När adjunkt Lampa kliver in i familjen Cerviengs hall i föreställningen En upp-
stoppad hund, är han helt stelfrusen.2 Bussresan till den norrländska orten har varit
kylslagen, men även adjunktens personliga egenheter har bidragit till hans belä- genhet. Trots det varma mottagandet hos familjen fortsätter Lampa att vara stel. Persongalleriet i pjäsen består av schablonartade teckningar, ändå framstår inte bilden av adjunkten som anmärkningsvärt onormal. Hans sociala inkompetens, stelhet och pedanteri faller snarare inom ramen för en av flera lärartyper som fi- gurerar i en allmän syn på yrket. Lampa är en mild variant av de teatrala represen- tationerna för en dålig eller till och med ond lärare, där Caligula från filmen Hets är en av de värsta. Att Caligula fortfarande fungerar som ett avskräckande exem- pel, trots att filmen hade premiär för sextiotvå år sedan, bekräftas av att Sveriges
1 Se bilaga 2–4 eller presentationen av kursen i kommande textavsnitt. 2 Av Staffan Göthe i SVT:s uppsättning hösten 2006.
Televisions temaafton ”Skolan – dröm eller mardröm?” i september 2006 just av- slutas med filmen Hets.3
Filmer, teaterpjäser och litterära texter med skildringar av lärare finns i många genrer och för alla åldrar. Kulturella gestaltningar kan betraktas som bärare av vår samlade erfarenhet av de lärare vi har mött.4 Som metaforer, klichéer eller ste-
reotyper får dessa gestaltningar stor betydelse för praktiken.5 Weber och Mitchell
refererar till ett flertal studier som har visat på hur populärkulturella bilder av lä- rare fungerar som jämförelser eller möjliga ideal för blivande lärare.6 Utöver detta
allmängods har även varje lärarstudent en egen och mångårig observationserfa- renhet av det yrke de sedan utbildar sig till.7 Moira von Wright menar att de före-
ställningar lärarstudenterna bär med sig in i utbildningen kan ha större betydelse för studenternas kommande yrkespraktik än den kunskapsmassa lärarutbildning förmedlar, och till och med befästas och fördjupas om de inte uppmärksammas, medvetandegörs och konfronteras under utbildningstiden.8 von Wrights under-
sökningsmaterial är flera hundra lärarstudenters metaforer om hur barn lär sig i skolan och lärarens roll i lärandeprocessen. Hon har via berättelser både vid ut- bildningsstarten och i slutet av utbildningen uppmärksammat att studenternas föreställningar snarare fördjupas än förändras om de inte utmanas medvetet av utbildningen.
I en sociokulturell förklaring fungerar skolan som individens andra socialisa- tion.9 Via skolan som institution och lärargestalten som dess centrala aktör möter
barnet samhällets krav på socialisering och disciplinering, där till exempel tiden är en central faktor av verksamheten. Tiden och att mäta den, är också vad Foucault framhåller som ett kraftfullt disciplinerande verktyg där läraren utgör den verk- ställande makten.10 Att hålla tiden eller snarare att bryta det kravet är också Pippi
Långstrumps första regelbrott under hennes korta besök i skolans värld.11 Pippi
dundrar in i klassrummet på den tidpunkt som passar henne bäst, hojtar sitt ”hejs- vejs” och frågar om hon kommit lagom till ”pluttifikationen”.12 Till en början är
3 svt kanal 2, 20060909.
4 För en diskussion om bildlärarrollen, se under kapitel 5 ”Bildanalyserna”, sidan 133. 5 Se Weber & Claudia, ”Teacher Identity in Popular Culture”.
6 Ibid., 146.
7 Dan Lorti, School-teacher: a sociological study, 2:a uppl. (University of Chicago Press, Chicago, 2002).
8 Moira von Wright, ”Student Teachers’ Beliefs and Changing Teacher Role”, European Journal of
Teacher Education, vol. 20 (1997): 3.
