I ett experiment försöker forskaren kontrollera så många variabler som möjligt för att kunna säga något säkert om hur en beroende variabel – i det här fallet valet av refererande uttryck – beror på en oberoende variabel – i det här fallet egenskaper hos referenten. I min tredje delstudie visade jag, med projektor, åtta bilder föreställande personer som skulle kunna kallas kvinna eller man för grupper av experimentdeltagare.2 Personerna på bilderna – fyra män och fyra kvinnor i olika åldrar – gör något och jag bad deltagarna att skriva ner vad som händer på bilderna; på så vis avslöjade jag inte mitt syfte. varje bild visades i 30 sekunder, så hela experimentet tog bara fyra minuter att genomföra. På så vis kunde jag få många att delta, totalt 99 personer i en första version av experimentet, 58 kvinnor och 41 män. alla var sjuksköterske- eller ingenjörsstudenter, de allra flesta (93 stycken) mellan 19 och 25 år. Den låga åldern hos deltagarna måste beaktas när
2 Bilderna som användes i experimentet är, med ett undantag, hämtade från Lunds uni-versitets bildbank. Fotograferna är Charlotte Carlberg Bärg, Gunnar Menander och Ken-net Ruona. En bild är tagen av Jonas Lövendahl, som gett mig tillåtelse att använda den.
Figur 3. Resultat från version 1 av experimentet
45
20 2
23 0 10
10 20 30 40 50
tjej kvinna flicka spec. X
39 30
1 22 0 7
10 20 30 40 50
man kille snubbe spec. X
70
3 1 3 21
0 20 40 60 80
kvinna dam spec. neutr. X
28
17 13
1 10 13 16
0 5 10 15 20 25 30
tant dam kvinna gumma spec. neutr. X
64
6 5 1 15 2 8
0 10 2030 4050 6070
man gubbe herre snubbe spec. neutr. X
49
15 11 1 15 8
0 10 20 30 40 50 60
man gubbe herre farbror spec. X
resultaten tolkas.
Sex av bilderna återges i Figur 3. För varje bild anges hur många procent av experimentdeltagarna som valt att använda ett visst substantiv för att referera till personen på bilden. Substantiv som specificerar vad personen gör, exempelvis student och violinist, finns samlade under spec. Könsneutrala, allmänna ord som människa eller person är samlade under neutr. De fall då inget substantiv använts för att referera till personen på bilden finns samlade under beteckningen X. I några fall använder en försöksperson ett substantiv som inte faller under någon av dessa kategorier – till exempel mormor – och dessa redovisas inte;
därför uppgår summan av kategorierna inte alltid till 100 procent.
Kvinnan som dricker champagne var den mest prototypiska kvinnan i experimentet: 70 procent av deltagarna kallade henne kvinna medan bara några få kallade henne dam eller använde substantiv som festdeltagare (spec.) eller person (neutr.); ungefär 20 procent av experimentdeltagarna använde inget substantiv för att referera till henne utan skrev kanske ”hon dricker” eller ”det är fest”. Den yngre kvinnliga juridikstudenten kallade däremot bara 20 procent kvinna medan mer än dubbelt så många kallade henne tjej (45 procent); två personer kallade henne flicka. Den äldre kvinnan som talar i telefon kallade 13 procent kvinna, men de som kallade henne dam (17 procent) eller tant (28 procent) var betydligt fler; en deltagare kallade henne gumma.
De tre männen till höger i Figur 3 kallades alla i första hand man. Den yngre elektronikstudenten kallade 30 procent kille, men de som kallade honom man var fler (39 procent); någon kallade honom snubbe, men ingen använde ordet pojke. Med den äldre, fiolspelande mannen triggade jag orden gubbe (15 procent) och herre (11 procent), och någon enstaka skrev också farbror, men den största gruppen (49 procent) kallade även honom man. Också den gråhåriga mannen längst ner är tveklöst just man – 64 procent av experimentdeltagarna refererade till honom så.
De resultat som inte redovisas här följer samma mönster: experiment-deltagarna var inte främmande för att använda ordet kvinna, men ordet användes snävare än man. Den yngre kvinnan kallades i första hand tjej och den äldre kallades tant eller dam, samtidigt som alla männen av de flesta kallades man. De här resultaten talade så tydligt för min hypotes
att jag blev tveksam till min metod. Kanske är den unga mannen mer manlig än vad den unga kvinnan är kvinnlig? Kanske är den äldre kvinnan tantigare är de både äldre männen är gubbiga?
