Externa Faktorer
Jemen
Tunisien
Diffusion och
demonstrationenseffekter
Genom sociala medier och andra massmedia plattformar tog befolkningen i Jemen inspiration av den lyckade revolutionen i Tunisien.
Tunisien var startpunkten av arabiska våren som spred sig till flera länder i
MENA-regionen. Sociala
medier har spelat stor roll att sprida informationen.
Fredliga
påtryckningar
Jemen har haft mindre närvaro av de internationella
demokratifrämjande länderna och USA:s samarbete med Jemen hade enbart inriktat sig mot anti-terrorkriget.
Grannländerna framförallt GCC-länderna hade stort politiskt inflytande och kanaler i den Jemenitiska politiskt sfären. Detta resulterade att Saudi-ledd koalition genomförde en militär intervention i Jemen år 2015. Effektiva diplomatiska påtryckningar och demokratifrämjande länderna närvaro i Tunisien var märkbar under och efter arabiska våren. Sedan slutet av den diktatoriska regimen var EU i spetsen för att tillhandahålla både ekonomiskt och logistiskt stöd för att stärka de demokratiska
7. Slutsats
Syftet med den här uppsatsen var att jämföra Tunisien och Jemen för att få fram faktorerna som har orsakat att ländernas demokratiseringsprocesser resulterade i två olika utfall. Genom att applicera de teoretiska ramverken, fyra av de nio interna och externa faktorerna som är hämtad ur Larry Diamond boken “ The Spirit of Democracy: The Struggle to Build Free Societies Throughout the World” ledde det till att uppsatsens frågeställning besvarades.
Uppsatsen frågeställning var: Varför misslyckades demokratiseringsprocessen i Jemen men lyckades i Tunisien efter arabiska våren uppkomst år 2011 utifrån Diamonds teori?
Förklaringsfaktorer som uppsatsen kommit fram till är att Jemen misslyckades att
demokratiseras efter den arabiska våren på grund av att Jemen historiskt har varit ett splittrat land mellan norra Jemen och Sydjemen, klanen hade stark position i den Jemenitiska
politiken och samhällsstrukturen. Dessa faktorer resulterade en brist på nationell enighet under arabiska våren och under övergångsprocessen. Andra essentiella faktorer som skulle kunna förklara den misslyckade demokratiseringsprocessen som uppsatsen kommit fram till är att grannländerna framförallt GCC länderna hade stort politiskt inflytande och kanaler i den Jemenitiska politiskt sfären. Saudi-ledda koalitionen genomförde en militär intervention i Jemen som resulterade i ett politiskt dödläge och existerande av en fungerande regering med maktmonopol i hela Jemen. En annan skillnad mellan Jemen och Tunisiens är att det civila samhället i Jemen inte är lika stark jämfört med det civila samhället i Tunisien som har spelat stor roll att föra landet framåt mot en lyckad demokratiseringsprocess samt politisk
förändring. I studien visade att de icke-statliga organisationerna i Jemen saknade mobiliserings kapacitet, och hade misstro mellan organisationerna samt var internt fragmentiserat på grund av det historiskt uppdelning i Jemen. En annan grundläggande
skillnad mellan Jemen och Tunisien är frånvaron av andra internationella demokratifrämjande länder.
I dagsläget är Tunisien ett demokratiskt land som genomförde fria och rättvisa val samt existerar förenings och yttrandefrihet i stor utsträckning. År 2014 röstades den nya
demokratiska konstitutionen i Tunisien och även ett antal reformer som gynnar konsolidera för demokrati och rättssäkerhet i landet. En grundläggande faktor som möjliggjorde att Tunisien lyckades bli ett demokratiskt land var att de hade en fredlig och lugn
övergångsprocess under arabiska våren och efter arabiska våren samt att militären har varit en separat apparat från de politiska spelreglerna i Tunisien “Out of the game”. Den här studien visade att Tunisien innan arabiska våren hade ett starkt civilt samhälle där majoriteten är utbildad medelklass, en brist på religiös eller etnisk fragmentering och en aktiv privat sektor som bidragit till demokratiseringsprocessen. En avgörande faktor var att de internationella samfunden fredliga påtryckningar men genomförde inte interventioner i den Tunisiska politiska sfären.
