Föräldrar till barn födda fr.o.m 1991 t.o.m 1993

Föräldrarna till barn födda fr.o.m. 1991 t.o.m. 1993 lämnade åtta kommentarer i enkäterna. En kommentar handlade om att ha en hörselnedsättning och vara tonåring.

Vår son är tonåring nu, så det skulle kanske vara bra att ta upp lite av den biten. Det kan vara känsligt att vara tonåring med en hörselnedsättning.

I en enkät skrev en förälder att det är viktigt att Hörselhabiliteringen vänder sig till tonåringarna och inte bara till föräldrarna.

Eftersom jag har en tonåring som är hörselskadad önskar jag att man kunde upplysa om vilka rättigheter man har att få olika hjälpmedel och vilken hjälp man kan få om man tycker att livet som hörselskadad är jobbigt ibland. Vart man vänder sig i olika situationer. På ett sätt som de kan förstå att det finns hjälp om det behövs. Att det riktar sig till dem. Inte bara till föräldrarna.

I en enkät svarade föräldrarna att sonen ibland inte vill kännas vid sin hörselnedsättning.

Jag har inte svarat på fråga 5-8 eftersom min son själv inte vill vara med på några träffar. Han har nästan hela tiden undvikit att använda sin hörapparat och vill inte att vi ska prata om hans hörselnedsättning. Hans skada är inte värre än att han klarar sig ändå fast han naturligtvis får koncentrera sig lite mer än oss med normalhörsel.

I en enkät var kommentaren att det ofta är långa avstånd till allt och att det saknades kompisar.

Saknar kompisar i samma ålder och kön. Alltid för långa avstånd till allt.

Det var flera föräldrar som ansåg att det är viktigt att deras barn får träffa andra barn i liknande situation.

Äldre skolbarn i det här området bör träffas av psykosociala skäl. Som det är nu är högstadieungdomarna för stora för de grupper som finns.

Det är viktigt att träffa andra som har hörselskador på olika sätt.

I en enkät kommenterade föräldrarna att det just nu inte är aktuellt med gruppverksamhet för deras barn.

Just nu vill vår dotter inte deltaga i någon gruppverksamhet. Hon kanske ändrar sig om några år. Hon önskar testa hörapparat och pröva om det fungerar för henne.

Kommentaren i en enkät var att föräldrarna tyckte att deras barns hörselnedsättning är så liten att det inte påverkar det dagliga livet.

Hej. Positivt att ta del av ditt arbete. Vår pojke har en så liten hörselnedsättning så att den inte märks eller påverkar det dagliga livet. Dock är vi uppmärksamma på den, för andra i släkten har hörselnedsättning. Men inget aktuellt just nu avseende dina punkter.

6 ANALYS AV RESULTAT

Syftet med undersökningen var att få veta vad föräldrar till döva och hörselskadade barn i länet vill vad det gäller Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrar samt Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för deras barn. Resultatet av undersökningen grundar sig på ungefär 71 % av urvalet, se tabell 5:1. Svarsandelen blev så här stor efter att påminnelser hade skickats ut till dem som inte hade besvarat enkäten efter det första utskicket.

6.1 Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrar

Resultatet i undersökningen visar att de flesta föräldrar till döva och hörselskadade barn vill att Hörselhabiliteringen organiserar informationsmöten för föräldrar. De flesta av föräldrarna som svarat på enkäten som vill att informationsmöten ska ordnas en gång om året. Det alternativ som kom på andra plats var att Hörselhabiliteringen ska ordna informationsmöten två gånger om året. På tredje plats kom alternativet att föräldrarna vill att informationsmöten ska ordnas en gång vartannat år. Det är föräldrar till 7 barn som har svarat att de aldrig vill att Hörselhabiliteringen ordnar informationsmöten för föräldrarna. I tabell 5:3 går det att utläsa att föräldrarna till de yngre barnen, födda fr.o.m. 2000 t.o.m. 2005, vill att informationsmöten ordnas oftare än vad föräldrarna till de äldre skolbarnen vill. Föräldrar till de yngre barn vet inte vad som ska hända när deras barn blir äldre och hur hörselnedsättningen kan komma att påverka barnen. Det kan bidra till att de vill ha informationsmöten oftare för att få veta mer om olika områden inom hörsel. Föräldrarna till skolbarnen har redan varit med om att barnen börjat skolan och har under årens gång växt in i sin föräldraroll. Det kan göra att de känner sig mer trygg i sin föräldraroll och inte känner behov av informationsmöten så ofta. Resultatet visar att de flesta föräldrar som svarat på enkäten vill att informationsmöten förläggs på kvällstid. Det var fler än hälften av föräldrarna som valde kvällstid som svarsalternativ. Informationsmöten på dagtid vill ungefär en tredjedel av föräldrarna som svarat på enkäten ha. Föräldrarna till de yngre barnen, födda fr.o.m. 2000 t.o.m. 2005, vill oftare än föräldrarna till de äldre skolbarnen att informationsmöten förläggs på dagtid. En del föräldrar till de yngre barnen är föräldralediga vilket kan bidra till att de har lättare att gå på informationsmöten under dagtid. Jonsson (2006) framhåller att barn som föds med hörselnedsättningar hämmas i sin mognad och utveckling. Hon menar att en tidig upptäckt och habilitering är viktig för att

