Förekomst av stigmatisering och diskriminering mot personer med Hiv från
vårdpersonal och allmänheten är något som resultatet av föreliggande litteraturstudie visar fortfarande existerar. Även om personer med Hiv uppvisar en god kunskap om Hiv finns det fortfarande en tydlig kunskapsbrist hos allmänheten. Denna kunskapsbrist belyser även tidigare forskning då den visar att sjuksköterskor själva anser att deras kunskap om Hiv är otillräcklig. Fördomar och stigmatisering från vårdpersonal och allmänheten är ett stort hinder för hälsan i vardagslivet hos personer med Hiv. Författarna till föreliggande litteraturstudie anser därför att fortsatt forskning bör fokusera på att identifiera orsaken till kunskapsbristen hos framförallt vårdpersonal.
Slutsats
Personer med Hiv upplever svårigheter rörande medicinering, stigmatisering och diskriminering som hinder till hälsa i vardagslivet medan socialt stöd från familj, vänner, tro och vårdpersonal kan underlätta upplevelsen av hälsa i vardagslivet.
Förståelsen för hur personer med Hiv upplever hälsa i sitt vardagsliv är betydelsefullt att förstå för sjuksköterskor eftersom denna förståelse ökar förutsättningen till en
27
Referenser
Artiklar markerade med * är de artiklar som resultatet är baserat på.
Alligood, M. (2014). The structure of specialized nursing knowledge. I Alligood, M. (red.) Nursing theorists and their work. 8. uppl., St. Louis: Elsevier Mosby – Health science division, ss. 38-41.
Andreassen Tørseth, G., Fjellet, A.-L., Haegeland, A., Wilhelmsen, I.-L. & Stubberud, D.-G. (2011). Omvårdnad vid infektionssjukdomar. I Almås, H., Stubberud, D.-G. & Grønsth, R. (red.) Klinisk omvårdnad del 1. Stockholm: Liber, ss. 59–101.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.
Arnold, E., Weeks, J., Benjamin, M., Stewart, W., Pollack, L., Kegeles, S. & Operario, D. (2017). Identifying social and economic barriers to regular care and treatment for Black men who have sex with men and women (BMSMW) and who are living with HIV: a qualitative study from the Bruthas cohort. BMC Health Service Research, 1, ss. 1-11. doi: 10.1186/s12913-017-2011-z
Aveyard, H. (2014). Doing a Literature Review in Health and Social Care: A Practical Guide. 3. uppl., London: Open university press.
*Bonnington, O., Wamoyi, J., Ddaaki,W., Bukenya, D., Ondenge, K., Skovdal, M., Renju, J., Moshabela, M. & Wringe, A. (2017). Changing forms of HIV-related stigma along the HIV care and treatment continuum in sub-Saharan Africa: a temporal analysis. Sexually transmitted infections, 93, ss. 1–6. doi:10.1136/sextrans-2016-052975.
Farley, J., Hayat, M., Murphy, J., Sheridan-Malone, E., Anderson, J. & Mark, H. (2014). Knowledge, Attitudes, and practices of OB/GYN nurses and auxiliary staff in the care of pregnant women living with HIV. Journal of the Association of Nurses in AIDS Care, 25, ss. 158–167. doi: 10.1016/j.jana.2013.04.004
28 Ferreira, R., Souza, N., Pôças, C., Gonçalves, F. & Santos, D. (2014). The suffering and pleasure of nursing staff resulting from care to HIV/AIDS patients. Cienc Cuid Saude, 13(1), ss. 152–159. doi: 10.4025/cienccuidsaude.v13i1.20168
Folkhälsomyndigheten. (2015). Sjukdomsinformation om hivinfektion. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/hivinfektion/ [2018-12-15]
Friedmann, I. (2017). HIV och Aids. https://www.1177.se/Gavleborg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hiv-och-aids/ [2018-12-18]
George, S., Bergin, C., Clarke, S., Courtney, G. & Codd, B. (2016). Health-related quality of life and associated factors in people with HIV: an Irish cohort study. Health and Quality of Life Outcomes, 14(1), ss. 1-12. doi: 10.1186/s12955-016-0517-4 *Greene, S., Ion, A., Kwaramba, G., Smith, S. & Loutfy, M. (2016). “Why are you pregnant? What were you thinking?”: How women navigate experiences of HIV-related stigma in medical settings during pregnancy and birth. Social Work in Health Care, 55(2), ss. 161–179. doi:10.1080/00981389.2015.1081665.