Slutligen hade Tunisien ett starkt samband med den franska kulturen som i stor utsträckning bidragit till att en pro-demokratisk kultur existerade i Tunisien redan innan arabiska våren. Arabiska våren i Tunisien har varit förebilden och visat vägen för hur man på ett fredligt sätt lyckats bli ett demokratiskt land.
Det skulle vara intressant att i framtida forskning jämföra denna studie och Diamonds teori med andra teorier inom demokratiseringsstudier som tex. Moderniseringsteorier, där man undersöker de socioekonomiska faktorernas påverkan på hur demokrati utformas i ett land.
Referenser
Abushouk, A. (2016). The Arab Spring: A Fourth Wave of Democratization? Digest of Middle East Studies, 25(1), 52–69. https://doi.org/10.1111/dome.12080
Anderson, L. (2011). Demystifying the Arab spring: parsing the differences between Tunisia, Egypt, and Libya.(Comment)(Essay). Foreign Affairs, 90(3), 2–7.
Arieff, A., & Humud, C. E. (2014). Political transition in Tunisia. Library of Congress, Congressional Research Service. Hämtat 21 may, 2019 från https://www.refworld.org/pdfid/54660d6d4.pdf
Badersten, B & Gustavsson, J. (2015). Vad är statsvetenskap – Om undran inför politiken. Uppl 1:3. Studentlitteratur AB, Lund
Byman, D. (2018). Yemen’s Disastrous War. Survival, 60(5), 141–158. https://doi.org/10.1080/00396338.2018.1518376
Barany, Z. (2011). Comparing the Arab Revolts: The Role of the Military. Journal of Democracy, 22 (4), 24 - 35
Bellin, E. (1995). CIVIL SOCIETY IN FORMATION: TUNISIA. Hämtat 25 april, 2019 från:http://www.brandeis.edu/politics/people/faculty/pdfs/bellin-civil-society-in-formation.pdf
Bellin, E. (2013). Drivers of Democracy: Lessons from Tunisia. Crown Center for Middle East Studies, Brandies University, 75 (2), 1-11
Buehler, M. (2009). Islam and Democracy in Indonesia. Insight Turkey, 11(4), 51–63. Retrieved from http://search.proquest.com/docview/211504632/
BBC (2011). Tunisia's Islamist Ennahda party wins historic poll. Hämtat 1 may, 2019 från https://www.bbc.com/news/world-africa-15487647
Carapico, Sh. (1998). Civil Society in Yemen: The Political Economy of Activism in modern Arabia. Cambridge University Press
Clausen, M. (2019). Justifying military intervention: Yemen as a failed state. Third World Quarterly, 40(3), 1–15. https://doi.org/10.1080/01436597.2019.1573141
Coetzee, E (2013). Democracy, the arab spring and the future (great powers) of international politics: A structural realist perspective. Politikon 40(2), 299-318. Hämtad från
doi:http://dx.doi.org.ep.bib.mdh.se/10.1080/02589346.2013.798461
Carothers, T., & Barndt, W. (1999). Civil society. Foreign Policy, (117), 18–22. Retrieved from http://search.proquest.com/docview/224038348/
Diamond, L (1999). Developing Democracy – Toward Consolidation. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Diamond, Larry Jay (2008). The spirit of democracy: the struggle to build free societies throughout the world. First Edition, Kindle Edition.
Diamond, L. (2010). Why Are There No Arab Democracies. Journal of Democracy, 21(1), 93–112
Darwich, M. (2018). The Saudi Intervention in Yemen: Struggling for Status. Insight Turkey, 20(2), 125–141. https://doi.org/10.25253/99.2018202.08
Dean, S. (2013). Transforming Tunisia: The Role of Civil Society in Tunisia´s Transition. Hämtat 15 april, 2019 från
https://www.international-alert.org/sites/default/files/publications/Tunisia2013EN.pdf
Delaney, P. (1987). Tunisia’s Premier Seizes Power, Declaring Bourguiba to Be Senile.(Foreign Desk). The New York Times.