barnet ska utvecklas på bästa sätt. Hörselhabiliteringen vill tillgodose barnets och familjens behov av stöd och organiserar informationsmöten med information om olika områden. Undersökningens resultat pekar på att ”Teknik inom hörselområdet” var det område som flest föräldrar vill ha mer information om på Hörselhabiliteringens informationsmöten. Ett stort antal föräldrar tycker att det är viktigt att lära sig hur deras barns hörseltekniska hjälpmedel fungerar. Tekniken är konkret och många föräldrar har lätt att ta till sig den informationen. Anmyr och Lundin (2006) redovisar i sin rapport att flera föräldrar tycker att hörselvården brister i informationen om CI. I min undersökning valde föräldrar till 7 barn att de vill få mer information om cochleaimplantat. De barn som har CI i vårt län har kontakt med sitt CI-team i Linköping och får också information från dem. Området ”Så är det att ha en hörselnedsättning” ville flera föräldrar höra mer om. Det är en fördel att låta någon som själv är döv eller hörselskadad berätta om sin situation inför föräldrar till döva och hörselskadade barn. Föräldrarna får då möjlighet att ta del av personens erfarenheter och kan tänka sig in i sitt barn möjligheter för framtiden. En person som vet hur det är att vara döv och hörselskadad kan berätta utifrån sin egen erfarenhet och lyfta fram saker som kan vara bra för föräldrarna att känna till. ”Förskola/skola” är ett område som flera föräldrar är intresserade av. Många barn går i förskolan och enligt lag ska alla barn gå i grundskolan så det är ett viktigt område för Hörselhabiliteringen att informera om. Området ”Om hörselskador – audiologi” vill föräldrar veta mer om. Den medicinska delen om hur örat fungerar och vad som kan orsaka hörselnedsättningar ansvarar Hörselhabiliteringens audionom för. Det är ett område som Hörselhabiliteringen brukar informera om på informationsmöten för föräldrar. Föräldrarna till de yngre barnen, födda fr.o.m. 2000 t.o.m. 2005, valde fler områden inom hörsel som de vill ha mer information om. De valde sammanlagt 106 områden, se tabell 5:5. Det kan bero på att föräldrarna till skolbarnen varit med i flera år och växt in i sin föräldraroll.

6.2 Hörselhabiliteringens gruppverksamhet

Resultatet av undersökningen visar att de flesta föräldrar till döva och hörselskadade barn vill att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn. Ahlström (2000) förklarar i sin avhandling att syftet med att bilda egna grupper av döva och hörselskadade barn i förskolan har varit att tillgodose behovet av en stimulerande språkmiljö för barnen. På Hörselhabiliteringen låter vi döva och hörselskadade barn träffas för att stimulera deras språkutveckling och för att de ska få umgås med andra barn i liknande situation. Det gör att de