9 Berger & Luckmann, Kunskapssociologi, 162f. 10 Foucault, Övervakning och straff.
11 Astrid Lindgren, Pippi Långstrump (1945) 29:e uppl. (Rabén & Sjögren, Stockholm, 2005) 12 Ibid., 53.
fröken tålmodig och vänlig, men ganska snabbt har summan regelbrott blivit för stor och fröken har tömt alla sina försök att vara överseende. Förutom tidsbrottet, förstår inte Pippi vitsen med kunskapskontrollerande frågor, hennes matematiska tänkande är inte abstrakt utan snarare moraliskt, hon duar fröken och misstror hennes position som den som vet eller besitter den rätta kunskapen. Frökens sista förhoppning om en positiv påverkan, att låta eleverna rita en stund, urartar också i och med att Pippi inte kan hålla sitt ritande på papperet utan fortsätter på gol- vet. Pippis ritande framstår som en metafor för hela hennes person, hon ryms inte inom den anvisade platsen. Läraren, oavsett sinnelag, är en central aktör i den an- dra socialisationen och i Pippis fall helt utan framgång.
I filmen Döda poeters sällskap framställs en annan lärargestalt, den som kan tän- da elevens begär efter kunskap. Läraren, Mr. Keating, förmedlar passionerat den kunskap han anser förvandlar pojkarna på internatskolan från inskränkta med- elmåttor till fritänkare. Hans projekt är att locka fram det geniala, eller snarare ingen tillåts vara medelmåttig. Läraren undervisar på en internatskola där elitism och klasskultur vävs samman med frigörelse. I filmen iscensätts en tydlig homoso- cial situation mellan läraren och hans elever. Pojkarna identifierar sig med läraren, återupplivar de hemliga ritualer läraren själv erfarit och skapar därmed gemensam- ma normer inom gruppen. Men normerna ska ändå rymmas inom skolans struk- tur och samhällets ramar. De som bryter dessa, en elev och även läraren, offras i filmen. Eleven begår självmord och läraren ställs ansvarig och får sparken. Filmen är förförisk med sitt frihetsideal. Under det kan ett flertal andra kon- struktioner skönjas. Här finns en klassmoral. Eleven som begår självmord kom- mer inte från en rik familj, det vill säga han har inte en given plats i den styrande samhällsklassen. Han är visserligen bäst i klassen, men det räcker inte. Man måste även tillhöra eliten för att tillåtas gå sin egen väg. Läraren i filmen är en karisma- tisk person, en förkunnare vilken liknar en Jesusgestalt. Att han offras förstärker ytterligare det budskapet. Men jag anser att han representerar ett problematiskt lärarideal. Han är en ensam outsider i ett kollegium vilket framställs som konser- vativt och inskränkt.
Mr. Keating skildras därmed i filmen som den enda vuxna person som vill sina elever väl vilket skapar ett budskap om att lärare i gemen inte bryr sig om sina elever. Mr. Keatings pedagogiska förmåga är dessutom starkt förknippad med vem han är som person och i filmen skildras den som hans naturliga läggning. Det är inte kunskap och professionell utbildning som genererat en kvalitativt bra under- visning, utan regelbrott och aktiviteter utanför skolan. Professionallitet blir här inte en tillgång, istället är det den karismatiska personligheten som står i centrum för ett framgångsrikt uppdrag. Det verkar som om denna avvikande lärargestalt motsvarar ett ideal hos flertalet medborgare. När filmen kom, 1989, visade det sig bland annat i att ”sällskapets” ordspråk: Carpe Diem – fånga dagen, citerades i
många sammanhang. Trots att filmen skildrar en amerikansk internatskola tycks detta inte ha någon betydelse för filmens framgång i Sverige. Troligen fungerar fil- mens centrala teman, uppror och ifrågasättande, oavsett vilket skolsystem publi- ken har egna erfarenheter av. Kanske att internatskolan enbart blir en variant av en auktoritär struktur, som till exempel i filmen Hets, vilken möjliggör att lärare liknande Caligula kan agera sadistiskt i det sammanhang de befinner sig i. Både i Hets och i Döda poeters sällskap döljs strukturen och det är i stället en så att säga god eller ond lärare som blir budskapet. Även andra filmer om skolan, till exempel
Mona-Lisas leende, berättar fram en liknande lärargestalt som i Döda poeters säll- skap.13 Trots att läraren är utbildad är det inte via den kvaliteten läraren blir upp-
skattad och lyckas ge sina elever aha-upplevelser i kunskapandet. Det är lärarens karismatiska och humanistiska personlighet som är viktigast.
