Denna litteraturstudie beskriver föräldrarnas erfarenheter av att vara förälder till ett barn som genomfört suicid. Studiens resultat utgörs endast av forskning som har en kvalitativ ansats. Axelsson (2012) skriver att genom att kombinera forskning med både kvalitativ och kvantitativ ansats ger det ett större och bredare resultat. Under sökprocessen fann dock författarna övervägande artiklar med kvalitativ ansats och hade därför gärna sett att fler studier inom ämnet hade gjorts med en kvantitativ ansats. I forskning som använts skrivs det återkommande om samhällets attityder och stigmatisering som finns kring suicid. Utifrån detta så finner författarna att det saknas forskning som tar upp vad dessa attityder och stigmatiseringen grundar sig i. Det skulle kunna undersökas genom en kvantitativ ansats. Vidare förslag på forskning kan vara att undersöka vad
okunskapen grundar sig i och finna fler orsaker till varför stigmatisering råder. Detta hade kunnats göra med både kvalitativ och kvatitativ ansats. Genom att medvetandegöra samhället om dess attityder kan förståelse för suicid öka, vilket författarna anser skulle bidra till att stämpeln som ämnet präglas av skulle kunna suddas ut.
7 Slutsats
Föräldrarnas erfarenheter av att förlora ett barn genom suicid innebär en förändring av dennes livsvärld. Suicidet medför ett tumult av känslor som ilska, smärta, ångest, oro och en viss lättnad. Det generar även i en känsla av att känna sig dömd av andra och av sig själv, vilket bidrar till känslor av skuld och skam. Föräldrarna söker ständigt efter att finna mening med suicidet och svar på frågor som saknar svar. De känner ett behov av stöd, vilket handlar om att om att få känna stöd och genom att få ge stöd till andra sörjande. Vägen vidare efter suicidet handlar även om att bevara minnet och bibehålla
bandet till de avlidna barnet. I mötet med dessa föräldrar är det av betydelse att
sjuksköterskan ser till den individuella reaktionen och bemöter varje förälder unikt för att det skall bli ett vårdande möte. Det gäller således att sjuksköterskan visar
medmänsklighet, närvaro och öppenhet för varje individs livsvärld.
Författarnas förhoppning är att litteraturstudiens resultat skall kunna ge en ökad
kunskap och en förståelse till sjuksköterskor och omgivningen för vad föräldrar har för erfarenheter av att vara förälder till ett barn som genomfört suicid och därmed bidra till att stigmatiseringen kring ämnet minskar. Studien har bidragit till att författarna har fått en inblick i hur viktigt det är att nå ut till omvigningen. Som studiens resultat påvisar är suicid ett ämne som är svårt att närma sig och det kan därför vara problematisk att nå ut med information till samhället. Genom en ökad kunskap till sjuksköterskor och
skolsköterskor har författarna en förhoppning om att det kan underlätta och vara till en hjälp i att informera och medvetandegöra omgivningen om omständigheterna som råder kring suicid.
Referenser
De referenser som inleds med en * är artiklar som inkluderats i studiens resultat.
Axelsson, A. (2012). Litteraturstudie. I M. Granskär., & B. Höglund-Nielsen (Red.).
Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur AB
*Begley, M., & Quayle, E. (2007). The Lived Experience of Adults Bereaved by Suicide: A Phenomenological Study. Crises 28(1) s. 26-34.
Buus, N., Capsersen, J., Hansen, R., Stenager, E., & Fleisher, E. (2013). Experience of parents whos sons or daughters have (had) attempted suicide. Journal of advanced nursing. 70(4) s. 834-832.
*Chapple, A., och Ziebland, S. (2010). How the internet changing the experience of bereavement by by suicide: A qualitative study in the UK. Health. 15(2) s. 173-187.
Cullberg, J. (2006). Händelser som utlöser en traumatisk kris. I J. Cullberg, Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.
Currier, J., Holland, J. & Neimeyer, R. (2006) Sense-making, grief, and the experience of violent loss: toward a mediational model. Death Studies. 30 (5) s. 403-428.
Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande i teori och praxis.
Stockholm: Natur & Kultur.
Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O., & Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur AB.
*Dolores, A., & Dransart, C. (2013). From sense-making to meaning-making:
Understanding and supporting survivors of suicide. British Journal of social work.
2013(43) s. 317-335.
Dyregrov, K. & Dyregrov, A. (2008). Det sociala nätverkets stöd vid plötsligt dödsfall – när livet måste gå vidare. Lund: Studentlitteratur
Dyregrov, K., Plyhn, G., & Dieserud, G. (2012). Efter självmordet - vägen vidare.
Stockholm: Gothia.
Feigelman, W., & Gorman, B S., & Jordan, J R. (2009). Stigmatization and suicide bereavement. Death Studies. 33 S. 591-608.
