Föreslagna läsningar av handskrifternas läsart

Borzsák föredrar istället handskrifternas exemplo trahentis. Denna bedömning verkar vara den vanligaste: Morgan (2005), Copley (1941) och Page (2007[1882]) utgår alla från att den traderade läsarten är att föredra framför konjekturerna. Även Wickhams & Garrods textkritiska

utgåva ger exemplo trahentis, men i apparaten uttrycks tentativt stöd för Canters konjektur (1917 ad loc. s. 79: ”trahenti Comm. Cruq., puto recte”). NR betraktar handskrifternas läsart som det minst dåliga alternativet, men ser alltför stora problem med samtliga tolkningar av den för att kunna betrakta läsarten som helt autentisk; följaktligen sätter de obeli runt †exemplo†, som de identifierar som det mest problematiska ordet i meningen (NR ad loc. s. 88).

Det är dock tolkningen av det mångtydiga verbet traho som är mest utslagsgivande när man jämför de olika läsningar av meningen som föreslås i litteraturen:

• Borzsák lyfter fram en förtydligande omskrivning där trahentis likställs med ”tollentis, removentis” och exemplo tolkas som en separativ ablativ: Regulus sägs alltså avlägsna den hotande katastrofen från fångarnas eftermäle.²⁴

• I Morgans översättning sägs Regulus istället härleda en katastrof för den kommande tidsåldern (perniciem veniens in aevum) från exemplet.²⁵ NR omnämner detta slags verb-tolkning som den mest vedertagna, men ställer sig tveksamma till huruvida den tillåts av den traderade läsartensordalydelse.²⁶

• Copley vill leda den rumsliga metaforen i omvänd riktning: i hans läsning hänför Regulus katastrofen till exemplet, i det avseendet att han tolkar den katastrofala handling-en (perniciem = att friköpa fångarna) som ett dåligt exempel för framtidhandling-en; exemplo tolkas som en final dativ till trahentis, och veniens in aevum som en bestämning till exemplo enligt konstruktionen exemplum in alqd/alqm ”föredöme för ngt/ngn”.²⁷

• Page föreslår en dubbelriktad rumslig metafor med en annan betydelse hos traho: om Regulus sägs sträcka ut en katastrof från exemplet till den kommande tidsåldern, så kunde detta vara en metafor för hans förmåga att inse orsakssamband över långa tidsavstånd.²⁸

Här vill jag argumentera för ett semantiskt urvalskriterium: Reguli […] trahentis perniciem bör kunna antas beskriva Regulus’ verbala argumentation om den hotande katastrofen och dess orsaker, snarare än att bara handla om hans inre resonemang på samma tema.

24 Borzsák 1984 ad trahenti s. 70: ”P[= codex Bodmerianus]: tollentis, removentis (sc. perniciem). Vollmer ingeniose monuit hunc ordinem statuendum esse (non sine analocuthia q. d.): dissentientis condicionibus foedis et exemplo (pubis) perniciem trahentis”

25 Morgan 2005 s. 320: ”opposing the shameful terms and deducing disaster for time to come from the precedent”

26 NR ad loc. s. 88: ”trahentis [...] is supposed to mean ’deducing from a precedent’”

27 Copley 1941 s. 89: ”he dissented to the shameful terms, and branded this dangerous action a precedent for time to come”

28 Page 2007[1882] ad et exemplo...pubes s. 69: ”since traho=’to draw,’ ’drag out,’ ’extend,’ a person may be said

’from a precedent to drag out or extend ruin into the future,’ who sees or foresees ruin so extending from a precedent into the future.”

➢ Efter hoc caverat mens provida, som enligt min analys syftar på en mental insikt om en framtida katastrof, vore det överflödigt om trahentis perniciem uttryckte samma sak en gång till, inte minst eftersom subjektet nu har skiftat från Regulus’ insiktsfulla mens till Regulus själv, en man av ord och handling.

