Förskollärarna beskriver sin egen hantering av barns konflikter och dessa berättelser har kategoriserats efter de strategier som används. Dessa strategier är att: förebygga,
diskutera, gå emellan samt avvakta och behålla lugnet.
5.5.1 Förebygga
Några av förskollärarna beskriver hur förebyggande kan ses som en del av konflikthanteringen eftersom detta kan användas tillsammans med barnen när en konflikt uppstår. Sonja beskriver hur arbetet på den småbarnsavdelning där hon arbetar ser ut.Hon berättar att det med de små barnen är bra att förebygga med exempelvis rollspel eller sagor. När vi ställer frågan ”Finns det skillnad i hur du hanterar konflikter beroende på barnets ålder?” förklarar Sonja:
Alltså, det man tänker på lite med de här mindre barnen, det är ju att de har ju inget språk så. Så att man kanske får ta till lite andra verktyg. Om man säger då att man kanske gör ett rollspel så man förtydligar det med både ord och bild. Ja, antingen då med lite små djur eller dockor… eller att vi vuxna spelar ett rollspel. Och då när man pratar om det sen kan man ju relatera till “kommer du ihåg?”.
Sonja beskriver här att förebyggande genom rollspel kan vara ett verktyg när konflikter uppstår eftersom pedagogen då kan hjälpa barnen att relatera till det de tidigare sett och hört. Vidare betonar Sonja hur det kan vara lättare för små barn att förstå när det finns något att återkoppla till. Även en annan förskollärare framställer att det är bra att ha något att relatera till i konfliktsituationer för att skapa möjligheter för barnen att tänka själva.
En annan förskollärare berättar att förebyggande kan vara att finnas på plats där barnen är för att kunna se vad som är på väg att hända och därmed kunna avleda konflikten. Liknande beskriver ytterligare en förskollärare men betonar att alla konflikter inte behöver förebyggas utan endast de destruktiva.
5.5.2 Diskutera
Något som alla förskollärare beskriver är hur de diskuterar med barnen för att
tillsammans lösa vardagliga konflikter i förskolan. Några av förskollärarna beskriver hur det är skillnad på att diskutera med äldre och yngre barn och betonar att det blir längre diskussioner med de äldre. När vi diskuterar bemötande av konflikter relaterat till ålder berättar Ida:
Där tycker jag att jag diskuterar mer när de är äldre, yngre det är liksom lite kortare förklaring och sen lyfta undan. Att “nähe det här är inte okej” för att visa. Men med äldre försöker man liksom prata sig igenom det hela kan jag tycka.
Liknande beskriver Erika att det med äldre barn går bra att prata om situationen och lyssna på barnens förslag på lösningar. Åsa betonar kroppsspråket när vi diskuterar kring skillnader i hur konflikter hanteras relaterat till barnets ålder:
Ja alltså man försöker ju kanske inte prata så mycket med de yngre barnen liksom utan mer visar med kroppsspråk, att man säger stopp nej. Och med de äldre barnen kan man ju försöka prata med om vad det var som hände och att man verkligen lyssnar på båda.
Lotta, som tidigare uppmärksammat att det är barnets utveckling och inte ålder som styr strategier, beskriver även här att det inte är åldern som avgör bemötandet. Lotta
vidareatt det blir en envägskommunikation med de barn som inte kan språket och att fokus ligger på att visa vad som är rätt och fel, bland annat med kroppsspråket. Lotta beskriver också att det med de barn som förstår språket går att föra en diskussion om vad som hänt och hur det ska lösas.
När det gäller diskussioner med barnen beskriver förskollärarna olika tillvägagångssätt. När vi talar om hur förskolläraren löser konflikter mellan barnen berättar Lotta:
Jag tänker hela tiden på att man måste vända det så barnen själva tänker, alltså man måste ställa motfrågor hela tiden så att de själva får tänka så man inte lägger all värdering på sig själv, vad man själv tycker eller känner utan att man vänder på det.
