• No results found

4. RESULTAT

4.5 EXPERIMENT MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA

Jag tar fram en cykelpump och frågar barnen om de vet vad det är för någonting. Rasmus svarar att det är en cykelpump. Därefter får de frågan vad man kan använda den till och nu har

man kan ha den att blåsa upp ballonger med. Julia menar att man kan blåsa på katter, om de gör något dumt. Isak tillägger att man kan ha den om man är svettig och pumpa på sig. Emma räcker upp och säger att man kan ha den till att pumpa upp luftmadrasser med. Därefter får de frågan; hur ser luftmadrassen ut innan man börjar pumpa? Rasmus svarar att den är helt smal. Vi fortsätter att diskutera och jag frågar dem vad som händer med luftmadrassen när man stått och pumpat ett tag? Isak säger att den blir större och Julia att det kommer liksom bucklor in

och sen liksom fylls den ut.

Jag frågar dem om det är luft inne i cykelpumpen just nu och alla räcker ivrigt upp händerna. Julia föreslår att när vi pumpar utåt då kommer det in luft och sen när vi pumpar inåt så

kommer det ut luft.

Avslutningsvis frågar jag dem hur de tror att det känns om jag blåser med cykelpumpen på deras händer. Emma svarar att det känns kallt. Frida menar att det går snabbt och Isak att det känns skönt och kittlas. Julia och Rasmus svarar samma som Emma men tillägger att man nog inte är beredd på det. Emma räcker upp och utvecklar sitt resonemang lite; Jag tror att, nu är

det ju rumstemperatur här inne och så när det kommer mot en så känner man att det blir en annan liten luft, som till exempel ett moln som kommer på en och som är lite extra kallt.

Barnen sträcker ut händerna och jag blåser på dem en och en med cykelpumpen. Efteråt diskuterar vi om det kändes likadant som de innan hade gissat. Julia svarar att det kändes ljummet och att den varma luften förs bort lite grann på något sätt. Både Isak och Emma säger att det kändes kallt och men Emma säger dessutom att det kändes lite stickigt också. Rasmus tyckte att det kittlades.

Experiment ”Ballonger”

Jag tar fram några ballonger och frågar barnen vad man kan använda dem till. Den första kommentaren kommer från Rasmus som säger att man kan blåsa upp dem. Både Rasmus och Emma föreslår sedan att man kan ha dem när man ska ha kalas eller party. Isak svarar att man kan ha ballongkrig. Jag frågar dem om det gör ont om man får ballongerna på sig och alla svarar nej. När jag därefter frågar varför inte? svarar Emma att ballongerna går så sakta och Rasmus att det gör inte ont för att det är luft i och för att det inte går så snabbt i luften.

Isak undrar om vi inte kan prova att blåsa upp en ballong med cykelpumpen istället för med munnen. Så vi provar det. Alla barnen får prova, men då det bara finns en cykelpump kan de bara göra det en i taget. Rasmus får börja försöka. Han sätter på ballongen på cykelpumpen men det går inte så bra och ballongen pumpas inte upp. Isak säger att man måste hålla över hålet, men ballongen blåses ändå inte upp. När jag frågar varför de tror att det inte gick så bra att blåsa upp ballongen med pumpen, svarar Rasmus; för att när man dra bakåt drar den

tillbaka luften. Frida är den sista som försöker och använder sig av en annan teknik än de

andra och ballongen blåses upp. Frida håller om ballongen vid öppningen var gång hon drar pumpen bakåt och förhindrar på så sätt att dra luften tillbaka. Julia påpekar att det fungerar för att Frida håller kvar luften.

Jag blåser upp en ballong med munnen och frågar barnen vad som är inne i ballongen nu? Alla svarar att det är luft. Julia påpekar att skillnaden mellan när jag blåser upp ballongen och när de provade med pumpen är att jag blåser längre. Jag knyter en knut på ballongen och frågar om luften nu kan komma ut från ballongen? Emma och Julia tror att den kan det medan Rasmus och Isak svarar att den inte kan det. När jag frågar var luften i så fall skulle komma ut ändrar sig pojkarna och tror nu att luften kan komma ut. Isak hänvisar till sina egna erfarenheter hemifrån, om att när man har en ballong så blir den mindre och mindre, men har inget förslag på var den skulle komma ut någonstans. De övriga tror att luften kan komma ut genom knuten, medan Frida även tror att luften kan komma ut genom plasten i ballongen. På frågan om de tycker att vi har hittat ett sätt där man kan stänga in luften svarar alla ja.

