FÖRORENINGSBERÄKNINGAR

De föroreningsmängder som sköljer med dagvattnet från planområdet har beräknats med hjälp av recipient- och dagvattenmodellen StormTac. I modellen tilldelas respektive karterad markanvändning en schablonhalt (årsmedel) som kan ge en uppskattning på den förändrade föroreningsbelastningen till recipient i och med planerad exploatering.

Då underlag för dagens trafikflöde saknades gjordes ett antagande för hårdgjorda ytor som vägar och parkeringar inom planområdet. Ytorna för både befintliga och planerade förhållanden fördelades som 50 % lätt trafikerad asfalterad väg och resterande 50 % som asfalterad parkeringsyta. Antagandet bedöms kunna motsvara föroreningsmängder från en hämta-lämna-zon. Som nämndes i avsnitt 5.4 finns idag inga tydliga riktlinjer för föroreningar i dagvatten varpå reningsbehovet beräknas likt

dagvattenflödena dvs. föroreningsbelastningen får inte bli högre i och med exploateringen jämfört med de befintliga förhållandena.

Föroreningsberäkningar för befintliga och planerade förhållanden utan insatta åtgärder samt de procentuella förändringarna som sker vid en ombyggnad inom planområdet redovisas i

Tabell 5. Röda siffror visar på reningsbehov.

Tabell 5. Beräknat reningsbehov utan insatt åtgärd. Röda siffror visar på reningsbehov. *Procenten som behöver omhändertas för att uppnå befintliga värden.

För att bedöma reningsbehovet används riktvärden, i dagsläget saknas nationella riktvärden vilket gör att i denna utredning används förslag till riktvärden som är framtagna av riktvärdesgruppen (regionala dagvattennätverket i Stockholms län). Dessa värden är årsmedelvärden.

Det finns olika riktvärden beroende på om området är i närheten av recipienten och huruvida

direktutsläpp sker till denna. Kolumnen ”2M” i tabellen står för ett delområde som inte har direktutsläpp till recipienten. M anger mindre recipient; vattendrag, sjö eller havsvik.

Bedömningen har gjorts att 2M gäller för planområdet då utsläpp inte sker direkt till recipienten.

Föroreningar

Ämne Enhet Befintlig Planerad *Erforderligt reningsbehov

P

kg/år 0,6 0,84

Tabell 6. Beräknat reningsbehov utan insatt åtgärd där halter (ug/l) jämförs mot exploaterade ytor. Röda siffror visar på reningsbehov. *Procenten som behöver omhändertas för att uppnå befintliga värden.

Reningsbehov

Utifrån karteringen i avsnitt 7.2 beräknas en ökning av föroreningsmängder och -halter för alla ämnen, men eftersom även mer vatten kommer avrinna är resultaten inte lika negativa för föroreningshalterna.

Jämfört med riktvärdena överskrids inga halter efter exploatering.

För att kunna minska föroreningarna i dagvattnet är det viktigt att beakta varifrån de kommer. En av de största källorna till kadmium i dagvatten härstammar från zinktak, vägar och parkeringar. Att beakta är att schablonvärdet i StormTac räknar med att en del av taken är zinktak. Väljer kommunen tak som inte innehåller zink samt att större delar av takvattnet leds över gröna ytor innan det når

dagvattennätet är problemet delvis åtgärdat redan där.

Trafiken är en av de största källorna till föroreningar i dagvatten. Trafikdagvattnet tillför bland annat oönskade tungmetaller till vattenrecipient och slam. Föroreningarna kommer bland annat från bilavgaser, drivmedel, smörjmedel, korrosion av fordon, slitage av däck och vägar samt från

halkbekämpning. Eftersom föroreningarna till vis del är luftburna påverkas även t.ex. dagvattnet som sköljer över hustaken, där många av föroreningarna landat.

Vid parkeringen, vägen och hämta/lämna-zonen kan det därför vara lämpligt att anlägga en

dagvattenanläggning med goda renande egenskaper med hänsyn till känslig recipient. På så vis kan föroreningssituationen för området förbättras jämfört med idag. Reningskapaciteten kan beroende av kommunens målsättning behöva utökas. Målet är att Tvärån ska kunna uppnå god ekologisk och kemisk status och därmed klara miljökvalitetsnormerna för vatten enligt Vattenmyndighetens mål.

Olika dagvattenanläggningar renar föroreningar olika mycket. I Tabell 7 redovisas föroreningsreduktion för några av de möjliga dagvattenlösningarna inom planområdet.

Tabell 7. Olika dagvattenanläggningars föroreningsreduktion redovisas i procent rening per ämne och anläggning.

Föroreningar

Ämne Enhet Befintligt 2M Planerad *Erforderligt reningsbehov

P

ug/l 110 180 120

Ämne P N Pb Cu Zn Cd Cr Ni Hg SS olja BaP Svackdiken

30 40 75 70 60 65 60 50 15 70 85 60

30 25 70 50 50 50 65 60 20 80 80 70

växtbädd/regnbädd

65 40 80 65 85 85 55 75 80 80 70 85

Samtliga föreslagna anläggningar har kapacitet att rena dagvattnet så att även årsmängderna för planerad markanvändning underskrider dagens årsmängder för samtliga ämnen förutom kadmium och kvicksilver.