Hardin, S. (2014). Theory development process. I Alligood, M. (red.) Nursing theorists and their work. 8. uppl., St. Louis: Elsevier Mosby – Health science division, ss. 23-37. Hassan, Z. & Wahsheh, M. (2011). Knowledge and Attitudes of Jordanian Nurses towards Patients with HIV/AIDS: Findings from a Nationwide Survey. Issues in Mental Health Nursing,32(12), ss. 774–784. doi: 10.3109/01612840.2011.610562
*Kako, P., Wendorf, A., Stevens, P., Ngui, E. & Otto-Salaj, L. (2016).Contending with psychological distress in contexts with limited mental health resourses: HIV-positive Kenyan women’s experiences. Issues in Mental Health Nursing, 37(1), ss. 2–9. doi:10.3109/01612840.2015.1058446.
*Liamputtong, P. & Haritavorn, N. (2014). To tell or not to tell: disclosure to children and family amonst Thai women living with HIV/AIDS. Health Promotion
29 International, 31(1), ss. 23–32. doi:10.1093/heapro/dau057.
Lindström, U., Lindholm Nyström, L. & Zetterlund, J. (2014). Theory of caritative caring. I Alligood, M. (red.) Nursing theorists and their work. 8. uppl., St. Louis: Elsevier Mosby – Health science division, ss. 171-200.
*Matovu, S., La cour, K. & Hemmingsson, H. (2012). Narratives of Ugandan women adhering to HIV/AIDS medication. Occupational Therapy International, (4), ss. 176– 184. doi:10.1002/oti.1330.
Melhus, Å. (2013). Klinisk mikrobiologi för sjuksköterskor. Lund: Studentlitteratur AB.
*Ngarina, M., Popenoe, R., Kilewo, C., Biberfeld, G. & Ekstrom, A.-M. (2013). Reasons for poor adherence to antiretroviral therapy postnatally in HIV-1 infected women treated for their own health: experiences from the Mitra Plus study in Tanzania. BMC Public Health, 13(1), ss. 1–9. doi:10.1186/1471-2458-13-450.
Nyström, M. (2014). Vårdrelationer – En empirisk belysning. I Friberg, F. & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 467–482.
Pickles, D., King, B. & Belan, I. (2003). Attitudes of nursing students towards caring for people with HIV/AIDS: thematic literature review. Journal of Advanced Nursing, 65(11), ss. 2262–2273. doi: 10.1111/j.1365-2648.2009.05128.x
Polit, D. & Beck, C. (2012). Nursing research - Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. 9. uppl., Philadelphia: Lippincott Williams and Wilkins.
Psykologiguiden. (2019). Upplevelse.
https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=Upplevelse [2019-01-29]
*Runnels, R., Parker, K. & Erwin, K. (2018). Identifying spiritual markers in African American HIV positive women. Journal of Religion and Spirituality in Social Work,
30 37(4), ss. 395–413. doi:10.1080/15426432.2018.1503070.
Röndahl, G., Innala, S. & Carlsson, M. (2003). Nursing staff and nursing students’ attitudes towards HIV-infected and homosexual HIV-infected patients in Sweden and the wish to refrain from nursing. Journal of Advanced Nursing, 41(5), ss. 454–461. doi: 10.1046/j.1365-2648.2003.02553.x
*Saleem, H., Surkan, P., Kerrigan, D. & Kennedy, C. (2016). Childbearing experiences following an HIV diagnosis in Iringa, Tanzania. Qualitative Health Research, 26(11), ss. 1473–1482. doi:10.1177/1049732315605273.
Santamäki Fischer, R. & Dahlqvist, V. (2014). Tröst och trygghet. I Friberg, F. & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 297–321.
Skärsäter, I. (2014). Psykisk ohälsa. I Edberg, A.-K. & Wijk, H. (red.) Omvårdnadens
grunder: Hälsa och ohälsa. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 611–644.
