Förutsättningar identifierades utifrån de premisser som finns för att begreppet ska kunna existera, och konsekvenser hittades av de händelser som måste ske som ett resultat av den uppkomna situationen. En förutsättning av begreppet latensfas ska kunna existera är att en kvinna måste vara gravid. En annan förutsättning är att kvinnan ska ha symtom på
förlossningsarbete alternativt upplevelser av att förlossningen har startat. Barnmorskorna från fältstudiefasen beskrev att latensfasen är en period med oregelbundna sammandragningar eller molande mensvärk som kommer och går. Det blir inget riktigt förlossningsarbete. Måttligt smärtsamma till smärtsamma sammandragningar utan progress. Livmoderhalsen håller på att mogna, mjukas upp och förkortas. Det är mycket som händer under latensfasen, vilket kan ta lång tid med stor variation från kvinna till kvinna, i både längd och intensitet, en del kvinnor märker inte av latensfasen alls.
En konsekvens är ett resultat av begreppet. Resultatet av latensfasen blir en förändring av livmoderhalsen. Har kvinnan hamnat i latensfas blir resultatet förr eller senare behov av vård. Barnmorskorna i fältstudiefasen beskriver att de erbjuder vård till kvinnorna både via telefon och tillslut kommer kvinnorna uppsöka förlossningsavdelningen.
28
Tabell 1
5
Diskussion
5.1 Sammanfattning av huvudresultat
Syftet med studien var att få en fördjupad kunskap om latensfasen. Fem attribut hittades, diffus smärta och molande mensvärk, korta och oregelbundna sammandragningar, styrka och kraft i sammandragningarna, smärtsamma sammandragningar, ingen eller liten progress på livmoderhalsen och livmodermunnen, utan dessa attribut kan inte latensfasen existera.
Latensfasen är en diffus och svårbedömd fas som varierar stort från kvinna till kvinna. För att veta var i förlossningsarbetet kvinnan befinner sig behöver hon komma in till förlossningen för undersökning och bedömning av barnmorska.
5.2 Resultatdiskussion
I både teoretiska fasen och fältstudiefasen framkom det att det finns lite olika definitioner för begreppet latensfas, ordet latent är någonting som existerar men inte kan observeras för tillfället. Det används lite olika ord inom professionen, till exempel tålamodsfasen, förfasen, mognadsfasen, förberedelsefasen, startfasen eller första fasen. Det begrepp som vi tycker
La
tens
fas
Förutsättningar
Graviditet
Kvinnans upplevelse
Symtom på
förlossningsarbete
Konsekvenser
Förändring av
cervixstatus
Behov av att uppsöka
29
beskriver latenfasen bäst är tålamodsfasen, precis som några av barnmorskorna i
fältstudiefasen nämnde, att det är viktigt att ha tålamod under latensfasen. Latensfasen kan vara långdragen och smärtsam och då är det bra att kunna ha tålamod. I studiens teoretiska fas och i fältstudiefasen tas det upp olika kriterier för att kvinnan är i latensfas och inte övergått till förlossningens aktiva fas. Det är bland annat livmodermunnens öppningsgrad samt hur kvinnans sammandragningar ter sig i styrka och intervall. Detta upplevs svårt bland barnmorskor. Latensfasen är en otydlig och svårbedömd fas. Latensfasen ter sig olika från kvinna till kvinna, vilket Eri, Bondas, Gross, Janssen och Green (2014) bekräftar i sin studie att kvinnor upplever att de har olika lång latensfas och en del kvinnor har svårt att återberätta i efterhand om sin latensfas. Detta syns även bland våra attribut då de kan uppfattas att säga emot varandra, ofta behövs det flera av dessa attribut och då kan det vara antingen korta och oregelbundna sammandragningar eller kraftiga sammandragningar, men det kan också vara livmoderhalsens och livmodermunnens progress som bestämmer om kvinnan är i latensfas eller aktiv fas. Det vanligaste sättet att mäta om kvinnan är i latensfas, är genom en vaginal undersökning, för att se om det är någon progress eller inte, men barnmorskor i studien gjord av Beake m.fl., (2017) menar att de går att bedöma förlossningen framsteg genom att
observera sammandragningarnas styrka, längd och frekvens, samt hur kvinnan reagerar på dessa. För att snabbt kunna bekräfta denna bedömning görs en vaginal undersökning. Efter detta går det att planera vidare vård för kvinnan. Barnmorskor i detta forskningsarbetes resultat berättade att de har lärt sig att höra på kvinnorna var i förlossningsarbetet de befinner sig, detta genom till exempel andning och hur kvinnan ter sig i kroppsspråket. Studien gjord av Dixon, Skinner och Foureur (2012) beskriver att kvinnor gärna vill göra en vaginal undersökning för att de vill veta hur långt de kommit i förlossningsarbetet för att få kontroll över situationen. Genom detta får de i flesta fall ork för att fortsätta med förlossningen.
