8. BILAGA 1
8.1 FÖRSTUDIE
Den kvalitativa förstudien är till för att styrka vår forskningsstudie och hjälpa oss att få en grundlig förståelse för hur synsättet är på byrårotations problematiken i näringslivet.
Denna förstudie har framställts med hjälp av insamlad kvalitativ data i form av intervjuer med tre revisionsbyråer; EY, PwC och Finnhammars samt en intervju med en representant från EU kommissionen. Representanterna från samtliga intervjuer kommer att benämnas med en siffra då de önskade att vara anonyma. EY kommer att benämnas med siffran 1, PwC med 2 och Finnhammars med 3 samt EU kommissionen med 4. Intervjuerna genomförde vi för att få ett bredare perspektiv på hur dessa parter ställer sig till frågan om lagförslaget. Utöver det tyckte vi även att det skulle vara intressant att få ta del av EU kommissionens uppfattningar och tankar om revisionsbranschen då en eventuell lagändring kan komma från EU:s sida. Dessa aspekter hjälpte oss att komplettera analysdelen som alltså inte bara underbyggs av akademiska skrifter utan även av expertis inom praktiken.
8.1.2 EU KOMMISSIONEN KONTRA REVISIONSBYRÅER
I följande avsnitt presenteras EU kommissionens uttalanden om obligatorisk byrårotation och revisionsbyråernas åsikter om en eventuell lagreglering i Sverige. Uttalanden som presenteras i detta kapitel har framställts utifrån det hermeneutiska synsättet.
EU kommissionens syfte med att införa en obligatorisk byrårotation är för att revisorer inte ska skapa en nära relation med klienten (Respondent 1).
Anledningen till en lagreglering av obligatorisk byrårotation anser (Respondent 2) grundar sig på finanskrisen som inträffade åren 2007-2008 och
revisionsskandalerna som berört revisorsyrket. Revisionsbyråer har kontinuerligt oberoendeprövningar för att motverka uppkomsten av hot mot oberoendet, som exempelvis skrämsel- eller vänskapshot (Respondent 1). Det finns en risk att det skapas en nära relation mellan revisorn och dess klient dock anser respondent 1 att risken för detta är minimalt. Detta eftersom revisionsbyråer byter påskrivande revisor efter X antal år och utgången blir att klienten revideras av helt nya ögon som är tillräckligt oberoende. Även respondent 3 som är en mindre byrå anser att det huvudsakligen finns positiva effekter av långa relationer mellan revisor och klient. Respondent 2 hävdar att det är väldigt enkelt att teoretisera fram en problematik och exempelvis tänka sig att revisorn med tiden blir slarvig av att ha samma kund för länge. Hela oberoendefrågan är dock mest en massmedialfråga som inte är något stort problem i praktiken (ibid.).
Ett eventuellt införande av byrårotation i Sverige kommer enligt samtliga byråer att leda till att kostnaderna för klienten kommer att öka (Respondent 1;
Respondent 2; Respondent 3). Det på grund av att det existerar en medvetenhet hos revisorer om att de endast kommer att revidera klienten i ett antal år.
Revisorerna kan komma att begära ersättning och klienten blir tvungen att betala revisorn mer för den korta perioden revisorn har att sätta sig in i företagets verksamhet (Respondent 1). En ny revisor som träder in i företaget kommer de första åren behöva lära sig förstå verksamheten vilket bland annat innefattar vad företaget har för interna kontroller och vad företaget gör. Det kommer således ha en påverkan på kostnaderna (Respondent 2; Respondent 3).
Respondent 1 och respondent 2 följer samma riktlinje och hävdar att
marknadsdominansen av de fyra stora byråerna kommer att kvarstå, det vill säga EU kommissionens mål med att minska marknadsdominansen kommer att
misslyckas. Det kommer att ske ett utbyte av klienter emellan dessa byråer, vilket gör att mindre byråer inte har möjlighet att konkurrera på samma nivå.
Respondent 1 och respondent 2 anser att de mindre byråerna inte har den enorma organisationen som krävs för att kunna utföra en revision av ett stort börsnoterat klientföretag samt hantera alla lagkrav i samband med en sådan revision. Det är
samtidigt en stor risk om revisionsbyråerna inte uppfyller de krav som hanteringen av dessa stora börsnoterade företag ställer (ibid). Respondent 3 påpekar hur pass annorlunda revisionen är i börsnoterade bolag där det finns tusentals okända ägare. Risker med långa uppdrag kan i någon mening vara högre vid revision av stora företag. Om ett stort bolag har en revisor allt för länge kan vissa aktieägare uppfatta det som att revisorn befinner sig i en gråzon gällande oberoendeställningen gentemot sin klient, så kallat ”delikatessjäv” (ibid). Behovet hos mindre byråer av att revidera stora börsnoterade bolag kan dessutom
ifrågasättas eftersom de redan hittat sin nisch de är specialiserade inom (Respondent 3).
Enligt respondent 2 finns det en risk att korta revisionsuppdrag kan leda till att kunskapen som insamlats om klientföretaget inte utnyttjas. Det eftersom att ett nytt revisionsbyte för företaget är igång och kunskapen kan komma att bli förlorad då byrån kommer att ersättas. En revisionsbyrå som har samma klient under en längre tid har möjligheten att finna trender inom klientföretaget. Det leder till att det blir enklare för revisorn att lära sig om företagets fördelar och nackdelar (ibid). Med långa relationer kan även värderingar komma att förändras som ett resultat av att det exempelvis har blivit ändringar i lagstiftningen eller skett saker i omgivningen.
Respondent 4 påpekar att det är främst de fyra stora globala aktörerna, the Big 4, som reagerat kraftigast på förslaget om obligatorisk byrårotation. Förslaget vill öppna upp marknaden för mindre aktörer vilket givetvis hotar deras dominans. Kommissionen jobbar ständigt under påtryckningar från olika starka lobbygrupper som agerar för sina intressen och detta är inget undantag (Respondent 4).
Syftet med förslaget är skapa större öppenhet, transparens samt ett enhetligt system som eliminerar fragmenteringen på EU nivå (ibid.). EU kommissionen utgår från att företag vill växa och att även de mindre revisionsbyråerna kanske vill bli större och därmed ska de få den möjligheten. De risker revisionsbyråerna ser med ständigt korta uppdrag i och med byrårotationen kan mildras genom att införa krav på smidiga överlämningar av klienter mellan byråerna. På så sätt kan
kontinuitet bevaras så att nya revisorn inte kommer behöva starta från noll. Det finns dock risker med för korta uppdrag och därför har kommissionen funnit sex till åtta år vara en optimal längd. EU kommissionen har därmed en annan syn än EU parlamentet som föreslagit längre tidsspann, exempelvis 14 år. Kritik framförs även mot de förslag som skulle tillåta länder att själva bestämma hur ofta
byrårotationen ska ske, då detta skulle motverka ett av förslagets huvudssyften vilket är att eliminera fragmenteringen.
Vidare nämnde respondent 4 att byrårotation ska stimulera kvaliteten då
exempelvis revisorers interna kontroller är endast interna kontroller och inget mer. Det är svårt att veta om det är en oberoende granskning som genomförs under sådana kontroller (ibid).