Sjukfrånvaro under ledighet m.m
4.5 Försäkringskassans samordningsansvar
30 kap 8-11 §§ SFB (22 kap 5 § AFL)
Försäkringskassan ska bedöma om rehabiliteringsinsatser kan underlätta den anställdes återgång i arbete och på så sätt förkorta sjukskrivningsperioden. Försäkringskassans rehabiliteringsarbete syftar på så sätt främst till att utreda rätten till ersättning enligt SFB. Bedömning av rätt till ersättning görs i enlighet med rehabi-literingskedjans tidsfrister, se avsnitt 2 Ersättning efter sjuklöne-period.
”Försäkringskassorna skall samordna och utöva tillsyn över de insatser enligt AFL (nu SFB) som behövs för rehabilitering av de försäkrade. Vid behov skall Försäkringskassan också ta ini- tiativ till sådana insatser.”
Proposition 1990/91:141 Om rehabilitering och rehabiliterings- ersättning m.m., s. 49
4.5.1 Försäkringskassan klarlägger och samordnar
Försäkringskassan har ett generellt ansvar för att rehabiliterings-behovet klarläggs för en arbetstagare som drabbats av sjukdom.
Försäkringskassan ska medverka till att de åtgärder som behövs vidtas. Däremot är Försäkringskassan inte en rehabiliteringsaktör.
Hälso- och sjukvården ansvarar för den medicinska rehabilite-ringen, kommunerna för de sociala insatserna, arbetsgivaren för de arbetslivsinriktade åtgärderna och Arbetsförmedlingen för de arbetsmarknadsinriktade insatserna.
Försäkringskassan samordnar de rehabiliteringsinsatser som an-dra aktörer står för och betalar rehabiliteringsersättning när en arbetstagare deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.
4.5.2 Arbetsgivarutlåtande 110 kap 21 § SFB
30 kap 6 § SFB
110 kap 53, 57-58 §§ SFB samt 110 kap 31 § SFB och 115 kap 4 § SFB
3 kap 2a § AML
Försäkringskassan kan begära att den anställde lämnar in ett så kallat arbetsgivarutlåtande från sin arbetsgivare. Utlåtandet ska beskriva de möjligheter som finns på arbetsplatsen att ta till-vara arbetstagarens arbetsförmåga. Det ska innehålla uppgifter om vilka möjligheter till anpassning av arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen och vilka omplaceringsmöjligheter som finns hos arbetsgivaren. Det är den anställde som ska se till att utlåtandet upprättas och lämnas in till Försäkringskassan. Lagstiftaren anser att den person som är sjukskriven själv ska ta ansvar för att ta till-vara sin arbetsförmåga och vill även uppmuntra arbetstagaren att tidigt i sjukfallet ta kontakt med arbetsgivaren. Försäkringskassan kan dra in eller sätta ned den anställdes ersättning om denne un-derlåter att lämna in ett arbetsgivareutlåtande.
Försäkringskassan ska bara begära in utlåtandet från arbetstagaren om det är nödvändigt för att bedöma möjligheten till anpassning eller omplacering. Utlåtandet ska inte begäras in slentrianmässigt eller i de fall där Försäkringskassan redan har tillräcklig informa-tion, till exempel i en utredning från företagshälsovården. Infor-mationen kan även inhämtas vid ett avstämningsmöte.
Enligt SFB är arbetsgivaren skyldig att dels lämna de uppgifter som behövs för att klarlägga den anställdes rehabiliteringsbehov, dels på begäran från Försäkringskassan lämna de uppgifter som Försäkringskassan behöver för att fatta beslut i ärendet. Om arbetsgivaren försummar sin upplysningsskyldighet kan Försäk-ringskassan ifrågasätta om arbetsgivarens organisation för an-passning och rehabilitering uppfyller arbetsmiljölagens krav och väcka frågan hos Arbetsmiljöverket.
4.5.3 Finansiering 30 kap 8-11 §§ SFB 2 kap 1 § AML
3 kap 2a och 3 §§ AML
Proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.