får en möjlighet att identifiera sig med varandra och stärka sin identitet. De flesta av föräldrarna som svarat på enkäten vill att gruppverksamhet organiseras en gång i kvartalet för deras barn av Hörselhabiliteringen. Det är föräldrar till 10 barn som svarat på enkäten som aldrig vill att gruppverksamhet ska ordnas av Hörselhabiliteringen för deras barn. En del föräldrar tycker att deras barn klarar sin vardag på ett bra sätt och att deras barn inte har behov av gruppverksamheten. Det är viktigt att utgå från barnens behov och Hörselhabiliteringen anser att det är betydelsefullt för barnen att träffa andra i liknande situation för att stärka sin egen identitet. Enligt Hörselskadades Riksförbund (2006) kan barnet få mindre habilitering eller helt gå miste om habiliteringsinsatser om föräldrarna inte är särskilt aktiva. De menar att bristen på habilitering kommer att påverka både barnet och familjen längre fram i livet och påpekar att hörselvården då gör fel mot barnet. Resultatet i min undersökning visar att föräldrarna till de yngre barnen, födda fr.o.m. 2000 t.o.m. 2005, vill oftare att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn än föräldrarna till de äldre skolbarnen vill, se tabell 5:6. Skolbarnen går i skolan och har ofta mycket aktiviteter inbokade i veckorna vilket kan vara en orsak till att föräldrarna inte vill att gruppverksamhet ska ordnas oftare för skolbarnen. Undersökningens resultat åskådliggör att ungefär hälften av de föräldrar som svarat på enkäten vill att gruppverksamheten förläggs på dagtid, se tabell 5:7. Föräldrarna till barn födda fr.o.m. 2000 t.o.m. 2005 och föräldrarna till barn födda fr.o.m. 1997 t.o.m. 1999 vill oftare att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet på dagtid för deras barn än föräldrarna till de äldre skolbarnen vill. I tabell 5:8 ser vi att resultatet pekar på att nästan en fjärdedel av föräldrarna vill att barn med liknande hörselnedsättning och hörhjälpmedel ska vara i samma grupp. En del föräldrar vill att deras barn ska få träffa andra med liknande hörselnedsättning och hörhjälpmedel för att kunna identifiera sig med någon annan. I resultatet av undersökningen framgår det att det stora flertalet av föräldrarna anser att det ska vara barn i liknande ålder i samma grupp, se tabell 5:9. En del föräldrar tror att barnen umgås bäst med barn i liknande ålder. Alla föräldrar till barn födda fr.o.m. 1991 t.o.m. 1993 vill att gruppverksamheten ska vara sammansatt med barn i liknande ålder. Många barn i den åldern vill umgås med barn i samma ålder. De kan uppleva att yngre barn är omogna och att äldre ungdomar känns för vuxna att umgås med. Det är bara barn med hörselnedsättning som behöver delta i gruppverksamheten anser nästan hälften av föräldrarna som deltagit i undersökningen. Föräldrar till de yngre barnen, födda fr.o.m. 2000 t.o.m. 2005, vill oftare att barn med hörselnedsättning och deras syskon ska vara i samma grupp, se tabell 5:10. Wintzell (2006) skriver om att det framkom i hennes undersökning att det skulle finnas mer stöd för

syskonen från den pedagogiska hörselvården. Syskon har också ett behov av att träffa andra barn som lever med ett syskon som har hörselnedsättning.

6.3 Kommentarer från enkäterna

Bland de föräldrar till döva och hörselskadade barn som besvarade enkäten så var det föräldrar till 24 barn som valde att lämna egna kommentarer. Kommentarerna handlade om flera olika områden. En del föräldrar anser att det ofta är långa avstånd till allt. Barnen som ska delta i gruppverksamheten kan ha mer än 10 mil till Hörselhabiliteringens lokaler. Det är inte bara Hörselhabiliteringen som barnen ska besöka utan även andra sjukhusinstanser. Barnen ska till exempel ofta till Hörcentralen för att kontrollera sin hörsel och att deras hörhjälpmedel fungerar. De barn som har cochleaimplantat åker dessutom till det sjukhus där deras CI-team finns. Wintzell (2003) beskriver i sin undersökning att beskedet om hörselnedsättning påverkar hela familjen. Syskonen i familjerna reagerade med förtvivlan på beskedet för att de ville att deras syskon skulle höra som alla andra menar Wintzell (2003). Det framkom i någon kommentar i min undersökning att syskonen till barnen som har hörselnedsättning inte får glömmas bort. Alla barn i en familj behöver uppmärksammas. Många föräldrar skrev kommentarer i enkäterna som visar på att de inte känner till Hörselhabiliteringens gruppverksamhet. I nuläget organiserar Hörselhabiliteringen gruppverksamhet för de yngre barnen och kommunernas hörselpedagoger organiserar gruppverksamhet för de äldre barnen. Flera kommentarer berörde tonåringar och problematiken kring det. Det är inte lätt att vara tonåring med normal hörsel och det är inte lättare att vara tonåring med hörselnedsättning. Tonåringar kan behöva ventilera sina känslor och tankar med andra som förstår hur det är att vara hörselskadad. I flera enkäter hade föräldrar skrivit kommentarer som tyder på att barnen skäms för sin hörselnedsättning. De behöver få möjlighet att träffa andra i liknande situation och se att de inte är ensamma om sin situation.

