8 kap.
4 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov stöld till fängelse i
lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.
Paragrafen reglerar straffansvar för grov stöld. I andra stycket görs ändringar beträffande de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 6.4.
Kvalifikationsgrunden att tillgreppet har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende tas bort. Sådana fall av stöld regleras i den nya straffbestämmelsen om inbrottsstöld (4 a §).
Det införs en ny kvalifikationsgrund. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt. För att brottsligheten ska anses ha utövats systematiskt ska det vara fråga om brott som upprepats på ett likartat sätt, men därutöver krävs något ytterligare moment. Det kan exempelvis handla om att brotten följt en brottsplan, föregåtts av noggranna förberedelser eller utförts på ett förslaget sätt eller att gärningsmannen använt sig av särskild utrustning. Kraven i detta avseende bör inte sättas alltför högt.
Frågan om brottet är grovt ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
4 a § Om brott som avses i 1 § har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende, döms för inbrottsstöld till fängelse i lägst ett och högst sex år.
Är en gärning som avses i första stycket med hänsyn till integritetskränkningen eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, döms dock inte för inbrottsstöld utan för annat brott som gärningen innefattar.
I paragrafen, som är ny, regleras straffansvar för stöld som har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende. Övervägandena finns i avsnitt 5.2–5.4.
Enligt första stycket träffar straffansvaret stölder som har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende. Dessa omständigheter har hittills utgjort kvalificerande rekvisit vid bedömningen av om en stöld är grov, men bestämmer nu det straffbara området för inbrottsstöld. Den brottsbeteckningen är ny. Innebörden av rekvisiten ändras inte.
I andra stycket föreskrivs att om en gärning enligt första stycket med hänsyn till integritetskränkningen eller omständigheterna i övrigt är av
111 mindre allvarlig art ska det inte dömas för inbrottsstöld. Vid bedömningen
av integritetskränkningen kan det bl.a. beaktas vilken typ av boende det rör sig om och hur gärningsmannen betett sig på platsen. Även omständigheterna i övrigt har betydelse vid bedömningen av om gärningen är av mindre allvarlig art. Prövningen måste ske efter en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Andra stycket är avsett att tillämpas restriktivt.
Om en gärning bedöms vara av mindre allvarlig art ska det i stället dömas för annat brott som gärningen innefattar. Samma principer som för konkurrens ska tillämpas. För att ett tillgrepp som skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende och som bedöms vara av mindre allvarlig art ska bedömas som grov stöld, krävs normalt att det finns ytterligare någon omständighet vid gärningen som talar för att brottet ska rubriceras som grovt. Exempel på en sådan omständighet kan vara att gärningen avsett betydande värde. Finns det inte någon annan försvårande omständighet ska brottet som regel bedömas som stöld av normalgraden. Den omständigheten att tillgreppet skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende bör då i stället få genomslag vid straffmätningen. Tillgrepp som skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende ska inte bedömas som ringa stöld, ens om värdet av det tillgripna är obetydligt.
I subjektivt hänseende krävs uppsåt för samtliga brottsrekvisit.
Allmänna regler om konkurrens gäller. Ett hemfridsbrott bör precis som hittills normalt konsumeras av inbrottsstölden och alltså inte föranleda särskilt straffansvar. Om en stöld som har skett efter intrång i bostad eller annat liknande boende har avsett betydande värde eller inrymt någon annan försvårande omständighet, kan det uppstå konkurrensfrågor mellan inbrottsstöld och grov stöld. I ett sådant fall bör endast dömas för inbrottsstöld. Att tillgreppet har avsett betydande värde eller att brottet har inrymt någon annan försvårande omständighet bör i stället få genomslag i skärpande riktning vid straffvärdebedömningen av inbrottsstölden.
12 § För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, inbrottsstöld, rån, grovt rån,
tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig energiavledning eller grov olovlig energiavledning döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för stämpling till grov stöld eller inbrottsstöld och stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra rån eller grovt rån. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om brottet fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock inte medföra ansvar.
Paragrafen reglerar straffansvar för osjälvständiga brottsformer av brott i 8 kap. Ändringen innebär att försök, förberedelse och stämpling till inbrottsstöld kriminaliseras. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
13 § Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, inbrottsstöld, rån eller
grovt rån förövats mot
1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen, 2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska, eller
3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
112
Vid tillämpning av vad nu sagts ska med gärningsman likställas någon annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse.
Paragrafen reglerar begränsningar i åklagarens åtalsrätt för brott i 8 kap. som har begåtts mot vissa närstående. Ändringen i första stycket innebär att inbrottsstöld undantas från reglerna om åtalsbegränsning. Paragrafen ändras även språkligt och redaktionellt. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
9 kap.
6 § Den som
1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,
2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller
3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran
döms för häleri till fängelse i högst två år.
För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.
Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms för grovt häleri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde, ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller annars varit av särskilt farlig art.
Paragrafen reglerar straffansvar för häleri och grovt häleri. I tredje stycket införs en ny kvalifikationsgrund. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Den nya kvalifikationsgrunden innebär att det vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt ska beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt. Angående innebörden av detta rekvisit hänvisas till författningskommentaren till 8 kap. 4 §.
Frågan om brottet är grovt ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
11 § För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpressning, ringa
utpressning, grov utpressning, ocker, grovt ocker, häleri eller grovt häleri och för stämpling till grovt bedrägeri, grov utpressning, häleri eller grovt häleri döms det till ansvar enligt 23 kap. Bestämmelserna i 23 kap. 3 § ska dock inte gälla i fråga om försök till utpressning, ringa utpressning eller grov utpressning. För förberedelse till grovt fordringsbedrägeri döms också till ansvar enligt 23 kap.
Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med bedrägligt uppsåt skadar sig eller någon annan till person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma uppsåt försöker åstadkomma sådan skada. Har han eller hon innan skadan uppstått frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. Paragrafen reglerar straffansvar för osjälvständiga brottsformer av brott i 9 kap. Ändringen i första stycket innebär att försök, förberedelse och stämpling till häleri kriminaliseras. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
De uttalanden som gjordes i samband med att försök, förberedelse och stämpling till grovt häleri kriminaliserades, kan utgöra vägledning även
113 när det gäller straffansvar för förstadier till häleri (se prop. 2000/01:133
s. 33).