Centrala mål för ett NNE-begrepp kan vara:
Hänsyn till att energi i Sverige är kostsammare vintertid då efterfrågan på värme är som störst (tidsberoende, utetemperaturberoende, effektberoende).
Krav ska kunna formuleras på en energieffektiv byggnad oavsett val av energislag
Beakta energisystemet
Regler som man förstår, enkelhet
Det går inte att fånga alla mål i ett krav/parameter. Även dagens krav är en kombination med köpt energi, U-medel, max eleffekt, etc. Här föreslås en användbar kombination av parametrar/krav som leder till bäst måluppfyllelse. Inledningsvis med ett delkrav som enbart omfattar byggnadens egenskaper och som påverkar inte bara köpt energi utan också effektbehovet när det är som kallast, dvs. två av de egenskaper som efterfrågas.
3.1 "Netto värmeenergi" – ett enklare begrepp
Detta delkrav omfattar själva byggnaden. "Netto värmeenergi" definieras som värmebehovet på årsbasis och beräknas utifrån byggnadens värmeförluster för
ventilation, transmission och luftläckning på motsvarande sätt som CIT-förslaget men definierar ventilationens värmebehov enligt ISO/DIS 13790, dvs. baserat på tilluftens temperatur efter eventuell värmeväxlare och utan omotiverade korrigeringar för frånluftsvärmepumpar.
Mätverifiering baseras på uppmätt tillförd energi efter panna/värmepump/under-central.
Systemgränsen kan utökas till att även omfatta varmvattenenergi och fastighetsel.
Nackdelen med att inkludera varmvattenenergi är att denna post huvudsakligen är
beteenderelaterad och därför i princip endast mäts upp och mätkorrigeras mot valt referensvärde. De åtgärder som finns att välja på är;
Energieffektiva armaturer vilket empiriskt visar på besparingar på nivån 20 – 30% relativt standardarmaturer.
Fördelningsmätning (IMD), som i vissa studier uppges ge besparingar på nivån 20%, men i andra studier inte ge någon besparing alls. Flertalet studier har dock inte jämfört förbrukning relativt antal personer utan enbart på uppvärmd area.
Vidare förefaller skillnader i beteende vara stor beroende på upplåtelseformer, demografiska och geografiska skillnader. Slutligen påverkas utfallet också av hur kunden informeras och debiteras för avvikande varmvattenbeteende, varför säkra slutsatser om spareffekten inte kan ges.
Värmeåtervinningssystem ur spillvatten. Dessa har i etablerade system uppmätts till ca 10 %. Det finns lovande system, men dessa är ännu av försökskaraktär och saknar verifierade data.
Idag är det referensvärden enligt Sveby som styr vad som anses vara normalt brukande.
Generella avdrag för energieffektiva armaturer eller IMD kan därför inte tillgodogöras och då blir varmvatten enbart en icke påverkbar energipost och därmed inte
meningsfull att inkludera i netto energikalkylen.
Fastighetsel saknar också data från empiriska studier för vilka åtgärder som ger vilka effekter, men såväl varmvatten som fastighetsel kan hanteras i ett kompletterande energikrav som styr på systemnivå, se nedan.
3.2 Värmeförlusttal eller energisignatur – ännu enklare
Värmeförlusttalet vid dimensionerande utetemperatur är enbart kopplat till byggnadens värmeförluster. En sämre byggnad kan inte kompenseras av solvärmeinstallationer, värmepumpar eller andra tillförselssystem.
Värmeförlusttalet är enklare att beräkna och hantera i program- och systemskede eftersom de är rent fysikaliska indata som krävs, de som påverkar byggnadens förluster.
Inga data om solinstrålning, skuggningsförhållanden, spillvärme från verksamheten och människors beteende behövs. Därmed blir denna kalkyldel tryggare för
byggentreprenören att hantera.