Jag genomförde därför en ny version av experimentet, där jag medvetet utmanade resultatet från den första versionen. Jag valde åtta nya bilder och genomförde experimentet med 37 nya experimentdeltagare (ungefär samma köns- och åldersfördelning som i version 1) enligt samma tillvägagångssätt som ovan. Den här gången visade jag bland annat en bild på en gammal kvinna med kvinnliga attribut som halsband och örhängen – se Figur 4 – och på det sättet lyckades jag få en större andel av deltagarna att använda ordet kvinna (26 procent). när jag på samma sätt försökte trigga ordet gubbe eller farbror genom att visa en bild på en äldre man med skägg och kal hjässa lyckades jag inte lika bra: 28 procent kallade honom visserligen gubbe, men de som kallade honom man var fortfarande fler (36 procent).
Precis som korpusundersökningen lider denna delstudie av brister.
Det stora problemet är att jag inte vet vad det är i bilderna som gör att experimentdeltagarna väljer de ord de väljer. med detta sagt var det ändå tydligt att det var lättare för mig att trigga ordet man än ordet kvinna, vilket ger stöd åt hypotesens första del, och att orden tjej, flicka, dam och tant triggades lättare än orden kille, pojke, herre och gubbe, vilket ger stöd åt hypotesens andra del. I version 2 av experimentet
Figur 4. Resultat från version 2 av experimentet
36 28
3 3 13 13
0 10 20 30 40
man gubbe herre snubbe neutr. X
26 15
10 5 5
33
0 105 15 2025 3035
kvinna dam tant neutr. spec. X
laborerade jag medvetet med stilen på personerna på bilderna, och jag tyckte mig se en effekt av detta, vilket inte är förvånande: givetvis är det inte bara referentens antagna ålder och kön som styr valet av refererande uttryck. tolkningen av dessa resultat är dock spekulativ.
Diskussion
Såväl i tidigare forskning som i mina tre egna delstudier finner jag visst stöd för hypotesen att ordet kvinna har en snävare användning än ordet man. Rudebeck (2006) visade hur man blir kvinna senare i livet än man blir man. magnusson (2008) visade bland annat att ordet man används bredare än kvinna både vad gäller vilka ord de två orden står i kollokation med och på vilka tidningssidor orden förekommer. mina analyser av ordboksdefinitioner tyder på att kvinna har en snävare användning än man, medan flicka, dam och tant används bredare än sina ”manliga”
motsvarigheter (gubbe används däremot bredare än gumma). Dessa resultat fick stöd av korpusundersökningen, där vi framför allt såg en tydlig skillnad mellan hur orden kvinna, man, tjej och kille används i tidningsspråk och bloggspråk: i enlighet med hypotesen tycks det vara i vårt vardagliga språk – som bloggspråket här antas representera – språkbrukarna undviker ordet kvinna, och den främsta utmanaren verkar vara tjej. I ett experiment visade jag slutligen – återigen – att man används bredare än kvinna medan tjej, flicka, tant och dam används bredare än kille, pojke, gubbe och farbror, åtminstone av den unga generation deltagarna i experimentet tillhör. Sammanfattningsvis är det alltså något med ordet kvinna som gör att det inte används lika självklart som ordet man – kanske låter det lite ”kliniskt”, som Lindström (2002:
246) skrev. Jag ska göra tre försök att förklara de resultat vi sett, men eftersom undersökningen är deskriptiv, inte explanativ, blir dessa förklaringar med nödvändighet spekulativa.
med klassiska semantiska termer kan vi förklara skillnaden mellan orden kvinna och man enligt modellen i Figur 5. Ordet man refererar här till ett överordnat begrepp till vilket kille och gubbe och andra begrepp är hyponymer, det vill säga underordnade; killar och gubbar skulle alltså, med denna analys, alla vara män på samma sätt som både
trumpeter och saxofoner är instrument. Kvinna skulle däremot vara ett mer specifikt ord – ett syskonbegrepp till ord som tjej och dam – och varje tjej, dam och tant är inte självklart även KvinnA. Denna förklaringsmodell innebär att ett mer neutralt ord för vuxen person av kvinnokön saknas, och att språket därmed tvingar oss att vara mer specifika när vi talar om kvinnor än när vi talar om män.
mina experiment ger dock inget tydligt stöd för denna modell;
uppenbarligen kan en viss person kallas såväl kvinna som dam och tant samtidigt. En modell som i Figur 6, som bygger på prototypteorin, tror jag därför bättre förklarar resultaten. Begreppen KvinnA och mAn är här
MAN
KILLE HERRE GUBBE
VUXEN PERSON AV HONKÖN
TJEJ KVINNA TANT
Figur 5. Begreppshierarkier
Figur 6. Överlappande kategorier med diffusa gränser FLICKA
POJKE
FARBROR
HERRE