• No results found

I äldre förarbeten från 1966 uttalas att individer ska ”någotsånär” kunna förutse skattekon- sekvenserna vid en flytt från Sverige.153 I senare förarbeten från 1984/85 framhålls att det

är till fördel för individer om skatteregler är enkla och klara. Det yttras även att det är av

146 Se ovan i avsnitt 3.2.1.

147 Se ovan till exempel RÅ 1989 not. 443. 148 Se ovan i avsnitt 3.2.1.

149 Se ovan till exempel RÅ 2010 not. 78. 150 Se ovan i avsnitt 3.3.1.

151 Se ovan i avsnitt 3.3.4. 152 Se ovan i avsnitt 3.3.1. 153 Prop. 1966:127 s. 27.

vikt för individer att kunna förutse vilka förutsättningar måste uppfyllas för att slippa er- lägga skatt i Sverige.154

Vidare kan de tio olika kriterierna i 3:7 IL baseras på en formell eller en materiell lik- hets/jämförbarhetskonstruktion i domarna. Om HFD väljer ett formellt synsätt anges inte en motivering till varför individen får väsentlig anknytning till Sverige eller inte.155 Skatte-

regler som tillämpas på ett sådant sätt är inte att föredra då det leder till bristande förutsäg- barhet för den skattskyldige.156 Förutsebarheten ökar om en materiell lik-

hets/jämförbarhetskonstruktion används vid tillämpning av 3:7 IL. Det innebär att i avgö- randena görs det avvägningar samt förs ett resonemang kring en eller flera anknytningsfak- tor innan det konstateras att väsentlig anknytning är för handen eller inte.157 I detta sam-

manhang bör det nämnas att enligt grundlagen måste domstolar behandla två mål som är jämförbara lika.158 Det gäller trots att domstolen ska göra en samlad bedömning av alla tio

anknytningsfaktorer i varje enskilt fall vid tillämpning av 3:7 IL.159 Konsekvenserna av att

domstolen inte följer grundlagen leder till att praxis ges ”[…] ett dunkelt och stund-om godtyckligt intryck.”160

154 Prop. 1984/85:175 s. 16.

155 Påhlsson, Likhet inför skattelag, s. 151. 156 Cejie SN 2012 s. 87.

157 Påhlsson, Likhet inför skattelag, s. 151.

158 1:9 kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform (härefter benämnd RF). 159 Prop. 1984/85:175 s. 13.

160 Påhlsson, Likhet inför skattelag, s. 173.

4 Är de mest betydelsefulla anknytningsfaktorerna i 3:7

IL förutsägbara för den skattskyldige?

I flera av de presenterade rättsfallen framhåller HFD att fortsatt innehav av permanentbo- stad utgör en tungt vägande anknytningsfaktor till Sverige.161 Om individen behåller bosta-

den i Sverige efter flytten till utlandet tyder på att vederbörande inte är beredd på att kapa alla band med Sverige.162 Att bostaden före utflyttningen från Sverige utgjort individens

permanentbostad är en omständighet som föranlett väsentlig anknytning i alla de presente- rade mål förutom i RÅ 1997 not. 197. I förevarande mål avsåg den skattskyldige att avyttra permanentbostaden i Sverige och förvärva en fritidsbostad i samma område innan flytten till hemlandet. I målet fann SRN att fritidsbostaden var en stark faktor till Sverige, ändå be- dömde HFD att väsentlig anknytning inte förelåg. Varför inte förevarande situationen inte gav upphov till väsentlig anknytning är något oklart. Det utländska medborgarskapet skulle kunna ha inverkat utgången. Orsaken till att ett utländskt medborgarskap antagligen har be- tydelse i bedömningen kan förklaras genom syftet med införandet av 3:7 IL vilket är att motverka skenbosättning. Det antas att utländska medborgare som väljer att flytta tillbaka till sitt hemland inte gör det i syfte att företa skenbosättning.163 Det råder en tes i doktrin

att svenska medborgare skulle anses väsentlig anknutna till följd av det är mer sannolikt att de skulle företa skenbosättningen i en sådan situation. Stöd för tesen ges i RÅ 2010 not. 80, där svenska medborgare gjorde ett bostadsbyte i Sverige innan utflyttningen. Den avyttrade permanentbostaden jämställdes med den ny införskaffade fritidsbostaden och till följd av det ansågs väsentlig anknytning föreligga.

