Experter kontra allmänhet

Människors bedömningar rörande faktorer som gör dem oroliga är inte sällan helt olika de bedömningar som experter kan göra om samma faktorers farlighetsgrad. Inte sällan erhåller man mycket låga korrelationer (samband) om man jämför dessa två. Man har funnit att det kan vara så låga korrelationer som r=0.2 (ett perfekt samband har värdet 1.0 eller – 1.0 medan en total frånvaro av samband har värdet 0). Om man kvadrerar korrelationen får något som kallas för förklarad varians som är ett mått på samvarians mellan olika variabler. Är andelen förklarad varians 50 % så innebär detta att om man känner till värdet för den ena variabeln så kan man förutsäga 50 % av värdet på den andra variabeln. I vårt fall har vi alltså en korre- lation på r=0.2 som vi kvadrerar och då får en förklarad varians på 4 procent (r2=0.04). Detta är som att säga följande: Risker som kan döda människor är helt andra än de risker som människor blir upprörda inför. Om det ofta är så, innebär det att riskkommunikationen knappast varit så framgångsrik hittills. Det betyder samtidigt att det finns stora uppgifter för en bra kommunikation om risker i sam- hället. Möjligen är det så att vi ofta är likgiltiga inför risker som dödar eller för- sämrar hälsan för tusentals människor medan vi samtidigt tycker att det borde satsas betydande resurser på risker som vi tror att vi själva kan drabbas av även om det skulle vara sällsynta händelser.

Vi tror att de flesta som i sin yrkesutövning vid vissa tillfällen ikläder sig expertens roll för att prata om risker med allmänheten, kan känna igen det faktum att allmänheten verkar oroa sig för andra saker än de som de rimligtvis borde oroa sig för. Åtminstone utifrån det expertperspektiv som man vid tillfället intar. Vad beror det på? Betyder det att människor är lättledda av en mindre seriös press? Innebär det att det inte tjänar någon roll att försöka samtala om samhällsrisker med allmänheten, de kommer ändå att få allt om bakfoten? Är människor (som inte har

just min utbildning) hopplöst irrationella? Indignationsmodellen erbjuder svar till dessa frågor och svaret är nej i samtliga fall.

Nyckeln till varför experter och allmänhet så påfallande ofta kommer till olika uppfattning om risker, ligger enligt den här modellens synsätt i hur vi definierar risk. För de flesta experter innebär risk en multiplikation av två faktorer: sannolik- het och konsekvens. I en del fall så kan man basera sina uträkningar på s.k. hårda data. Exempel på detta är arbetsolyckor som lett till dödsfall, det är bara att räkna dessa i någon statistik. Vad som gäller i de flesta fall där det blir en debatt eller en kontrovers om risk, är att man inte har tillgång till några hårda data. Vi måste inte sällan i dessa situationer göra uppskattningar om förväntade värden eller måste extrapolera från små till stora värden eller från korta tidsintervall till långa tids- intervall. I alla händelser sätter oftast experten likhetstecken mellan risk och multi- plikationen mellan sannolikhet och magnitud.

Allmänheten ser oftast inte risk på det viset. Den lägger inte sällan in en be- tydelse i riskbegreppet som experterna i varje fall tidigare kunde kalla för saker som "... icke relevanta faktorer, emotionellt betingade kvasiaspekter eller psyko- logiskt hatti-fnatt". Kort sagt, experterna talade om att detta var aspekter som inte var legitima när man skulle prata om risk eller försöka föra en dialog mellan fack- män och lekmän. Indignationsmodellen utesluter nästan ingen typ av fråga eller oro som berörda parter vill föra upp på riskagendan. Detta får konsekvenser för hur man ser på riskbegreppet.

Man kan tänka sig att man kallar allt det som experterna tycker är relevant att ta med i riskbegreppet för mätbar risk. Ofta blir det då sannolikhet gånger magnitud enligt resonemanget ovan. Sedan tar man allt det som allmänheten oroar sig för och som experterna ignorerar och kallar det för indignationsfaktorer. Tar man så dessa två aspekter och sätter de tillsammans får man en ny definition av risk: Upplevd

risk = Mätbar risk + indignationsfaktorer, så har man också en vägledning till hur

man kan förbättra dialogen mellan experter och allmänhet när det gäller risk. For- meln säger att riskbegreppet inte är liktydigt med de mätbara fakta som experterna tar hänsyn till. Man bör även ta hänsyn till andra faktorer som kanske bara allmän- heten (eller icke-experterna) tycker är viktiga. I en situation där den mätbara risken är konstant, kan alltså upplevelsen av risk variera beroende på faktorer som kanske mer handlar om hur risken handlagts av experter, politiker eller myndigheter.

I början av detta avsnitt nämnde vi den låga korrelationen eller dåliga överens- stämmelsen mellan vilka faktorer som var farliga för människor (i termer av antal döda per år) och vilka faktorer som människor ofta oroar sig för. Formeln kan även ge en antydan om varför det är så. Traditionellt har man menat att människor är dåliga på att skatta risker för att de gör många fel, såväl perceptuellt som kognitivt. En alternativ förklaring skulle kunna vara att experter, förutom att bestämma krite- riet för vad som skall uppfattas som risk, fokuserar på andra saker än allmänheten. Inte undra på att man kan komma till olika slutsatser om hur stor eller hur liten en viss risk är.