Alla barnen får var sin ballong som de blåser upp, men de knyter den inte utan håller igen öppningen med handen. Jag frågar dem hur man skall göra om man vill släppa ut luften ur ballongen? Julia och Isak svarar att man skall trycka på respektive släppa ballongen. Alla släpper sina ballonger och vi diskuterar vad som hände med dem. Emma säger att De stack

iväg och pyste ut, för att all luft drog upp ballongen. Julia menar att den liksom luften bara åker ut och då åker ju ballongen framåt. Och då så vet den inte riktigt vart den ska ta vägen. Den vet inte om den ska ner eller upp eller dit eller dit eller nåt sånt. Rasmus liknar den vid

en motor; att det är ungefär som en motor när det blåser ut så flyger ballongen iväg.

Barnen provar att göra ljud med ballongen och jag frågar dem om de tror att det kommer ut lika mycket luft då som när man släpper den. Isak är den enda som har någon fundering kring

detta och säger att nej, för det är ett så litet hål. Varför det blir ett så hemskt ljud har de inga funderingar alls kring.

Isak föreslår att man skall släppa ut luften från ballongen på håret och vi testar och ser vad som händer. Frida säger att det flög upp och Rasmus tillägger att det är för att luften flög på

hans hår. Emma modifierar Rasmus förklaring och säger att luften hoppade på honom så att den liksom puttade på han hår. Jag undrar om man kan se detta någonstans i verkligheten och

Rasmus och Julia föreslår när det blåser ute. Frida tillägger att när det blåser vid havet bildas vågor. Isak föreslår när man själv blåser med munnen på något. Emma säger att håret fladdrar när man åker berg och dalbana. Henrik kommer med ytterligare två förslag, när man sitter bredvid en fläkt och om man lyssnar på hög musik så kan det komma ut lite luft från

högtalaren, att det vibrerar. Varför det är så har han inga idéer kring.

Experiment ”Tar luft plats?”

Alla barnen får en egen bägare, mugg och papper för att själva kunna utföra experimentet, vi gör det sen samtidigt. Till experimentet behövs vatten så barnen får hämta det på andra sidan rummet. En och en går de och fyller bägaren till hälften. Alla sitter på golvet i en ring runtomkring mikrofonen med bägarna framför sig. Rasmus går och hämtar papper till oss. Alla får varsin mugg och sedan får de lite papper som de lägger i botten av muggen. Därefter visar jag hur man skall hålla muggen. Muggen skall föras rakt ned i vattnet och sen upp igen. Innan någon får utföra experimentet frågar jag vad de tror skall hända? Rasmus och Julia tror att pappret blir blött, Julia tror också att pappret ramlar ner i vattnet. Frida och Isak tror att pappret kommer att stanna kvar i muggen och vara torrt. Frida säger att hon tror att det beror på hur mycket vatten man har, om det kommer upp till pappret eller inte. Isak hade ingen klar idé från början utan behövde tänka efter en stund innan han svarade. Emma svarade att

pappret tynger ner den här och gör att den vänder, liksom sen gör så att, liksom att ånga kommer upp i muggen. Pappret trillar ned lite.

Jag påminde dem om att muggen skulle tryckas rakt ner och sen upp, ändå släppte flickorna muggen så att den föll. Pojkarna höll muggen rätt. Både Isak och Rasmus konstaterade att deras papper var torrt. Flickorna gjorde om experimentet och deras papper förblev också torrt. Jag frågar dem vad det kan bero på att pappret inte blev blött? Rasmus svarar att vattnet bara nådde en bit upp och visar på muggen. Jag frågar vad som då finns mellan vattnet och pappret

vattnet vill inte komma upp, så att när man sticker ned den (muggen) så är det så att vattnet klarar av att inte nudda pappret. Och då blir det något enkelt och att det är nåt med vatten och med ytspänningen, att jag tror att ytspänningen vill inte dra ner muggen i, här, till pappret.

