Under studiens gång har det uppkommit en hel del sidospår som författarna anser intressanta där det finns möjlighet att forska mer kring. Det är bland annat hur måendet påverkas för dem som fått TUT i jämförelse med PUT. Undersöka hur samverkan mellan de olika aktörerna som ingår i samma organisatoriska fält kan förbättras. Ta reda på hur de ensamkommande barnen upplever de professionellas bemötanden. En studie som också skulle vara intressant är att ta reda på hur uppföljningen ser ut efter ett antal år och hur integrationen har gått för de ensamkommande barnen.
Det finns en hel del som författarna själva skulle vilja fördjupa sig mer i efter denna studie, men vad som författarna mest har uppmärksammat är att det behövs mer forskning kring godman-skapet. Under intervjuerna framkom aktörernas egna upplevelser om hur ungdomens mående kan skilja sig beroende på vilken typ av godman de blir tilldelade. I resultatet framkom det att alla aktörer har relativt hög kontakt med godman i samband med att de inhämtar information eller behöver ge information kring ungdomen. Författarna anser därmed att det skulle vara högst relevant och väldigt intressant att undersöka hur ungdomarna själva upplever relationen med deras godman och hur deras bemötande är. Finns det något som kan förbättras? Finns det stora brister som skulle behöva åtgärdas med mera?
Referenslista
Böcker
Allwood, C. & Franzén E. (2000). Tvärkulturella möten. Stockholm: Natur och Kultur. Angel, B. & Hjern, A. (2004). Att möta flyktingar. Lund: Studentlitteratur.
Backlund, Å., Eriksson, R., von Greiff, K. & Åkerlund, E-M. (2012).
Ensam och flyktingbarn: barnet och socialtjänsten om den första tiden i Sverige. Forskningsrapport 2012:1. Stockholm: FoU-Nordost, FoU-Nordväst, FoU-Södertörn.
Barter, C. & Renold, E. (1999). The use of vignettes in qualitative research. Social Research Update, 25.
Bateson, G. (1972). Steps to an ecology of mind. New York: Ballantine Books.
Björnberg, U. (2010). Socialt kapital, tillit och resilience hos asylsökande barn och föräldrar. I Andersson, H. E., Ascher, H., Björnberg, U. & Eastmond, M (Red.). s. 111-137. Göteborg: Författare och Centrum för Europaforskning.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Grape, O. (2006). Domänkonsensus eller domänkonflikt? I O. Grape, B. Blom & R. Johansson. (red.). s. 47-72. Lund: Studentlitteratur.
Hanson, A. (2004). Hälsopromotion i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.
Herlofson, J. (2014). MiniPsykiatri. Stockholm: Natur & kultur.
Kalman, H. & Lövgren, V. (2012). Etiska dilemman: forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Morgan, D. L. (1998). Planning focus groups. Thousand Oaks, CA: Sage.
Internet
Inspektionen för vård och omsorg. (2015). HVB och stödboende för ensamkommande barn. Hämtad 2017-04-04, från http://www.ivo.se/ensamkommande-barn/
Kunskapsguiden. (2011). Bemötande. Hämtad 2017-04-27, från:
http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/Bemotande/Sidor/default.aspxhttp://www.ku nskapsguiden.se/psykiatri/Teman/Bemotande/Sidor/default.aspx
Migrationsverket. (2015). Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar. Hämtad 2017-03-14, från:
https://www.migrationsverket.se/download/18.23e76fe91505855cf761f15/1485556053630/R apport_ensamkommande%2Bbarn_maj%2B2015_webb.pdf
Migrationsverket. (2016). Olika myndigheters ansvar. Hämtad 2017-02-17, från:
https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och-ungdomar/Olika-myndigheters-ansvar.html
Migrationsverket. (2017). Ensamkommande barn. Hämtad 2017-04-10, från:
https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och-ungdomar/Statistik.html
Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare: Människor till stöd för andra. (2017). Särskild förordnad vårdnadshavare. Hämtad 2017-04-04, från: http://www.rfs.se/uppdragen/Sarskilt-forordnad-vardnadshavare/
Socialstyrelsen. (2013a, november). Ensamkommande barn och ungas behov: en kartläggning. Hämtad 2017-04-27, från:
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19276/2013-11-37.pdf)
Socialstyrelsen. (2013b, augusti). Samverka för barns bästa: en vägledning om barns behov av insatser från era aktörer. Hämtad 2017-04-27, från:
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19159/2013-8-1.pdf
Socialstyrelsen. (2016, november). Ensamkommande barn och unga: Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter. Hämtad 2017-04-04, från:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20400/2016-11-8.pdf
Socialstyrelsen. (2017). ADAD: Adolescent Drug Abuse Diagnosis. Hämtad 2017-04-07, från: http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/adad
Sveriges radio. (2017, 14 februari). Oron bland unga ensamkommande går ut över skolan. [Podcast]. Hämtad 2017-02-16, från:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6630318 https://unicef.se/barnkonventionen
Synonymer. Bemötande. Hämtad 2017-04-27, från: http://www.synonymer.se/?query=bem%F6tande
Rapporter/Avhandlingar/Essä
Backlund, Å., Eriksson, R., von Greiff, K. & Åkerlund, E. M. (2014). Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar: erfarenheter från Stockholms län. (3). ISBN 978-91-637-6589-6.