4.4.2 Indignationsfaktorer

Inom den forskning som indignationsmodellen grundar sig på, har man kunnat lista upptill 35 variabler som sedan tagits med som faktorer. I det här sammanhanget, och i de flesta andra, räcker det med att ta hänsyn till betydligt färre. Ofta är det 12 faktorer som man brukar peka på och som brukar vara de dominerande vid olika riskkontroverser. Dessa faktorer kommer att presenteras senare i detta avsnitt. Det är viktigt att komma ihåg att dessa faktorer i viss utsträckning överlappar varandra, de är interkorrelerade. Vidare kan man komma ihåg att det ännu inte finns någon algoritm för att beräkna den upplevda risken enligt denna modell.

Modellen kan också vara användbar vid analyser av vilka risker som man satsar resurser på. Det är långt ifrån alltid som pengar och personal går till det som enligt expertis och mångårig statistik pekar ut som de mest riskfyllda. Ibland händer det att det massmediala genomslag som indignationsfaktorerna får eller har potential för att få, gör att samhället satsar resurser på dessa istället även om de i andra sammanhang kan bedömas som mindre riskfyllda. Syftet med att använda den här modellen bör dock primärt inte vara att ställa mätbara risker och indignations- faktorer mot varandra. Då är man tillbaka till en tidigare värld som inte visat sig fungera särskilt bra ur riskkommunikationssynpunkt. Istället kan modellen tjäna som ett viktigt analysverktyg vid såväl planering och uppläggning av hur man bör kommunicera om risker som vid förståelse av vad som inte fungerar och var man ska sätta in förbättringarna.

Nedan kan man se en 2 x 2 matris som är ett försök att illustrera fyra möjliga kombinationer av mätbar risk och indignationsfaktorer. Naturligtvis är matrisen en stark förenkling av verkligheten men den kan tjäna som en bild för att underlätta tänkandet med den här modellen.

Tabell 1. Förenklad matris som illustrerar Indignationsmodellen Allmänheten

Upplevd liten risk Upplevd stor risk Små mätbara risker Ruta 1

Experter Stora mätbara risker Ruta 3

Ruta 2 Ruta 4

De exempel som man skulle kunna placera i ruta 1 och 4 utgör egentligen inte så stora problem ur riskkommunikationssynpunkt. Speciellt ruta 1 verkar problemfri. Det är de fall där experterna inte kunnat presentera några mätbara risker och där allmänheten inte upplever risk eller känner indignation. I ruta 4 sammanfaller vissa mätdata på stor risk med allmänhetens upplevda risk. De intressanta rutorna är 2 och 3. Massmedia tenderar att mera uppmärksamma exempel som skulle falla in i ruta 2 i större utsträckning än de i andra rutor. I ruta 2 har vi exemplet där exper- terna inte tycker att det egentligen finns så stort stöd för att en viss faktor är förenat med risker. Allmänheten å andra sidan är oroliga och indignerade över samma exempel och tycker att experter/myndigheter inte bryr sig. Exempel som faller in i ruta 3 är egentligen de som är både viktigast och svårast sett ur perspektivet riskkommunikation. I dessa fall säger spetskunskapen i samhället att det finns

anledning att betrakta något som riskfyll, men allmänhet eller berörda bryr sig inte riktigt om dessa varningar eller synpunkter.

Nedan följer en uppställning över de tolv vanligaste indignationsfaktorerna. Inledningsvis, när man ska påbörja att planera en insats som syftar till att kommu- nicera risker med en/flera målgrupp(-er), kan man ställa sig tolv frågor om den aktuella risken eller om dem som är inblandade som aktörer. Är risken frivillig eller påtvingad, naturlig eller artificiell etc.? Kolumnen till vänster under minus- tecknet (-), innehåller faktorer som tenderar att minska upplevelsen av risk medan faktorerna i den högra kolumnen under plustecknet (+), i många fall leder till att man upplever risken som större. Detta resonemang förutsätter att vi håller den mätbara risken konstant vilket leder till en intressant och viktig slutsats: Vi kommer

i samhället att underskatta risker där indignationsfaktorerna har ”låga värden” medan vi överskattar risker som är förknippade med ”höga värden” på indigna- tionsfaktorerna.

Tabell 2. 12 indignationsfaktorer Faktorer som tenderar att minska

upplevelsen av risk –

Faktorer som tenderar att öka upplevelsen av risk + Frivillig Påtvingad Naturlig Artificiell Bekant Exotisk Ej minnesvärd Minnesvärd Inte skrämmande Skrämmande

Kronisk Katastrofartad Kunskap finns Kunskap finns inte

Kontrollerad Ej kontrollerad

Rättvis Ej rättvis Moraliskt irrelevant Moraliskt relevant

Trovärdig Ej trovärdig

Lyhördhet Ej lyhördhet