HSL (1982:763)
Försäkringskassan ska klarlägga rehabiliteringsbehovet hos en
sjukskriven person, vilket innebär att Försäkringskassan vid behov ska köpa de utredningar som behövs för att klarlägga ett eventuellt behov av rehabiliteringsinsatser. Under pågående reha-bilitering betalar Försäkringskassan ut rehareha-biliteringsersättning, se avsnitt 4.5.5 Rätt till rehabiliteringsersättning vid arbetslivs-inriktad rehabilitering.
Arbetsgivaren ska enligt arbetsmiljölagen uppmärksamma och utreda behov av rehabilitering och vidta de åtgärder som kan ske inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Finansierings-ansvaret begränsas till åtgärder som syftar till att möjliggöra att den anställde kan stanna kvar i arbete hos arbetsgivaren. Vad som är rimligt att kräva av arbetsgivaren får avgöras efter en prövning i det enskilda fallet. Både arbetstagarens och arbetsgivarens förut-sättningar har betydelse vid val av insatser.
Respektive landsting ansvarar för att bedöma behov och finan-siera åtgärder när det gäller medicinska rehabiliteringsåtgärder.
4.5.4 Avstämningsmöte FKFS 2010:35
110 kap 4 § SFB
110 kap 53, 57-58 §§ SFB
Ett avstämningsmöte genomförs genom att den anställde tillsam-mans med Försäkringskassan träffar en eller flera andra aktörer.
Syftet med mötet är att klarlägga hur den anställdes arbetsförmå-ga kan tas till vara, om det finns behov av arbetslivsinriktad reha-bilitering och vilka tidsramar som gäller. Ett avstämningsmöte är, i detta sammanhang, ett utredningsverktyg för Försäkringskassan.
Det är Försäkringskassan som kallar till avstämningsmöte, men även någon av de andra berörda parterna kan efterfråga ett möte.
Det är dock Försäkringskassan som beslutar om det är motiverat att hålla ett avstämningsmöte eller inte.
Försäkringskassan dokumenterar mötet och skickar kopia på minnesanteckningarna till mötesdeltagarna efter mötet. Dessa anteckningar utgör ofta planering för arbetstagarens återgång i arbete.
Försäkringskassan ska inför mötet inhämta samtycke från den anställde att information om henne eller honom får lämnas ut till övriga deltagare. Den anställde är inte skyldig att lämna samtycke.
Däremot är den anställde skyldig att delta i ett avstämningsmöte.
Försäkringskassan har möjlighet att, helt eller delvis, innehålla sjukpenning eller rehabiliteringsersättning om den anställde utan rimligt skäl inte deltar i ett avstämningsmöte.
4.5.5 Rätt till rehabiliteringsersättning vid arbetslivsinriktad rehabilitering
30-31 kap SFB
När den anställde genomgår en arbetslivsinriktad rehabiliterings-åtgärd kan han eller hon vara berättigad till rehabiliteringsersätt-ning. En grundförutsättning är att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel. Dessutom ska plane-ring och syfte med åtgärden dokumenteras i en rehabiliteplane-rings- rehabiliterings-plan som ska godkännas av Försäkringskassan.
För att Försäkringskassan ska kunna betala ut rehabiliterings- ersättning ska den anställde ha lämnat in en ansökan om ersätt-ning tillsammans med en rehabiliteringsplan. Rehabiliterings-planen ska såväl upprättas som godkännas av Försäkringskassan.
Planen ska ange vilka åtgärder som planeras, ansvarsfördelning, tidsplan och uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen. För att säkerställa att den anställde har förut-sättningar att följa sin rehabiliteringsplan kan Försäkringskassan behöva medverkan från arbetsgivare, företagshälsovård och hälso- och sjukvården i övrigt, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndighe-ten och/eller andra berörda. Försäkringskassan ska fortlöpande se till att planen följs och att det vid behov görs ändringar i planen.
I många fall utgör den rehabiliteringsplan som upprättas tillsam-mans med Försäkringskassan även del av underlaget i arbetsgiva-rens arbetsrättsliga rehabiliteringsutredning.