Att låta barnen tänka själva uppmärksammar fler förskollärare och beskriver hur diskussioner och samtal tillsammans med de inblandade barnen kan hjälpa barnen att komma fram till en lösning. Diskussioner kan också handla om att sätta sig in i den andres situationförklarar en förskollärare.
När barnen fastnat i sina diskussioner kan den vuxne finnas som stöd för att föra in ny inspiration i diskussionen. Det kan exempelvis handla om att hitta nya roller eller leda in något barn som har svårt att ta sig in i leken. Denna aspekt på diskussioner
uppmärksammar några förskollärare.
5.5.3 Gå emellan
I vissa konfliktsituationer krävs ingripande av vuxna direkt och detta förklarar flera av förskollärarna förekommer främst i situationer där det finns risk att någon skadas. En förskollärare, Lotta, beskriver hur den vuxna måste gå emellannär barnen inte kan hantera konflikten själva. När vi ställer frågan ”Finns det konfliktsituationer där du anser att du behöver gripa in?” berättar Lotta:
Ja där man absolut behöver gripa in det är ju när de ger sig på varandra. Genom slag, nypa, spottas, säga fula ord till varandra. Då måste man gripa in i vilket fall, då kan man inte avvakta till dem löser det själva för det gör de inte.
En annan förskollärare beskriver liknande att ingripande måste ske direkt vid
handgripligheter. Förskolläraren förklarar att den vuxne har ansvar för att stoppa fysiskt våld direkt och därför behöver vara närvarande för att uppfatta när detta uppstår. Åsa förklarar hur konflikter måstestoppas direkt om det blir farligt för barn eller vuxna och att det kan vara skillnad på reaktion beroende på vad som händer. Åsa förklarar när vi ställer frågan ”Finns det skillnader i hur du hanterar konflikter beroende på
konflikttyp?”:
Om det är någonting som är farligt är det klart att man reagerar starkare eller vad man ska säga. Då kan man ju inte bara stå och se på. Medan är det någonting man känner att de skulle kunna lösa själva så kanske man mer observerar.
5.5.4 Avvakta och behålla lugnet
Flera förskollärare betonar att det ibland kan vara bra att avvakta en stund med att försökalösa konflikten. Förskollärarna beskriver hur barn som är arga kan ha svårt att ta till sig hjälp i stunden utan kan behöva lugna ner sig först. En förskollärare, Moa,
beskriver detta och jämför med hur även vuxna kan ha svårt att tänka klart när de är arga. Moa berättar när vi diskuterar konflikthantering:
Just när det händer är det inte alltid läge att re i konflikten utan ibland kan man behöva lugna sig lite. Att man låter det vara en stund för som barngrupperna ser ut idag så har vi
ändå ganska många som behöver lite andrum innan man kan prata om vad det är som har hänt. Eller är det att vi är mer uppmärksamma på just det här när man är i affekt, jag menar hur tänker man klart när man blir arg själv? Inte speciellt klokt men om man får lite tid på sig så kan man ju faktiskt se det från en annan sida och då kanske jag kan ta till mig.
Moa berättar vidare att det är bra att ge barnen lite tid och plats för att få lugna ner sig och att det då brukar fungera bättre att prata om händelsen. En annan förskollärare beskriver hur det i stunden när barnen är som argast kan vara svårt att nå fram men att det går bättre när de fått lugna sig. Något annat som återges är att barnen själva behöver hitta sätt att lugna ner sig på för att kunna känna när de är redo att prata.
Att behålla lugnet i konfliktsituationer uppmärksammas av flera förskollärare. Erika beskriver en annan strategi som handlar om att byta vuxen när vi diskuterar hur förskolläraren hanterar barnens konflikter:
Jag försöker ändå vara lugn och känner man att man inte, att man blir provocerad för det händer att man blir det, jaa att man ber om hjälp. Att man liksom, kan vi byta? Det brukar också vara supereffektivt hos barnen faktiskt. Byter man vuxen om det är lite konflikt kanske också det ebbar ut.