Med filmers och litteraturens berättelser om både goda och dåliga lärare hålls erfarenheter vid liv kring läraren som en central gestalt för var och en i vuxenbli- vandet. Även om institutionen idag inte godtar att lärare brukar våld i undervis- ningen, bär de kulturella lärarberättelserna vetskapen vidare om att skolan har omfattat detta. Etnologen Anna-Sofia Lundgren framhåller att genom berättel- ser om auktoritet och pennalism, framstår pekpinnen som markör vilket även håller den traditionen levande.14 Olika kulturella berättelser om lärargestalter är
även Webers och Mitchells utgångspunkt i ’That’s Funny, You Don’t Look Like A
Teacher’. De menar att alla dessa berättelser har en kumulativ funktion där my-
terna emanerar från en konception av läraren som en super-människa, en gestalt som existerar vid sidan av en vardaglig värld. I denna myt lever läraren i klassrum- met och behöver aldrig göra vardagliga saker som handla eller gå på toaletten eller känna några känslor. Även om dagens pedagogik framhåller läraren som en riktig människa (real people) menar de att mycket av myten fortlever i att ”there are still many things that do not seem ’teacherly’”.15 De två ytterligheterna, super-männis-
kan och den vardagligt nära människan kan återfinnas i Thomas Ziehes beskriv- ning av ”min lärare” när han diskuterar nödvändigheten av att återupprätta skolan som ett offentligt rum.16 Ziehes tänkta lärare är både autentisk och distanserad,
närvarande, men inte i hela sin personlighet, utan just som yrkesutövare.
13 Även filmen Dangerous Minds har en liknande lärargestalt fast klassperspektivet i skolan är ett helt annat. Eleverna kommer här från slummen till skillnad från de andra två filmerna som behand- lar samhällets övre skikt. Läraren är dessutom en kvinna både i Dangerrous Minds och i Mona-Lisas
leende. De kvinnliga lärarna ges större socialt patos än Mr. Keating, annars är budskapet kring lärar-
gestalten det samma.
14 Anna-Sofia Lundgren, Tre år i g. Perspektiv på kropp och kön i skolan (Symposion, Stockholm, 2000), 47.
15 Weber & Mitchell, ”Teacher Identity in Popular Culture”, 3. 16 Thomas Ziehe, Kulturanalyser (Symposion, Stockholm, 1993), 78.
Även dagstidningarna är aktiva deltagare i att producera olika lärargestalter. I Kunskapens fanbärare har Matilda Wiklund undersökt olika föreställningar om lärargestalter som förekommit på Dagens Nyheters debatt- och ledarsidor under 1990-talet.17 Här framträder bland annat bilden av läraren som trots alla hinder, i
form av regelverk och kursplaner, ändå lyckas genomföra sitt yrke professionellt.18
Wiklund menar att läraren framstår som en Davidsgestalt i kamp mot en över- mäktig Goliat. Läraren positioneras på så vis som en motkraft till de destruktiva krafter vilka hotar skolans verksamhet. Här framträder ”den goda läraren”, en be- nämning Wiklund använder vilken kan sammanfattas i betydelsen av ett samhäl- les kollektiva föreställningar om utbildningsideal som läraren ska personifiera och realisera.19
Statliga styrdokument är likaledes delaktiga i att förmedla olika lärartyper och i vissa fall vilket kön lärarna förväntas ha. I Skolkommissionens skrivning från 1946 beskrivs de egenskaper en god lärare förväntas besitta.20 1946 års goda lärare är in-
tresserad av barn och ungdomar, har tålamod och humor samt är rättvis och kan upprätthålla disciplin. Läraren är också genomgående en ”han” och även i 1962 års Läroplanen för grundskolan återfinns ovanstående önskemål på humor samt ”naturlig säkerhet och sund självkritik” som förutsättningar för att ”han” ska ut- vecklas i sitt arbete.21 Den naturligt begåvade läraren var också en dominerande
diskurs under detta tidsspann för att senare ersättas av en mer omvårdande lärar- gestalt från 1980-talet. Pedagogen Britt-Mari Berge har identifierat dessa tendenser utifrån analys av statliga styrdokument.22 Hon menar att 1946 års manliga lärare
förväntades sammanlänka auktoritet med feminin omvårdnad och humanistiska ideal i sin lärargärning.23 Även när fackpressen under tidigt 1900-tal skriver om lä-
rarna var de alltid manligt könade i texterna trots att kvinnorna utgjorde en bety- dande del av yrkesutövarna.24 I romaner om och av lärare skrivna runt sekelskiftet
1900 framstår de manliga lärarna som väktare av disciplin och ordning i skolans offentliga rum medan de kvinnliga lärarna i högre grad ägnar sig åt nytänkande
17 Matilda Wiklund, Kunskapens fanbärare. Den goda läraren som diskursiv konstruktion på en med-
iearena, Örebro Studies in Education 17 (Örebro, 2006).