Det kan ändå konstateras att en bibehållen permanentbostad som huvudregel föranleder att väsentlig anknytning föreligger. Utgången blir den motsatta om individen istället behåller en fritidsbostad efter utflyttningen från Sverige. I ett mål från 1992 som handlade om fortsatt innehav av fritidsbostad fann domstolen att väsentlig anknytning inte förelåg.164 I ett annat

mål från 2010 hade individen endast en fritidsbostad kvar i Sverige. I domen gick HFD på samma linje som i målet från 1992 och bekräftade att innehav av fritidsbostäder aldrig leder

161 Se ovan till exempel RÅ 2012 not. 51. 162 Se ovan RÅ 2009 not. 84.

163 Se ovan i avsnitt 3.1.4. 164 Se ovan RÅ 1992 not. 367.

till att den skattskyldige ges väsentlig anknytning.165 Om fritidsbostaden är åretruntinrättad

blir utgången ändå densamma.166

En intressant situation är hur den väsentliga anknytningen till Sverige påverkas av omstän- digheten att den permanenta bostaden behålls men disponeras som fritidsbostad i framti- den. Sådan var situation i ett mål från 2009 samt två från 2012. I alla tre mål ansågs väsent- lig anknytning föreligga.167 Att individer avser att använda permanentbostaden för fritids-

ändamål vara en omständighet som inte inverkar bedömningen, väsentlig anknytning anses ändå föreligga.

Vid stiftandet av anknytningsfaktorn bostad inrättad för åretruntbruk åsyftade förarbeten att bostäder skulle objektivt bedömas. Sålunda skulle bostadens belägenhet samt standard beaktas.168 Domstolen tycks snarare subjektivt bedöma användningen av bostaden. Ett fall

som tyder på det är RÅ 1992 not. 367, där ansågs fritidsbostaden vinterbonad, utrustad samt lätt tillgänglig. Det faktum att bostaden endast skulle användas för fritidsändamål för- anledde att väsentlig anknytning inte förelåg. Det är högst oklart varför bostadens faktiska eller avsedda användning tillmäts tyngd för bedömningen. Även i RÅ 1997 not. 197 avvek HFD från förarbetens uttalade bedömningskriterier. I förevarande mål hade individen avyttrat permanentbostaden och förvärvat en ny villafastighet i samma område innan ut- flyttningen. Väsentlig anknytning ansågs inte heller föreligga i detta fall, till följd av att den nya bostaden skulle användas som fritidsbostad. I och med att domstolen subjektivt värde- rar bostäder kan innehav som används för fritidsändamål för tillfälligt bruk oavsett vad dess belägenhet och standard än må vara, aldrig ge väsentlig anknytning. Sundgren är av uppfattningen att begreppet ”inrättad för åretruntbruk” fått innebörden ”använd för året- runtbruk”.169 Det är inte osannolikt att den skattskyldige tolkar huruvida bostaden är inrät-

tad för åretruntbruk är av betydelse för bedömningen, när domstolen istället tar sikte på nyttjandet av bostaden. Förutsägbarheten skulle öka avsevärt avseende i vilka situationer

165 Se ovan HFD målnr. 216-10. 166 Se ovan RÅ 1992 not. 367.

167 Se ovan 2009 not. 84, HFD 2012 not. 21 och HFD 2012 not 51. 168 Se ovan i avsnitt 3.1.1.

169 Se ovan i avsnitt 3.1.4.

väsentlig anknytning föreligger, om HFD följer förarbetens uttalade kriterier för bedöm- ning.170

