Att få kunskap om teamträningens praktiska tillämpbarhet och konsekvenser

Utförandet av olika typer av tvärprofessionella teamträningsutbildningar resulterade i erfarenheter av ett mer medvetet patientsäkerhetsarbete i det kliniska arbetet eftersom utbildningsprogrammen inkluderade reflektionstillfällen efter simuleringarna vilket genererade ett uppmärksammande av olika risker och förbättringspotential i det praktiska arbetet (Boet m.fl., 2016; Firth-Cozens J, 2001; Haugen m.fl., 2010; Sundler m.fl., 2018; Undre m.fl., 2007; Wakeman m.fl., 2018). Ett uppmärksammande var att det fanns en skillnad kring attityder gentemot patientsäkerhet samt uppfattningar kring hur teoretiska riktlinjer kring patientsäkerheten tillämpas i praktiken (Boet m.fl., 2016; Haugen m.fl., 2010; Sundler m.fl., 2018). Tvärprofessionell teamträning inom CRM upplevdes utgöra en

möjlighet för tydliggörande vad gäller uppfyllandet av olika teoretisk information som till exempel evidens och riktlinjer (Sundler m.fl., 2018). Anestesisjuksköterskorna beskrev att tydliggörandet ökade motivationen att eftersträva ett så patientsäkert arbetssätt som möjligt. Detta på grund av att förståelsen för ett bristande patientsäkerhetsarbetes betydelse och dess konsekvenser i praktiken förtydligades. Åtgärder som till exempel genomgång och

avcheckning innan, under och efter en operation uppmärksammades som viktiga åtgärder för patientsäkerheten för att förtydliga information om patienten och förväntade risker med ingreppet och planerade åtgärder (Boet m.fl., 2016; Firth-Cozens, 2001). Det

tvärprofessionella samarbetets betydelse värderades högt bland anestesisjuksköterskorna ur utvecklingssynpunkt samt för att uppnå ett så patientsäkert arbete som möjligt samt till upprätthållandet av en positiv inställning till patientsäkerhetsarbetet (Kaissi m.fl., 2003; Undre m.fl., 2007; Wakeman m.fl., 2018).

Anestesisjuksköterskornas erfarenheter av den tvärprofessionella teamträningens inverkan på patientsäkerheten kan även ha påverkats ytterligare då morbiditeten bland patienter reducerades med 18% jämfört med en skillnad på 7% hos de vårdinrättningar som inte hade utfört teamträning inom CRM (Wakeman m.fl., 2018). Ett annat utbildningsprogram vid namn TeamSTEPPS baserad på principer inom CRM resulterade i en reduktion bland komplikationer och felbehandlingar med 67% (Wakeman m.fl., 2018). På så sätt har tvärprofessionell teamträning i flera fall visat sig kunna påverka möjligheten att förhindra misstag samt ligga till grund för ett förebyggande arbete i framtiden (Sundler m.fl., 2018; Wakeman m.fl., 2018). Någonting som påverkade anestesisjuksköterskornas uppfattning av simulationstillfällena var bland annat övriga teammedlemmars attityder innan och under scenariot samt utformningen av simulationerna (Boet m.fl., 2016; Flanagan m.fl., 2004; France m.fl., 2008; Weller m.fl., 2008; Weller m.fl., 2015). De flesta anestesisjuksköterskor som deltog hade erfarenheter av att deltagandet hade en värdefull betydelse som genererade ny kunskap (Weller m.fl., 2008; Weller m.fl., 2015) och flera rekommenderade ett

obligatoriskt deltagande som en del en årlig kompetensutveckling till patientsäkerhetens fördel (Flanagan m.fl., 2004; France m.fl., 2008; Weller m.fl., 2015). Enligt

anestesisjuksköterskorna var bidragande faktorer till deras positiva erfarenheter att

patienten och scenariona kändes realistiska och flera kunde relatera scenariona till händelser de själva upplevt i den kliniska verksamheten (Boet m.fl., 2016 & Weller m.fl., 2015).