Erika betonar också att det inte är någon ära i att vinna som vuxen utan att det är viktigt att våga be om hjälp.
Några förskollärare återger som viktigt att skilja handling från person. Detta förklaras med att barnet behöver veta att den vuxne fortfarande tycker om barnet men inte handlingen barnet utfört.
5.5.5 Analys
Förskollärarnas berättelser har kunnat delas in i fyra kategorier som skulle kunna relateras till de fyra nivåerna i Cohens konfliktpyramid (Hakvoort, 2010).
Förskollärarna talar om förebyggande, både tillsammans med barnen med hjälp av exempelvis rollspel men också genom att vara närvarande. Första nivån i
konfliktpyramiden benämns förebygga och gäller de konflikter som aldrig uppstår (Hakvoort, 2010). Bland förskollärarnasåtergivningarkan det dock utläsas att de förebyggande åtgärderna även kan appliceras på en konfliktsituation som uppstått. De konflikter barnen hanterar själva uppmärksammarförskollärarna inte när de beskriver sin egen roll och därför är nästa nivå i konfliktpyramiden inte representerad bland dessa berättelser (Hakvoort, 2010). Tredje nivån, som handlar om att hjälpa och medla i konflikter, beskrivs utförligt av alla förskollärare. Förskollärarna berättar exemeplvis att de tillsammans med barnen diskuterar för att lösa konflikter i förskolans vardagliga praktik. Precis som både Ellmin (2008) och Vedeler (2009) beskriver kan den vuxne vara stöd och hjälp för att förstå konfliktens innehåll och komma fram till gemensamma lösningar. En förskollärare betonar respekt för barnen och detta menar Jensen (2011) skapas genom att visa intresse för alla inblandade och vad som hänt för att komma fram till en lösning. Flera förskollärare framställer som viktigt att lyssna på alla inblandade och detta kan tolkas som ett sätt att visa respekt för barnen även om de inte använder begreppet respekt. Några förskollärare uppmärksammar språkets
betydelse i de vuxnas möjligheter att diskutera med barnen och beskriver att det inte går att föra diskussioner med de barn som inte kanspråket. Att ett barn inte behärskar språket kan bero på olika faktorer förklarar informanterna. Det kan bero på barnets ålder men det kan även vara andra bakomliggande faktorer till att ett barn inte behärskar språket. Förskollärarna uppmärksammar kroppsspråket som en alternativ
Vedeler (2009) menar att språket är en viktig aspekt för att kunna uttrycka sin vilja och förstå andra barns tankar. Detta kan kopplas samman med vad som i det sociokulturella perspektivet benämns som appropriering vilket innebär att människan i
samspelssituationer tar till sig kunskaper från andra människor (Säljö, 2014). För att appropriering ska vara möjligt krävs interaktion vilket konfliktsituationer kan erbjuda. Konfliktpyramidens fjärde nivå handlar om de konflikter som måste stoppas av en vuxen för att barnen inte själva kan hantera dem (Hakvoort, 2010). Denna typ av konflikthantering beskriver förskollärarna sker när det finns risk att någon skadar sig eller närbarnen inte kan få stopp på konflikten själva. Detta handlar enligt
förskollärarnas berättelserfrämst om fysiska konflikter där barnen exempelvis slåss vilket enligt Vedeler (2009) är en dysfunktionell strategi.
6. Diskussion
I detta avsnitt förs en resultatdiskussion kring det som analyserats i avsnittet resultat och analys. Vidare förs en metoddiskussion där för och nackdelar med den metod som använts berörs. Avslutningsvis kommer frågor för vidare forskning föreslås som skulle kunna vara av intresse utifrån studiens upptäckter.