I praxis föreligger som ovan nämnt en skarp skillnad mellan permanentbostäder och fri- tidsbostäder. Det första bostadsinnehavet leder i normalfallet till väsentlig anknytning, me- dan det senare aldrig gör det. Ändå har inte gränsen mellan de olika bostadstyperna dragits i 3:7 IL. Av lagrummet följer att en bostad i Sverige åretruntinrättad ska beaktas vid indivi- dens väsentliga anknytning till Sverige. Det är inte osannolikt att den skattskyldige tror att innehav av fritidsbostad som är åretruntinrättad är av betydelse för bedömningen. Nuva- rande lagtext leder till bristande förutsägbarhet för individer då inte framgår vilka bostäder tillmäts betydelse i praxis. Cejie föreslår att HFD följer lagens ordalydelse vid rättstillämp- ning av anknytningsfaktorn. På så vis skulle förutsebarheten öka avsevärt i fråga vilka fall väsentlig anknytning föreligger.171

I några utav målen tillämpas anknytningsfaktorn åretruntbostad på ett formellt synsätt.172

RÅ 2002 ref. 70 är ett sådant mål. Utan att motivera beslutet konstaterades att väsentlig an- knytning förelåg genom den sökandes medborgarskap, fortsatt innehav av den tidigare permanenta bostaden och tiden vederbörande vistats utomlands. Det kanske är onödigt att motivera i någon större uträckning när domstolen ändå verkar ta fäste på den sökandes av- sikt med bostaden. Å andra sidan leder det till oklarhet genom att det blir svårare för indi- vider i liknande situationer att förutse vad skattekonsekvenserna blir.

Även familj utgör en stark anknytningsfaktor till Sverige. Problemet på området gällande makar är att även här saknas skäl för bedömning i flertalet mål. Ett tydligt exempel på det är när HFD fastslår att väsentlig anknytning föreligger till följd av en kvarvarande maka i Sverige utan att ha fört ett resonemang innan beslutet fastställdes.173 Detsamma gäller vid

ena makes återflyttning till Sverige.174 Förutsebarheten skulle öka om HFD förslagsvis dis-

kuterade hur den ena utflyttade maken påverkas den andra makens fortsätta bosättning i Sverige.

170 Se ovan i avsnitt 3.1.4. 171 Se ovan i avsnitt 3.1.4.

172 Se till exempel RÅ 1992 not. 367 och RÅ 2002 ref. 70. 173 Se ovan till exempel RÅ 1976 ref 116 och RÅ 1982 Aa 129. 174 Se ovan förslagsvis RÅ 1989 not. 443.

Regelmässigt konstituerar en kvarvarande make väsentlig anknytning för den andra maken som flyttat till utlandet.175 Utgången i RÅ 1997 not. 367 kan däremot ifrågasätta betydelsen

av att ena maken stannar i Sverige. I förevarande mål avsåg en utländsk medborgare flytta till hemlandet. Vederbörandes hustru valde att bo kvar här i landet. HFD anförde att det fanns flera faktorer som indikerade väsentlig anknytning till Sverige. En av faktorerna var att hustrun hade valt att stanna kvar i Sverige. Genom domstolens formulering i domen tydde mycket på att individen skulle ges väsentlig anknytning men märkvärdigt nog blev ut- gången den motsatta. Varför utgjorde inte hustruns fortsatta bosättning i Sverige en till- räcklig stark koppling till Sverige för att väsentlig anknytning skulle anses föreligga i detta mål? Till följd av att domstolen tillämpar ett formellt synsätt i fallet är det svårt att utläsa vad som inverkade bedömningen. Individens utländska medborgarskap kan ha tillmäts be- tydelse. Syftet med 3:7 IL är trots allt att motverka skatteflykt. Det kanske inte anses utgöra skenbosättning när utländska medborgare flyttar till ursprungslandet.176 Att hävda det med

all säkerhet är svårare.

I begreppet familj ingår även barn och är en ytterligare omständighet som talar för väsentlig anknytning för den utflyttade föräldern. Väsentlig anknytning bedömdes föreligga i tre av de fem presenterade rättsfallen.177 I två av fallen verkar det inte vara faktorn barn som

medfört att föräldern ansetts väsentlig anknytning utan andra kriterier. I ena fallet verkade det som om individens aktieinnehav i svensk näringsverksamhet var avgörande för ut- gången. Att individen hade kvarvarande barn diskuterades inte ens i målet.178 I det andra

målet var individens koppling till Sverige efter flytt till utlandet barn, en fastighet samt re- sultatansvar för den. Det förefaller som fastighetsinnehavet samt det ekonomiska ansvaret var av större vikt i frågan om väsentlig anknytning än de kvarvarande barnen.179 Det synes

sålunda vara oklart i vilka situationer barn leder till väsentlig anknytning. I de fall minderå- rigt barn fortfarande är bosatt i Sverige för att fullfölja studier på internatskola efter föräld- rarnas utflytt till utlandet anses väsentlig anknytning däremot inte föreligga.180 Varför före-