Hessle, M. (2009). Ensamkommande men inte ensamma: En tioårsuppföljning av ensamkommande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som unga vuxna i Sverige. Stockholm: Elanders AB. Tillgänglig:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:234312/FULLTEXT01.pdf
Höijer, C & Magnusson, E. (2008). Från asylhem till eget hem: ensamkommande asylsökande barn, (9). ISSN 1651‐7253.
Nygren, L. (2015). Constructing a vignette for qualitative comparative family research. Journal of Comparative Social Work, s 1-14.
Åkerlund, E. M. (2014). Socialsekreterarens yrkesroll i fokus. I Å. Backlund, R. Eriksson, K. von Greiff & E. M. Åkerlund. (Red.), Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar: erfarenheter från Stockholms län. s. 48-66. ISBN 978-91-637-6589-6.
Vetenskapliga artiklar
Baum, N. L., Cardozo, B. L., Pat-Horenczyk, R., Ziv, Y., Blanton, C., Reza, A., … Brom, D. (2013). Training Teachers to Build Resilience in Children in the Aftermath of War: A Cluster Randomized Trial. Child Youth Care Forum, 42. 339-350. doi: 10.1007/s10566-013-9202-5.
Eide, K. & Hjern, A. (2013). Unaccompanied refugee children – vulnerability and agency. Acta Paediatrica, 102(7). 666-668.
Gustafsson, K. (2015). The reception of separated minors in Sweden: To receive with grace and knowledge. In: E. Heikkilä, A. Kostiainen, J. Leinonen, & S. Söderling(ed.),
Participation, Integration, and Recognition: Changing Pathways to Immigrant Incorporation. 111-124. Turku: Institute of Migration.
Hsiu-Fang, H. & Shannon, S. E. (2005). Three Approaches to Qualitative Content Analysis. Sage Publications, 15(9). 1277-1288. doi: 10.1177/1049732305276687.
Hughes, R. (1998). Considering the vignette technique and its application to a study of drug injecting and HIV risk and safer behaviour. Sociology of Health and Illness, 20. 381-400.
Lundberg, A., & Dahlquist, L. (2012). Unaccompanied children seeking asylum in sweden: Living conditions from a child-centred perspective. Refugee Survey Quarterly, 31(2). 54-75. doi: https://doi.org/10.1093/rsq/hds003.
O’Toole Thommessen, S. A., Corcoran, P. & Todd, B. (2015). Experiences of arriving to sweden as an unaccompanied asylum-seeking minor from Afghanistan: An interpretative phenomenological analysis. Psychology of Violence, 5(4). 374-383. doi:10.1037/a0038842.
Wimelius, E. M., Eriksson, M., Isaksson, J., & Ghazinour, M. (2017). Swedish reception of unaccompanied refugee children: promoting integration?. Journal of International Migration and Integration, 18(1). 143-157. doi: 10.1007/s12134-016-0472-2.
Lagar och propositioner
SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOSFS 2011:9. Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Västerås: Edita Västra Aros.