i framtiden kommer vara en viktig samarbetspartner för EU gällande energi.

112 Götz (Baltic Mosaic) (2006) sid. 14

113 Spruds (Baltic Mosaic) (2006) sid. 17

114 Loskot (Baltic Mosaic) (2006) sid. 27

115 Nordstream (2006) sid. 7-8

116 Solana (2006) sid. 1-3

33 4.2.3 Ryssland och NEGP

Ryssland är likt EU positiva till byggnationen av NEGP. Det bottnar framförallt i att Ryssland under lång tid letat efter en partner för att transportera gas till västra Europa, utan att behöva passera genom transitländerna Ukraina och Vitryssland. Eric Kraus, chefstrateg på Sovlink Securities¹¹⁷, yttrade i ett uttalande:

”Russia does not want to have her oil and gas exports threatened by some of the transit countries, in particular Poland. This will increase the volume of Russian gas exports to Europe and will to some extent increase the security of those exports.”¹¹⁸

I och med NEGP blir Ryssland mindre beroende av transitstater och sätter då sig själva i en bättre förhandlingsposition än om de vore beroende av dessa. Bland annat skulle Gazprom kunna öka gaspriserna till Ukraina och Vitryssland, som i dag är betydligt lägre än de europeiska priserna. Ledningen innebär också att Ryssland själva kan påverka de avbrott som kan förekomma i gastransporten.¹¹⁹ Ett exempel på transitstatsproblematiken var som nämnts den rysk-ukrainska gaskonflikten.¹²⁰ Konflikten bottnade i att Ryssland, genom Gazprom, stödde kandidaten Viktor Janukovitj i det ukrainska presidentvalet. Det här tog sig uttryck i att Ukraina, under Janukovitjs ledning, kunde teckna ett femårsavtal på gas till fördelaktiga priser. Valutgången blev dock att Janukovitj förlorade och Viktor Justjenko vann. Det här innebar sedermera att Ryssland och Gazprom ville ha mer betalt för den planerade gasmängden. Ukraina ville enbart betala det pris som bestämts tidigare, vilket ledde till att Ryssland stängde av gastransporten till Ukraina.¹²¹ Ukraina kontrade med att nyttja den gas som var menad för de europeiska staterna, då de ansåg att Ryssland enligt kontrakt var skyldiga dem det.¹²² Ryssland stängde således av hela gastransporten till Ukraina, vilket bland annat drabbade: Frankrike, Polen, Tyskland, Österrike, Slovakien, Ungern, Bulgarien och Tjeckien.¹²³

117 Sovlink Securities: En oberoende mäklar- och investeringsbank i Moskva

118 Smith (Baltic Mosaic) (2006) sid. 11

119 Götz (Baltic Mosaic) (2006) sid. 13

120 Cohen (2006) sid. 3

121 Larsson (2006) Rysslands energipolitik och pålitlighet som energileverantör. sid. 14

122 Cohen (2006) sid. 3

123 Larsson (2006) Rysslands energipolitik och pålitlighet som energileverantör. sid. 14

34 NEGP är således ett positivt projekt även för Ryssland. Gazproms ordförande Alexei Miller har beskrivit NEGP som:

”A new export route that will increase Europe’s energy Security.”¹²⁴

4.3 Närliggande EU-medlemsstaters syn på NEGP

Många av EU:s medlemsstater har framfört sitt missnöje angående byggnationen av NEGP.

Här följer åsikterna från de staterna i Östersjöregionen som påverkas av byggnationen.

