Förebyggande socialt arbete

En av de teorier som förebyggande socialt arbete vilar på är empowerment.

Empowerment har som mål att hjälpa klienten/brukaren att få makt över och handlingsutrymme i sitt liv. Ett sätt att skapa empowerment kan vara att undanröja hinder personliga eller sociala. Förebyggande socialt arbete som det beskrivs i den här studien har ett sådant syfte d.v.s att barnen som går i stödverksamheten ska stärkas och på så vis få ett större handlingsutrymme och på så vis undanröja hinder för utveckling.

Riktat stöd till självhjälp brukar betecknas som sekundärprevention. Självhjälp och delaktighet är viktiga delar i begreppet empowerment, att stödja grupper av klienter med liknande problematik i syfte att stärka dem och att de i sin tur kan stödja varandra.

Normalisering och stärkande av utsatta grupper som upplever hinder att uppnå sociala mål är ett annat näraliggande syfte. Validering det vill säga bekräftelse av människors känslor och erfarenheter är ett av flera praktiska begrepp. Självhjälp och delaktighet inom det förebyggande sociala arbetet kan stärkas genom att man tillhandahåller information, engagerar sig i beslutsprocesser och uppmärksammar klientens behov.

Empowerment inriktat arbete med barn kan innebära att man uppmuntrar barn att identifiera sig med vuxna som har makt och möjlighet att påverka och ta ansvar för sin situation. De kan då bli en del av en tradition där empowerment värderas högt och genom erfarenhet av att få stöd av andra kan man uppleva ökat oberoende. I den här traditionen med participatorisk praktik inom empowermentteorin har Croft & Beresford formulerat fyra delar vilka beskrivs i boken Modern teoribildning i socialt arbete (Payne, 2010, s. s 424). De fyra delarna är;

• Empowerment inbegriper ett ifrågasättande av förtryck och att man gör det möjligt för människor att ta kontroll över de faktorer som påverkar dem

• Människors kontroll över definitionen av sina egna behov samt att de får göra sin stämma hörd vid beslut och planering av åtgärder.

• Att man stärker människors personliga resurser så att de kan får mer makt, kan utveckla sitt självförtroende och sin självkänsla samt att ändra sina förväntningar, kunskaper och färdigheter.

• Man förändrar myndigheten så att den blir mer öppen för delaktighet.

En förebyggande ansats är att enligt teorin om empowerment ge barn möjligheter att påverka de faktorer som berör deras liv, att bli lyssnad på och förstådd när man har föräldrar med missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation. Den här studiens fokus är sekundärprevention, med det avses riktade insatser för avgränsade riskgrupper. Barnen i dessa grupper behöver inte ha råkat illa ut, men det finns en påtaglig risk. De olika nivåernas förhållande till varandra tydliggörs i figuren nedan.

Sekundärprevention är kanske inte i egentlig bemärkelse en teori utan mer en modell

som jag ändå vill använda för att tolka min data i deduktiv anda där jag ställer min data mot modellen.

Figur 3. Modell över preventionsarbetets olika nivåer. Modellen är en utveckling av den modell som Kjerstin Almqvist presenterade vid sin föreläsning vid konferensen Små barn och trauma 2014-05-07 som anordnades av Allmänna barnhuset i Göteborg.

4. Behandling av barn som utvecklat problematik

3. Stöd till barn med föräldrar med missbruk/ beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation

2. Att förebygga att barn utsätts för att föräldrar har missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation

1. Att främja ett gott föräldraskap utan missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation.

Modellen har i sin ursprungliga form endast avsett våld i nära relationer. Mitt bidrag är att jag lagt till de delar som inbegriper barn som lever med föräldrar missbruk/beroende och psykisk ohälsa. Materialet kan laddas ner från Allmänna barnhusets hemsida, 2015-02-15 http://www.allmannabarnhuset.se/seminarie/sma-barn-och-trauma/

Det kan vara på sin plats att nämna att primär prevention tar inte hänsyn till skillnader mellan hög- och lågriskgrupper. Sekundär prevention är riktad till undergrupper eller enskilda individer i befolkningen, som exponeras för en eller flera riskfaktorer.