Värmeförlusttalet tillämpas i ett antal kommuner och för alla byggnader som uppförts enligt FEBY12 kriterierna för passivhus och minienergihus och är därmed demonstrerat som ett operativt och användbart begrepp. Men det är inte ett allmänt etablerat begrepp hos gemene man och därför svårare att kommunicera med icke tekniker. Ett delkrav av mer teknisk karaktär kan dock användas i kombination med andra delkrav (köpt energi) eller översättas till en övergripande terminologi på motsvarande sätt som andra
egenskapskrav där de tekniska detaljerna hanteras av specialisterna på delområdet (jämför med fuktsäkert byggande, ljudklassning, brandsäkerhet).
Mätverifiering sker enklast med mätning av tillförd värmeenergi i relation till utetemperaturen, vilket kan ske redan första vinterperioden och snabbt ge en
återkoppling till byggprojektet. Erhållen energisignatur för byggnaden extrapoleras till DVUT (Dimensionerande Vinterutetemperatur).
Byggnadens energisignatur, som beskriver effektuttaget som en funktion av
utetemperaturen, är ett annat sätt att formulera krav på samma egenskaper som för värmeförlusttalet. Energisignaturen är oberoende av klimatort. Om ett energikrav ska vara generellt gällande för hela landet (byggnaden ska kunna flyttas runt utan att behöva ändras) är energisignatur ett möjligt alternativ. Men ett krav på värmeförlusttal kan också knytas till en fast ort (i Norge har man valt Oslo som referensort). När
värmeförlusttalet beräknas för den faktiska orten så ger den en mer direkt kunskap om byggnadens egenskaper eftersom detta begrepp är starkt relaterat till byggnadens värmebehov. Därför rekommenderas begreppet värmeförlusttal, men NNE-kravet kan knytas till en faktisk ort.
Delsystemkrav ger mindre frihet
Delsystemkrav som klimatskalets U-medelvärde, täthet och verkningsgrad för ventilationssystemen kan kombineras så att samma egenskaper erhålls men ger projekten mindre frihet och kan därmed vara mer återhållande för teknisk utveckling.
3.3 Kombinera med krav på levererad energi
För att enkelt kunna kommunicera byggnadens egenskaper mellan köpare/förvaltare behövs en energideklaration om levererad energi till byggnaden för olika energislag. Ett sådant krav finns redan.
Ett krav som kopplar till begreppet levererad energi kan som idag differentieras för byggnader som baserar sin uppvärmning på elenergi (nästan alla småhus) eller på fjärrvärme (nästan alla nya lokaler och flerbostadshus) är detta ett enkelt och begripligt energikrav som också kan mätas och kommuniceras.
Med denna kombination av krav på värmeförlusttal och levererad energi har i praktiken inga andra systemlösningar valts för byggnader som uppförs enligt FEBY12.
Systemlösningar som idag kan ses med värmepumpar (av något slag) i kombination med fjärrvärmespets (för att undvika elklassningen) är enbart en konsekvens av nuvarande BBR-utformning.
För att inte förhindra en utveckling med kombinerade energisystem krävs dock någon form viktningstal mellan olika energislag i de fall man önskar installera just
kombinerade energisystem.
Om kravet på värmeförlusttal (eller alternativ enligt ovan) utformas som det skarpaste kravet, så har det en mindre betydelse om viktningsfaktorn mellan t.ex. el och
fjärrvärme är 2,5 eller 4. Viktningstalet och differentieringen för olika energislag har huvudsakligen till syfte att främja att effektiva värmepumpssystem väljs istället för ren elvärme och låsningar till direktverkande elvärme. Men kravet på levererad energi ger också incitament för att välja rimligt effektiva system för varmvatten och fastighetsel som inte berörs av kravet på värmeförlusttal.
Eftersom NNE-direktivet uttrycker ett krav på att primärenergifaktorer ska utgöra en del av energikraven, så bör därmed även direktivets krav kunna vara uppfylld och om
kravnivån för elvärmda kontra icke elvärmda byggnader kan härledas till en sådan faktor.