Föreliggande rapport utgör den andra delen av Naturvårdsverkets redogörelse till regering av Klimatinvesteringsprogrammen, Klimp. Del 1 visar fördelning av bidrag, miljöeffekter, spridningseffekter, samverkan, innovation och kom mersialisering. Sektionen för investeringsprogram och förorenade områden vid Naturvårdsverket har tagit fram denna del. Redovisningen baseras på slut rapporterade resultat.
Del 2 är en samhällsekonomisk utvärdering av Klimp och behandlar kostnads effektivitet, additionalitet och samhällsekonomisk nytta. Den är framtagen av Enheten för samhällsekonomiska analyser vid Naturvårdsverket. Utvärderingen baseras på slutrapporterade resultat t.o.m. den 1 oktober 2012. Stockholm i januari 2013.
Sammanfattning
I samband med att Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp) slutrapporteras har Naturvårdsverket genomfört en utredning av de samhällsekonomiska effek terna. Dessa har definierats som additionalitet, kostnadseffektivitet och sam
hällsekonomiska kostnader och nyttor:
• Har Klimp haft några additionella effekter? • Har Klimp varit kostnadseffektivt?
• Vilken är den samhällsekonomiska nyttan av Klimp?
Ovanstående frågor har undersökts med hjälp av olika kvantitativa metoder. Klimp hade dock många olika syften och denna utvärdering har inte gjorts i förhållande till alla dessa syften utan enbart i förhållande till ovanstående fråge ställningar, vilket är en viktig avgränsning av utvärderingen.
Additionalitet
Ett av de uttryckta målen för tilldelningen av Klimpbidragen var att maximera den additionella effekten. Detta innebär att bidraget skulle vara avgörande för att uppnå de utsläppsminskningar som projektet syftade till. Additionaliteten utgörs av den andel av alla projekt som inte skulle ha genomförts utan Klimp. Klimps additionella effekter är avgörande för både kostnadseffektiviteten och de samhällsekonomiska nyttorna som genereras i form av koldioxidminsk ningar och andra miljöeffekter.
Additionaliteten har beräknats med urvalsmodeller och urvalet har bestått av ansökningar åren 2003 och 2004. Vi har beräknat sannolikheten att ett projekt skulle genomföras med respektive utan Klimpbidrag, dels för den grupp projektägare som beviljats Klimpbidrag, dels för den grupp pro jektägare som fick avslag på sina ansökningar. Additionaliteten utgörs av en andel av sannolikheten att en projektägare skulle genomföra ett projekt med Klimpbidrag.
Denna additionella effekt på investeringar, kan översättas till additionell effekten på andelen av de i Klimp inrapporterade koldioxidminskningar som annars inte skulle ha uppnåtts utan att ha tilldelats bidrag. Av resultaten fram går att de större projekten i högre utsträckning har investerat än mindre (sett till mängden koldioxidminskingar). Resultatet av analysen visar att omkring 61 procent av de totala koldioxidminskningarna i Klimp är additionella.1
Resterande 39 procent skulle med andra ord ha åstadkommits ändå.
1 Observera att denna beräkning är gjort utifrån data tillgängliga t.o.m. 1 oktober 2012. Data som inrap- porterats efter detta datum har inte tagits i beaktande, men bedöms inte påverka slutsatserna i väsentlig utsträckning.
Kostnadseffektivitet
För att ett styrmedel ska kunna anses kostnadseffektivt måste kostnaden för att minska utsläpp med ytterligare ett kilo vara den samma hos alla aktörer, annars skulle det vara mer samhällsekonomiskt lönsamt att göra åtgärder för utsläppsminskningar där det är billigare. Detta är innebörden av det eko nomiska villkoret om lika marginalkostnad för alla aktörer. Villkoret måste vara uppfyllt för att ett styrmedel ska kunna anses vara kostnadseffektivt.2
Kostnadseffektiviteten för ett styrmedel analyseras ofta genom jämförelse med andra styrmedel, för att det ska vara möjligt att välja det styrmedel med vilket utsläppsminskningar blir billigast.