7 DISKUSSION

Hela arbetet har utgått från undersökningens syfte och frågeställningar. Syftet med undersökningen var att få veta vad föräldrar till döva och hörselskadade barn i länet vill vad det gäller Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrar samt Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för deras barn. Jag valde att använda begreppet barn i stället för att skriva barn och ungdomar. De barn som är födda fr.o.m. 1991 t.o.m. 1993 kunde ha kallats ungdomar men eftersom de alla är barn till sina föräldrar valde jag att använda ordet barn i hela uppsatsen. Jag tycker att syftet med undersökningen har uppnåtts och att dess frågeställningar har besvarats. Titeln på arbetet var svår att välja och jag funderade mycket på vad jag skulle välja för titel. Den skulle beskriva vad arbetet handlar om och det skulle framgå att det handlar om habilitering för barn som är döva och har en hörselnedsättning. Backman (1998) framhåller vikten av att vara noggrann vid val av titel på rapporten. ”Titeln ska så adekvat som möjligt informera om rapportens innehåll – inte allt för generellt men inte heller för specifikt.” (Backman, 1998, s. 34) Den titel som jag från början hade tänkt använda i min rapport innehöll ordet vill och i den titel som jag till slut valde finns ordet förväntningar. I syftet finns ordet vill med men inte ordet förväntningar. Jag anser att det går bra att använda ordet förväntningar i min titel eftersom jag har undersökt vad föräldrarna vill och det är i mitt tycke jämförbart med föräldrarnas förväntningar.

För den typ av undersökning som jag har gjort går det bra att använda en kvantitativ metod eller en kvalitativ metod. Enligt Stukát (2005) är det forskningsproblemet som ska styra valet av metod. Jag valde att använda en kvantitativ metod och använde mig av enkäter för att kunna nå fler personer än vad jag hade kunnat göra om jag hade valt att använda mig av intervjuer. Enkäten bestod av åtta frågor med fasta svarsalternativ medan det i slutet av enkäten fanns det möjlighet för föräldrarna att ge egna kommentarer. De kommentarer som föräldrarna skrev tillförde i hög grad information till undersökningen.

Den här undersökningen gjordes i samverkan med Hörselhabiliteringen i Landstinget i Jönköpings län. Undersökningen är en urvalsundersökning och för att göra urvalet användes Hörselhabiliteringens dataregister. Där finns de barn och ungdomar som är döva och har en hörselnedsättning i länet registrerade. ”Att en del landsting är dåliga på att registrera hörselskadade och döva barn är ett allvarligt problem. Ingen annan samhällsinstans har så

goda möjligheter att samla in och redovisa fakta om denna grupp.” (Hörselskadades Riksförbund, 2006, s. 39) Det är viktigt att ha ett dataregister över alla som är döva och har en hörselnedsättning så att ingen person glöms bort och mister den hjälp och det stöd som habiliteringen kan ge. Jonsson (2006) framhåller att det är viktigt att upptäcka en hörselnedsättning tidigt och att ge barnet och familjen habilitering eftersom det medför att döva och hörselskadade barn då får bättre förutsättningar att utvecklas efter sina egna villkor. Jag anser också att det är viktigt att en hörselnedsättning upptäcks så tidigt som möjligt för att barnet då kan få hjälp i ett tidigt skede.