18 Ibid., 181. 19 Ibid., 193–200.
20 1946 års Skolkommissions betänkande SOU 1948:27. 21 Lgr 62, 35.
22 Britt-Mari Berge, ”Whatever Happened to the Male Teacher?”, History of Education Rewiew, vol. 33, (2004): 2, 15–29.
23 Ibid., 19.
24 Ulla Johansson, Discursive constructions of secondary school teachers on the state and the teacher’s
arenas: Sweden 1945–2000, opublicerat paper i anslutning till forskarkursen ”Den goda läraren”
och ifrågasättande av strukturerna.25 Genom dessa texter framträder en maskulint
normerad lärargestalt, märkt med auktoritet. Även om styrdokumenten idag inte bekönar lärargestalten på samma sätt som till exempel 1946 års skrivning, återfin- ner Berge en tendens till disassociation mellan kvinnlighet och auktoritet inom den skolpedagogik som växte fram under senare delen av 1900-talet.26 Den om-
vårdande diskursen, vilken Berge menar att skolpedagogiken gett förutsättningar för, tenderar att göra lärarens praktik till en förlängning av hemmet där en under- förstådd kvinnlighet är förberedd. Det skulle tala för att skolan som yrkesarena har förändrats och att den idag skulle vara en plats som inte i lika hög grad är maskulint normerad.
Den kumulativa effekten, som Weber och Mitchell hänvisar till och som inne- bär att olika berättelser om lärare växer och blandas, kan utifrån offentliga texter antas bära rester av 1946 års ”goda lärare” tillsammans med den mer nutida om- vårdande eller tjänande gestalten. Även diskursen om den naturligt begåvade lära- ren kan möjligen fortleva som ett motstånd mot den professionalitetssträvan som pågått inom läraryrket en längre tid. Både de kulturella och offentliga texter som jag berört ovan är i sig inte möjliga att vikta mot varandra, om det ens är önskvärt, men en liten misstanke om obalans anser jag ändå vara befogad. Med stöd i von Wrights undersökning om lärarstudenters förförståelse kring barns lärande samt en översiktsartikel utifrån sextioåtta olika undersökningar om att lära sig under- visa, framstår de föreställningar som studenterna bär med sig in i utbildningen som mycket betydelsefulla.27 I översiktsartikeln pekar författarna på att samtliga
rapporter framhåller studenternas föreställningar utifrån myter, bilder eller vad de benämner värderingar såsom styrande för de blivande lärarnas praktik. Denna kunskapsmassa blir ett filter för studenterna utifrån vilket ny kunskap sorteras, an- tas eller förkastas. Med stöd i detta blir det möjligt att anta att tidigare erfarenheter och de bilder som kulturella berättelser bär, tillsammans kan ha större betydelse i mötet med en yrkesutbildning än de diskurser till exempel styrdokument kan innehålla. Kursplaner och regelverk aktualiseras möjligen mer i själva yrkesutöv- ningen. Vad som här blir viktigt att framhålla, och som även von Wright poäng- terar, är att medvetandegöra och utmana studenterna om deras egna erfarenheter och kollektiva föreställningar.
25 Per-Olof Erixon, Pedagogiskt arbete i romanens prisma. Upplevelser av den svenska folkskolan under
ett omvälvande sekel (Umeå universitet, Umeå, 2003).
26 Berge, ”Whatever Happened to the Male Teacher?”
27 Marvin Wideen, Jolie Mayer-Smith, Barbara Moon, ”A Critical Analysis of the Research on Learning to Teach: Making the Case for an Ecological Perspective on Inquiry”, Review of Educational
Yrke eller roll?
svt:s temakväll 2006 om skolan innehöll förutom Hets även dokumentärfilmen
Vikarien av Åsa Blanck och Johan Palmgren. Filmteamet hade följt högstadielära-
ren Max Wejstorp under två terminer på Hallonbergsskolan i Stockholm och fil- men visar bl.a. hans arbete i klassrummet och misströstan inför hela situationen. Klassen är stökigt och pratig, flera av hans kollegor är sjukskrivna och ledningen onåbar för samtal. Till slut kontaktar Max sin gamla lärare Folke och ber honom att komma och vikariera, för att både få råd och stöd och kanske nya impulser i en till synes övermäktig situation. Är det i läraryrket eller lärarrollen som Max upple- ver problemen? Vilka olika betydelser kan man knyta till begreppet roll?
