Vilket inflytande på den övergripande nöjdheten har olika faktorer? Vilken roll spelar olika bakgrundsfaktorer, som t.ex. ålder och kön, och vilken betydelse har den strukturella miljön, den vetenskapliga miljön respektive den psykosociala arbetsmiljön?
Betydelsen av den strukturella miljön
I en första multivariat modell (logistisk regression) analyserades sambandet mellan den övergripande nöjdheten och bakgrundfaktorer (grundexamen samt tid i utbildningen) respektive faktorer som ger uttryck för den strukturella miljön (se bilaga 3, tabell 3). De strukturella faktorerna omfattade uppföljning av individuell studieplan, reell handledare (huvudhandledare eller biträdande), handledningsfrekvens, tillgång till seminarieverksamhet respektive kurser samt möjlighet att åka på konferens. Samtliga dessa faktorer uppvisade ett statistiskt signifikant samband med den övergripande nöjdheten vid en Chi-2-analys. Bakgrundsfaktorerna ålder, kön och fakultetstillhörighet visade inget statistiskt samband med den övergripande nöjdheten vid Chi-2-analys och ingick därför inte i den multivariata analysen. Identifierade samband är hypotesgenererande, men orsakssamband kan inte fastställas.
Samtliga faktorer uppvisade ett statistiskt signifikant samband med den övergripande nöjdheten. Mest avgörande för nöjdheten är uppföljningen av den individuella studieplanen– med kontroll för övriga faktorer i modellen. Sannolikheten att vara övervägande nöjd med utbildningen är åtta gånger så stor om man har haft en ordentlig uppföljning av studieplanen i samtal mellan handledare och doktorand, än om man inte har haft någon uppföljning alls, men även större än om man har haft mindre grundlig avstämning. Den som är mycket nöjd med möjligheterna att delta i konferens är ungefär fem gånger mer benägen att vara övervägande nöjd med utbildningen i sin helhet än övriga och den som instämmer i att utbudet av relevanta forskarutbildningskurser har varit tillfredsställande är tre gånger så benägen. Analysen påvisar även en skillnad med avseende på varifrån man har sin grundexamen. Sannolikheten att studenter med grundexamen från Uppsala universitet är övervägande nöjda med forskarutbildningen i sin helhet är nästan tre gånger så stor som den för studenter med examen från ett utländskt universitet. Studenter med grundexamen från annat svenskt lärosäte är å andra sidan något mer benägna att vara nöjda än studenter med grundexamen från Uppsala universitet. Därtill ses en skillnad med avseende på tid i utbildningen. De som bedrivit mer än fyra års heltidsstudier, men som ännu inte är klara, är oftare mindre nöjda med utbildningen än övriga. Sannolikheten att de som fått sin huvudsakliga handledning från huvudhandledaren (jämfört med biträdande handledare), de som har minst ett handledningstillfälle per månad37, respektive de som har tillgång till en regelbunden seminarieverksamhet är nöjda med utbildningen i stort är nära dubbelt så stor som för övriga.
37
De som har handledningskontakt minst tre gånger per termin är mindre nöjda än övriga, dvs. än de som har minst en gång/månad, minst en gång/varannan vecka och minst en gång/vecka. Men de är också mindre nöjda än de som har handledarkontakt minst en gång per termin eller mer sällan än så. (En tänkbar förklaring till det senare är att den grupp doktorander som har handledning så sällan är exceptionellt självständig och att gles handledarkontakt därför inte påverkar deras övergripande nöjdhet negativt.)
Betydelsen av den vetenskapliga miljön
I en andra modell undersöktes det relativa inflytandet av olika faktorer som ger uttryck för den inre vetenskapliga miljön, med särskilt fokus på faktorer som förväntas bidra till utveckling av ett vetenskapligt förhållningssätt (se bilaga 3 tabell 4). Vilken betydelse för den övergripande nöjdheten har handledaren, seminarierna och kurserna i detta avseende? Vid Chi-2 analys uppvisade samtliga variabler som valts ut som indikatorer för den vetenskapliga miljön ett samband med den övergripande nöjdheten.
Den multivariata analysen visar att handledarens förmåga att stimulera till kritiska resonemang och kritiskt tänkande och inspirera till fortsatt arbete efter handledningsmötena är mest avgörande för den övergripande nöjdheten. Studenter med handledare som upplevs som mycket bra på att stimulera till kritiska resonemang och kritiskt tänkande respektive förmår inspirera är nära sex gånger så benägna att vara nöjda som övriga. Även kurser som understödjer kritiskt tänkande och diskussion påverkar den övergripande nöjdheten, om än i mindre utsträckning än handledarens förmåga att göra detsamma. Handledarens uppmuntran av doktoranden att presentera forskningen i olika sammanhang ökar också sannolikheten att man är nöjd med utbildningen i sin helhet. Seminariernas kvalitet visar inget inflytande på nöjdheten vid kontroll för inflytandet av övriga faktorer.
Den relativa betydelsen av den strukturella miljön, den vetenskapliga miljön respektive den psykosociala arbetsmiljön
I en sista modell kombineras de bakgrundsfaktorer, ”strukturella” faktorer och ”vetenskapliga” faktorer som visar på ett statistiskt signifikant samband med utfallet i de multivariata modellerna ovan, med tillägg av två variabler som ger uttryck för doktorandernas uppfattning om arbetsmiljön och då specifikt den psykosociala miljön i doktorandgruppen respektive vid institutionen (se bilaga 3, tabell 5). De faktorer som då är mest avgörande för den övergripande nöjdheten är följande:
• Mycket nöjd med handledarens förmåga att stimulera vetenskapliga resonemang och kritiskt tänkande
(Æ15 gånger större sannolikhet att vara nöjd med utbildningen i sin helhet) • Mycket nöjd med möjligheterna att åka på konferens, respektive
• Mycket nöjd med den psykosociala miljön i doktorandgruppen
(Æ cirka 8 gånger större sannolikhet att vara nöjd med utbildningen i sin helhet) • Den individuella studieplanen har följts upp
(Æ nära 6 gånger större sannolikhet att vara nöjd med utbildningen i sin helhet) • Nöjd med den psykosociala miljön på institutionen som helhet
(Æ nära 5 gånger större sannolikhet att vara nöjd med utbildningen i sin helhet) • Instämmer i hög grad i att kurserna har bidragit till att stimulera kritiskt tänkande,
respektive
• Svensk grundexamen
(Æ nära 4 gånger större sannolikhet att vara nöjd med utbildningen i sin helhet) • Instämmer i att utbudet av kurser har varit tillfredsställande
(Æ nära 3 gånger större sannolikhet att vara nöjd med utbildningen i sin helhet) • Mest handledning från huvudhandledaren
I denna övergripande modell kunde inget samband påvisas mellan tid i utbildningen, frekvens i handledarkontakt, tillgång till regelbunden seminarieverksamhet respektive handledarens uppmuntran av doktoranden att presentera forskningen i olika sammanhang och den övergripande nöjdheten. Sambandet mellan handledarens förmåga att inspirera till fortsatt arbete och den övergripande nöjdheten var kontraintuitivt, då den som är ganska missnöjd med handledarens förmåga i detta avseende är mindre nöjd med utbildningen i sin helhet än den som är mycket missnöjd.