Dunbar, C. (1992). The Unification of Yemen: Process, Politics, and Prospects. The Middle East Journal, 46(3), 456 -476. http://search.proquest.com/docview/218545386/
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A. & Wängnerud, L.(2017). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. Femte upp : Stockholm
Ekman,J., Linde.J & Sedelius.Th (2014). Demokratiseringsprocesser: nya perspektiv och utmaningar. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur
Ekengren, A. & Hinnfors, J (2012). Uppsatshandbok: hur du lyckas med din uppsats
FN (2018). FN-rollspel Inbördeskriget i Jemen 2018. Hämtat 25 april, 2019 från https://fn.se/wp- content/uploads/2018/12/Rollspel-Jemen-Svenska-.pdf
Freedom House (2019). Democracy in Retreat: Freedom in the world 2019. Hämtat 10 april, 2019 från https://freedomhouse.org/report/freedom-world/2019/tunisia
Freedom House (2018). Freedom in the world: Profile Yemen. Hämtat 20 april, 2019 från https://freedomhouse.org/report/freedom-world/2018/yemen
Freedom House (2017). End Yemen's Brutal War in 2017. Hämtad 21 april, 2019 från https://freedomhouse.org/blog/end-yemens-brutal-war-2017
Geddes, B. (1999). What do we know about democratization after twenty years?Annual Review of Political Science, 2, 115-144. Hämtad från http://ep.bib.mdh.se/login?url=https://search-proquest- com.ep.bib.mdh.se/docview/60544047?accountid=12245
Globalis (2015). Jemen. Hämtat 10 april, 2019 från https://www.globalis.se/Laender/Jemen
Globalis (2016). Den Arabiska våren. Hämtat 05 april, 2019 från https://www.globalis.se/Konflikter/Den-arabiska-vaaren
Hague, R., Harrop, M. & McCormick, J. (2016).Comparative government and politics: an introduction. Tenth edition, Macmillan Education.
Howard, N., Duffy, A., Freelon, D., Hussain, M., Mari, W., & Maziad, M. (2011). Opening Closed Regimes: What Was the Role of Social Media During the Arab Spring?.
http://dx.doi.org/10.2139/ssrn.2595096
Huntington, P. Samuel (1991). The Third Wave: Democratization in the Late Twentieth Century. Norman & London: University of Oklahoma Press
Huntington, S. P. (1984). Will more countries become democratic? Political Science Quarterly, 131(2), 237-266. Hämtad från doi:http://dx.doi.org.ep.bib.mdh.se/10.1002/polq.12475
Imai, K., & Zeren, A. K. (2017). Democracy in the Middle East: Arab Spring and Its Aftermath. International Journal on World Peace, 34(2), 7–46.
Jamal, A. (2006). Reassessing Support for Islam and Democracy in the Arab World? Evidence from Egypt and Jordan. World Affairs, 169(2), 51–63. https://doi.org/10.3200/WAFS.169.2.51-63
Knights, M. (2013). The Military Role in Yemen’s Protests: Civil-Military Relations in the Tribal Republic. Journal of Strategic Studies, 36(2), 261–288.
https://doi.org/10.1080/01402390.2012.740660
Lutterbeck, D. (2013). Arab Uprisings, Armed Forces, and Civil–Military Relations. Armed Forces & Society (0095327X), 39(1), 28–52. https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1177/0095327X12442768
Lynch, M. (2011). After Egypt: The Limits and Promise of Online Challenges to the Authoritarian Arab State. Perspectives on Politics, 9(2), 301–310. https://doi.org/10.1017/S1537592711000910
Mccarthy, R. (2014). Re-thinking secularism in post-independence Tunisia. The Journal of North African Studies, 19(5), 1–18. https://doi.org/10.1080/13629387.2014.917585
Murphy, E. (2012). Tunisia: Stability and Reform in the Modern Maghreb. Mediterranean Politics 17 (2) p.251–253. https://doi.org/10.1080/13629395.2012.694048
Murphy, E. (2013). The Tunisian elections of October 2011: a democratic consensus. The Journal of North African Studies, 18(2), 231–247. https://doi.org/10.1080/13629387.2012.739299
Mouhib, L. (2014). EU Democracy Promotion in Tunisia and Morocco: Between Contextual Changes and Structural Continuity, Mediterranean Politics, 19 (3), s.351-372,
DOI: 10.1080/13629395.2014.966984
Nobelprize organisation (2015). National Dialogue Quartet: Facts. Hämtat 20 april, 2019 från https://www.nobelprize.org/prizes/peace/2015/tndq/facts/
Orkaby, A. (2014). The international History of the Yemen Civil War 1962 - 1968. Doctoral dissertation, Harvard University. Hämtat 10 april, 2019 från http://nrs.harvard.edu/urn- 3:HUL.InstRepos:12269828
Owen, R. (2004). State, power and politics in the making of the modern Middle East (3rd ed.). London ;: Routledge.
