Förtroendet till olika koncept

För att värdera insatsorganisationens förtroende för olika konceptuella lösningar inom logistiken har totalt 16 frågor ur olika perspektiv ställts, varav ett antal av dessa främst är avsedda att tjäna som referensfrågor för att möjliggöra jämförelse med andra delar av organisationen i samband med utvärderingen.

Frågorna är uppdelade i tre grupper som vardera avhandlar något olika perspektiv på de olika konceptuella lösningarna.

106

Grupp ett avhandlar förtroendet för den nuvarande främre och bakre svenska logistikorganisationen, för det egna förbandet, den svenska insatsorganisationen som helhet samt till internationella koalitionspartners. Här påvisas ett mycket högt förtroende för det egna förbandets förmåga, där 90 % har anslutit sig till denna uppfattning. Även tänkbara koalitionspartner inom EU, FN och NATO/pfp har ett högt förtroendekapital. Den övriga svenska insatsorganisationen och den främre logistikorganisationen har här ett något lägre förtroende, men sinsemellan helt jämförbart (67 respektive 66 %). Den bakre logistikfunktionen å sin sida erhåller ett markant lägre förtroende genom att endast 31 % av de svarande ger dem sitt stöd.

Eftersom dessa frågor bland annat berör förtroendet för logistikorganisationen och en undergrupp av de svarande tillhör just denna grupp har det även här gjorts en stickprovskontroll avseende tendenser i utfallet från denna grupp. Kontrollen har gjorts i utfallet på fråga 49 som avser förtroendet för den egna främre logistiken. Även här har emellertid endast marginella skillnader kunnat identifieras mellan svaren från hela analysgruppen och den filtrerade gruppen.

Den andra gruppen frågor avhandlar analysgruppens förtroende för en ökad privatisering av logistiken. Här syns det tydligaste ställningstagandet i de två första frågorna där en majoritet (67 %) avvisar en betydande ökning av den privata logistiken med motivet att rationalisera verksamheten – samtidigt som en likaledes tydlig majoritet (75 %) accepterar en försiktig utökning av densamma, så länge inte kontroll, säkerhet och effekt riskerar att reduceras. De övriga frågorna ger inte ett lika entydigt svar. Här framträder en svag majoritet som är skeptiska till att privata aktörer alltid levererar enligt behov oavsett hotnivå. Däremot har man inte sett en privat aktör som en specifikt svag punkt som därmed skulle locka en motståndare till angrepp. Även en förstärkning av det militära inslaget inom logistikkedjan i förhållande till dagsläget avvisas – även här av en svag majoritet. Utfallet i dessa frågor har inte ansetts som tillräckligt entydigt för att dra slutsatser av, i någon mån skiljer sig resultatet mellan olika personalkategorier – främst mellan chefer och logistiker – men inte på ett sådant sätt att det bidrar till en tydligare tolkning av svaren.

Den tredje undergruppen om totalt sex frågor avhandlar personalens förtroende för militär profession kontra affärsmässiga kontrakt för att leda och styra verksamhet i samband med en insats. Här avges i frågorna 56 till 59 ett tydligt stöd från 85 till 91 % av analysgruppen för ett urval traditionellt militära metoder att uppnå resultat.

I de två återstående frågorna skiftas perspektiv och svar har sökts avseende förtroendet för civila entreprenörers förmåga att lösa uppgifter och ge det stöd som insatsförbandet efterfrågar. Här avvisas ett affärsmässigt förhållningssätt som garant för att få efterfrågat stöd av 73 till 75 % av de svarande. Här syns

emellertid en skillnad mellan olika personalgrupper, och även om samtliga avvisar det affärsmässiga förhållningssättet så är personal i ledning och i direkt stridande befattningar hårdast i sitt omdöme.

Vid en summering av svaren avseende förtroendet för olika konceptuella lösningar konstateras att den främre, militärt robusta, logistikorganisationen ges ett förtroende som är helt i nivå med förtroendet för den svenska militära insatsorganisationen som helhet – och att detta förhållande med mycket små marginaler gäller även med svaren filtrerade från påverkan från just logistiker och tekniker. Här åtnjuter den bakre logistikorganisationen som grupp, i huvudsak bestående av Försvarsmaktens egen bakre organisation (FM-Log), Försvarets Materielverk och civila kontraktörer, är markant lägre förtroende. Gruppen avvisar också en betydande ökning av den kommersiella logistiken i syfte att lösgöra resurser – men ser samtidigt med förtroende på en försiktig utökning av densamma – förutsatt att man inte förlorar i säkerhet, effekt eller mister kontrollen över den.

När det gäller att organisera och styra verksamhet så ser man med förtroende på det militära förhållningssättet samtidigt som man med en tydlig majoritet avvisar affärsmässiga kontrakt som en garant för att få det stöd man är i behov av.

Bilden av insatsorganisationens förtroende för de presenterade koncepten inom logistikfunktionen framträder här relativt tydligt – och kopplat till uppsatsens inledande frågeställningar får båda de här aktuella anses som besvarade. Frågorna som lyder;

Vilken tillit har personalen i Insatsorganisationen till kommersiella kontra militära logistikkoncept?

Med sin delfråga;

Går det att spåra eventuella skillnader i Insatsorganisationens förtroende för militära respektive privata koncept till förbandsanda och en gemensam värdegrund?

Undersökningen ger ett tydligt svar på att det inom insatsorganisationen råder en skillnad i förtroendet till militära kontra kommersiella lösningar, och man ser också att förtroendet för de militära lösningarna tar en tydlig ansats i förbandsanda och en gemensam värdegrund. När det gäller de kommersiella lösningarna går det inte att få belägg för att det lägre förtroendet skulle ha sin grund i att de privata leverantörerna skulle vara en svag länk i ett militärt perspektiv, däremot så ses snarare tilliten till affärsmässiga kontrakt för styrning av verksamheten som låg. Så länge inte den egna kontrollen och styrningen över verksamheten går förlorad ser man emellertid med förtroende på en försiktigt ökad privatisering.

En intressant iakttagelse i det här perspektivet är det relativt låga förtroendet för den bakre logistiken i allmänhet – även om den nästan uteslutande är civil så är den därmed inte i samma omfattning kommersiell. Frågorna i denna undersökning ger emellertid inte något svar på vad orsaken till det låga förtroendet härrör ifrån, eller hur detta redan låga förtroende skulle påverkas av en privatisering.