Förslag till ungdomsjobbets förbättringar

Av ovan nämnda citat kan man försöka förstå deras syn på pengar men också att trivsel var anledningarna till att man trivdes på jobbet. Det båda killarna ser inte skolan som ett fängslande moment i den mån som jobbet fascinerar dem, där det finns utrymme för det ”roliga” i vardagen tillskillnad från det ”tråkiga” i skolan. Genom det empiriska materialet kan man urskilja ungdomarnas syn på framtida livsmöjligheter, eftersom man antingen vill arbeta, gå i skolan eller kombinera det båda. Ungdomsjobbet kan vara en liten del av deras liv som bidragit till förändring i deras liv, oavsett om ungdomsjobb har medfört en bra eller dålig erfarenhet, så har den påbörjat ett utvecklingsstadium i form av personlig utveckling hos ungdomarna.

5.5 Förslag till ungdomsjobbets förbättringar

När jag ställde frågan om hur man kunde tänkas förbättra ungdomsjobb, fick jag till en början svaret att man var nöjd med verksamhetens insats. Alla var i stort sett nöjda och tyckte att allting hade fungerat bra. Efter vidare samtal kring förbättring och vad man kan tänkas utveckla, framgick det en del punkter som jag ansåg vara till värde för personalen som bedriver ungdomsjobb. Följande intervjupersoner, killar, hade önskemål om högre lön för ungdomsjobb, denna respondent gick med i ungdomsjobb i början och fick niten att betala skatt, därav utrycker han sig såhär i sakfrågan:

”[---] Det var dåligt att man började dra av skatt eftersom att man ändå inte tjänade mycket. Det tyckte jag var dåligt, det var det enda. Det var det jag tänkte på, men timlönen var så pass liten, och man kände varför drar de skatt på det, då blir det som att man ska jobba för 40 spänn i timmen [---]”.

44 Efter att ha förklarat för honom att kommunen betalar ut arbetsgivarskatt för varje ungdom, såg han lite annorlunda på saken. Men han valde ändå att utveckla sina tankar i sakfrågan eftersom han främst gick med i ungdomsjobb för att tjäna pengar. Han menade att man skulle höja lönen så att ungdomarna också tjänade något på att vara med. För att försöka förstå hans resonemang ställde jag det mot en annan killes som fördrog att jobba mer men för samma lön, uttryckt av denna killen:

”[---] men säg nu att du jobbat lördag, söndag, fyra timmar per varje dag, tio till två, då jobbar du lite grand. Jag tycker det hade varit en bra grej faktiskt. Men sen får man som sagt kolla hur det verkligen ligger till i skolan [---]”.

Denna kille hade förslag om utökade timmar för att han vill jobba mer, med en extra timme över helgen eller över hela veckan, men förutsatt att inte skolan blev lidande för det. Eftersom han menade att det skulle bidra till ökad produktivitet genom att man får mer tid till att lära sig sina arbetsuppgifter. Han menade att man tenderade att glömma bort arbetsuppgifterna från ena gången till den andra. Av ungdomarna framkom en önskan om att få vara på arbetsplatsen under en längre tid, och att byte av arbetsplats skulle ske vid behov. Jag menar att redogöra för detta i syfte att utveckla ungdomsjobbets timmar för att ungdomen eftersom känner en mening med jobbet, eftersom man i vanliga fall arbetar 6 timmar per vecka under skolperioder, finns en önskan om att utöka dessa timmar. Eftersom detta kan vara en aning snåla timmar, där ungdomen antas utvecklas som person under ett visst antal veckor. Vidare på frågan om man upplever att man får mer kontakt med personalen ju mer man arbetar, fick jag följande svar av en kille:

”[---]Ja, precis det var ju det, jag fick ta mer ansvar, eller man fick ta mer ansvar när man gick, ju längre man jobbade [---]”.

Arbetslängden hänger samman med uppföljningen genom det empiriska materialet, för om man trivdes, ville man inte ha någon flåsandes i nacken på en. Vid närmare insyn av empirin, kan jag förstå deras resonemang, även om dem förhåller sig till hur ”andra” ungdomar har upplevt situationen. Eftersom jag ställde följdfrågan huruvida man skulle velat ha mer uppföljning, fick jag svaret att man fullföljning skulle ske under tiden som man jobbade och inte efteråt.

45 Eftersom en vidareutveckling efter ungdomsjobbet inte ger särkilt god verkan. En kille uttrycker sig:

”[---] Nej, det var lagom, det skulle kännas lite för jobbigt om man skulle komma och kolla till en heltiden, man vill känna eget ansvar också. Det är en arbetsplats, det är inte, förstår du hur jag menar? [---]”.

Med detta citat ville jag belysa att dem jobbar för att tjäna egna pengar, och jag finner inget fel med detta, tvärtom dem vill tjäna sina pengar för att kunna spara eller köpa sig saker och med detta följer ett ansvar, det vill säga att kunna disponera sina pengar över tid. När det gällde uppföljningen rådde det en oenighet kring hur mycket uppföljning som man ska ha, eftersom vissa föredrar det och andra inte. Deras gemensamma åsikt möts i att var och en får ta ansvar för sig själv, oavsett besök på arbetsplatsen, men att man kan ta hänsyn till dem ungdomar som behöver extra tillsyn och besöka dem för att verkligen se om dem har det bra på arbetsplatsen, eftersom alla inte vågar säga ifrån. Andra tycker att uppföljningen kan vara till nytta men att man inte ska bli för beroende av den hjälpen som man får.

”[---] Jag vet inte direkt om jag hade mått bättre av det, om de ringer och frågar. Det kan finnas folk som vill ha jobbet, men det är en taskig arbetsplats, men de vill fortsätta att jobba för att de vill ha pengarna [---]”.

Besök under arbetstiden är i sin ordning, men telefonsamtal räcker mer än väl, enligt de flesta ungdomarna. Med det empiriska material som jag fått in menade ungdomarna att dem inte ville att vuxna skulle ta alldeles för mycket ansvar för dem, för att dem själva ville bli tilldelade denna roll. Av den anledningen svarade 3 ja och 6 ungdomar svarade nej, av samtliga intervjupersoner som blev tillfrågade om dem blev besökta under arbetstid av myndighetspersonal. Utifrån det sagda ville dem inte ha besök på arbetsplatsen. Vidare hade en kille förslag på att utveckla inlämningen av tidrapporten, som var att lämna in den elektroniskt istället för på papper. Det skulle medföra en smidighet för båda parterna, det vill säga ungdomarna och personalen, där mer kontroll skulle ske över vilka som lämnat in rapporten och vilka som fått ut sina pengar. Åsikter kring vad som

46 behöver förändras åsyftar att utveckla ungdomsjobb för kommande unga tonåringar. Enligt en kille:

”[---] Det är väl aldrig försent, jag fick ju hjälp själv, om man säger så. [---]”.

Men i grund och botten handlar det mest om att bli hjälpt ur riskzoner, hemförhållanden, språkbrister och brist på integration i samhället, där ungdomsjobb kan erbjuda detta men inte garantera att alla klarar sig. Och för att ungdomsjobb ska kunna leva i samma anda, krävs det också rätt inställning från ungdomarna. Eftersom dem flesta vill ha hjälp sökte dem sig också till verksamheten och fick det. Till en början handlade det om att fånga in ungdomarna och uppmärksamma dem och sen jobba med förändringar i deras attityd. Med det sagt behövdes vuxenresurser på arbetsplatsen eller på fritiden vara starka förebilder för ungdomarna.