27

Det fanns skillnader i anestesisjuksköterskornas erfarenheter om hur deras handlande under simuleringarna återspeglade hur de vanligtvis skulle agera i en verklig situation (Bjurling- Sjöberg m.fl., 2017; Boet m.fl., 2016; Flanagan m.fl., 2004; France m.fl., 2008).

Anestesisjuksköterskorna beskrev till exempel att de ibland kände sig obekväma med

kameran som användes för att dokumentera simuleringstillfällena i syfte att samla in data för analys i studien vilket påverkade deras agerande. En del av anestesisjuksköterskorna beskrev även att de ibland upplevde förvirring eller osäkerhet kring vad som ”borde” hända utifrån simuleringen som var planerad i förväg (Boet m.fl., 2016). Den generella uppfattningen var dock positiv bland anestesisjuksköterskorna då de upplevde att simuleringstillfällena utgjorde en möjlighet att diskutera för- och nackdelar med olika val av handlingar och hur man kunde förbättra sitt eget agerande (Boet m.fl., 2016 & Undre m.fl., 2007). I en studie kunde upp till 98,3% av deltagarna medge att utbildningen var ett värdefullt lärotillfälle och upp till 89,2% uppgav att deltagandet resulterade i en vilja att förändra sitt arbetssätt (Weller m.fl., 2015). Flera anestesisjuksköterskor upplevde att deras förmåga att agera snabbare och att alltid ha en reservplan förberedd om utebliven effekt erhölls förbättrades (Larsson & Holmström, 2013).

En likhet som observerades i flera artiklar var att den tvärprofessionella teamträningen gav upphov till förutsättningar som kunde ge upphov till ett mer medvetet och förebyggande patientsäkerhetsarbete men att upprepade tvärprofessionella teamträningstillfällen krävdes för att de positiva effekterna skulle bli mer långsiktiga (Boet m.fl., 2016; Flanagan m.fl., 2004; France m.fl., 2008; Undre m.fl., 2007; Wakeman m.fl., 2018). Upplevelser av att kunskaper erhållna via tvärprofessionell teamträning fortfarande tillämpades i praktiken fanns fortfarande kvar mellan sex till tolv månader efter utbildningstillfället (Flanagan m.fl., 2004; France m.fl., 2008). Förekomsten av ett arbetssätt med fokus på aktiva

patientsäkerhetsåtgärder hade enligt Wakeman m.fl. (2018) minskat med ungefär 6% ett år efter deltagarnas medverkan i studien. Därför var en återkommande slutsats att ett

utbildningstillfälle utan uppföljning och/eller kontinuitet sannolikt inte kommer ha långvariga resultat i den kliniska verksamheten (Boet m.fl., 2016 & Undre m.fl., 2007; Wakeman m.fl., 2018).

7

DISKUSSION

I diskussionsdelen förs en diskussion kring vald metod, dess trovärdighet samt svårigheter och hinder som uppkommit under analysprocessens. En diskussionsdel kring resultatets huvudfynd kopplat till det teoretiska perspektivet och tidigare forskning är också inkluderad. Avslutningsvis diskuteras det etiska perspektivet under rubriken etikdiskussion.

28

7.1 Metoddiskussion

Examensarbetets kvalitet kommer att diskuteras i relation till Mårtensson och Fridlunds (2017) kvalitetskriterier med utgångspunkt i de centrala begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. Begreppet trovärdighet kan i sig ses som ett samlat begrepp som innefattar begreppen pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet men de kommer för tydlighetens skull förklaras och diskuteras separat i angiven ordningsföljd för att skapa en tydlig beskrivning över hur författaren av examensarbetet har förhållit sig till kvalitetskriterierna i sitt praktiska arbete.