I dokumentärfilmen framstår det som att det var hela situationen Max upp- levde frustrerande. De olika klassrumssituationerna samt kollegiala och arbetsmil- jömässiga svårigheter lyckades han inte bemästra. Hans agerande i lärarrollen var knappast problematiskt även om det inte var så framgångsrikt. Rollen framstår i det här sammanhanget som begränsad till hans personliga agerande, medan yrket täcker hela praktiken. I sin bok Jaget och maskerna använder Erving Goffman en text av Sartre för att exemplifiera hur en människa tar en yrkesposition i besitt- ning.28 Sartre beskriver i sin text hur han sitter på ett kafé och studerar en kypare.
Denna kypare arbetar energiskt, uppmärksamt och ihärdigt med sina uppgifter. Sartre skriver: ”Han leker, han roar sig. Men vad leker han?” Sartres svar på sin fråga är att kyparen leker att han är kypare på ett kafé och att leken är en slags utforskning. Han skriver vidare att kyparen ”leker med sin yrkesroll för att för-
verkliga den”.29 Goffman menar att Sartres beskrivning visar att yrkesrollen inte är
materiell, något som man äger och visar upp, utan något som måste ageras fram, iscensättas och realiseras i varje stund. Att förverkliga en yrkesroll är också att upprätthålla uppförandenormer och ingå i en social struktur. I Vikarien blev Max agerande just något som hela tiden pågick. För att förverkliga en yrkesroll måste den alltså gestaltas, det vill säga den är varken fast eller något man kan förvärva en gång för alla. Max föreställningar om sin gamla lärare Folke kanske var just att han ägde sin lärarroll? Det visade sig i filmen att Folke inte gjorde det, han stötte på motstånd trots sin långa erfarenhet. Däremot tror jag att deras samtal om klas- sen och undervisningen stärkte Max i hans praktik. Men vilka betydelser kan be- greppet lärarroll ha?
28 Erving Goffman, Jaget och maskerna (Prisma, Stockholm, 1998), 72.
För Berger och Luckmann är ”roll” ett centralt begrepp och omfattar en typifie- ring av handlande inom en specifik kontext.30 De skriver att meningen med hand-
lingarna måste vara objektiv, i bemärkelsen definierad av en institution, och att de kan utföras av vilken aktör som helst, det vill säga att personen i rollen är utbytbar. I en jämförelse med NE ordbok där ”roll” förklaras som är ett ”visst (förväntat) sätt att vara och bete sig i ett socialt sammanhang” framstår begreppet i den be- tydelsen normativt. Termen ”roll” skulle alltså rymma förväntade handlingar och omfatta bestämd kompetens.
Även Goffman skriver om sociala roller som redan etablerade och omfattande en speciell fasad oavsett individens egna ambitioner. I rollen tvingas individen att hantera både sin egen och den etablerade sociala fasaden.31 Men det är inte enbart
individen som involveras i betydelser, även omgivningen gör det. Goffman menar att förknippat med en roll finns en tro på att den person som framför rollen också besitter de egenskaper han eller hon framför.32 Lärarrollen är knuten till institu-
tionen skolan. Institutionens aktörer är inte bara lärarna, utan även elever och andra aktörer som t.ex. rektorn. Rollerna representerar på så sätt den institutio- nella ordningen.33 Berger och Luckmann framhåller att en människas agerande i
yrkesrollen gör att hon eller han till viss del är gömd i en institutionaliserad kropp. Yrkeskroppen är så att säga redan definierad av uppdragsgivaren och därtill socialt präglad. Begreppet ”roll” kan därmed till viss del sägas dölja personen som agerar i rollen. Samtidigt menar Berger och Luckmann att subjektet internaliserar rollen vilket gör den till en subjektivt verklig värld.
I sin normativa form är den agerande personen delvis dold och subjektet även till viss del befriat från ett personligt ansvar. En lärarroll skulle då kunna beskrivas som något en person kan ta på sig eller kliva ur vilken till viss del kan präglas av subjektets personlighet.34 Det normativa sätter gränser för i hur hög grad rollen
kan vara personligt präglad. Det är samtidigt något att föredra då kompetens kan utvecklas och utvärderas. För studenter på en lärarutbildning skulle det innebära att de successivt skolas in i en institutionaliserad kropp samtidigt som de sätter sin egen prägel på den. Jag har tidigare beskrivit detta som en förhandling mellan krav och egna ambitioner men lika väl som en kamp mellan disciplinering och eget