Samma tema återkommer både i de äldre och nyare läroböckerna. Egypten, upptäckterna, slavhandeln, imperialismen och avkoloniseringen är de teman som på något sätt berör Afrika. Endast en bok tog upp Den arabiska våren som ägde rum 2011, och tre böcker tog upp
Afrikas förkoloniala historia. Böckernas innehåll har ungefär samma information om de olika teman men är uppbyggda på olika sätt. Språket och berättarstilen skiljer sig, vilket inte är konstigt med tanke på att det är olika författare. Språkmässigt är de nyare böckerna mer anpassade än de äldre. Men vad gäller synen på Afrika och afrikaner så är det inte större skillnad, afrikanen lyser med sin frånvaro. Historia Punkt SO (2001) och Historia 7–9 Utkik (2013) är två läroböcker från samma förlag, Gleerups. I dessa två böcker finns texter om Afrika som är exakt samma trots att det är många års skillnad mellan dem, givetvis behöver texten inte ändras om det inte har tillkommit ny information, men det är viktigt att inte reproducera samma text med etnocentriska inslag, t.ex. stycket om ”det okända Afrika”. Ajagán-Lester belyserdetta fenomen och menar att pedagogiska texter producerar inga nya kunskaper, utan de syftar till att producera det som produceras i vetenskapliga kontexten. Bland det som kännetecknar pedagogiska texter är att de är förenklade och filtrerade.114
En positiv förändring som finns är en bildtext som hade etnocentriskt perspektiv i boken från 2001, och som togs bort i den nyare boken från 2013.
”Det var inte bara välgörenhet som européerna förde med sig. Här har fransmännen avrättat afrikanska krigsfångar genom att hänga dem upp och ner i benen. (Nilsson, Olofsson,
Uppström, 2001, s 200)
”Erövringen av Afrika var många gånger hänsynslös och blodig. Här har fransmännen avrättat afrikanska krigsfångar genom att hänga dem upp och ner i benen. (Nilsson,
Olofsson, Uppström, 2013, s 159)
34
Figur 3: Ur boken Historia Punkt SO (2001)
Figur 4: Ur boken Historia 7–9 Utkik (2013)
Hur kan denna förändring förstås? Enligt min tolkning kan jag kan konstatera att det finns en liten förändring i hur Afrika och afrikaner beskrivs i de olika läroböckerna över tid. Denna förändring kan förstås på två olika sätt, det första är att begrepp som förminskar har bytts ut och att det finns en tydligare beskrivning på de grymheter som utövades på afrikaner. Den andra är att Afrikas förkoloniala historia har krympt avsevärt. Således är förändringen både positivt och negativt. Dock är den positiva förändringen inte tillräckligt stort, då det
35
kan förstås på två olika sätt, antingen vill man upprätthålla den västerländska hegemonin genom att ”mörka” Afrika och framställa den som historielös och underlägsen eller så
negligeras kunskapen om Afrika och dess historia av den enkla anledningen att man tillägnar det föga betydelse i skolans värld.
Sammanfattning
De studerade böckerna i denna uppsats visar att Afrika beskriv som en okänd världsdel som blev känd i samband med européernas upptäcktsresor. Denna syn förklarar Palmberg som en förlegad syn på Afrika.115
Afrikas förkoloniala historia nämns i enstaka böcker och främst i de äldre böckerna av de undersökta böckerna. Det gamla Egypten däremot får stort utrymme, dock beskrivs inte Egypten som en del av Afrika.
Slavhandeln är ett återkommande tema som ges olika utrymmen i de undersökta böckerna. Det tas upp olika förklaringar till européernas slavhandel, men det sägs ingenting om rastänkandet som bidragande orsak.
I de äldre böckerna används det avhumaniserande begrepp vid beskrivandet av slavar och hur dessa behandlades. I de nyare böckerna har det skett en mer språklig anpassning och
avhumaniserande begrepp har bytts ut mot mer humana.
Afrikanerna framställs i läroböckerna som passiva och oförmögna att utföra handlingar som andra icke-afrikaner kunde utföra. De framställs också som en enhetlig massa där det inte finns skillnader mellan kulturer. Ytterst få afrikaner nämns vid namn i de undersökta böckerna.
Den afrikanska historien som tas upp i de studerade läroböckerna handlar främst om européernas historia i Afrika. Afrikanerna är frånvarande i historien så som den framställs i böckerna. Afrikanerna nämns i samband med slavhandeln, motståndet mot erövringarna, frihetskämpandet och den arabiska våren.
