Fallstudie 4 - Malmö

4.5 Fallstudie 4 - Malmö

I Malmö är det kommunalförbundet VA SYD (hopslagning av Malmö och Lunds VA verksamheter) som ansvarar för den kommunala dricksvattendistributionen och det kommunala avloppssystemet. På grund av hopslagningen (av kommunernas vatten- och avloppsfrågor) får dessa frågor en ”egen” politisk representation och är oberoende av andra frågor inom kommunen (Bäck, personlig kommunikation, 2010).

I Skåne och Malmö förekommer återkommande översvämningar på grund av extrema väderhändelser (exempelvis kraftig nederbörd). I stadsdelen Augustenborg i Malmö har ett projekt pågått för att hantera översvämningsproblematiken i området. Exempelvis har ett öppet dagvattensystem med gröna tak,

vegetationsklädda rännor, kanaler och dammar anlagts för att samla upp och rena regnvattnet. Dagvattnet renas och fördröjs således i området istället för att direkt avledas till recipienten. Sedan 40 år tillbaka har man byggt separata dagvattenledningar som går direkt utan rening till recipienten för att minska kvalitetsbelastningarna i reningsverken. Det är utjämningen, avdunstningen och sedimenteringen som nu förbättrar kvaliteten på det till recipienten utsläppta dagvattnet. Det öppna dagvattensystemet har bland annat bidragit till att

översvämningsproblemen och belastningen på recipienten minskat samt ökat den biologiska mångfalden (Naturvårdsverket 2010: Innovativt dagvattensystem i Malmö,). Projektet finansierades bland annat med stöd från Lokala investerings programmet (LIP ) från svenska staten. VA-verket och Malmö kommunala

bostadsbolag anlade dagvattensystemet.

Ett öppet dagvattensystem i vissa statsdelar kan eventuellt vara ett alternativ som kan minska översvämningsproblematiken i Kosice samt minska belastningen på Hornad.

Vattenhantering

Enligt VA SYD uppfyller dricksvattnet som distribueras de kvalitetsmått som krävs för säkert dricksvatten. I de enstaka fall då ett prov får resultatet ”tjänligt med anmärkning” beror resultatet oftast inte på dricksvattnet utan orsakas oftast av en fastighets VVS-installation eller felhantering av vattenprov (Ek, personlig kommunikation, 2010).

66

Vattentillgången är god och ledningssystemet är väl utbyggt och underhållet i staden (Mariann Bäck). År 2008 var ca 99.8 % av Malmös befolkning anslutna till det kommunala dricksvatten- och avloppssystemet. Malmö köper ca 85 % av dricksvattnet från Sydvatten, resterande 15 % tas från grundvattenresurser (Ek, personlig kommunikation, 2010).

Figur 24. Översiktskarta över Skånes kommuner (karta till vänster och höger). Rödmarkerat område i kartan till

vänster visar Malmö kommun. Kartorna är inte skalenliga. Källa:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Malmö_Municipality_in_Scania_County.png

Sydvatten tar råvatten från två huvudvattenkällor; sjöarna Bolmen (Småland) och Vombsjön (Skåne). Ringsjön (Skåne) är en reservvattentäkt. Största delen av Malmös dricksvatten kommer från Vombsjön, en mindre mängd kommer från Bolmen (Sydvatten, 2010-05-14).

EU:s ramdirektiv för vatten har inte orsakat större problem och utmaningar för VA SYDs verksamhet. Dock har kompletteringar behövt göras, exempelvis har reningsverken byggts ut för att bättre rena bräddvatten.

Vatten- och avloppsreningsverken i Malmö uppfyller kraven i EU-direktiven.

Avloppshantering

Sjölunda reningsverk är det största avloppsreningsverket i Malmö och renar avloppsvatten och dagvatten från ca 350 000 personer. Det andra reningsverket är Klagshamn. Klagshamns reningsverk tar omhand dagvatten och avloppsvatten från ca 60 000 personer. Båda reningsverken har mekaniskt, biologiskt och kemiskt reningssteg med krav på rening av BOD, fosfor och kväve.

För Sjölunda reningsverk gäller utsläppskravet att totalkvävehalten skall understiga 10 mg/l (minst 70 % reduktion). För Klagshamn får utsläppet av kväve maximalt uppgå till 12 mg/l (beräknat som årsmedelvärde). För VA SYD har skärpta utsläppskrav inneburit att kompletteringsåtgärder behövt vidtas för att uppfylla kraven. Bland annat har en reningsanläggning för bräddvatten byggts. Utbyggnaden kostade ca 80 miljoner kr. Politiker har inte ifrågasatt sig denna åtgärd, vilket troligen kan tolkas som att politikerna har en hög ambitionsnivå för att uppfylla ställda miljökrav (Bäck, personlig kommunikation, 2010).