4.3.1 Estland

Estland är den, av de tre baltiska staterna, som har den minst komplicerade energirelationen till Ryssland. De är trots detta ändå negativ till byggnationen av NEGP. ¹²⁵Estland är i dagsläget till 100 procent beroende av rysk olja och gas. De är således väldigt sårbara mot hur Ryssland agerar. Den negativa inställningen bottnar framförallt i den ekonomiska förlusten som byggnationen skulle innebära för Estland. Efter Sovjetunionens fall år 1992 kunde före detta sovjetiska stater, såsom Estland, få ekonomisk vinning genom att agera transitstat åt Ryssland.¹²⁶ Estlands sårbarhet speglas också genom att Ryssland vid flertalet tillfällen hotat och stängt av gastillförseln till staten. Det här skedde exempelvis när den estniska staten införde bestämmelser för utländska medborgare i Estland. Problemet låg i att det bor många ryska medborgare i Estland, som skulle påverkas av dessa lagar. På grund av detta stängde Ryssland av gasförsörjningen till Estland. ¹²⁷ Den estniska utrikesministern Urmas Paet, var i ett uttalande mycket kritisk mot att Ryssland och Tyskland slutit ett avtal, utan att ha samspråkat med staterna i den baltiska regionen. Även den före detta estniska presidenten Lennart Meri uttalade sig kritisk till projektet. Han ville att man skulle analysera den miljömässiga påverkan av projektet. Vidare varnade han också för att Ryssland i framtiden kan komma att använda sig av ”energivapnet”, som de tidigare gjort mot Estland. ¹²⁸

Det estniska ”Estonian Foreign Policy Institute” ser två risker för Estland i och med byggnationen av NEGP:

124 Cohen (2006) sid. 6

125 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 189

126 Ermakov (Baltic Mosaic) (2006) sid. 43

127 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 189-190

128 Ermakov (Baltic Mosaic) (2006) sid. 43

35

Säkerhet av tillförsel. På grund av att de baltiska staterna inte kommer att vara sammankopplade med NEGP, så är de rädda för att de inte längre kommer ha samma betydelse för Ryssland. Det här i sin tur skulle kunna leda till att Estland kommer få genomgå än fler gasavbrott och transportproblem.

Miljöhot. Här finns det två typer av risker. Den första risken är om det skulle uppstå läckage på gasledningen, vilket skulle kunna leda till rubbningar i Östersjöns känsliga ekosystem. Den andra risken är att vissa delar av Östersjön, där ledningen kommer läggas innehåller militära kvarlevor sedan andra världskriget i form av explosivt material, såsom exempelvis minor. Det skulle kunna få förödande konsekvenser om ledningen kom i kontakt med dessa objekt.¹²⁹

Det finns som sagt i Estland en stor opposition till byggnationen av NEGP och de har uttalat sig om drastiska åtgärder för att förhindra gasledningen. Estland och Finland har sedan år 1992 ett avtal gällande den territoriella havsgränsen mellan de två staterna. Genom avtalet drog de tillbaka sin gräns från det konventionella tolv mil, till nio mil. Det här skapade en farled på två mil, som blev internationellt vatten och i den farleden ska NEGP läggas.¹³⁰ Oppositionen, som bland annat består av den före detta estniska premiärminister Juhan Parts anser att den estniska staten bör åberopa den traditionella konventionen, vilket skulle kunna förhindra byggnationen av NEGP.¹³¹ Det här ställer sig dock Finland negativ till, som ännu inte uteslutit att gå med i NEGP projektet (se kapitel 4.3.5).¹³²

4.3.2 Lettland

Den huvudsakliga energiproblematiken i relationen mellan Ryssland och Lettland är att Ryssland försöker ta över Ventspils Nafta¹³³. Det här sker genom att Ryssland successivt minskar tillförseln av olja till porten, för att på så sätt försätta den i konkurs. Den lettiska regeringen har därför framfört en rad klagomål mot Ryssland. Regeringen har till och med försökt att gå via EU och förklarat Rysslands policy mot landet som ”aggressiv”, men EU har ännu inte agerat i frågan.¹³⁴ Lettlands president Vaira Vike-Freiberga har uttalat sig om att anledningen till varför Ryssland och Tyskland föredragit NEGP, som är ett dyrare alternativ