➢ Kontexten ger flera indikationer på att trahentis bör motsvara ett sägeverb. Dels kan hela meningen från och med vers 14 läsas som en föregripande sammanfattning av det långa avsnitt-et direkt tal i verserna 18–40 – davsnitt-etta citat är formellt savsnitt-ett avsnitt-ett objekt till ²⁰[Regulus] dixit. Bisatsen si non periret är dessutom att förstå som indirekt tal, och räknas som ett adverbial till trahentis.

➢ Den täta samordningen med dissentientis bör tas i beaktande: detta verbs grundbetydelse kan översättas med ”att vara av en avvikande åsikt angående ngt (alci)”, men här är det tydligt riktat mot att Regulus uttrycker denna åsikt.²⁹ Verbhandlingen i trahentis kan på ett liknande sätt tänkas vara vinklad till att syfta på yttrandet av en slutsats, lika mycket som på det bakom-liggande dragandet av slutsatsen.

Utifrån detta tolkningskriterium kan man bortse från läsningar där verbhandlingen är helt abstrakt eller symbolisk, såsom Borzsáks starkt avvikande tolkning med trahentis=tollentis, removentis. Den sortens verbbetydelse orsakar dessutom en ännu värre logisk motsägelse gentemot villkorsbisatsen än konjekturerna: varför skulle Regulus sägas avlägsna katastrofen från fångarnas eftermäle mot villkoret att de inte går under?

Med en mer retorisk tolkning av verbhandlingen i trahentis borde det däremot vara fullt möjligt att knyta villkorsbisatsen till perniciem, vilket möjliggör en läsning där satsföljden är både logiskt sammanhängande och motiverad av sammanhanget. Efter vissa transitiva verb, där subjektet uttalar sig om en framtida händelse uttryckt i ett ackusativobjekt, kan nämligen villkorsbisatser pragmatiskt sett föras till objektet och villkora inträffandet av händelsen, även om de formellt sett hör till hela predikatet (dvs. förutsägandet av händelsen).³⁰

En mening som ”Meteorologerna förutspår regn imorgon, om inte vinden vänder” kan ju inte reduceras till ”Meteorologerna gör en väderprognos imorgon, om inte …”, utan villkorsbi-satsen (och även tidsadverbialet) måste istället ses som bestämningar till objektet: ”Meteorolo-gerna förutspår: regn imorgon, om inte …”. Knepet är att läsa ackusativobjektet som en satsför-kortning av enklast möjliga slag: ”att se en katastrof i framtiden, om inte …” motsvarar då ”att se en katastrof inträffa i framtiden, om inte …”, vilket förklarar det naturliga kopplandet av

29 jfr Ahlberg s.v. dissentio ”vara av skiljaktig mening”; ”med dat. (condicionibus ej gå in el. med på)”.

30 I likhet med resonemanget kring den raka frågans innebörd i verserna 5–12 (se avsnitt 3.2 ad loc.) bygger denna analys inte på någon specifik syntaktisk regel i latinet, utan mer på ett pragmatiskt ’common sense’ (ett uttryck som här även fungerar i bokstavlig bemärkelse såsom åsyftande ”en allmän andemening” i de olika språken).

adverbial och bisatser till detta slags objekt. Denna tolkning är förenlig med samtliga kvarstå-ende läsningsförslag: Om Regulus sägs varna senaten för ’en katastrof i framtiden om fångarna undkommer döden’, är villkorets logiska koppling till varningens objekt (trahentis perniciem, si non ...) mycket starkare, än den formella kopplingen mellan villkoret och varningens verb (trahentis perniciem, si non …).

