Förtroende och tillit

Hill (2005) beskriver hur eleverna som deltog i studien ”Allians under tvång” kände mer respekt för en behandlare som är tydlig, konsekvent och pålitlig i sin roll som behandlare och därmed kan hantera gränssättandet i behandlingen. Den beskrivningen passar in på de svar vi fick från intervjun med behandlaren som ansåg att några av de viktigaste egenskaperna hos en behandlare är just att vara rak, tydlig samt att ha förmågan att sätta gränser. Klienterna i Hills studie klargjorde att gränssättning och regler inte behövde vara något negativt utan det behövdes för att skapa ordning och trygghet på institutionen. De menade på att en pålitlig och kompetent behandlare ska på ett lättförståeligt och omtänksamt sätt kunna sätta gränser. Dessa trygghetsskapande strukturer är något som de flesta elever i Hills studie hade saknat under

27 uppväxten. En behandlare i Hills studie säger: ”Relationen är det viktigaste det går före allt annat. Vi är här för pojkarnas skull för att ge dem något de kanske aldrig har haft förut” (s. 80). Hill återberättar även hur en manlig klient i hennes studie beskriver hur hans delaktighet i ett rymningsförsök påverkades av relationen han hade med sin behandlare. Rymningen uteblev eftersom han tack vare sin goda relation med behandlare kände att han inte ville svika hennes förtroende eller vara våldsam mot henne. Detta påminner om hur IP2 berättar att hon tror att tilliten måste gå åt båda hållen, både från klienten och från behandlaren. Om behandlaren känner tillit till klienten såväl som till metoden så är chanserna större att klienten känner på samma sätt. För IP2 hade närheten till behandlarna och deras tro på henne stor betydelse för att behandlingen hade en positiv utgång. IP1 sa under intervjutillfället att avgörande faktorer för hennes tillfrisknande var tron på henne själv samt att hon fick möjligheten att komma till ett behandlingshem som gav henne den tid hon behövde. Kasarabada et al. (2002) tar också upp att undersökningar har visat sig att de klienter som är i behandling under en längre period i kombinationen med en god relation till sin behandlare är de som får bäst resultat både ur ett missbruksperspektiv och för den psykiska hälsan.

När vi frågade IP2 vilka egenskaper som var viktiga hos en behandlare var humanist den första egenskapen som hon nämnde. I Hills (2005) studie tar även där en deltagare upp, från en behandlarsynpunkt, att det är av stor betydelse att vara humanist: ”Vi är humanister och vi vill skapa goda relationer och möten, inte vara plitar. Man når in till pojkarna genom att alltid vara schyst.” (s. 95). IP1 och behandlaren som vi intervjuade var båda av den åsikten att ärlighet är en av de viktigaste egenskaperna hos en personal i behandlarposition. Ärligheten som intervjupersonerna i vår studie efterfrågade kan, enligt vår tolkning, relateras till klienterna i Hills studie som ansåg att trovärdighet var en av de viktigaste egenskaperna hos en behandlare. Klienterna i Hill studie beskrev att förmågan att hålla löften många gånger var viktigare än substansen i själva löftet. De behandlare som är noga med att hålla löften associeras med pålitlighet och underlättar för trygghetsprocessen mellan behandlare och klient. IP2 uttryckte vidare hur viktigt hon ansåg att det var med tillit: ”Så att om behandlaren känner tillit till den här patienten och metodiken så känner patienten det själv också. Då känner man tillit, hon tror på mig, hon tror att jag funkar.” Det stämmer överrens med Hills studie då även den visade att det var viktig att behandlaren var engagerad och hade tron på att klienten kan genomföra en förändring. Behandlaren uttryckte vid intervjutillfället att hon trodde att om det inte finns tillit mellan behandlare och klient finns det risk för att klienten inte öppnar sig fullt ut. Följderna av detta är att viktiga detaljer riskerar att gå förlorade.

28 Därför menade hon på att det var viktigt med tillit i behandlingsprocessen så att allt som är relevant för att ett tillfrisknande ska kunna ske kommer upp till ytan. Vi tycker att dessa åsikter från behandlaren kan relateras till det vi med hjälp av Hill kunde erfara från Safran & Muran. De hade kommit fram till att det är bra om behandlaren har kapaciteten att kunna identifiera när störningar i relationen till klienten uppstått. Den förmågan hos behandlaren ökar chanserna till att få klientens förtroende.