8 RISK FÖR ÖVERSVÄMNING

För att bedöma risken för översvämning på grund av ökande nederbördsmängder har en

lågpunktskartering tagits fram. En lågpunktkartering ger översiktlig bild av vart vatten ansamlas. För att beräkna översvämmade volymer krävs en mer avancerad datormodellering. I Figur 19 redovisas en lågpunktkartering framtagen med hjälp av GIS baserad på höjddata från lantmäteriet.

Figur 19 - Lågpunktskartering gjord i GIS baserat på höjddata från lantmäteriet. Planområdet syns översiktligt marterat med röd linje.

Inom planområdet för Gitarren är risken störst i dess norra halva där det öppna stråket går idag men även längs den västra delen av planområdet närmast skolbyggnaderna. Omkringliggande områden där stor risk för översvämning finns är bostadsområdet öster om planområdets gräns, främst i de två översta bostadskvarteren. Noterade riskområden i lågpunktskarteringen överensstämmer med information som erhölls från Vakin vid avstämningsmöte. Det som inte visas så tydligt i

lågpunktkarteringen är att anslutningspunkterna till dagvattennätet längs planområdets östra kant vid stora regn inte har kapacitet att hålla undan varpå även detta område är ett riskområde. Vid

ombyggnation är det därför viktigt att tänka på byggnadernas placering och marklutningen inom planområdet samt att planera in översvämningsbara ytor högre upp i systemet.

9 KONSEKVENSER VID GENOMFÖRANDE AV PLANEN

Om fastigheten hårdgörs enligt karterat föreslag (avsnitt 7.2) kommer området att bli mer hårdgjort och får därmed ett ökat behov av dagvattenhantering.

Högt grundvatten innebär stora konsekvenser för vilka tekniska lösningar som fungerar konstruktions- och dräneringsmässigt. Dränering av marken innebär risk för sättningar samtidigt som tillstånd kan behövas då bortledande av grundvatten dels betraktas som vattenverksamhet enligt miljöbalken men även för detta område kan innebära risk urlakning (beskrevs i avsnitt 3.2.2 och 3.2.1 om sulfidjordar).

Sulfidjordarna utgör en betydande risk för förorening av miljön. Sulfidjordar är lösa, har generellt dålig bärighet och är mycket sättningsbenägna vid belastning. Att bebygga denna typ av mark innebär att åtgärder behöver vidtas för att en konstruktion ska bli stabil. Markens sättningsbenägenhet och höga grundvatten begränsar även möjligheterna att modifiera landskapet till fördel för dagvattenhantering.

Hänsyn måste tas till teknikval för dagvattenlösningarna så att de är anpassade till höga grundvattennivåer. För mer information se Geotekniskt PM.

Att beakta är att Umeå Energi har en starkströmsledning som går genom området, runt vändplanen och vidare västerut. Innan grävning påbörjas i området ska ledningsanvisning skickas in. Detta eftersom projekteringsunderlaget endast visar hur det ser ut just nu.

10 FÖRSLAG TILL ANLÄGGNING AV DAGVATTENSYSTEM

En framtida hållbar dagvattenhantering för planområdet kan generellt byggas upp i fem olika steg.

1. Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) inom kvartersmark. Här eftersträvas att minska uppkomsten av dagvatten och få ett så rent vatten som möjligt.

2. Användning och/eller fördröjning nära källan. Detta kan ske i mindre magasin som med fördel görs gröna, till exempel träd med skelettjordar eller växtbäddar.

3. Avledning via tröga system så som diken (täckta eller öppna) alternativt ledningar eller rändalar. Avledningen anpassas lämpligen efter både mindre och mer extrema regn.

4. Större samlad infiltration och/eller fördröjning i de nedre delarna av systemet, där det kan anläggas dammar eller översvämningsytor i till exempel parker och liknande områden.

5. Avledning till Vakins ledningar är det sista steget i kedjan och är många gånger det minst fördelaktiga alternativet ur hållbarhetsperspektiv.

För detta specifika planområde är steg 1, 2, 3 och 4 intressanta lösningar. Steg 1 sker genom att ha så gröna innergårdar som möjligt och att ha trög avrinning inom planområdet. Steg 2 och 3 kan vara anläggning av växtbäddar, svagt lutande svackdiken eller liknande vid och längs hårdgjorda ytor. Steg 4 kan ske i form av större översvämningsbara ytor som kan ha kapacitet att hantera stora delar av dagvattenhanteringen samtidigt som djup grävning kan undvikas.

11 TEKNISKA MÖJLIGHETER

De tekniska möjligheterna redovisas i två nivåer, den första redovisar rekommenderade tekniska åtgärder inom planområdet för att på ett ansvarsfullt och hållbar sätt kunna hantera flöden, volymer och föroreningar i dagvattnet.

I nivå två visas mer översiktliga exempel på ytterligare åtgärder inom och strax utom planområdet som kan förbättra dagvattensituationen i området. I avsnitt 12 redovisas därefter en sammanfattande skiss med rekommenderade åtgärder enligt nivå 1 och 2.