Trovärdighet innebär enligt Mårtensson och Fridlund (2017) att författaren tydliggör för läsaren att materialet är rimligt och att resultatet äger giltighet vilket bland annat kan påvisas genom att författaren är bekant med eller har lärt känna forskningsmiljön innan

litteraturöversikten startade. Litteraturöversikten syftade till att bidra med ökad kunskap om anestesisjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhet i en operationsmiljö och om den kan påverkas av tvärprofessionell teamträning. En egen reflektion är att författaren av

examensarbetet är väl bekant med forskningsmiljön i sin roll som

anestesisjuksköterskestudent tack vare genomförd praktisk, verksamhetsförlagd utbildning där ett tvärprofessionellt samarbete har förekommit i en operationsmiljö dagligen.

För att stärka resultatets trovärdighet har stor vikt tilldelats beskrivningen av analysarbetet för att skapa en tydlig bild över hur analysprocessen har format resultatet och hur metoden har tillämpats rent praktiskt. Under metodavsnittet finns en beskrivning och motivering av vald analysmetod utifrån Friberg (2012) och under rubriken dataanalys med hänvisning till Bilaga A, B och C i syfte att förtydliga utförandet. Trovärdigheten påverkas då genom att läsaren ges en möjlighet att bekräfta äktheten i materialet (Mårtensson & Friberg, 2017). Läsaren får även en presentation av hur artiklarna som inkluderades i analysenheten har sökts fram och kvalitetsbedömts följt av en presentation av artiklarna i artikelmatrisen, se Bilaga A, B och C. Presentationen ger en strukturerad bild bland annat över artiklarnas syfte, metod och resultat vilket gör det möjligt för läsaren att bilda sig en egen uppfattning av artiklarnas innehåll samt ta ställning till resultatets trovärdighet.

Då vald metod syftar till att identifiera likheter och skillnader i artiklarna kan det finnas ett flertal olika referenser till ett och samma stycke vilket försvårar läsarens möjlighet att spåra materialet till dess ursprungskälla och det kan i sin tur påverka trovärdigheten negativt. En egen reflektion är att trovärdigheten samtidigt kan stärkas av att liknande resultat om anestesisjuksköterskornas erfarenheter hittats i fler olika artiklar med olika syften och författare vilket även kan ha positiv inverkan på resultatets bekräftelsebarhet.

Resultatet är en sammanställning av identifierade likheter och skillnader i både kvalitativt och kvantitativt material med det formulerade syftet i examensarbetet som utgångspunkt. Risken med kvalitativa studier är att det kan ge flera resultat som konsekvens av flera alternativa tolkningar (Mårtenson & Fridlund, 2017). För att stärka trovärdigheten av resultatet är det av betydelse att föra en redogörelse kring vilka vidtagna åtgärder som tillämpats för att minska tolkningsgraden. Fördelen med att identifiera likheter och likheter mellan kvalitativa och kvantitativa artiklar är att det kan finnas statistiska redovisningar som

29

kan användas för att stärka olika påståenden eller fynd i resultatet genom så kallad källtriangulering (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Artiklarna lästes upprepade gånger i sin helhet och därefter i de markerade delarna som var relevanta till examensarbetets syfte. Texten översattes aldrig under analysarbetets gång utan det steget tillämpades först vid sammanställning och formulering av examensarbetets

resultat. Detta för att minimera bearbetningen och eventuell förvrängning eller feltolkning av texten vilket ansågs minska risken för informationsbortfall, feltolkning och förhastade

slutsatser. Förhoppningen var att kunna öka arbetets trovärdighet. Trovärdigheten stärktes även med tydligt formulerade inklusions- och exklusionskriterier med tillhörande

motivering. Sammanställningen av resultatet inkluderade egna formulerade

meningsuppbyggnader med de ursprungliga texterna som utgångspunkt för att minska risken för plagiat och stöld av artikelförfattarnas material (Polit och Beck, 2012). Resultatets pålitlighet kan enligt Mårtensson och Fridlund (2017) påverkas av hur förförståelsen och tidigare erfarenheter har präglat analysen samt valda strategier för att uppnå en tillräckligt omfattande analysenhet. Kvalitativa studier kan inte ge ett material helt oberoende av forskaren eftersom denne är medskapare i forskningsprocessen. Förförståelsen utgör alltså en del i tolkningsprocessen och kan vara förekommande i varierande grad vilket i sin tur kan ha påverkat resultatet. En tydlig beskrivning av vald metod, hantering av