175 Se ovan till exempel RÅ 1976 ref 116 och RÅ 1982 Aa 129. 176 Se ovan i avsnitt 3.1.4. 177 Se ovan i avsnitt 3.2.3. 178 Se ovan RÅ 2009 not. 85. 179 Se ovan RÅ 2003 not. 140. 180 Se ovan HFD 2012 not. 50.

varande situationen inte gav upphov till väsentlig anknytning motiveras inte. Bristen på mo- tiveringar i domar skapar osäkerhet på området.

Ett annat dilemma med faktorn barn är att praxis på området är spretig där liknande om- ständigheter ändå medfört till olika utgång. Två fall som bekräftar detta är RÅ 2003 ref. 52 och RÅ 2010 not. 78. Likheterna mellan fallen är att rörde sig om fäder med svenskt med- borgarskap som flyttat till utlandet och att männen hade separat med barnens moder. Andra likheter är att fäderna avsåg att besöka Sverige för umgänge med barnen samt 20 da- gar för arbete. En skillnad mellan målen är att i RÅ 2003 ref. 52 avsåg den utflyttade indivi- den att besöka sitt barn cirka 60 dagar per år, medan i RÅ 2010 not. 78 rörde det sig om 106 dagar per år. Även om vistelsen uppgick till 100 dagar ansågs väsentlig anknytning fö- religga. I det senare målet blev umgänget med barnen i stort sett varje månad. En annan skillnad är att gemensam vårdnad endast förelåg i 2010 års mål. Varför väsentlig anknytning ansågs föreligga i det senare målet men inte det tidigare är otydligt. I detta sammanhang bör det nämnas att HFD är bundna av lag att behandla två fall som är jämförbara lika enligt 1:9 RF. Bedömning av de två målen med liknande omständigheter kan således ifrågasättas. Vid en jämförelse av målen kan det tolkas som att antalet dagar umgänget med barnen i Sverige uppgick till inverkade bedömningen mest. Det fanns en regelbundenhet i besöken och det kan även ha haft betydelse för frågan i och med att det görs en bedömning av samtliga om- ständigheter i varje fall. Sammantaget synes det vara oklart vilka förutsättningar måste vara uppfyllda för att barn ska konstituera väsentlig anknytning till Sverige, vilket medför till bristande förutsägbarhet för den skattskyldige.

I vissa fall har gemensam vårdnad förelegat och i andra ensam vårdnad. Att gemensam vårdnad om ett minderårigt presumerar att individen anses väsentlig anknuten är inte ett orimligt antagande. Vid en jämförelse av målen verkar inte fallet riktigt vara så. I ett mål så ansågs väsentlig anknytning föreligga till följd av flera faktorer vari gemensam vårdnad var en utav dem.181 En ytterligare fråga i RÅ 2010 not. 78 som ovan analyserades var om en en-

sam vårdnad om barnen kunde ge annan utgång. Att den gemensamma vårdnaden upp- hörde i framtiden föranledde inte en annan bedömning. Det är svårt att säga hur individer i liknande situationer skulle påverkas av vårdnadsfrågan. En slutsats som skulle kunna dras av målet är att gemensam vårdnad inte väger så tungt i bedömningen att det ensamt kan föranleda väsentlig anknytning.

181 Se ovan RÅ 2003 not. 140.

Väsentligt inflytande i svensk näringsverksamhet är en annan anknytningsfaktor som be- handlas i denna uppsats. Genom innehav av tillgångar som ger individen ett verkligt infly- tande i verksamheten kan vederbörande anses väsentligt anknuten. Vad som egentligen ger upphov till väsentligt inflytande framkommer varken ur lagtexten, förarbeten, praxis eller doktrin. Det är även otydligt ”[…] hur orsakssambandet mellan en tillgång och det infly- tande den kan ge ska se ut för att kriteriet ska anses uppfyllt.”182 Det kan sålunda konstate-

ras det är en komplicerad faktor. Utifrån ett förutsägbarhetsperspektiv är det till nackdel för individen att inte veta vilka förutsättningar som behöver uppfyllas för att kriteriet ska ak- tualiseras.