Frågan är bara hur framtiden kommer in i bilden. Morgans översättning verkar utläsa en gemensam satsdel i perniciem + veniens in aevum med betydelsen ”katastrof/fara för den kommande tidsåldern”. Lämpligheten i denna sammanfogning kan dock ifrågasättas, i och med den semantiska distinktionen mellan riktningskonstruktionen in + ackusativ ”in i, till, mot” och befintlighetskonstruktionen in + ablativ ”i, inuti”. Medan befintlighetsuttryck kan kopplas till praktiskt taget vilket substantiv som helst med betydelsen ”X finns/äger rum i Y”, behöver motsvarande konstruktion med riktningsuttryck förklaras av substantivets betydelse eller kontext för att fungera semantiskt,³¹ och jag har svårt att utläsa detta slags inneboende riktning i substantivet pernicies.

Ett alternativ vore kanske att ta en mindre konkret betydelse av in + ackusativ: ”gentemot, riktad mot” (jfr oratio in Catilinam ”talet till/mot Catilina”); i konstruktionen pernicies in alqm/alqd skulle prepositionsfrasen då kunna tänkas syfta på den/det som hotas/drabbas av katastrofen. Jag finner emellertid inga omnämnanden av en sådan konstruktion i mina lexika, där katastrofens offer konsekvent betecknas genom dativkonstruktionen pernicies alcui.³² Och om pernicies in alqm/alqd inte gäller som ett fast uttryck, är en läsning av veniens in aevum som ett allmänt prepositionsattribut osannolik av stilistiska skäl (jfr Sjöstrand §170).

Frasen måste av allt att döma föras till ett annat huvudord än perniciem. Copleys idé att koppla veniens in aevum till exemplo är onekligen intressant: här kan ett prepositionsattribut motiveras med hänvisning till det idiomatiska uttrycket exemplum in alqm statuere,³³ och om man även godtar användningen av final dativ som ett poetiskt riktningsuttryck till trahentis perniciem kan en passande helhetsbetydelse utläsas: ”Regulus bestred de nesliga villkoren och hänförde katastrofala konsekvenser till [fångarnas] framtida eftermäle, om…”.³⁴ Tolkningen faller dock på ordföljden: för att kunna kopplas till det avsedda huvudordet exemplo skulle det otvetydiga riktningsuttrycket veniens in aevum behöva föras baklänges över trahentis, som

31 ”Ett hus/En häst/En väg/En resa i Italien” är alla självklara. ”En väg/En resa till/mot Italien” fungerar, men ”En häst till/mot Italien” kan bara godtas i specifika sammanhang, och ”Ett hus till/mot Italien” är obegripligt.

32 Ahlberg, Georges, OLD s.v. pernicies

33 Ahlberg s.v. exemplum 2. c)

34 Jag återkommer nedan till Copleys egen översättning ”[Regulus] branded this dangerous action a precedent for time to come” (1941 s. 79), som tar ännu ett steg in i den rumsliga metaforen; se avsnitt 4.5.

utgör ett mycket lämpligare huvudord då traho tar liknande riktningsuttryck i många av sina konstruktioner. Läsarens (och än mer åhörarens) chanser att få fatt i den starkt avvikande konst-ruktionen traho alci minskas dessutom av det faktum, att den konventionella konstkonst-ruktionen traho in alqd kan ha samma slags finala betydelse (se avsnitt 4.5 nedan).³⁵

Ytterligare ett alternativ, som inte nämns uttryckligen i någon av de omnämnda kommen-tarerna, vore att tolka veniens in aevum som ett rent tidsadverbial, där in + ackusativ står för riktning och/eller utsträckning i tid. Ett sådant tidsadverbial skulle formellt sett höra till predi-katet trahentis, men betydelsemässigt kunna hänga närmare ihop med objektet perniciem (jfr med ovan nämnda exempel ”regn imorgon, om inte …”): Regulus sägs alltså ”härleda ur exemplet en katastrof som varar in i den kommande tidsåldern, om …”. I detta fall ligger kata-strofen inte på lur i framtiden, utan tar vid direkt vid beslutet att friköpa fångarna för att sedan fortsätta på obestämd tid. Jag ser inga skäl att helt utesluta denna läsning, men har svårt att tro att Horatius skulle ha räknat med läsarens förmåga att hitta fram till en så specifik uttydning av än rumsliga, än tidsliga betydelser. Från mitt översiktsperspektiv talar det därtill emot läsning-ens gångbarhet att den inte alls omnämns i den befintliga sekundärlitteraturen.