Powel, B. (2009). The stability syndrome: US and EU democracy promotion in Tunisia. The Journal of North African Studies, 14(1), 57–73. https://doi.org/10.1080/13629380802383562
Peters, J. (2012). The European Union and the Arab Spring promoting democracy and human rights in the Middle East . Lanham, Md: Lexington Books.
Rustow, D. (1970). Transitions to Democracy: Toward a Dynamic Model. Comparative Politics, 2(3), 337–363. https://doi.org/10.2307/421307
Regeringskansliet (2019). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Tunisien. Hämtat 15 april, 2019 från https://www.regeringen.se/rapporter/2017/04/manskliga-rattigheter- demokrati-och-rattsstatens-principer-i-tunisien/
Silander, D. (2005). Democracy from the outside-In? : The Conceptualization and Significance of Democracy Promotion. Doktorsavhandling, Växjö University. Hämtat 10 april, 2019 från
http://lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:206698/FULLTEXT01.pdf
Sohlman, E. (2012). Al Qaeda in Yemen Pushed Back, but Terrorism Threat Remains Strong. American Foreign Policy Interests, 34(5), 249–254. https://doi-
org.ep.bib.mdh.se/10.1080/10803920.2012.721324
Selim, G, M (2018). The United States and the Arab Spring: The Dynamics of Political Engineering. (2013). Arab Studies Quarterly, 35(3), s.255–272. https://doi.org/10.13169/arabstudquar.35.3.0255
The Guardian (2011). Zine al-Abidine Ben Ali forced to flee Tunisia as protesters claim victory. Hämtat 04 april, 2019 från https://www.theguardian.com/world/2011/jan/14/tunisian-president-flees- country-protests
Uzi, R (2014). Yemen, Revolution, Civil War and Unification. Library of Modern Middle East Studies. I.B. Tauris
Utrikesdepartementet (2017). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer Jemen 2015– 2016. Hämtat 15 april, 2019 från
https://www.regeringen.se/498ae0/contentassets/dc6cef2e1d3c42f788b05b845b187cda/jemen--- manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2015-2016.pdf
Utrikespolitiska institutet (2019). Arabförbundet. Hämtat 05 Juni, 2019 från https://www.ui.se/landguiden/internationella-organisationer/Arabforbundet/
Världsbanken (2014). A New Role for Civil Society in Yemen. Hämtat 16 april, 2019 från http://www.worldbank.org/en/news/feature/2014/03/04/a-new-role-for-civil-society-in-yemen
Världsbanken (2013). A Mapping and Capacity Assessment of Development-Oriented Civil Society Organizations in Five Governorates.Hämtat 16 april, 2019 från
https://openknowledge.worldbank.org/bitstream/handle/10986/16638/810950WP0ENGLI0Box03798 28B00PUBLIC0.pdf?sequence=1&isAllowed=y
Världsbanken (2010). Chapter 3 Youth Inactivity and Unemployment. Hämtat 25 april, 2019 från https://www.worldbank.org/content/dam/Worldbank/document/MNA/tunisia/breaking_the_barriers_t o_youth_inclusion_eng_chap3.pdf
Zimmer, B. (2011). The ‘Arab Spring’ Has Sprung. Hämtat d15 april, 2019 från http://www.visualthesaurus.com/cm/wordroutes/the-arab-spring-has-sprung.