IP2 berättade att eftersom hon under barndomen knöt an till sin dagisfröken lärde hon sig innebörden av att knyta an till en annan människa. Tack vare den erfarenheten strävade hon under barn- och ungdomsåren efter att knyta an igen. Men hon beskrev vid intervjutillfället att om dem man knyter an till hela tiden försvinner upplevde hon det som att en anknytningsskada uppstår. Hill (2005) beskriver på ett liknande sätt att ju bristfälligare själva grundtilliten hos en klient är desto större blir misstänksamhet gentemot behandlarna. Även Horvath och Bedi (2002) har kommit fram till att klientens tidigare erfarenheter av att skapa familjerelationer eller andra sociala kontakter ofta påverkar relationsförloppet till behandlaren. Anknytningsteorin innebär bland annat att vi människor under barndomen genom våra föräldrar får lära oss att tolka sociala samspel. Detta för att vi ska kunna anpassa beteendet efter det som är lämpligt för den rådande situationen. Utvecklingen som sker under barndomen är meningen att rusta ett barn för framtida sociala konstellationer (Payne, 2008). De klienter vi intervjuade kände båda att anknytningen i unga år var bristfällig vilket kan svara på varför de vid tidigare tillfällen upplevt det svårt att utveckla någon relation till en behandlare. Både IP1 och IP2 hade erfarenheter av behandlare som de inte lyckats skapa ett samarbete med. IP1 berättade om en behandlare som hon träffat i tre års tid men aldrig lyckats få bra kontakt med. Det är svårt att svara på om den upplevelsen berodde på att de inte passade ihop som personer eller om det var tidigare negativa anknytningserfarenheter som skapade svårigheter för att få till ett samarbete. Som vi nämnt under Relationer till föräldrar och Relationer till kompisar är det enligt Payne svårt att skapa relationer till föräldrar och kompisar om personen ifråga hade brist på anknytning under barndomen. Av samma skäl anser vi att det blir det svårt för klienten att veta hur en fungerande relation till en behandlare skapas eftersom erfarenheter om hur en relationsprocess går till helt eller delvis saknas. Hills (2005) studie visade att eleverna ansåg att omtänksamhet, flexibilitet och trovärdighet är de viktigaste egenskaperna som utgör en bra personal. Förutom trovärdighet, som vi anser kan associeras med ärlighet, var dessa egenskaper inte något som våra intervjupersoner ordagrant nämnde. Men å andra sidan ställde vi ingen specifik fråga om just dessa. Däremot ansåg alla

29 tre informanter att tillit var viktigt för ett förändringsarbete, IP2 tyckte till och med: ”Så tilliten tror jag är om inte helt så väldigt mycket avgörande.” Behandlaren menade på att tillit bara kan uppstå om behandlare och klient får tid på sig att lära känna varandra väl. Vi tänker då att omtänksamhet, flexibilitet och trovärdighet är några av de egenskaper som är viktiga hos en behandlare för att få kontakten till klienten som eftersträvas. Utan tilliten trodde båda klienterna att viljan till ett förändringsarbete hos klienten minskade. IP2 tänkte att utan tilliten blir det inte heller någon anknytning mellan behandlaren och klienten. Behandlaren resonerade att utan tilliten är risken stor att den kontakt som är nödvändig uteblir och då är det svårt att hjälpa klienten med det som behövs.

Studien av Kasarabada et al. (2002) visade att en positiv inställning till behandlaren var viktigt för klienten men det krävdes att det kombinerades med stor yrkeskompetens. Om vi antar att med yrkeskompetens menas att behandlare är rik på tidigare yrkeserfarenheter och utbildning var det inget som någon av våra intervjupersoner påpekade var viktigt. De var mer inriktade på att personliga egenskaper var betydelsefulla, såsom ärlighet och solidaritet. Efterhand ser vi att det hade varit intressant att fråga mer specifikt om hur önskvärt det är med stor yrkeskompetens kontra andra egenskaper hos behandlaren. Men samtidigt tänker vi att de egenskaper som våra intervjupersoner nämnde i deras synvinkel är det som kännetecknar en bra behandlare oavsett hur tidigare utbildning och yrkeserfarenheter ser ut. Albertsson (2005) fick, precis som Hill (2005), i sin studie fram att önskvärda kvaliteter hos behandlaren bland annat var omtänksamhet, flexibilitet, trovärdighet. Att vara empatisk och kunna visa det var en annan egenskap som var viktigt hos Albertssons informanter. Även Henry et al (1994) nämnde liknande viktiga egenskaper hos behandlaren vilka var empati, respekt och att förmedla hopp. Den här empatiska förmågan ser vi var viktigt även för våra informanter. IP1 berättade att hon kände förtroende för två, tre behandlare och tack vare den empatin och tillgängligheten de visade kunde hon alltid öppna sig för dem: ”De fanns där hela tiden vilket var oerhört viktigt.” Vi förstod även på IP2 att en empatisk behandlare öppnar upp för möjligheten att klienten kan känna sig sedd och bekräftad av dem: ”närheten till behandlarna så att även fast de är hemma och är lediga så finns det vissa av de som säger att ”ring om det är någonting” och menar det och finns där och står kvar.”

IP2 berättade att hon tyckte det var viktigt att behandlaren klarade av att stå kvar även om klienten var besvärlig. IP1 uttryckte att det var betydelsefullt att behandlaren lyssnade och ansträngde sig för att försöka förstå. Payne (2008) skriver att inom anknytningsteorins praktiska arbete ingår det som båda klienterna efterfrågade hos en behandlare: att behandlaren

30 i olika situationer ger förståelse och stöd. Dessutom är det enligt Payne önskvärt med psykoterapi inom socialt arbete vilket var något som IP2 också tyckte var en avgörande faktor för hennes drogfrihet. En stor del av den forskning som vi tagit del av under studien har visat att relationen mellan behandlare och klient är av stor vikt under en behandlingsprocess. Sundell och Hansson (2012) tar upp att Wampold är en av de som menar på att relationen är lika viktigt som metoden för ett lyckat behandlingsresultat. Sundell & Hansson menar däremot själva att metoden är mer avgörande i en behandling än vad relationen är. Detta resonemang som Sundell och Hansson för stämmer inte överrens med det resultat som vi fått fram i vår studie. Alla intervjupersoner ansåg att tilliten och en god relation mellan behandlare och klient var betydelsefullt för behandlingsresultatet, oavsett metod.