I majoriteten av mål som presenterats rörande denna anknytningsfaktor har individerna ägt aktier. Även andra tillgångar som optioner och konvertibla skuldebrev kan ge väsentligt in- flytande.183 Det är däremot oklart vilken betydelse sådana innehav ges, vilket leder till bris-

tande förutsebarhet. I RÅ 2001 not. 2 ägde den skattskyldige 8,67 % av aktierna samt en köpoption på 6,6 %. Innehavet ansågs inte vara tillräckligt att för att ge upphov till väsent- lig anknytning. Vidare föreligger det en förenlighet mellan förarbeten och praxis gällande innehav av kapitalplaceringar. Sådana tillgångar ger aldrig upphov till väsentlig inflytande.184

Det är till fördel för den skattskyldige då vederbörande kan vara säker på att sådant innehav inte leder till väsentlig anknytning.

Praxis visar att både direkt samt indirekta innehav kan grunda väsentlig anknytning.185 För-

utsebarheten gynnas av en sådan bedömning då den är förenlig med lagens ordalydelse. Av lagens formulering framgår däremot inte vad det procentuella ägandet behöver uppgå till för att individen ska få väsentligt inflytande i svensk näringsverksamhet och därmed väsent- lig anknytning. Att en exakt procentsats inte uttrycks i lagtexten missgynnar den skattskyl- dige, då det är otydligt hur stort innehavet behöver vara för att grunda väsentlig anknyt- ning. Det blir således svårare för individer att förutse vilka skattekonsekvenser ett visst in- nehav kan ge. Cejie har satt en svag gräns vid ungefär 10 % för både direkta som indirekta innehav.186 Väsentlig anknytning ansågs inte föreligga där ett innehav uppgick till 8,67 % i

182 Påhlsson, Likhet inför skattelag, s. 167 (från ovan i avsnitt 3.3.4). 183 Se ovan i avsnitt 3.3.4.

184 Se ovan i avsnitt 3.3.1 och till exempel HFD målnr 6497-04. 185 Se ovan förslagsvis RÅ 2006 ref. 67 och RÅ 2004 not. 215. 186 Se ovan 3.3.4.

ett svenskt bolag.187 Inte heller ansågs individerna i två andra mål väsentligt anknutna med

aktieinnehav på 10 % i respektive mål.188 Ett innehav om 12,8 % i ett fåmansföretag i ett

annat fall räckte däremot för att väsentlig anknytning skulle anses föreligga.189 Om indivi-

den istället har ett indirekt innehav på mer än 10 % ansågs väsentlig anknytning föreligga.190

I annat ett mål där det indirekta innehavet var mindre än 10 % bedömdes väsentlig anknyt- ning däremot inte föreligga.191 Sammantaget om innehavet, direkt eller indirekt, är mer 10

% bedöms väsentlig anknytning förmodligen föreligga. Om innehavet istället är lägre än 10 % leder det antagligen inte till väsentlig anknytning.

Det kan utläsas ur praxis att ägarstrukturen i bolaget är en viktig omständighet för bedöm- ningen. I RÅ 2009 not. 85 innehade individen 30 % av aktierna i ett utländskt holdingbolag som i sin tur ägde tre svenska bolag med innehav om 10 %, 19 % och 22,7 % efter utflyt- ningen. Det utländska holdingbolagets återstående aktier ägdes av tre andra individer, som hade motsvarande 60 % och de två resterande delägarna ägde 5 % vardera. Väsentlig an- knytning förelåg till följd av ägarstrukturen i det utländska bolaget, genom det kunde delä- garna tillsammans dominera i de svenska bolagen. I RÅ 2004 not. 215 hade den skattskyl- dige ett direkt aktieinnehav om 10,24 % och hans sambo 2,58 % i ett fåmansföretag. Vä- sentlig anknytning ansågs föreligga då den sökande och hans sambo kunde dominera bola- get genom olika ägarkonstellationer. Det är oklart vilka slags konstellationer omfattas av anknytningsfaktorn då det framgår att det kan uppstå många olika ägarstrukturer i bolag. Oklarhet på området är till nackdel för den skattskyldige, då det blir svårare att på förhand se vad en viss ägarstruktur kan ha för skattekonsekvenser vid en utflyttning.