Det är betydligt enklare att analysera veniens in aevum som ett rumsligt riktningsadver-bial till trahentis, och låta hela satsförkortningen fungera som en rörelsemetafor för Regulus’

slutledning och argumentation. Detta kan emellertid göra det svårt att ge en tydlig plats i konstruktionen åt exemplo, om detta ord tolkas som en separativ ablativ ”ur/från exemplet”.

Pages läsning, där trahere alqd alqo in alqd ”att utsträcka något från punkt X till punkt Y” har den metaforiska betydelsen ”att (in)se att något sträcker sig från punkt X till punkt Y”, tycks förena och förklara hela satsförkortningens innehåll – men själva verbkonstruktionen blir så uttänjd och fullstoppad att den spricker i sömmarna.³⁶ Utöver att den bildliga användningen av denna betydelse hos traho verkar något långsökt i sammanhanget,³⁷ finner jag det inte sannolikt att Horatius skulle ha använt ett okonventionellt uttryck med så många rörliga delar för att peka ut en specifik betydelse av ett mångtydigt verb i mitten av en redan svårförståelig mening.

Jag kan alltså inte godta Pages tolkning rakt av, men jag delar hans uppfattning att en i grunden framåtriktad verbhandling (dvs. att Regulus kopplar katastrofen till framtiden) vore att föredra framför den bakåtriktade läsningen ”härleda, deducera” (se Page 2007[1882] ad loc. s.

69). Dessutom är läsningen av exemplo som ”från/ur exemplet” allt annat än uppenbar, vilket

35 Så vitt jag kan se omnämns inte traho alci i något av mina lexika; se Ahlberg, Georges, OLD s.v. traho.

36 Pages tveksamhet inför sin tolkning vittnar om att han var väl medveten om problemet: ”The phrase trahentis perniciem is remarkable: perhaps [...] a person may be said [to]” etc. (Page 2007[1882] ad loc. s. 69)

37 jfr Ahlberg s.v. traho 4.

är ett allvarligt problem även för den mer vedertagna tolkning som anförs av Morgan. NR menar att uttryckets separativa betydelse i den rumsliga metaforen trahentis=”deducing” skulle ha behövt en preposition för skulle vara trovärdig; de avskriver också möjligheten att koppla veniens in aevum till trahentis, detta dock utan vidare förklaring (NR ad loc. s. 88).

Att fokusera tolkningen på de hypotetiskt räddade fångarnas exempel kan även ge sats-följden en bismak av motsägelsefullhet eller redundans: från exemplet, som består i att fångarna räddas, härleds en katastrof, som kommer att inträffa om fångarna räddas …? Detta problem skulle kvarstå även om konstruktionen exemplo trahere kunde visas vara syntaktiskt oproblem-atisk. Exemplet som katastrofen sägs härledas ur skulle dessutom behöva vara ett framtida, ännu ej statuerat exempel – det handlar alltså om att Regulus’ hållning influeras av en vision om framtiden, inte om att hans argument bygger på lärdomar från det förflutna. Detta får själva ordvalet att framstå som tämligen bakvänt i förhållande till exemplum-begreppets konvention-ella innebörd och användning.

Därtill finns det en mer konkret svaghet i läsningarna där exemplo trahentis perniciem utgör den centrala verbkonstruktionen i satsförkortningen: ingen av dem lyckas ge en helt till-fredsställande funktion till veniens in aevum, som antingen blir hängande som ett oklart adver-bial eller smugglas in i konstruktionen som ett tveksamt attribut till ackusativobjektet.