förförståelse samt hur datainsamling och urval har utförts ger läsaren en möjlighet att följa metodens varje steg vilket ökar pålitligheten genom att bidra med en förutsättning för läsarens möjlighet att bedöma resultatets trovärdighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Artiklarna som inkluderades är ett skriftligt material som analyserats och bearbetats av forskarna som utförde studien. Därefter har materialet studerats och bearbetats ytterligare en gång till följd av examensarbetets syfte. En egen reflektion är att detta innebär att artikelurvalet för analys består av bearbetat material vilket medför en risk att materialet präglats av författarens egen förförståelse både vid sammanställning av artiklarna i studiefasen samt vid sammanställning av detta examensarbete vilket kan påverka pålitligheten. Av denna anledning hade en empirisk studie med kvalitativa intervjuer,

enkätstudier eller en narrativ analys varit ett bra alternativ då materialet utgörs av berättelser direkt från anestesisjuksköterskor som primärkälla. En empirisk studie valdes bort då det inte ansågs lämpligt under rådande tidsram som fanns för examensarbetets utformning. Innan analysprocessen inleddes lästes metoden igenom ett flertal gånger för att skapa en ökad förståelse och kunskap för metodens olika steg och utformning. Metoden diskuterades därefter med en oberoende part för att framhäva eventuella feltolkningar samt

medvetandegöra sin egen förförståelse. Inledningsvis i analysprocessen lästes alla artiklarna igenom ett flertal gånger för att bekanta sig med texterna och införskaffa en helhetsbild av artiklarnas karaktär och innehåll (Friberg, 2012a). Då examensarbetet endast har en författare har det försvårat möjligheten till en kritisk dialog och diskussion av texternas innehåll. Därför markerades artiklarnas syfte, metod och resultat i färgerna rosa, gul

respektive grön för att sedan klippas ut och jämföras i sin ursprungliga form och formulering med förhoppningen att det skulle minska risken för förhastade slutsatser och feltolkning av texternas innehåll. För att resultatet skulle vara av hög relevans i förhållande till

30

examensarbetets syfte fanns det hela tiden uppskrivet och tillgängligt under hela

analysprocessen. Ytterligare svårigheter under analysarbetet var ett omfattande artikelurval vilket även medförde en omfattande mängd text. Texten som analyserades kunde dock innehålla ett tvärprofessionellt perspektiv vilket medförde att bara delar av artiklarnas resultat var relevant i förhållande till syftet som avser att beskriva anestesisjuksköterskans perspektiv. I vissa av artiklarna var det svårt att konkret avgöra exakt vilken del som anestesisjuksköterskor representerade i resultatet som presenterades då det var en sammanställning av data som framkommit i artikelns analys. Det kan påverka resultatets pålitlighet och trovärdighet men också syftets relevans då den tillgängliga kunskapen inom valt problemområde är begränsad.

Kvalitetsgranskningsfrågorna enligt Friberg (2012a) som användes för att kvalitetssäkra artiklarna tolkades och omformulerades till viss del för att öka genomförbarheten och underlätta den praktiska tillämpningen. Detta medför dock att kvalitetsgranskningsfrågorna bearbetats och till viss del tolkats vilket kan ses som en svaghet i förhållande till pålitligheten. Kvalitetsgranskningen upplevdes som svår då de inkluderade frågorna var ganska

övergripande och ospecifika. Det saknades även konkreta exempel vilket kan underlätta förståelsen för hur de olika frågorna ska tillämpas vilket även det kan ses som en svaghet. De inkluderade artiklarna i artikelurvalet kunde även skilja sig åt i sin utformning vilket

försvårade kvalitetsbedömningen då det inte alltid var uppenbart var de olika delarna i kvalitetsfrågorna besvarades. Det var till exempel vanligt att syfte och metoddiskussion vävts in i övrig text utan en tydlig rubrik med mera. Avsaknad av vårdvetenskaplig teori och olika etiska resonemang var vanligt bland artiklarna men de inkluderades trots detta i

examensarbetet på grund av sin höga relevans i förhållande till syftet.

Examensarbetets bekräftelsebarhet kan bland annat påverkas av författarens tydlighet i beskrivningen och presentationen av analysprocessen (Mårtensson & Fridlund, 2017). En tydlig beskrivning av genomförandet samt valet av analysenhet har eftersträvats

kontinuerligt under analysprocessen både i text och i presentationen av Bilaga A, B och C. Innan examensarbetet publicerades har det genomgått kritiska granskningar av totalt sex oberoende parter vilket medförde identifieringar av revideringsbehov och brister som sedan åtgärdades vilket kan ha en positiv inverkan på examensarbetets bekräftelsebarhet.

Mårtensson och Fridlund (2017) beskriver att författarens förmåga att bibehålla en neutral inställning till analysenheten påverkar bekräftelsebarheten vilket delvis kan uppnås genom att låta andra personer granska bland annat analys och resultatbeskrivning. Strävan efter att uppnå en så hög bekräftelsebarhet som möjligt visar sig även i hur innehållet i artiklarna har hanterats i själva utförandet av analysen. Praktiska exempel på hur detta har tillämpats i det praktiska genomförandet presentera kontinuerligt i metoddiskussionen, till exempel genom beskrivningar av hur analysenhet och förförståelse har medvetandegjorts har hanterats samt att de inkluderade artiklarna skulle vara av så hög kvalitet som möjligt utifrån

kvalitetsgranskningen som utfördes, se Bilaga B.

En egen reflektion är att bekräftelsebarheten av resultatet kan stärkas genom utformningen av vald metod. Metoden som användes under analysprocessen syftade till att identifiera likheter och skillnader i de olika artiklarna med utgångspunkt i det formulerade syftet i examensarbetet. Om liknande påståenden eller resultat fanns beskrivna i flera olika artiklar

31

kan det stärka bekräftelsebarheten av, i detta fall, anestesisjuksköterskornas erfarenheter då artiklarna var oberoende av varandra och kunde ha olika metoder, utformning och

datainsamlingsmetod men ändå ha likheter i de olika resultaten. För att illustrera detta presenterades jämförelsen genom tydlig referenshantering så att läsaren kan urskilja vart likheterna och skillnaderna identifierats.

För att kunna bedöma resultatets överförbarhet behöver trovärdigheten, pålitligheten och bekräftelsebarheten vara säkrade. Överförbarheten innebär en bedömning av i vilken grad examensarbetets resultat kan överföras till andra grupper, kontexter eller situationer (Mårtensson & Fridlund, 2017). I resultatet framgick att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan anestesisjuksköterskornas erfarenheter av om tvärprofessionell

teamträning påverkar patientsäkerheten relaterade till ålder, kön, arbetsplats eller

geografiska skillnader vilket ökar resultatets överförbarhet. Överförbarheten påverkades av att artiklarnas resultat grundade sig på en sammanställning av tvärprofessionella

erfarenheter där det inte alltid konkret framkom vilka erfarenheter anestesisjuksköterskorna hade beskrivit trots tydlig beskrivning av deltagande i studien. Anestesisjuksköterskorna var dock ofta överrepresenterade i studierna vilket dock kan minska den negativa effekten på överförbarheten. I flera av artiklarna fanns angivna exempel i resultatet i form av citat där forskarna tydligt redovisade vilken yrkesprofession personen de citerade hade vilket då medförde en ökad möjlighet att avgöra materialets relevans i förhållande till examensarbetets syfte.

