Förslag till fortsatt forskning

Att det inte finns några direkt jämförbara studier kring dyslexi och studenter med dyslexi finner jag märkligt. Inte minst med tanke på den stora insats som krävs av en student med

dyslektiska problem för att klara av sina studier. En dyslektiker kan ha svårt att ta till sig allmänna skrifter som dagstidningar, att då ställas inför en stor mängd kurslitteratur under en termin och med krav på hög studietakt ställer onekligen det dyslektiska problemet på sin spets. Möjligen beror bristen på tidigare forskning på att dyslexi inte klassades förrän så sent som 1990 som ett handikapp, eller möjligen att det är ett bortsett forskningsproblem. Ingen med dyslexi anses kanske klara sig så långt inom teoretiska studier eller har man klarat sig så

långt inom den akademiska världen så föreligger inget problem. Ytterligare forskning behöver göras för att öka förståelsen för de dyslektiska studenternas situation, såväl under studietiden men också efter studietiden.

När det gäller granskningen av de studenter som anser sig ha dyslexi, eller där andra anser att de har det, så är en intressant frågeställning efter vilka kriterier som de bedöms. Är det standardiserat eller olika mellan olika högskolor. Hur många är det som söker hjälp och hur fördelas förhållandet mellan de som får hjälp och de som inte erbjuds hjälp? Hur ser utvecklingen ut för de studenter som vägras hjälp? Hur är studieresultaten för dyslektiker i förhållande till andra studenter?

På lokal nivå skulle det vara intressant att jämföra dyslektiker på olika institutioner för att kunna göra jämförelser institutionerna emellan. Det skulle även vara av intresse att jämföra högskolor och universitet inom Sverige eller utomlands med varandra. Finns det några skillnader eller likheter?

Hur klarar sig de dyslektiska studenterna i arbetslivet när stöd av typ studentsupport

försvinner? Såväl den anställdes som arbetsgivarens perspektiv är här av intresse att studera.

Hur är arbetsgivarens attityd till dyslektiker, vilken förståelse och kunskap har dom för en akademiskt utbildad person med dyslexi? Vilken typ av tjänster får den dyslektiska studenten?

Hur ser löneutvecklingen ut? Hur upplever den dyslektiska akademikern sin arbetssituation?

Frågeställningarna är många och i dagsläget obesvarade.

9 SAMMANFATTNING

Dyslexi handikappsklassificerades 1991 och är ett av vårt lands vanligaste

funktionshinder/handikapp. Begreppet dyslexi har inte någon entydig definition. På ett allmänt plan innebär dyslexi att en individ har allvarliga svårigheter med skriftspråket som kan komma till uttryck i såväl läsning som stavning, liksom i det talade språket. Dyslexin varierar från dyslektiker till dyslektiker i grad av läs och skriv problem och en dyslektiker behöver inte ha både läs och skrivproblem. Det går att betrakta dyslexi teoretiskt ur skilda perspektiv som medicinskt, psykologiskt, pedagogiskt eller lingvistiskt. Medan medicinsk forskning är inriktad på hur dyslexi uppkommer är lingvistisk forskning orienterad mot hur den diagnostiseras och pedagogisk/psykologisk forskning mot hur den kan behandlas.

Dyslektiker finns i alla åldrar och situationer. En situation som är speciellt krävande för en dyslektiker är som studerande vid högskola eller universitet. En intressant frågeställning är vilken hjälp dyslektiska högskolestuderande får och hur de uppfattar denna hjälp. Ur ett teoretiskt perspektiv är därför kvalitetsaspekten viktig för förståelsen av dyslektiska studenters situation vid universitet och högskolor. Syftet med studien är att beskriva den service som erbjuds dyslektiska studenter samt att utifrån ett service- och kvalitetsperspektiv beskriva hur dessa utnyttjar och upplever den erbjudna servicen. En avgränsning i studien är att endast studera Studentsupport vid högskolan i Borås. Mina frågeställningar är:

• Vad gör universitet/högskola för att tillmötesgå studenter med dyslexi?

• I vilken organisatorisk form bedrivs verksamheten?

• Vad reglerar verksamheten?

• Hur når bibliotek ut till dyslektiker för att informera om den service som erbjuds?

• Har personalen kunskap om problemet (dyslexi)?

• Vilken hjälp erbjuds dyslektiska studenter?

• Vilka problem upplever de individer som bedriver akademiska studier med detta handikapp?

• Hur utnyttjar studenterna servicen?

• Vilken uppfattning har studenten av servicen?

Jag har använt mig av en kvalitativ forskning samt en deskriptiv ansats utifrån det kvalitativa synsättet. Fallstudien utgör en kvalitativ metod att närma sig studieområdet. Fallstudien bygger på ett eller ett fåtal fall vilka kan utgöras av en individ, en grupp, ett eller flera företag eller organisationer. Min fallstudie avgränsas med hjälp av en enkel intressentmodell och definieras till högskolan i Borås och dess Studentsupport samt dyslektiska studenterna vid högskolan i Borås. En beskrivande fallstudie har ett behov av en teoretisk förankring för att finna de frågeställningar som studien fokuserar sig på. I denna studie har jag utnyttjat mig av modellen om upplevd servicekvalitet enligt Woodruffe (1995) för att skapa en struktur för

informationsinsamlandet. Modellens huvudkomponenter relateras till: människor, process och fysiska kännetecken. Människor utgörs av personalens trovärdighet, professionalism,

effektivitet, hövlighet, i vad mån de är tillmötesgående och tillgängliga samt i vad mån de kan identifiera och förstå kundens behov. Med process avses att hålla tider, och pålitlighet samt tjänstens snabbhet och effektivitet. Fysiska kännetecken relateras till den fysiska omgivningen och tjänstens fysiska innehåll.