Barnen får också prova vad som händer när man lutar lite på muggen. Barnen får nu olika resultat, Julia och Emmas blev knappt blött, medan halva Rasmus papper blir blött och hela Isaks och Fridas papper blev blött. Vi lutar muggen mer och mer och gör om experimentet, till sist har alla fått pappret helt blött. Jag undrar varför pappret blev blött när de lutade på muggen och pojkarna har inget förslag på vad det kan bero på. Flickorna svarar olika varianter på att muggen nu kan ta upp vatten, ju mer man lutar muggen desto blötare blir pappret. De går en och en och häller ut vattnet och torkar upp på golvet där det blivit blött. Jag berättar för dem att man faktiskt kan använda sig av denna konstruktion på riktigt i form av en dykarklocka och jämför med experimentet vi precis gjort. Jag fortsätter med att berätta att man kanske ville ned till havsbottnen, för att man kanske hade hittat en skatt därnere som man ville ha. Då kröp en människa in och så satt han allra längst upp och sen sänkte dom ner honom i vattnet. Som vi märkte blev ju pappret inte blött om man sänkte ner muggen rakt. Kommer ni ihåg? Alla barnen svarar jakande. Jag fortsätter och då man sänkte ner människan blev han inte heller blött. Jag frågar dem; vad var det som fanns här mellan pappret och vattnet? Rasmus svarar luft. Julia undrar om vattnet inte kom upp till människan och jag svarar; ”Nej, i och med att det fanns luft här så kan människan sitta alldeles torr, och vattnet nådde inte upp till honom. Det märkte vi när vi gjorde experimentet med pappret och muggen att luften tar plats och luften skyddade pappret så att det inte blev blött. Luften skyddar också människan så att den inte blir blött”. Isak undrar om människan sen bara kan gå därifrån och undrar även hur de ovanför vattnet skulle kunna veta när han ville komma upp igen. Julia undrar över hur det gick för människan om det fanns en massa pirayor i vattnet. Hon hade själv en lösning på hur man kunde lösa problemet. Jag frågar dem vad som skulle ha hänt om människan hade suttit längre ner i dykarklockan och Frida svarade att han alldeles säkert

blivit blöt och Julia att då skulle han nog varit död.

Experiment ”Väger luft?”

Innan när vi blåste upp ballongen vad var det som kom in där då?” Frida svarar luft. Jag fortsätter med att fråga hur vi skulle kunna bära oss åt för att se om luft väger någonting. De har inga egna förslag på hur man skulle kunna göra och kan inte heller komma på något när de ser materialet jag har plockat fram. Jag tar fram en tom ballong och en uppblåst ballong och fäster dem på linjalen. Vi konstaterar att det är luft i den uppblåsta ballongen. Jag frågar dem; om vi jämför ballongerna vilken väger då mest? Pojkarna tror inte att luft väger någonting och hänvisar till frågan de svarat på innan experimenten. Flickorna tror att ballongen med luft väger lite mer. Vi provar och ser att ballongen med luft lutar över och då alltså väger mer. Alla barnen konstaterar att man kan säga att luft väger.

Experiment ”Kall luft varm luft”

Jag berättar att jag har lagt en PET-flaska i frysen under lunchen så att den skall vara riktigt kall till nästa experiment. Jag frågar dem om det är något i flaskan och Julia svarar nej. Frida rättar henne och säger att där finns luft. Jag frågar om vi kan vara överens om att det finns luft i flaskan och alla svarar ja. Därefter frågar jag om de tror att luften i flaskan är varm eller kall. Alla barnen svarar att luften är kall. Jag berättar att det i vattenkokaren finns riktigt varmt vatten och frågar dem; vad tror ni händer om vi häller det varma vattnet över flaskan? Julia tror att flaskan blir varm, medan resten tror att ballongen skall blåsas upp. Vi provar och ser att ballongen blåses upp. Julia tror att det beror på den varma luften, för det är så kokhett. Det