I resultatet framkom det att det är vanligt förekommande att den födande kvinnan gärna lyssnar till barnmorskans råd och ser henne som ett stort stöd. Barnmorskorna som intervjuades till studien beskriver också att det är viktigt att ge kvinnorna stöd och
information för att hon och hennes partner ska känna sig trygga i situationen. Detta styrks även från studien skriven av Dixon m.fl., (2012) som beskriver att kvinnor gärna vill förmedla sina känslor och upplevelser till barnmorskan och vad som händer i en förlossning och vilket skede de är i nu. När barnmorskan gett information och tillsammans med kvinnan och hennes partner gjort en vidare planering för hur det kommer gå till, så brukar det vara lättare för
30
kvinnan att stanna hemma under sin latensfas. Även om kvinnorna sökt fakta från böcker eller internet så önskar de gärna stöd från sin barnmorska för att få en bekräftelse hur läget ser ut just nu (Dixon m.fl, 2012). Kvinnan pratar gärna i telefon med barnmorskan för att få råd och bekräftelse på att deras symtom är normala och att det går bra att stanna hemma, det är vanligt att kvinnor i latensfasen prioriterar att få råd av sin barnmorska, kvinnorna önskar få tydliga råd, vilket ger ökad trygghet och kvinnorna känner sig säkrare på deras valda beslut (Beake m.fl., 2017). Kvinnorna söker gärna råd hos barnmorskan i latensfasen för att få bekräftelse med att allt är bra med barnet, och genom detta få en trygghet vilket gör det lättare för kvinnan att stanna hemma i denna fas (Eri m.fl., 2014). Om kvinnan får diffusa svar om sina upplevelser av barnmorskan kan detta lätt skapa ångest hos kvinnan, de önskar att de hellre får mer specifika råd och tydligare direktiv då det upplever att de lättare klarar av att hantera situationen hemma. Tydliga råd hjälpte kvinnorna att kunna stanna kvar hemma längre (Beake m.fl., 2017; Eri m.fl., 2014). Dessa situationer upplevde vi hanterades olika av barnmorskorna vi intervjuade. Då vissa barnmorskor skickade hem patienter utan utförlig information och planering medans andra barnmorskor lät kvinnan själv få avgöra hur hon ville göra, vilket har visat sig att med tydlig information och planering skapat mer trygghet hos kvinnan och
resulterat i en snabbare förlossning när de kommit in i aktiv förlossning. I studien gjord av Eri m.fl., (2014) beskrev de även att en del kvinnor upplevde sig mindre värda och ensamma över att inte bli sedda i sin situation. De upplevde även hjälplöshet då de inte fick sina känslor bekräftade. NICE guidelines som är Englands vetenskapligt grundade rekommendationer säger att vården som kvinnan får under sin förlossning kan påverkan kvinnans hälsa både i det korta och i det långa loppet, men också hennes barns hälsa och kvinnans psykiska och
emotionella mående. För att hjälpa kvinnan och hennes partner att känna kontroll och få uppleva en positiv förlossning ska personalen ge henne ett bra stöd, visa medkänsla, ha en god kommunikation och respektera hennes önskningar (Delgado Nunes, Gholitabar, Mai Sims & Bewley, 2014).