129 Estonian Foreign Policy Institute (2006) sid. 23

130 Ermakov (Baltic Mosaic) (2006) sid. 44

131 Cohen (2006) sid. 8

132 Ermakov (Baltic Mosaic) (2006) sid. 44

133 Ventspils Nafta: Delvis statligt ägt oljeterminalsbolag , som är en utskicksport till väst och står för 10 procent av Lettlands ekonomi. (Dagens nyheter (021020))

134 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 190

36 än att lägga en ledning på land via de Baltiska staterna och Polen¹³⁵, måste bottna i politiska orsaker. Ryssland menar å andra sidan att den enda kostanden är byggnationen av ledningen och att man sedan slipper de framtida transitkostnaderna. De menar vidare att dialogen mellan Ryssland och dess transitstater är för tillfället dålig och på grund av det är en ledning på land otänkbar. ¹³⁶

Lettland och Rysslands relation är spänd, vilket inte minst speglas i konflikten över det tidigare nämnda Ventspils Nafta. Lettland är villig att sälja företaget, men inte till Ryssland och framförallt inte på deras villkor. Det här bottnar i det sätt som Ryssland vill ta över företaget på, det vill säga att successivt stänga av tillförseln. Nästa steg i konflikten förväntas handla om den stora lagringsmöjlighet av gas som Lettland besitter. Lagringsutrymmet används under vinterhalvåret för att försörja de baltiska staterna och nordvästra Ryssland med gas när transportmöjligheterna genom gasledning är sämre. Den här faciliteten är därför Ryssland mån om att kunna kontrollera, då den kan lagra stora mängder gas.¹³⁷ Frågan som man kan ställa sig är varför inte Lettland i ett tidigare skede av projektutformningen av NEGP varit intressant för Ryssland och Tyskland, med tanke på dess stora lagringsmöjligheter av gas? Det är också förundransvärt, då det lettiska företaget Latvijas Gaze som handhar lagringsfaciliteten ägs till 47 procent av Gazprom och 34 procent av E. ON Ruhrgas. ¹³⁸

Den lettländska regeringen ställer sig även kritisk till är att de inte fått vara med i planeringen av projektet, utan lämnats utanför. De har också likt Estland uttryckt sin oro över vad de miljömässiga konsekvenserna av NEGP kommer att innebära. Att de lämnats utanför menar de också kan få konsekvenserna genom ekonomisk förlust för staten.¹³⁹ Det här kommer framförallt yttra sig, menar de, genom blockader och förändrad prissättning på gasleveranserna från rysk sida. ¹⁴⁰ Lettland ser inte heller någon anledning till byggnationen av NEGP, då den kommer att kosta 2.2 miljarder euro, vilket är tre gånger så mycket som en ledning på land, likt ”Amber” projektet skulle kosta. ¹⁴¹ Den lettiska premiärministern Aigars Kalvitis yttrade i ett uttalande:

135 ”Amber” pipeline: En ledning som skulle gå genom Lettland, Litauen och Polens territorium och som enligt de staterna skulle vara mer kostnadseffektiv. (Sereda (Baltic Mosaic) (2006) sid. 54)

136 Spruds (Baltic Mosaic) (2006) sid. 18

137 Spruds (Baltic Mosaic) (2006) sid. 18-19

138 Sereda (Baltic Mosaic) (2006) sid. 55

139 Ibid.

140 Ibid.

141 Cohen (2006) sid. 8

37

” The construction of a gas pipeline under the Baltic Sea being planned by Russia and Germany can pose a threat to the security of this region, especially since the project is motivated by political rather than economic considerations.”¹⁴²

4.3.3 Litauen

Rysslands och Litauens energirelation är den mest spända, jämfört med de två andra baltiska staterna. Som tidigare nämnts så har Ryssland en spänd relation med alla de tre baltiska staterna, som till stor del beror på dess historiska relation och Rysslands ockupation.¹⁴³ Ryssland har vid ett antal tillfällen stängt av energitransporten till de baltiska staterna och i många fall har det legat politiska motiv bakom, som att exempelvis påverka valutgången eller olika policyutformningar.¹⁴⁴ För Litauens del har tillförseln stängts av ett antal gånger och avbrotten har bland annat berott på att Ryssland vill ha mer betalt för sin energi, eller att de vill styra politiska beslut. Exempel på det här var hösten år 1992, då de stängde av energitillförseln. Den dåvarande litauiska presidenten Vytautas Landbergis menade att anledningen till att Ryssland placerade Litauen i ett ”energiembargo” var för att kunna styra det kommande presidentvalet. ¹⁴⁵