För att skaffa data kring tillblivelsen och verksamheten vid Studentsupport använde jag mig delvis av skriftligt material samt av information på hemsidor. Dessutom genomfördes en intervju med den ansvarige samordnaren för Studentsupport på högskolan i Borås, där jag även fick del av rapport, skriven av samordnaren tillsammans med en kollega, om

Studentsupporten på högskolan i Borås. Jag genomförde även fem intervjuer med dyslektiker vid högskolan i Borås. Alla informanter informerades vad intervjun skulle handla om och frågade om intervjun fick bandas. Ingen av informanter ville bli bandad så intervjuerna antecknades på papper.

I resultatet presenteras Studentsupport vid högskolan i Borås, dess tillkomst, organisation, vilken hjälp som erbjuds och hur informationen når ut till dyslektiska studenter vid högskolan i Borås. Resultatet avslutas med studentintervjuerna som speglar de dyslektiska studenternas situation och uppfattning av den hjälp de erhåller.

Informanterna upplever lättnad när väl diagnosen ställts. Istället för att ha betraktats som avvikande (av andra och av sig själva) stärks de i sin uppfattning att de klarar av studier. Det är därför viktigt med en tidig diagnos. Därför är det anmärkning att informanternas

diagnostiserats så sent i sina studier. Resultatet visar att samtliga informanter hade diagnosen dyslexi när de påbörjade sina studier vid högskolan i Borås men samtliga fick sin diagnos så sent som på högstadiet eller gymnasiet.

Dyslexin upplevs som ett problem för studierna. Ett stort hinder i studierna är tidsaspekten, dyslektikerna hinner inte läsa kurslitteratur eller förberedda sig inför tentamen lika snabbt som andra studenter utan dyslexi. Det blir att dyslektikerna måste lägga ner mer tid på att förstå texterna och den tiden de har är begränsad vilket ökar press och stress att klara av studierna.

Det blir ett påtagligt problem för dyslektikern. Vad en icke- dyslektiker upplever som enkelt kan vara svårt för en dyslektiker. Till exempel att skriva anteckningar vid en föreläsning kan verka enkelt, men för en dyslektiker kan det bli riktigt klurigt när det inte går att föra anteckningar över föreläsningen.

Samtliga informanter ser sin dyslexi som ett hinder i sina studier på ett eller annat sätt men samtidigt vill de klara sig på egen hand utan att söka hjälp av andra och det blir motsägelsefullt.

Resultatet visar också att hjälpen från omgivningen, främst studiekamrater och familj, är av stor vikt. Även förståelsen från lärare och handledare har framförts som betydelsefullt. Även

studentsupport anses vara till hjälp för studierna, speciellt talböcker är efterfrågade och används flitigt av många informanter Att då flera av informanterna 1-2 år in på sina studier inte känner till den hjälp som studentsupport erbjuder är anmärkningsvärt. För att få ut så mycket information som det går om Studentsupporten och vilken sorts hjälp och stöd man kan få som dyslektiker så anser informanterna att det krävs bättre marknadsföring av Studentsupporten.

Det måste komma ut mer information om Studentsupporten till fler studenter och framförallt att informationen når ut till de studenter som ska börja högskolan i Borås så de vet att det finns möjligheter till hjälp och stöd i sina studier.

De fysiska egenskaperna, som typ av tillgängliga hjälpmedel och dess kvalitet, hos de tillhandahållna produkterna som finns inom ramen för tjänsten, anses som acceptabel. Dock kan konstateras att högskolan inte har den mängd hjälpmedel, speciellt datorprogram, som

finns på andra högskolor och universitet. De tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, liksom talböckerna används i stor utsträckning, dock inte av alla.

Processen i den tillhandahållna tjänsten berör främst talboken. Det går snabbt att erhålla den önskvärda talboken om den finns intalad eftersom biblioteket kan bränna en skiva åt

låntagaren. Trots detta varierar informanternas åsikter och egna upplevelser beträffande talböckers tillgänglighet, några anser att kurslitteraturen är lättillgängliga andra tvärtom. En hög tillgänglighet förutsätter att beställning är inlämnad (av studenten eller av lärare som

kurslitteratur) i god tid och att boken finns intalad. I annat fall tar det ca 8 veckor, vilket är en alltför lång tid i förhållande till studietakten. De flesta informanterna tycker det finns ett bra urval av talböcker samma gäller kvalitén som informanterna upplevt vara bra.

När det gäller människorna i processen så har informanterna vittnat om bristande förståelse hos bibliotekarier och att de har behandlats på ett inte fullt acceptabelt sätt. Bemötandet från bibliotekarierna varierar stort, en del upplever interaktionerna mellan sig själv och

bibliotekarierna som bra, andra tycker bibliotekarierna är otrevliga och får uppfattningen om att man ska klara sig så mycket som möjligt själv och inte be om hjälp av bibliotekarierna.

Många anser sig själv vara mer kompetenta än bibliotekarierna och klarar sig bättre själva.

Någon tyckte att bibliotekarierna var hjälpsamma och tillmötesgående, så det fanns en ganska stor variation på hur informanterna upplevde bemötandet av bibliotekarierna. Det är emellertid viktigt att poängtera betydelsen av positiva attityder och mänsklig kontakt i samband med tjänsteutövning, speciellt när grupper med speciella behov som dyslektiker berörs.