Beake m.fl., (2017) beskriver att det är bra om kvinnan vågar stanna hemma så länge som möjligt under latensfasen, då det kan vara lättare för henne att känna sig trygg hemma, vilket bidrar till att kvinnan blir mindre stressad och har lättare att slappna av. I studiens resultat framkom det att det är viktigt att kvinnan vågar slappna av för att latensfasen skall gå framåt. Det här med att få kvinnan att slappna av var någonting vi kände till, men efter denna studie har vi blivit mer införstådda i hur stor betydelse avslappningen har under latensfasen för att förlossningsprocessen ska gå framåt. Det beskrivs även att kvinnor som kommer tidigt till
31
förlossningsavdelningen, under latensfasen, har högre risk för interventioner. Studier visar att kvinnor som läggs in på förlossningen under latensfasen oftare får avsluta sin förlossning med hjälp av oxytocindropp, kejsarsnitt eller sugklocka (Kwast, Poovan, Vera & Kohls, 2008). Det har även visat sig att andelen kvinnor som behöver induceras med hjälp av oxytocindropp och amniotomi eller avslutas med kejsarsnitt är högre hos kvinnor som får vård i latensfasen än hos kvinnor i aktiva fasen. I studien utförd av Kwast m.fl., (2008) fann de att 15,1% av
förlossningarna slutade med sugklocka och 41% med kejsarsnitt av de kvinnor som fick vård i latensfasen jämfört med 10,6% respektive 19,9% hos de kvinnor som var i aktiv fas när de kom till förlossningen. Lundgren, Andrén, Nissen och Berg (2013) bekräftar detta i sin studie att kvinnor som uppsöker förlossningsavdelningen tidigt i latensfasen får en längre latensfas. Interventionerna ökar hos dessa kvinnor, såsom tillexempel akuta kejsarsnitt. Liknande fynd fann Ängeby, Wilde-Larsson, Hildingsson och Sandin-Bojo (2018) där kvinnor som hade en förlängd latensfas blev oftare inlagda i tidigt värkarbete, får mer medicinska interventioner och förlossningen avslutas oftare med sugklocka eller kejsarsnitt. Vi tycker detta är intressant och viktig information och kunskap för oss som blivande barnmorskor men även för alla verksamma barnmorskor. Att komma in till förlossningsavdelningen tidigt i latensfasen har en stor ökad risk för bland annat kejsarsnitt, för att minska risken för detta är det viktigt att ge kvinnan information om latensfasen redan under graviditeten, varför det är bra att vara
hemma och ta det lugnt och vila under denna fas. Däremot kan det vara viktigt att bedöma om kvinnan är i latensfas eller i aktiv fas. Därför tycker vi det är bra om kvinnan är införstådd och har fått den här kunskapen redan från mödrahälsovården innan hon eventuellt blir hemskickad efter bedömning på förlossningen.
5.3 Etikdiskussion
De barnmorskor som fick förfrågan om att delta i studien informerades om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde avstå (Vetenskapsrådet, 2017). Informationsbrevet skickades först ut till barnmorskornas chefer om godkännande att intervjua personalen. Då detta blev en långdragen process och eftersom svar uteblev från chefer beslöt Högskolan Dalarna att godkännande från chefen inte behövdes och direktkontakt med vederbörande barnmorska fick tas. Vi har sett till att barnmorskorna hålls anonyma och information som sagts i intervjuerna som kan avslöja deras anonymitet, eller beskriven situation som kan härleda till en specifik barnmorska, har inte tagits med i studiens resultat (Vetenskapsrådet, 2017). Efter avslutad och godkänd studie strimlas allt material från transkibering av
32
5.4 Metoddiskussion
I studiens urvalsprocess beskrevs att vetenskapliga artiklar som användes skulle ha inledning, syfte, metod, resultat samt diskussion, då det blev relativt få artiklar som kunde besvara studiens syfte så togs detta kriterium bort och alla artiklar med relevant innehåll för denna begreppsanalys användes.
Under metodens tredje steg, som finns beskrivet i studiens metodavsnitt, beskrevs det att positiva och negativa användningsområden för begreppet skulle försöka tas upp (Walker Olszewski & Avant Coalsons, 2011). Några negativa användningsområden har inte kunnat identifieras.