36
Diskussion
Med utgångspunkt från resultaten som denna undersökning visar kommer jag att föra
diskussion kring de mönster jag fann. Det lilla materialet om Afrika som finns i dessa böcker visar att Afrika inte ges det utrymme och intresse som den förtjänar. Inte minst borde den uppmärksammas för den betydelse Afrika hade för Europas utveckling redan långt innan slavhandeln t.ex. Afrikas guld som skapade förutsättningar för de italienska stadsstaterna under lång tid,116 råvarorna från Afrika som användes i den europeiska handeln, samt
afrikaners arbetskraft som var en del i Amerikas och Europas utveckling.
Tillskilland från övriga Afrika får gamla Egypten en stor representation i dem undersöka läroböckerna. Men ingen av böckerna framställer Egypten som en del av Afrikas historia, utan Egypten skildras mer som ett eget område. Att Egypten får stort utrymme är inget konstigt med tanke på den civilisation som existerade där. Men det är märkligt när läroböcker sliter ut Egypten från Afrika och återger en bild där ingen beblandning mellan afrikaner och gamla egyptier förekom. Att utgå från att afrikaner kan omöjligt ha varit delaktiga i ett komplicerat samhälle såsom Egypten var, är för mig etnocentriskt.
Afrika beskrivs som en isolerad kontinent, som om den inte tillhörde världen, utan finns där för att upptäckas, utnyttjas, kategoriseras och på så sätt förstärka den västerländska
självbilden. När Afrika får så lite utrymme som den får i läroböckerna ger man en signal om att denna enorma kontinent med dess invånare, kultur, historia och djur och natur är
betydelselös. Afrika blir således intressant endast i samband med européernas historia. Att det har funnits människor som levde i fungerande samhällen i kontakt med andra folk och
världsdelar är inget man framhäver direkt i läroböckerna, utan mycket ägnas åt hur ”den okända kontinenten” upptäcks, som om det vore möjligt att upptäcka en plats där det redan fanns människor.117
Ett annat mönster som framträder i de undersökta läroböckerna är afrikanens osynlighet, objektivitet och anonymitet. De afrikanska människorna skildras som en massa som antingen
116 Palmberg 2000, s 66 117 Ibid, s 68
37
förslavas eller dödas i mängder. De får inga framträdande roller varken som hjältar eller skurkar, däremot får personer från Europa en mycket mera framträdande roll i den s.k. afrikanska historien. I de äldre pedagogiska texterna som ingick i Ajagán-Lesters studie beskrevs afrikaner ur ett rasistiskt förhållningsätt, afrikaner sågs som vilda och ofullständiga människor och de yttre attributen kom att bli avgörande markörer för gränsdragningen mellan ”vi” och ”dem”.118 Att dessa stereotypa föreställningar inte finns idag i läroböckerna är en
självklarhet och borde aldrig ha funnits, men att utesluta afrikanen eller framställa honom som osynlig är snudd på rasism. Genom uteslutandet framställs afrikanen som ”underlägsen” och tanken om andrafieringen förstärks.
Denna ensidiga framställning av Afrika finns inte bara i läroböcker, utan också inom
forskningen och övriga media skriver Maria Eriksson Baaz i artikeln, Vem får tala om Afrika. Men hon förklarar också att bilden av ett okänt Afrika är något som är på väg att förändras, Europas minskande inflytande bl.a. på grund av de stärkta relationerna mellan Afrika och Kina samt en stark ekonomisk tillväxt i vissa delar av Afrika är faktorer till förändringen. Dessutom har det också uppstått trender där många europeiska arbetsmigranter söker sig ett bättre liv i de tidigare kolonierna Angola och Mocambique.119 Bilden av Afrika kommer förr eller senare att förändras, men det förutsätter att det finns en vilja till att förändra den bilden som böckerna, media, filmer reproducerar samt skapa en medvetenhet om andrafieringen som är fullt synligt i samhället idag vad gäller Afrika och afrikaner.
Arbetet med den här uppsatsen har gett mig inblick i hur de granskade läroböckerna
framställer Afrika och afrikaner. Som lärare är detta en viktig kunskap som jag tar med mig. Det är viktigt att som lärare ha ett medvetet förhållningsätt där man skapar möjligheter och förutsättningar för eleverna att kunna granska och tänka kritiskt inför innehåll som skapar avstånd mellan människor och kulturer.
118 Ajagán-Lester 66-67, 91-92
38