är jättevarmt så då kommer den varma luften in i ballongen. Det är ju så jättevarmt och det är ju också ånga och luft och så, så när det kommer på så kommer det in varm luft i ballongen. Jag fortsätter med att berätta; ” Luften består av små molekyler. När flaskan var

alldeles kall, när den hade varit i frysen så satt alla luftmolekylerna stilla och det var därför ingenting hände med ballongen. När vi sen hällde på det varma vattnet”. Isak räcker upp handen och frågar om det gör ont på dem. Jag svarar nej och fortsätter med att berätta att molekylerna börjar röra på sig. När alla molekylerna rör på sig så får de inte plats i flaskan, utan gav sig iväg in i ballongen och då blåstes den upp. Jag påpekar att; ”För som vi sa innan så tar ju luft plats. Det var därför som ballongen blåstes upp. Vad kan man då säga att det finns för skillnad mellan varm och kall luft?” Emma svarar att den varma luften är varm och

den kalla luften är kall. Man kan säga att den kalla är gamlingar för de är stilla och den varma är ungdomarna. Så kommer ungdomarna och börjar poppa till lite och då börjar de vuxna, de lite äldre bli lite hm ok, det är lika bra att hänga på. Och så la, la, la och så blir det helt fullt därinne. Jag fortsätter att berätta att vi hade ju samma luft härinne, vi tog ju inte in

någon ny luft och det betyder att den varma luften den tog mer plats än den kalla luften och då blåstes ballongen upp. Julia svarar att den fick inte plats så den susade in i ballongen.

Experiment ”Luft finns överallt”

Jag ställer barnen inför problemet att vi har två ballonger som är uppblåsta. De ska hänga riktigt nära varandra men de får inte röra vid varandra. Vi säger att vi har två sumobrottare som skall boxas och vi får inte röra vid ballongerna. Jag frågar dem hur vi skall få dem att boxas med varandra? Frida föreslår att man kan blåsa på dem, Rasmus att man ska skaka linjalen. Emma förslår att man kan putta på dem med handen. Jag upprepar att man inte fick röra vid dem och då har barnen inte fler förslag. Jag tar upp Fridas förslag med att blåsa på dem och frågar var man kan blåsa någonstans. Isak föreslår på ballongerna och Rasmus på snöret. Rasmus provar att blåsa på snöret och de studsar till lite, Isak blåser på ballongerna och då studsar de mot varandra några gånger. Emma föreslår att man kan blåsa underifrån på ballongerna, men resultatet blir inte lika bra som om man blåste från sidan. Julia föreslår uppifrån och provar, ballongerna studsar mot varandra lite grann. Jag undrar vad som skulle hända om man blåser mellan ballongerna. Julia svarar att de antingen rör varandra eller att de inte gör det. Emma tror att luften kommer mellan ballongerna, men preciserar inte ytterligare. Frida tror att ballongerna kommer att åka ut och sen slå ihop med varandra, Isak och Rasmus håller med henne. Frida får prova och ballongerna studsar mot varandra. Jag frågar dem hur det kan komma sig att ballongerna studsar mot varandra när man blåser mellan dem? Pojkarna vet inte riktigt, men flickorna har liknande teorier om vad det kan bero på. Frida säger Luften

den tar ju plats sen andas jag ju ut en del så kommer det lite på sidorna också. Och den på sidorna gör så att det kommer ihop. Julia säger att ballongerna följer luften och Emma säger

att; när det kommer in här tror jag att det kommer ut lite här på sidorna och då puttas

ballongerna lite undan. Och sen åker de in igen, jag vet inte om det är så men jag tror det.

Jag berättar att; ”när man blåser mellan ballongerna, så är det så att när man blåser blir det ett tryck mellan ballongerna så att luften åker iväg och då rör sig luften och då rör sig ballongerna också”. Jag frågar dem om luften då kan vara både stilla och röra sig? Alla barnen tror att luften kan göra båda sakerna, Isak tvekar dock lite innan han svarar och Emma tror att den kan göra båda sakerna samtidigt. Julia hänvisar till sina egna erfarenheter när hon varit ute och känt vinden rör sig och jag har känt när det blåser och den rör sig kanske när det

Avslutningsvis frågar jag barnen om det har varit roligt och de svarar alla ja. Jag tackar dem och berättar hur duktiga jag tycker att de har varit och hur bra de svarat på frågorna. Isak frågar men svarade vi rätt eller fel?

4.6 Intervjuer med informanter åtta år gamla, efter experiment

Related documents