Sekundär prevention benämns också i praktiken som ”tidiga insatser” i basverksamheterna eller som förebyggande socialt arbete. Hit hör exempelvis rådgivande samtal och riktade föräldragrupper eller barngrupper. Triangeln avser att vara en modell för att illustrera att det finns olika nivåer av behov och insatser.

Verksamheternas insatser ska förhoppningsvis komplettera varandra och ta vid när barnet och föräldrarna behöver insatser på en annan nivå. Illustrationen har i detta syfte använts av flera organisationer inom socialt arbete. Formuleringarna i pyramiden blir användbara i den här studien som illustration av att gruppverksamheten, barn- och tonårsgrupperna, finns i ett sammanhang som förutsätter att det finns insatser på alla nivåerna.

Barn som är utsatta bildar inte en homogen grupp skriver Lundberg i sin forsknings-översikt från 2005. (Lundberg, 2005, s. 58). Formerna för utsatthet kan variera liksom exponeringstiden, intensiteten och mängden utsatthetsformer. Riskprofilerna ser dessutom olika ut för olika barn. I översikten identifierar Lundberg en rad

4.

kunskapsluckor och behov av forskningsinsatser. ”Vi behöver tydligare blottlägga de strukturella villkor som skapar grunden för att barn far illa och avgöra hur tidsbundna dessa villkor är.” Vidare skriver han att ”Vi behöver en bättre integration av forskningen, en samverkan mellan discipliner och samordning av de olika perspektiven på utsatthet: former, orsaker, konsekvenser och interventioner”. (Lundberg, 2005, s.

58)

I de fall där preventionsprogram har utvärderats har det visat sig att det är de som har social färdighetsträning som en del i programmet som ofta också visar goda resultat. Om detta kan man läsa i ”Framgångsrika preventionsmetoder”, en rapport från Institutet för metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen. (Ferrer-Wreder, 2005) ger en kunskapsöversikt över verksamma preventionsprogram. Dock redovisar rapporten nästan enbart preventionsprogram för barn med beteendeproblem. Enligt översikten finns det hjälp för barn och ungdomar som hamnat snett och som riskerar en negativ utveckling. De metoder som lyfts fram är alla riktade till föräldrar som har problem med sina barn som beter sig antisocialt. De framgångsrika program som redovisas har ofta ett brett anslag; de involverar familj, skola och närsamhälle och är främst inriktade på att förebygga eller behandla våld och kriminalitet, missbruk av alkohol och droger, sexuella riskbeteenden samt skolproblem hos barn. Av de preventionsprogram som beskrivs av Ferrer- Wreder är det `Incredible years´ som inte enbart fokuserar på problembeteende hos barnen och därmed den som är mest intressant för den här studien.

Incredible Year är ett 12-veckors familjeterapiprogram som syftar till att utbilda föräldrar i positiva och effektiva uppfostringsmetoder som t.ex. att sätta gränser på ett bra sätt och att lösa problem. Målgruppen är yngre barn.

Det ekologiska sättet att förhålla sig till socialt arbete d.v.s. att se barnet i sitt sammanhang/system kräver att man ser barnet, föräldrarna och den miljö som dessa lever i. Inte bara barnet som en individ skild från sitt sammanhang. Brukaren kan aldrig bli antingen föräldern eller barnet utan kräver ett system för att bådas synpunkter tas tillvara för verksamhetsutveckling. När barnens föräldrar har missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller upplevt/utövat våld i nära relation kan vi inte vänta tills barnet visar upp beteendeproblem. Den forskning som genomförts har ofta riktats mot en målgrupp, antingen missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation, det blir en svårighet eftersom de grupper som genomförs i det studerade länet oftast vänder sig till de tre målgrupperna. Ett annat problem är att de flesta kommuner inte är av den storleken att man kan bedriva flera grupper parallellt varje termin eller år om man även ska ta hänsyn till ålder, d.v.s att det inte blir för stora åldersskillnader i gruppen.

Familjernas/barnens valmöjligheter är därmed små.