Fielden, J M. (2003). Greif as a transformative experience: Weaving through different lifeworlds after a loved one has completed suicide. International Journal of Mental Health Nursing. (12) s. 74-85.
Ferm, M. (2002). Det går att leva vidare: en rapport om sorg, när någon som står oss nära tagit sitt liv. Stockholm: Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP).
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier:
värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och kultur.
Friberg, F. (2006). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för
litteraturbaserade examensarbeten (s. 105-114). Lund: Studentlitteratur AB.
Gerrish, N. & Bailey, S. (2012) Using the biographical grid method to explore parental grief following the death of a child. Bereavement Care. 31(1) s. 11-17.
*Gibson, J., Gallagher, M., och Jenkins, M. (2010). The experiences of parents read justing to the workplace following the death of a child by suicide. Death studies. (34) s.
500-528.
Grollman, E.A. (2000). Självmord – Förhindra, ingripa, hjälpa efterlevande. Lysekil:
Slussens Bokförlag AB.
Harper, M., O’Conner, R., Dickson, A., & O’Carroll, R. (2011). Mothers continuing bonds and ambivalence to personal mortality after the death of their child - an interpretative phenomenological analysis. Psychol health med. 16(2) s. 203-214.
Harwood, D., & Hawton, K., & Hope, T., & Jacoby, R. (2002). The greif experiences and needs of bereaved relatives and friends of older people dying through suicide: a descriptive and case-control study. Journal of Affective Disorders. (72) s. 185-194.
Lennéer-Axelsson, B. (2010). Förluster – om sorg och livsomställning. Stockholm:
Natur & kultur
Lincoln, Y. S., & Guba, E. (1985). Naturalistic inquiry. Beverly Hills, Kalifornien, USA: Sage.
*Lindqvist, P., Johansson, L., & Karlsson, U. (2008). In the aftermath of teenage suicide: A qualitative study of the psychosocial consequences for the surviving family memebers. BMC Psychiatry. 8(26) s. 1-7.
Lundmark, A-K. (2009). Sorgens olika ansikten. (2uppl.). Ingarö: Columbus förlag.
* Maple, M., Plummer, D., Edwards, H., & Minichiello, V. (2007). The effects of preparedness for suicide following the death of a young adult child. Suicide and life- Theratening Behavior. 37(2) s. 127-134.
*Maple, M., Edwards, H., Plummer, D., & Minichiello, V. (2010). Silenced voices:
hearing the stories of parents bereaved trough the suicide death of a young adult child.
Health and social care in community. 18(3) s. 241-248.
*Maple, M., Plummer, D., Edwards, H., & Minichiello, V. (2013). Still part of the family: the importance of physical, emotional and spiritual memorial places and spaces
for parents bereaved thorugh the suicide death of their son or daughter. Mortality. 18(1) s. 54-71.
McKinnon, J-M., & Chonody, J. (2014). Exploring the formal supports used by people bereaved through suicide: A qualitative study. Social work in mental health. 12 s. 231-248.
*Miers, D., Abbott, D., & Springer, P. (2012). A Phenomenological study of family needs following the suicide of a teenager. Death studies. 2012(36) s. 118-133.
Nationalencyklopedin (2014). Suicid.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sj%C3%A4lvmord [2014-10-23]
Nationalencyklopedin. (2014). Erfarenet.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erfarenhet#
[2014-11-04]
Nationalencyklopedin. (2014). Biologiska föräldrar.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/biologiska-föräldrar [2014-12-02]
Ottosson, J-O. (2009). Psykiatri. Stockholm: Liber.
Polit, D-F., & Beck, C-T. (2012). Nursing Research; Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Reid, M, McDowell, J., & Hoskins, R. (2011) Accident and emergency nurses’
perceptions and experiences of caring for families. British Journal of Nursing. 20(12) s.
737-742.
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2011). Skador bland barn i Sverige - Olycksfall, övergrepp och avsiktligtsjälvdestruktiv handling. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2014). Självmord. Stockholm: Socialstyrelsen
Stroebe, M., Schut, H., & Stroebe, W. (2007). Health outcomes of bereavement. Lancet, 370(9603), ss. 1960– 1973.
Suicidprevention och efterlevandestöd (SPES). (2014). [Elektronisk]
Hämtad 28 oktober, 2014, http://www.spes.se
*Supiano, P, K. (2011). Sense-making in suicide survivorship: A qualitative study of the effect of grief support group participation. Journal of loss and trauma (17) s. 489-507.
Travelbee, J. (2005, norsk översättning av Thorbjørnsen, K., M.). Mellommenneskelige forhold i sykepleie (4th ed.). Oslo: Gyldendal Norsk Forlag.
Wasserman, D. (2000). Depression- en vanlig sjukdom. Bokförlaget Natur och Kultur.
Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och kultur.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur AB.
World Health Organization [WHO]. (2014). Suicide prevention. Hämtad september 26, 2014 från http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide/suicideprevent/en/
Östlundh, L. (2006). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats -