”Ibland känns det som om lärarna faktiskt glömmer att föräldrarna som sitter där har känslor” (Eli)
Det som presenterats i denna undersökning är en liten bild av några föräldrars uppfattning om skolsvårigheter och hur de kan undvikas. Den bilden stämmer väl med andra, större studier. Som speciallärare är det lätt hänt att gå in i rollen som räddare och expert på avvikelser. Nilholm (2007) talar om olika perspektiv på specialpedagogiken, räddare och experten kommer då att hamna under det kompensatoriska perspektivet. Föräldrarna sätts då i en passiv roll och blir personer som informeras om experternas bedömningar. I det kritiska perspektivet kan specialpedagogiken ses som skolans misslyckande att hantera elevers olikheter. Detta perspektiv är också lätt att anta i rollen som specialpedagog/lärare. En risk jag ser med det är att man på ett oprofessionellt sätt allierar sig med föräldrarna vilket inte bidrar till någon positiv utveckling för elevens skolsituation. Det tredje perspektivet, dilemmaperspektivet, innebär att verkligheten framförhandlas mellan aktörer med olika perspektiv. Om man tänker att dessa aktörer är föräldrar och skola så är det viktigt att ställa frågan om vilket perspektiv som är giltigt. För att ta reda på svaret är första steget att ta reda på hur de inblandades perspektiv ser ut. Den bild jag hade när detta examensarbete påbörjade är inte riktigt den som resultatet visar. Den kunskap jag fått genom föräldrarnas berättelser har gett mig ett nytt perspektiv. Som speciallärare hamnar man i en expertroll. Genom att ha fått ny kunskap om att anta olika aktörers perspektiv, hoppas jag kunna bidra med handledning av andra aktörer i att acceptera andras perspektiv som giltiga och på så sätt sträva mot en skola som visar respekt.
Kunskapen kan på sikt också innebära att skolan kan ta tillvara föräldrarna som en resurs och genom det uppnår vi fler positiva möten. Även i de fall där vägen genom skolan inte går helt rakt kan upplevelsen ändå bli att hjälpen fanns där på det sätt som den behövdes. Ur ett speciallärarperspektiv kan det möjliggöra att man kan komma in tidigare i arbetet kring en elev och inte när föräldrarna nästan har gett upp hoppet om att få hjälp.
7.7 Metoddiskussion
Undersökningen som genomförts har haft en kvalitativ ansats eftersom avsikten var att beskriva skolsvårigheter och framgångsrika stödåtgärder ur ett föräldraperspektiv.
Denna ansats syftar till att ta reda på hur människor uppfattar sin värld och utifrån det hitta en eller flera metoder som lämpar sig för forskningsfrågan (Kvale & Brinkmann,
2009). Valet av forskningsintervjun var naturlig eftersom jag ville få mer levande svar än vad exempelvis enkätsvar ger. Kanske hade blandade metoder gett en bättre helhetsbild. En kombination av enkäter, observationer och intervjuer hade antagligen gett mig större möjlighet att studera föräldraperspektivet mer objektivt. Bryman (2011) menar att flermetodsforskning kan ge en bättre förståelse än om man bara använder en metod men det kräver stor kunskap av den som genomför undersökningen. En annan risk är, att då många forskningsprojekt har begränsade resurser, kan flermetodsforskning försvaga insatserna och ansträngningarna då de tillgängliga resurserna måste spridas på flera områden (ibid.). Då tiden varit begränsad, liksom omfattningen och det faktum att undersökningen skulle genomföras av en person, så bedömde jag att intervjuerna kunde ge tillräckligt mycket information för att uppnå studiens syfte.
Urvalet som gjordes gav, trots ambitionen att hitta variationer, en ganska homogen undersökningsgrupp beträffande kön, utbildning och socioekonomisk status. Då syftet inte var att jämföra olika grupper eller belysa frågeställningarna ur ett genusperspektiv, utan istället få en bild av hur man i egenskap av förälder ser orsakerna till skolsvårigheter, uppnåddes avsett syfte ändå. För att verkligen kunna dra nytta av kunskapen i skolan behöver undersökningsgruppen vara mer heterogen. Det var även personer vars historia jag kände till på något sätt, vilket hade fördelen att jag fick ta del av information som jag ansåg var för intressant för att missa. Risken med ett sådant urval kan vara att man väljer personer som tycker ungefär som man gör själv (Bryman, 2011). Min ambition var att göra ett urval av personer som jag inte umgås med privat eller arbetar tillsammans med för att minimera risken att hamna i en sådan situation, vilket jag anser att jag uppnått då jag kommit till nya insikter efter utfallet.
Det går emellertid inte att vara helt säker vilken effekt intervjuaren har på intervjupersonen. Bryman (2011) menar att det finns mycket som talar för en intervjuareffekt men att det är svårt att bevisa hur svaren påverkas. Utifrån hur min undersökningsgrupp ser ut kan jag se att den innehåller personer som liknar mig på många sätt, vilket kan ha inneburit intervjuerna styrts av att vi har ungefär samma referensramar. Genom att noga beskriva hur urvalet gick till samt genom att ha handlat i god tro, anser jag att trovärdigheten styrkts genom ett vetenskapligt förhållningssätt.
Gällande mina etiska överväganden anser jag att tillvägagångssättet stämmer väl enligt Vetenskapsrådets (2011) riktlinje. Fokus i undersökningen har varit att skildra
föräldrarnas definition av skolsvårigheter i allmänhet och inte lyfta fram det enskilda barnet eller familjens historia.