Problemet för Litauen i dagsläget är att de är nästintill helt beroende av rysk energiexport och har ingen egen energiutvinning. Ryssland kan således i stor utsträckning påverka Litauens energitillgång och på så sätt också dess ekonomiska stabilitet. Det här gäller inte minst har i dagsläget inte kapital att köpa hela företaget, så den litauiska staten äger en viss del av Mažeikių Nafta, men är villiga att sälja hela företaget om de hittar en pålitlig investerare.

Litauen är inte villig att lägga mer resurser på att hålla Ryssland borta, men som den litauiska finansministern Kestutis Dauksys uttryckte det: ” Don’t let Ivan to the pipe”. ¹⁴⁸ Dauksys

142 Tomberg (2006) sid. 100

143 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 184

144 Larsson (2006) Rysslands energipolitik och pålitlighet som energileverantör. sid. 6

145 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 184-185

146 Janeliūnas & Molis (Baltic Mosaic) (2006) sid. 20-21

147 Mažeikių Nafta: till viss del statligt ägt oljeraffinaderi (Sveriges ambassad Vilnius (2007))

148 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 185-188

38 menar vidare att ”Amber” projektet hade varit det mest gynnsamma för Litauen, då NEGP minskar Litauens energisäkerhet.¹⁴⁹

De gröna partierna i Litauen var den första aktören att yttra sig i frågan om den miljömässiga påverkan som NEGP kommer ha. De menar att gasledningen kan påverka explosivt material som finns kvar i Östersjön sedan andra världskriget. Vidare menar de att gasledningen kommer att passera det område i finska, där de flesta kvarvarande minorna från andra världskriget är belägna. En miljömässig katastrof skulle inte bara påverka de närmaste staterna, utan alla stater belägna runt Östersjön. Litauen ser också likt sina baltiska grannar problemet med en förlorad inkomst, på grund av minskade intäkter från transitavgifter.

Förhoppningen som Litauen har är EU inför en gemensam energipolicy, vilket skulle innebära en större slagkraft i förhandlingarna med Ryssland.¹⁵⁰ De litauiska politikerna är måna om att få EU att förstå den sits de sätts i, gällande ett större beroende av Ryssland. De är dock inte hoppfulla, då EU inte agerat mot problemet tidigare.¹⁵¹

Flera av de baltiska staternas uttalande är snarlika och de har nästintill samma syn på NEGP.

Ståndpunkten speglas framförallt i den före detta Litauiska presidenten Vyautas Landbergis tal i litauisk radio:

”By dropping anchor in Germany, it will be possible to rule over a large space, to break it up. That is why, being aware of what Russian policy-makers have in mind, one cannot doubt that the so-called economic union between Russia and Germany will be nothing but a political alliance”. ¹⁵²

4.3.4 Polen

Polen är likt de baltiska staterna emot byggnationen av NEGP. Polen ser projektet som en

”mardröm”, då de blivit lämnade utanför och i händerna på Ryssland. Zibigniew Siemiltkowski, före detta chefen för den polska säkerhetsservicen har yttrat sig om vad också majoriteten av den polska befolkningen anser:

”Russia’s new imperialism – Yesterday tanks, today oil”¹⁵³

149 Janeliūnas & Molis (Baltic Mosaic) (2006) sid. 22

150 Janeliūnas & Molis (Baltic Mosaic) (2006) sid. 22-24

151 Butkus (Baltic Mosaic) (2006) sid. 60

152 Tomberg (2006) sid. 100

153 Larsson (2006) Russia’s Energy Policy. sid. 195-196

39 Polen förespråkar också som de baltiska staterna den så kallade ”Amber” gasledningen, som de anser skulle vara ett bättre alternativ till NEGP. Polen har aldrig varit intresserad av att delta i byggnationen av NEGP, utan har försökt få europeiska investerare att anlägga

”Amber” gasledningen, dock utan reslutat.¹⁵⁴

Polen har framförallt tryckt på de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna angående NEGP:

När det gäller den ekonomiska aspekten menar de att det skulle blivit förmånligare att bygga en andra rörledning till gasledningen ”Yamal”¹⁵⁵, eller ”Amber” gasledning.