*Slomka, J., Lim, J.-W., Gripshover, B. & Daly, B.(2013). How have long-term survivors coped with living with HIV?. Journal of the Association of Nurses in AIDS Care, 24(5), ss. 449–459. doi:10.1016/j.jana.2012.09.004
Svensk sjuksköterskeförening. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor [broschyr]. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf
Ternestedt, B.-M. & Norberg, A. (2014). Omvårdnad ur livscykelperspektiv –
identitetens betydelse. I Friberg, F. & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder:
Perspektiv och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 33–67.
*Tsarenko, Y. & Polonsky, M. (2011).‘You can spend your life dying or you can spend your life living’: Identity transition in people who are HIV-positive. Psychology and Health, 26(4), ss. 465–483. doi:10.1080/08870440903521761
31 *Valencia-Garcia, D., Rao, D., Strick, L. & Simoni, J. (2017). Women’s experiences with HIV-related stigma from health care providers in Lima: “I would rather die than go back for care”. Health care for women international, 38(2), ss. 144–158.
doi:10.1080/07399332.2016.1217863.
Willman, A. (2014). Hälsa och välbefinnande. I Edberg, A.-K. & Wijk, H. (red.)
Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 37–52. World health organization. (2018). HIV/AIDS. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/hiv-aids [2018-12-15]
Zeluf-Andersson, G., Eriksson, L., Nilsson Schönnesson, L., Höijer, J., Månehall, P. &
Ekström, A.-M. (2018). Beyond viral suppression: the quality of life of
people living with HIV in Sweden. AIDS Care, 31(4), ss. 403-412.
doi: 10.1080/09540121.2018.1545990
*Zhou, Yanqiu. (2010). The phenomenology of time: Lived experiences of people with HIV/AIDS in China. Health, 14(3), ss. 310–325. doi:10.1177/1363459309358596
Bilagor
Bilaga 1. Tabell 2. Metodologiska aspekter av inkluderade artiklar. Författare
(Inklusive
Publikationsår/Studieland)
Titel Design och
eventuellt ansats Undersökningsgrupp (Deltagare, kön, ålder) Datainsamlin gsmetod Dataanalysmetod
Bonnington, O., Wamoyi, J., Ddaaki, W., Bukenya, D., Ondenge, K., Skovdal, M., Renju, J., Moshabela, M. & Wringe, A. (2017). Uganda, Malawi, Tanzania, Kenya, Zimbabwe & Syd Afrika.
Changing forms of Hiv-related stigma along the Hiv care and treatment continuum in sub-Saharan Africa: a temporal analysis.
Explorativ design med kvalitativ ansats.
264 personer som lever med Hiv. Individuella
djupintervjuer.
Tematisk analys.
Greene, S., Ion, A., Kwaramba, G., Smith, S. & Loutfy, M. (2016). Canada.
“Why are you pregnant? What were you thinking?”: How women navigate experiences of Hiv-related stigma in medical settings during pregnancy and birth. Explorative design med en kvalitativ ansats.
Gravida kvinnor med HIV som bor i Ontario i Kanada och som under perioden mars 2011 till december 2012 varit inskriven på två olika sjukvårdsinrättningar där de under denna period har genomfört rutinmässiga kliniska besök.
Deltagarna var mellan 21–42 år.
Individuella intervjuer.
Innehållsanalys.
Kako, P., Wendorf, A., Stevens, P., Ngui, E. & Otto-Salaj, L. (2016). Kenya.
Contending with psychological distress in contexts with limited mental health resources: HIV-Positive Kenyan women´s experiences. Explorativ design med en kvalitativ ansats.
54 kvinnor med Hiv i åldrarna 20–69 år. Individuella
djupintervjuer.
Tematisk analys.
Liamputtong, P. & Haritavorn, N. (2014). Thailand.
To tell or not to tell: Disclosure to children and family amongst Thai women living with HIV/AIDS. Deskriptiv design med en kvalitativ ansats.
26 stycken kvinnor med Hiv/AIDS och som hade barn. 21 av deltagarna var mellan 20–40 och fem var över 40 år.
Individuella djupintervjuer.
Tematisk analys.
Matovu, S., La cour, K. & Hemmingsson, H. (2012). Uganda.
Narratives of Ugandan women adhering to HIV/AIDS medication.
En explorativ design med
Sex kvinnor med Hiv som var mellan 18–24 år. Individuella
intervjuer vid
kvalitativ ansats.
två separata tillfällen. Ngarina, M., Popenoe, R.,
Kilewo, C., Biberfeld, G. & Ekstrom, A.-M. (2013). Tanzania.