Urvalsprocessens matris (bilaga 1) från sökningar via databaser blev kort därför att artiklar hittades även via tidigare artiklars referenslistor. Referenslistor från artiklar som använts i både bakgrund, resultat samt diskussion arbetades igenom för att se om det var någon som passade i denna studie. När artiklar lästes igenom och information upplevdes intressant togs den referensen utifrån referenslistan och en artikel kunde hittas den vägen. De
semistrukturerade individuella begreppsintervjuerna (Kvale & Brinkmann, 2014) som gjordes utgick ifrån en intervjuguide som författarna utformat. Först intervjuades tre barnmorskor som är verksamma inom förlossningsvården och när det blev dags att intervjua barnmorskorna inom mödrahälsovården märktes att intervjuguiden behövde anpassas och vissa frågor valdes att inte ställas till dem då det var irrelevanta för mördrahälsovårdspersonal. Två frågor som ställdes utifrån intervjuguiden ” Hur tycker du att det är att förklara för en kvinna att de är i latensfas? Använder dina kollegor begreppet latensfas?” dessa har inte besvarats i resultatet därför att svaren som vi fick var inte av betydelse utifrån studiens syfte och
problemformulering. De olika arbetslivserfarenheterna som barnmorskorna hade blev lite av en begränsning, det blev en stor skillnad mellan deras erfarenheter, antingen hade
barnmorskorna jobbat i max ett år eller minst 32 år vilket blev ett stort glapp
kunskapsmässigt. I denna studie gjordes endast fem intervjuer vilket visade sig att det inte blev så stora skillnader om, när och hur begreppet används. Därför hade det varit intressant med en större studie inom ämnet för att se om det är större glapp mellan mödrahälsovården och förlossningsvården än vad som beskrivits i denna studie. För att få en ännu större bredd och kanske ärligare svar, då det upplevdes att en del svar gavs för att vi som studenter skulle
33
bli nöjda, (frågan är om det egentligen blev helt korrekt svar), tror vi en enkätstudie hade kunnat bidra till en mer omfattande studie.
I analysprocessen skapades från början fem teman. Ett tema som hette ”definitioner” fick för få koder så denna lades till i temat ”kunskap” som sedan blev kategorin ”barnmorskans kompetens” och därför blev det fyra teman. Bilaga 4 är gjord utifrån hur vi tolkade och genomförde Malteruds (2012) analysprocess. I fältstudiefasens resultat användes ett antal citat, detta valdes då vi ansåg att resultatet blev mer konkret.
5.5 Slutsats
I denna studie hittades fem attribut, diffus smärta och molande mensvärk, korta och oregelbundna sammandragningar, styrka och kraft i sammandragningarna, smärtsamma sammandragningar, ingen eller liten progress på livmoderhalsen och livmodermunnen. Utan dessa attribut existerarar inte latensfasen. Latensfasen är diffus och kan variera stort mellan olika kvinnor. För att kunna avgöra om kvinnan är i latensfas eller inte bör barnmorskan göra en vaginal undersökning på kvinnan för bedömning av hennes värkar och cervix, samt att lyssna på kvinnans känslor och upplevelser.
För att begreppet latensfas ska kunna existera behövs förutsättningar, till exempel graviditet och symtom på förlossningsarbete. Och ett resultat av begreppet blir en konsekvens, till exempel
sjukhusvård. Latensfasen är en fas som är diffus och svårbedömd för många barnmorskor, ofta måste den födande kvinnan komma in för undersökning för att veta var i förlossningsarbetet hon befinner sig. Kriterier för när latensfasen övergår till aktiv fas varierar stort internationellt och kvinnor upplever latensfasen olika i intensitet och längd. Därför är det viktigt att barnmorskan är förstående och ger ett bra stöd.
5.6 Klinisk tillämpbarhet
Genom detta arbete hoppas vi på att begreppet kommer att användas likvärdigt av
barnmorskor vare sig de jobbar inom förlossningsvården eller mödrahälsovården och därmed kan tänka på hur de informerar kvinnan om latensfasen. Under en graviditets förlopp träffar kvinnan många gånger olika barnmorskor och annan personal, om all personal är lika tydlig till kvinnan om vad latensfasen är och vad det innebär skulle alla kvinnor få samma
information och då ökad förståelse för förlossningens process. Detta skulle kunna bidra till att skapa trygghet hos kvinnan när hon kommer in till förlossningen för bedömning och
34
eventuellt bli hemskickad. Då har hon kunskap och förståelse om varför. Med detta arbete hoppas vi även att barnmorskan kan väva in kvinnans upplevelser i sin bedömning om latensfasen och inte bara utgå från värkstatus och progress av cervix.