I flertalet mål har det prövats om innehav i kombination med styrelseuppdrag kan medföra väsentlig anknytning. Väsentlig anknytning ansågs vara för handen i RÅ 2004 not. 215. In- dividen och hans sambo hade tillsammans ett aktieinnehav om 12,8 % i ett fåmansbolag samt en styrelsepost i detta bolag. Detsamma gällde i de fall individen frånträdde posten.

Ett direkt innehav om 10 % samt en styrelsepost räckte emellertid inte för att väsentlig an- knytning skulle anses föreligga i RÅ 2009 not. 82. Väsentlig anknytning bedömdes inte hel-

187 Se ovan RÅ 2001 not. 2.

188 Se ovan RÅ 2001 not. 113 samt RÅ 2009 not. 82. 189 Se ovan RÅ 2004 not. 215.

190 Se ovan till exempel RÅ 2006 ref. 67 och RÅ 2009 not. 85. 191 Se ovan till exempel RÅ 2009 not. 83 samt RÅ 2002 not. 150.

ler föreligga i RÅ 2002 not. 150. I nuvarande mål var den skattskyldige styrelseledamot i ett börsnoterat bolag där innehavet uppgick till drygt 2 %. I domarna saknas ett resonemang kring vilken betydelse en styrelsepost har för frågan om väsentlig anknytning vilket är till nackdel för individen. Rättsfallen skulle kunna tolkas som att ett styrelseuppdrag är beaktas men att det inte är av avgörande vikt för frågan. I de fall individen har en styrelsepost kan sålunda slutsatsen dras att det även ett innehav över 10 % krävs för att väsentlig anknytning ska anses föreligga såsom i RÅ 2004 not. 215.

När det kommer till anknytningsfaktorn väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige framgår det att HFD motiverar besluten i domarna i större utsträckning.192 Trots det finns

det några mål där motiveringar saknas. Ett sådant mål är RÅ 2001 not. 113 där det hand- lade om ett 10 % aktieinnehav i ett svenskt aktiebolag. Utan något vidare resonemang fast- ställde HFD att innehavet inte var tillräckligt för att grunda väsentlig anknytning. Ett annat mål är RÅ 2002 not. 150 där HFD konstaterade att innehavet om 2 % samt styrelseposten inte var tillräckligt för att leda till väsentlig anknytning utan att angett skäl för bedömning. Om motiveringar saknas i domar blir det svårare för individer i liknande situationer att för- utse vad skattekonsekvenserna blir, speciellt om väsentlig anknytning föreligger eller inte. Genom sökningar på databaser som Karnov och Infotorg Juridik kan det konstateras att det finns mycket praxis gällande de ovan tre nämnda anknytningsfaktorer. Mängden mål på området kan i sig tyda på att det är oklart vilka förutsättningar som måste uppfyllas för att slippa erlägga skatt i Sverige. Nuvarande ordalydelse i 3:7 IL ger således upphov till bris- tande förutsebarhet. Om HFD som rättstillämpare redovisade sina motiveringar mer öppet skulle förutsebarheten öka. På så vis så individen kan förstå vad som leder till utgången i respektive mål.

192 Se ovan förslagsvis 2004 not. 215 och RÅ 2001 not. 41.

5 Slutsatser

Som regel anses fortsatt innehav av permanentbostäder medföra att svenska medborgare blir väsentlig anknutna till Sverige. Om individen istället har ett utländskt medborgarskap i en sådan situation är det oklart om utgången blir densamma. Medborgarskapet tycks in- verka bedömningen och kan tala emot obegränsad skattskyldighet genom väsentlig anknyt- ning. Vidare i de fall individen behåller permanenta bostaden men disponeras som fritids- bostad i framtiden anses väsentlig anknytning ändå föreligga. Innehav av fritidsbostäder ger

Related documents