Reasons for poor adherence to antiretroviral therapy postnatally in HIV-1 infected women treated for their own health: experiences from the Mitra Plus study in Tanzania.
Deskriptiv design med kvalitativ ansats.
23 kvinnor med Hiv som var mellan 25 och 45 år. Individuella semistrukturer ade djupintervjuer. Innehållsanalys.
Runnels, R., Parker, K. & Erwin, K. (2018). USA.
Identifying spiritual markers in African American Hiv positive women. Deskriptiv design med en kvalitativ ansats.
14 afrikan amerikanska kvinnor med Hiv i åldrarna 25–44 år.
Individuella intervjuer.
Innehållsanalys.
Saleem, H., Surkan, P., Kerrigan, D. & Kennedy, C. (2016). Tanzania.
Childbearing experiences following an Hiv diagnosis in Iringa, Tanzania.
Explorativ design med kvalitativ ansats.
10 stycken kvinnor och 11 stycken män som fått barn efter att de fått diagnosen Hiv. Medelåldern för kvinnorna var 32 respektive 35 för männen.
Individuella semistrukturer ade djupintervjuer. Innehållsanalys. Slomka, J., Lim, J.-W., Gripshover, B. & Daly, B. (2013). USA.
How have long-term survivors coped with living with HIV?
Explorative design med kvalitativ ansats.
16 personer med Hiv varav tre var kvinnor och 13 var män i åldrarna 38–67 år. Semistrukturer ade individuella djupintervjuer. Innehållsanalys.
Tsarenko, Y. & Polonsky, M. (2011). Australien.
‘You can spend your life dying or you can spend your life living’: Identity transition in people who are HIV-positive.
Deskriptiv design med en
kvalitativ ansats.
15 frivilliga personer med Hiv varav åtta deltagare var män och sju kvinnor i åldrarna 33– 60 år.
Individuella intervjuer.
Innehållsanalys.
Valencia-Garcia, D., Rao, D., Strick, L. & Simoni, J. (2017). Peru.
Women's experiences with Hiv-related stigma from health care providers in Lima, Peru: “I would rather die than go back for care”
Explorativ design med kvalitativ ansats.
14 stycken kvinnor med Hiv som hade minst ett barn och var mellan 20 och 47 år.
Semistrukturer ad intervjuguide med öppna frågor. Tematisk analys.
Zhou, Yanqiu. (2010). Kina. The phenomenology of time:
Lived experiences of people with HIV/AIDS in China.
En explorativ design med kvalitativ ansats.
21 vuxna personer med Hiv/AIDS, varav 15 deltagare var män och sex var kvinnor. Deltagarna var mellan 21–46 år.
Individuella semistrukturer ade
djupintervjuer.
Bilaga 2. Tabell 3. Resultatsammanställning av inkluderade artiklar. Författare & Publikationsår Syfte Resultat Bonnington, O., Wamoyi, J., Ddaaki,W., Bukenya, D., Ondenge, K., Skovdal, M., Renju, J., Moshabela, M, & Wringe, A. (2017).
Syftet med studien var att undersöka hur Hiv-relaterad stigma yttrar sig av personer med Hiv vid deras vård av Hiv och hur deras
upplevelser formar deras behandlings engagemang, i sex länder i Afrika.
Stigmatisering i vardagslivet upplevdes utav personer med Hiv till exempel genom separation av patienter med Hiv på kliniker. Brist på integritet och konfidentialitet på kliniker inom primärvården och på sjukhusen resulterade i rädsla för att andra skulle få reda på deras Hiv status. Denna brist resulterade i att personer med Hiv sökte vård långt hemifrån för att ingen skulle känna dem. De som inte hade berättat om sjukdomen för sin familj upplevde en svårighet med att gå på deras bokade tider på kliniker. De deltagare som hade haft diagnosen länge och de som var stabila på medicineringen upplevde att de inte blev lika påverkade av stigmatisering.
Greene, S., Ion, A., Kwaramba, G., Smith, S. & Loutfy, M. (2016).
Studiens syfte är att utforska de psykiska upplevelserna och behov kvinnor med Hiv har medan de är gravid och under det första året som mamma.