Den rehabiliteringsplan som Försäkringskassan kräver för att rätt till rehabiliteringsersättning ska föreligga är i de allra flesta fall inte tillräcklig som underlag om arbetsgivaren i en eventuell arbetsrättslig tvist hävdar saklig grund för uppsäg- ning på grund av sjukdom.
Rehabiliteringsersättning består av dels rehabiliteringspenning, dels särskilt bidrag. De åtgärder som kan berättiga till rehabilite-ringsersättning ska vara arbetslivsinriktade, till exempel arbets-träning eller utbildning.
Rehabilitering som syftar till återgång till ordinarie arbete hos arbetsgivaren bör vara avslutad inom tre månader. Om den an-ställde arbetstränar mot annat arbete hos sin arbetsgivare, eller för att återfå arbetsförmåga i arbete på den reguljära arbetsmark-naden, ska insatserna vara avslutade inom ett år.
Den anställde kan, förutom rehabiliteringspenning, också beviljas särskilt bidrag från Försäkringskassan för att täcka vissa kostnader (merkostnader) som uppstår när denne deltar i rehabilitering.
Som exempel kan nämnas kursavgifter, kostnader för läromedel och resekostnader.
Försäkringskassans beslut om rätt till rehabiliteringsersättning är beroende av var i rehabiliteringskedjan den anställde befinner sig, se avsnitt 2 Ersättning efter sjuklöneperioden.
4.5.6 Förebyggande rehabilitering
Rehabilitering kan ske i förebyggande syfte för att en anställd ska kunna få eller behålla ett arbete. I sådana fall är arbetsförmågan inte nedsatt vid rehabiliteringens början. Syftet med rehabili-teringsåtgärden är då att helt eller delvis förebygga att sjukdom leder till nedsatt arbetsförmåga. Innan åtgärden startar ska en rehabiliteringsplan upprättas och godkännas av Försäkringskassan.
Arbetsgivaren ska dessförinnan gjort vad som normalt kan krävas vad gäller anpassning, arbetshjälpmedel och omplacering.
4.5.7 Arbetstagarens skyldighet att medverka i Försäkrings- kassans utredning
30 kap 4 § SFB och 110 kap 46 och 52 §§ SFB 110 kap 53, 57-58 §§ SFB
Av Försäkringskassans vägledning framgår att det är individens särskilda förutsättningar och behov som ska styra rehabiliteringen.
Arbetstagaren ska vara huvudperson i rehabiliteringsprocessen och det är därför naturligt att hon eller han medverkar i utred-ningen och bidrar med den information som behövs för att klar-lägga rehabiliteringsbehovet.
Arbetstagaren förväntas delta aktivt i planeringen av återgången i arbete, till exempel vid ett avstämningsmöte och vid upprät-tandet av rehabiliteringsplanering. Om arbetstagaren inte med-verkar kan en planering upprättas utan dennes deltagande. Vägrar arbetstagaren att delta kan Försäkringskassan pröva rätten till ersättning.
4.5.8 Omplaceringsbegreppet enligt SFB
Enligt rehabiliteringskedjan ska Försäkringskassan vid givna tidpunkter ta ställning till en sjukskriven arbetstagares arbetsför-måga dels i ordinarie arbete, dels i annat arbete hos arbetsgivaren.
Försäkringskassan behöver besked från arbetsgivaren vad gäller möjligheter att erbjuda arbetstagaren andra arbetsuppgifter.
Finns det andra, mer lämpliga och lediga arbetsuppgifter, hos arbetsgivaren som arbetstagaren kan utföra? Informationen kan lämnas muntligen till Försäkringskassan, till exempel vid ett avstämningsmöte, eller redovisas skriftligt i ett arbetsgivar- utlåtande.
Den översyn av omplaceringsmöjligheter som Försäkringskassan efterfrågar ska inte förväxlas med den omplaceringsskyldighet som arbetsgivaren har i en uppsägningssituation (enligt 7 § LAS).