Konjunkturinstitutet (KI) genomförde 2007 en ekonometrisk analys av tvärsnittsdata för Klimpprojekt initierade år 2003–2006 (Samakovlis och Vredin Johansson 2007).3
Naturvårdsverkets kostnadseffektivitetsanalys har utgått från samma metodologi som KIstudien, men med den viktiga skillnaden att data för slutliga utsläppminskningar använts.4 I studien utgör marginalbidraget (hur
mycket bidrag som krävs för att generera ett kilo koldioxidminskningar i Klimp) statens marginalkostnad för att reducera koldioxidutsläpp i Klimp.
Marginalbidraget analyseras per åtgärdsgrupp och resultaten tolkas endast för de grupper som har statistiskt fastslaget marginalbidrag och där gruppen innehåller fler än tio observationer för koldioxidminskningar.5
Analysen ger ett intervall för marginalbidraget på 6,7 – 14,1 öre.6 Om endast
de marginalbidrag som beräknats i de grupper som uppfyller villkoret om lika marginalkostnad analyseras hamnar marginalbidraget i intervallet 9–12,3 öre. När marginalbidraget som beräknats ovan justeras med hjälp av en additiona litetsfaktor på 0,61 avrundat enligt ovanstående additionalitetsanalys, så ökade marginalkostnaden i Klimp till 14–20 öre/kg koldioxid för ett antal grupper.7
Statistiska tester visar att åtgärdsgrupp 2 Energi: användning i bostäder
och lokaler och åtgärdsgrupp 6 Informationsåtgärder inte uppfyller villkoret
om lika marginalbidrag. Om dessa grupper utesluts innehåller de återstående grupperna 71 procent av det totala antalet projekt och 84 procent av de totala koldioxidminskningarna. De åtgärdsgrupper som klarar känslighetsanalysen för likhet mellan marginalbidragen står för 950 miljoner kr av totalt 1,34 mil
2 Det är dock inte säkert att detta kriterium räcker för att ett styrmedel ska vara kostnadseffektivt efter- som det även måste kunna uppnå önskad effekt till lägsta kostnad relativt andra styrmedel.
3 Analysen visade att åtminstone 39 procent av bidragen, motsvarande 432 miljoner kronor, skulle kunna ha fördelats mer kostnadseffektivt, vilket skulle kunna ha minskat utsläppen av växthusgaser med ytter- ligare 73 000 ton. Vidare beräknades marginalbidraget för de tre åtgärdsgrupper som uppfyller det nöd- vändiga kriteriet för kostnadseffektivitet variera mellan 7 och 10 öre per kg koldioxidminskning. 4 Datat som analyseras har hämtats från MIR (miljöinvesteringsregistret). Utsläppen som redovisas i MIR har omvandlats från t ex förändringar i bränsle till utsläppsminskningar med hjälp av fastställda emis- sionsfaktorer för olika typer av utsläpp.
5 Åtgärdsgrupperna ”Energi: användning i övrigt”, ”Stödjande åtgärder”, ”Transporter, sjöfart”, ”Transporter, spårbunden” och ”Övrigt” uppfyller inte dessa kriterier.
6 Om de grupper med icke-signifikanta koefficienter och de som har färre än tio observationer utesluts. 7 De grupper som klarar testet för lika marginalbidrag.
jarder kr som utgör de hittills fördelade bidragen, vilket utgör ca 71 procent av det totala anslaget till Klimp. Klimp uppfyller alltså inte det nödvändiga kriteriet för kostnadseffektivitet.
Konfidensintervall8 för marginalbidragen per åtgärdsgrupp
.0 5 .1 .1 5 .2 Avfal l Energi bostäder/lokaler Energi industr i Energi prod/dis t Information Transporter vägtrafi k
Konfidensintervall (95 %) för marginalbidrag per åtgärdsgrupp
Av analysen framgår också att det inte funnits någon skillnad över tid, med t.ex. billigare projekt i början jämfört med senare, eller att det skulle ha upp stått läroeffekter hos olika sektorsmyndigheter. Det går inte heller att dra några statistiskt säkra slutsatser om att det förekommer några skillnader i bidragsfördelningen mellan privata och kommunala aktörer, men det genom snittliga marginalbidraget är något högre för kommunala sökande jämfört med för privata. Detta kan bero på att kommunala och privata aktörer söker bidrag för olika typer av projekt. Till exempel genomförs trafikåtgärder och de flesta typer av infrastrukturprojekt i högre utsträckning av kommunala sökande än av privata.