Personer med Hiv beskriver att de upplevt situationer där sjukvårdspersonal uttryckt att kvinnor med Hiv inte ska få skaffa barn och att skaffa barn när man har Hiv anses vara ansvarslöst. Denna attityd resulterade i att kvinnor med Hiv upplevde stigmatisering innan graviditeten. Personer med Hiv beskrev att personal på den närliggande kliniken inte skulle våga röra och hjälpa dem relaterat till deras Hiv diagnos och att de inte skulle komma tillbaka till kliniken. Deltagarna upplevde också en rädsla för att familj och vänner skulle råka få vetskap om deras diagnos. Detta gjorde att många kvinnor kom på egna sätta för att säkra sin egna integritet. Viktiga egenskaper hos sjukvårdspersonalen beskriver personer med Hiv var att de var förstående, fördomsfria, visade en empatisk förmåga och visade sympati. Kako, P.,
Wendorf, A., Stevens, P., Ngui, E. & Otto-Salaj, L. (2016).
Syftet med studien var att undersöka de psykosociala erfarenheterna och behoven hos kvinnor som lever med HIV under graviditet och under det första året av moderskap.
Personer med Hiv beskrev att de upplevde psykisk ångest som fysisk och känslomässig chock, oro, hopplöshet och självmordsbenägenhet relaterat till deras Hiv status. Den psykiska ångesten var som mest intensiv när de fick Hiv diagnosen och de beskrev det som en överväldigande och stressig situation med en osäker framtid. Många av deltagarna upplevde att dessa symtom påverkade deras funktion i vardagslivet. De upplevde oro relaterad till sin osäkerhet kring sin framtid, hur framtiden såg ut för deras barn och om deras barn skulle behöva lida. För att kunna hantera vardagen och den psykiska ångesten var socialt stöd viktigt. Socialt stöd fick personer med Hiv från familj, vänner, andlighet, vårdpersonal och andra personer med Hiv. Det andliga stödet hjälpte personerna med Hiv att acceptera diagnosen, hantera Hiv-relaterad stigma och hantera att leva med Hiv i vardagslivet. Majoriteten av personerna med Hiv beskrev att de fick bra stöd från familjen medan minoriteten upplevde diskriminering och stigmatisering från familjen. Stödgrupper hjälpte personer med Hiv att öka deras egen kunskap om Hiv och bidrog med bra strategier för att minimera känslan av rädsla i vardagslivet.
Liamputtong, P. & Haritavorn, N. (2014).
Syftet med studien var att förstå de levda upplevelserna
Rädsla för stigmatisering och diskriminering eller att bli avvisad från sin familj var orsaker till varför vissa personer med Hiv valde att inte berätta om sjukdomen. De som berättat för sin familj hade övervägt beslutet noggrant och de var även noggrann med vem eller vilka de berättade för. Att berätta för sina barn var något som de flesta upplevde
av kvinnor som lever med HIV/AIDS.
som särskilt svårt då de var oroliga att det skulle ge sina barn ångest och lidande av att veta. Många beskrev att det skulle vara en lättnad att berätta om sin Hiv diagnos till sina nära för att få hjälp med sin hälsa och andra problem de hade istället för att hålla allt hemligt. Att berätta om sin diagnos för familjen medförde att personer med Hiv
upplevde en lättnad gällande deras hälsa och livssituation. Många hade bra stöd från sin familj medan andra upplevde diskriminering eller blev avvisade från sin familj.
Matovu, S., La cour, K. & Hemmingsson, H. (2012).
Syftet med studien var att undersöka erfarenheterna hos unga kvinnor i Uganda som lever med HIV/AIDS och hur deras vardagliga
sysselsättningar som inkluderar rutiner, vanor och nonroutines influerar följsamheten to HAART efter mer än ett år på medicinering.
Deltagarna beskrev att rädsla för stigmatisering, avsaknaden av stöd samt diskriminering som hinder i deras
vardagsliv till att följa medicinering. Rädslan för stigmatisering resulterade i att deltagarna förklarade att de struntade att ta medicinen medan de var i skolan och om de umgicks med vänner. Deltagarna beskrev att sköta medicineringen var något som var lågt prioriterad i deras vardagsliv, de beskrev att de endast tog medicinen som de själva ansåg att de kunde än enligt ordinationen. Biverkningar som trötthet beskrev deltagarna utgjorde ett hinder i deras vardagsliv och valde därför att inte ta medicinen.