Miljösynpunkten som Polen har är densamma som de Baltiska staternas, det vill säga att det ligger kvar en mängd farliga militära kvarlevor efter andra världskriget i Östersjön.¹⁵⁶

Det huvudsakliga argumentet som Polen har mot byggnationen av NEGP är att den kommer innebära att Europa inte kommer vara lika beroende av den gas som går via Polen. Således kommer Ryssland i allt större utsträckning kunna påverka gastransporterna till Polen, vilket sätter Polen i en mer sårbar situation.¹⁵⁷ Polen är därför väldigt mån om att i stället få något av de andra gasledningsprojekten att bli verklighet.

Den nya polska regeringen som tillträdde år 2005, en konservativ högerkoalition, har som mål att få statlig kontroll över Polens energimarknad och göra Polen oberoende av Ryssland när det gäller energiimport. De vill ha kontroll över marknaden så att inte Ryssland får tillgång till vissa viktiga energiföretag inom Polen. Man har utvecklat fyra vägar för att kunna täcka behovet:

Att upprätta en terminal som kan handha gas i flytande form (LNG).

Att i högre utsträckning utvinna Polens egna gasresurser, som ska påbörjas år 2008.

Att utveckla en dialog med Norge. Det har under en lång tid varit på tal om en gasledning från Norge genom Östersjön till Polen, som inte blivit verklighet.

Att söka hjälp från EU.¹⁵⁸

Många politiker i Polen är negativa till byggnationen av NEGP, den polska försvarsministern Radoslaw Sikorski har till och med gjort ett kontroversiellt uttalande genom att jämföra NEGP med Molotov-Ribbentrop pakten¹⁵⁹, mellan Tyskland och Ryssland.¹⁶⁰

154 Samoletova (Baltic Mosaic) (2006) sid. 72

155 Yamal gasledningen: En gasledning från Yamalhalvön i ryska Sibiren som går genom Polen till västra Europa. (Europol Gaz (2006))

156 Samoletova (Baltic Mosaic) (2006) sid. 72

157 Larsson (2007) Nordstream, Sweden and the Baltic Sea Security. sid. 52

158 Samoletova (Baltic Mosaic)(2006) sid. 73-74

40 Polen är i dag en av de främsta förespråkarna för en gemensam energipolitik inom EU, de anser att en sådan skulle hjälpa både nya och mindre medlemsstater att kunna hävda sig mot stora energimakter, såsom exempelvis Ryssland.¹⁶¹

4.3.5 Finland

Finland är överlag positiv till byggnationen av NEGP. Det har inte förekommit några direkt fientliga uttalande från den finska regeringen. Finland har traditionellt agerat taktfullt mot Ryssland, då de inte vill hamna i konflikt gällande parternas energirelation.¹⁶² Finlands energiberoende av Ryssland är stort, de importerar i dag 80 procent av dess olja och 100 procent av dess gas från Ryssland. Ryssland äger också stora delar av finska energiföretag,

Finland är överlag positiv till byggnationen av NEGP. Det har inte förekommit några direkt fientliga uttalande från den finska regeringen. Finland har traditionellt agerat taktfullt mot Ryssland, då de inte vill hamna i konflikt gällande parternas energirelation.¹⁶² Finlands energiberoende av Ryssland är stort, de importerar i dag 80 procent av dess olja och 100 procent av dess gas från Ryssland. Ryssland äger också stora delar av finska energiföretag,