Jag skickade ut 124 enkäter till föräldrar till barn som är döva och har en hörselnedsättning i Jönköpings län. Trost (2001) skriver att bruna kuvert och tjänstekuvert bör undvikas. Jag använde mig av tjänstekuvert när jag skickade ut enkäterna för att jag ville att det tydligt skulle framgå att undersökningen gjordes i samverkan med Hörselhabiliteringen. Föräldrarna fick en enkät, ett följebrev till enkäten och ett frankerat svarskuvert i tjänstekuvertet. De bifogade svarskuverten var inte tjänstekuvert utan vita kuvert utan tryck. Undersökningen skulle vara konfidentiell eftersom möjligheten skulle finnas att kunna skicka ut påminnelser till dem som inte hade besvarat enkäten. ”Är enkäten konfidentiell betyder det att vi vet vem vi har fått svar från men det är bara vi som har tillgång till de uppgifterna.” (Davidsson & Patel, 1994, s. 63) Om en undersökning är anonym innebär det att det inte finns möjlighet att identifiera vem som skickat in ett svar och då måste påminnelser gå ut till alla i urvalet. Jag använde koder för att kunna identifiera vem som hade besvarat enkäten och jag anser att den metoden fungerade bra.

Den utvalda urvalsgruppen täckte ungefär 43 % av totalpopulationen i Hörselhabiliteringens dataregister. Totalt så har ca 71 procent av föräldrarna till 124 döva och hörselskadade barn skickat tillbaka enkäten till Hörselhabiliteringen och bortfallet i undersökningen blev ungefär 29 %. Resultaten av undersökningen grundar sig därmed på ungefär 31 % av totalpopulationen i Hörselhabiliteringens dataregister. Jag anser att undersökningen fick en stor svarsandel och att den grundar sig på en stor del av föräldrarna till de döva och hörselskadade barn som Hörselhabiliteringen har ett habiliteringsansvar för. När jag skickade ut en påminnelse till dem som inte hade svarat på enkäten efter det första utskicket så ökade svarsandelen ordentligt.

Undersökningens resultat åskådliggör att de flesta föräldrar till döva och hörselskadade barn vill att Hörselhabiliteringen organiserar informationsmöten för dem tillsammans med andra föräldrar. Enligt min åsikt innebär det att Hörselhabiliteringen bör organisera informationsmöten kontinuerligt för att tillgodose föräldrarnas behov av att få mer information inom hörselområdet. Resultatet visar vilka områden inom hörsel som föräldrarna är mest intresserade av och flest föräldrar var intresserade av området ”Teknik inom hörselområdet”. Hörselhabiliteringen har ett habiliteringsansvar och ska tillgodose alla föräldrars önskemål. Det innebär att de föräldrar som önskar ska få information om de områden som kanske inte så många föräldrar är intresserade av. Wintzell (2003) och Ahlström (2000) skriver om att det är omvälvande att få ett barn som har hörselnedsättning och att många föräldrar reagerar med sorg och förtvivlan. Föräldrarna behöver stöd och hjälp för att klara av sin föräldraroll menar både Wintzell (2003) och Ahlström (2000). Jag tror att det är viktigt att vara lyhörd för hur varje familj vill ha det. En del familjer vill ha mycket stöd och hjälp från oss specialpedagoger på Hörselhabiliteringen medan en del familjer vill ha mindre kontakt med oss. Anmyr och Lundin (2006) framhåller att resultatet av deras undersökning visar hur viktigt det är att professionella i sin yrkesroll måste försöka förstå hur föräldrarna och barnen ser på sin situation. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi som specialpedagoger lyssnar in och är lyhörda för familjernas önskemål.

Habiliteringens personal har kommit att stå utanför det dagliga arbetet vid förskolorna på grund av att de inte längre har sin tjänstgöring förlagd till barngruppen menar Ahlström (2000). Hörselhabiliteringens specialpedagoger organiserar gruppverksamhet för att döva och hörselskadade barn ska få möjlighet att träffa andra barn i liknande situation. Resultatet av undersökningen tydliggör att Hörselhabiliteringens gruppverksamhet bör organiseras kontinuerligt. De flesta föräldrar till döva och hörselskadade barn som svarat på enkäten vill att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn. Enkätens resultat visar att det stora flertalet av föräldrarna vill att barn med liknande hörselnedsättning och hörhjälpmedel ska vara i samma grupp. Resultatet tyder också på att de flesta föräldrarna som svarat på