Ngarina, M., Popenoe, R., Kilewo, C., Biberfeld, G. & Ekstrom, A.-M. (2013).
Studien undersöker kvinnors upplevda barriärer till följsamhet till ART efter förlossning för att identifiera sätt att främja bättre
behandlingsföljsamhet hos kvinnor som behöver ART för deras egen hälsa.
De begränsade ekonomiska förutsättningar utgjorde ett hinder till följsamheten av medicineringen för personer med Hiv. Detta eftersom fattigdom bidrog till att personer med Hiv inte hade råd med mat och medicineringen skulle tas tillsammans med mat för att minska biverkningarna. Om medicinerna inte administrerades tillsammans med mat kunde medicinerna orsaka symtom som svaghetskänsla, illamående och ökad hunger. Vardagslivet i sig gjorde att deltagarna glömde bort att ta sin medicin. Alla vardagssysslor resulterade i att vissa deltagare under dagen inte fann orken eller tiden till att ta medicinen. Rädsla för stigmatisering gjorde att kvinnorna såg sjukdomen som en hemlig sjukdom. Allmänhetens syn på Hiv var att det är en skamfull och syndfull sjukdom, vissa ansåg även att få sjukdomen var ett straff från Gud.
Runnels, R., Parker, K. & Erwin, K. (2018).
Syftet med orginalstudien var att ge en röst till Hiv positiva Afrikan-Amerikanska kvinnor som bor på en landsbygd i en sydlig stadsdel. Fokus av författarna till aktuell studie är andligt stöd.
En positiv inställningen i vardagslivet beskrivs som en viktig egenskap för att kunna utgöra ett stöd för andra. För att kunna hantera diagnosen Hiv läste vissa kvinnor Bibeln, andra bad och vissa beskrev en relation till Gud. Deras tro var något som genererade hopp men även vägledning när livet känns svårt. Socialt stöd fann personer med Hiv hos familj, vänner, präster men också genom att bara närvara i kyrkan.
Saleem, H., Surkan, P., Kerrigan, D. &
Syftet med studien är att beskriva erfarenheter av graviditet och att ha barn efter att ha fått en Hiv
Majoriteten av deltagarna beskrev att de förmodligen inte ville ha fler barn på grund av rädslan för att barnet skulle bli smittat. Föräldrarna beskrev även en rädsla över att deras egen hälsa skulle utgöra ett hinder för deras förmåga att ta hand om ett barn eller att graviditeten skulle försämra kvinnans egen hälsa. När deltagarna skulle berätta om sin
Kennedy, C. (2016).
diagnos hos kvinnor och män som lever med Hiv i Iringa, Tanzania.
Hiv status för sin respektive eller sin familj kunde responsen variera mycket, vissa bemöttes av acceptans medan andras familjer inte kunde acceptera diagnosen.
Slomka, J., Lim, J.-W., Gripshover, B. & Daly, B. (2013).
Studien syfte var att få fram kända och okända positiva egenskaper och coping resurser hos långsiktiga överlevare av HIV. Forskningsfrågan frågade vad som har hjälpt HIV-överlevare att hantera utmaningarna med att leva långsiktigt med HIV.
Förmågan att hantera svårigheten med att ta medicinen, utveckla en god psykologkontakt och relation med sjukvården och att ta kontroll över sin egen hälsa var viktiga aspekter enligt studiens deltagare för att i vardagen kunna hantera att leva med Hiv. Att berätta om sin diagnos för andra var något som varierade mycket mellan deltagarna, detta då många var rädd för att bli utfryst. Majoriteterna av deltagarna beskrev att hopp, tro och andlighet var bra copingmekanismer för att överkomma eventuella fysiska och emotionella hinder som Hiv kan bidra till. Socialt stöd från familj, vänner och sjukvården är oerhört viktigt för att kunna hantera att leva med Hiv. Minoriteten
blev avvisad från sin familj när de berättade om sin Hiv diagnos.Majoriteten av deltagarna beskrev att relationen till
vårdpersonalen är lika viktigt som medicinen eftersom en god vårdrelation kunde minimera biverkningar, öka