En egen reflektion är att fördelen med att använda vetenskapliga artiklar är att de genomgått en vetenskaplig granskning och att det är ett flertal personer som medverkat i studien. Fler inkluderade personer är en förutsättning för att få ett mer nyanserat och mer omfattande resultat vilket gör det mer generaliserbart och överförbart än om analysmetoden hade baserats på till exempel ett mindre antal intervjuer. Ytterligare en styrka med metoden är att den möjliggör analys av både kvalitativt och kvantitativt material vilket både tillför

erfarenhetsbaserade kunskaper men även statistisk kunskap om mätbara faktorer inom tvärprofessionell teamträning som påverkar patientsäkerheten vilket ger ett mer nyanserat kunskapstillägg i rådande kontext.

Olika svårigheter och hinder med vald metod har uppkommit under hela analysprocessen. Syftet i examensarbetet upplevdes vara tillräckligt specifikt för att begränsa omfattningen av analysenheten då en avgränsning var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter. Däremot uppstod svårigheter att hitta tillräckligt med vårdvetenskapliga artiklar för analys då valet av lämpliga sökområden var mer omfattande. Även om anestesisjuksköterskornas erfarenheter var centrala i examensarbetet skulle de även befinna sig i en tvärprofessionell miljö vilket genererade fler möjliga sökträffar vid datainsamlingen. Detta medförde även att artiklarna ofta baserades på ett tvärprofessionellt perspektiv och inte enbart

anestesisjuksköterskors vilket påverkar materialets Överförbarhet. Överförbarhet kan även påverkas av studiernas geografiska och tidsmässiga avgränsning. Artiklarna som

analyserades kom ursprungligen från USA, England eller nordiska länder vilket kanske inte gör resultatet överförbart överallt i världen. Inledningsvis i forskningsprocessen sattes en avgränsning av artiklarnas ålder på tio år. Denna avgränsning kunde dessvärre inte tillämpas då underlaget var för begränsat och därför inkluderades artiklar äldre än tio år, dock med

32

hög relevans för syftet. Den äldsta inkluderade artikeln i examensarbetet var arton år gammal vilket även det kan påverka överförbarheten bland annat för att det kan ha medfört

förändringar inom till exempel professionen, det operativa teamet eller verksamheten som påverkar anestesisjuksköterskornas erfarenheter av tvärprofessionell teamträning och dess effekt på patientsäkerheten. Vid jämförelse av resultatet med yngre artiklar

uppmärksammades dock ingen signifikant skillnad mellan artiklarna i urvalet.

7.2 Resultatdiskussion

I resultatet presenteras en sammanställning av identifierade likheter och skillnader mellan anestesisjuksköterskors erfarenheter av om tvärprofessionell teamträning påverkar

patientsäkerheten. Resultatdiskussionen kommer att avgränsas till de olika huvudfynd som identifierats i resultatet och dessa kommer att diskuteras i förhållande till tidigare forskning, styrdokument och lagar samt det vårdvetenskapliga perspektivet utifrån Callista Roy (2009). Resultatet visade att anestesisjuksköterskornas erfarenheter av den tvärprofessionella

teamträningen var att det kunde ha en positiv inverkan på patientsäkerheten av flera olika anledningar. Möjligheten att kunna se nytta och tillämpbarhet med den tvärprofessionella teamträningen var beroende av teamträningens utformning, möjlighet till efterföljande reflektion samt övriga deltagares attityder och inlevelseförmåga i de olika scenarion som simulerades. En egen reflektion är att teamträningens tillämpbarhet och relevans i den kliniska verksamheten ur patientsäkerhetssynpunkt kan stärkas genom att iscensätta verkliga händelser som kunnat identifieras genom till exempel incidentrapporter eller

avvikelsehantering. Då skulle eventuellt inträffade vårdskador och/eller

patientsäkerhetsrisker kunna generera ett förebyggande patientsäkerhetsarbete i praktiken genom teamträning utöver att enbart bedriva statistiska jämförelser samt händelse- och riskanalyser i teorin. Att utarbeta scenarion utifrån verkliga händelser kan hjälpa

teammedlemmarna att uppleva erfarenheter av relevans och klinisk verklighetsförankring vilket kan öka individens förmåga att se fördelar och nytta med att tillämpa tvärprofessionell