Det renade avloppsvattnet släpps från avloppsreningsverken i Malmö ut till Öresund.

Problem i avloppsvattenhantering förekommer i samband med höga flöden. Det är främst hanteringen av stora vattenvolymer som orsakar problem. Vid stora flöden uppstår problem vid reningsverken. En parallell

reningsanläggning har därför installerats vid Sjölunda reningsverk för att ta hand om stora flöden då de uppstår (Gruvberger, personlig kommunikation, 2010).

67

5. Diskussion

Jag har funnit att det som utretts i uppsatsen verifierar problemställningen, det vill säga att det förekommer problem med vatten- och avloppshanteringen inom Slovakien. Problem förekommer även i Sverige, dock är problemen inte lika omfattande som för Slovakiens del. I Sverige förekommer exempelvis problem med dricksvattenkvaliteten i enskilda brunnar och problem med enskilda avlopp, framförallt i omvandlingsområden. Problemet liknar Slovakiens problem med enskilda avlopp i tät liggande byar. Sverige har fortfarande inte löst problemen med bristfälliga enskilda avlopp. Generellt är det inte myndigheternas ekonomiska resurser som utgör ett problem i Sverige, snarare är det kommunernas långsamma inventeringsarbeten och utdelning av

förelägganden samt fastighetsägarnas attityder till förändringar som är problemet. I omvandlingsområden kan fastighetsägare tycka att det inte behövs förändrade enskilda avlopp, varför ändra något som fungerar bra? Ibland förstår fastighetsägare inte att den befintliga enskilda avloppsanläggningen i fritidshuset inte är dimensionerad och anpassad för rening av det avloppsvatten som genereras under permanentboende.

I Slovakien förekommer problem med säkert dricksvatten i många enskilda vattentäkter, framförallt inom östra Slovakien. Generellt förekommer inga problem med vattenkvaliteten inom den kommunala

dricksvattenförsörjningen. Enligt fig 27, 31, 32 och 33 i bilagan utgör föroreningar dock ett hot mot många vattenresurser i Slovakien. COD-, fosfor- och kväveföroreningar kan minskas med lämplig avloppsvattenrening. En minskning av BOD- och fosforföroreningar, och till viss del även kväveföroreningar, i slovakiska flodvatten har skett sedan 1990-talet. Troligen har detta skett på grund av förbättrad avloppsvattenrening inom större samhällen i Slovakien (Vody Plan Slovenska, 2009).

För att ytterligare minska fosforutsläppen från avloppsvatten skulle Slovakien vinna på att påskynda ett förbud mot tvätt- och rengöringsmedel med fosfater (Nyström et al, 2006).

Ett arbete med att öka täckningen av dricksvattensystemet pågår i Slovakien. Idag har ofta mindre samhällen nära större tätorter kommunal dricksvattenförsörjning, dock behöver ledningssystemet ytterligare byggas ut så att fler hushåll inom regionen får tillgång till säkert dricksvatten. Investeringar i förbättrad vattenkvalitet och sanitet leder i allmänhet till bättre folkhälsa och ekonomisk utveckling på grund av att vattenrelaterade sjukdomar minskar och därmed minskar även antalet sjukdagar (Gray, 2008).

Enligt avloppsdirektivet måste alla samhällen med över 2000 invånare ha ett kommunalt avloppssystem med lämplig avloppsvattenrening. I många samhällen förekommer någon form av mekanisk rening, dock saknas ofta fortsatta reningssteg som exempelvis biologisk rening. Enligt direktivet ska reningsprocesserna innehålla biologisk rening som ett lägsta reningssteg, därför måste nu en mängd avloppssystem och avloppsreningsverk byggas eller uppgraderas i Slovakien. Detta har medfört omfattande ekonomiska och tekniska problem för Slovakien, eftersom resurserna inte alltid finns. Ekonomisk, och teknologisk hjälp från EU är nödvändigt för att landet ska klara målen (Kluvankova-Oravska, 2003).

Trots detta omfattande arbete kommer fortfarande många små samhällen kring större tätorter inte i dagsläget att

anslutas till ett kommunalt avloppssystem. Avloppsfrågan inom dessa små samhällen måste lösas individuellt eller samfälligt. Slovakien arbetar med att finna goda lösningar (tekniska, ekonomiska och socialt accepterade lösningar) på problemet kring enskilda avlopp, men har ännu inte funnit någon innovativ lösning (Hlavinek et al, 2006).

Idag är slutna tankar och minireningsverk de vanligaste enskilda avloppslösningarna i Slovakien.

Minireningsverk har under de senaste åren blivit populära i Slovakien (Ivanko, 2010). Denna avloppslösning är bra men inte problemfri. Rätt hanterade har minireningsverken i allmänhet god reningsförmåga på patogener och näringsämnen. Minireningsverk som hanteras fel kan dock orsaka föroreningar, i sämsta fall kan de vara sämre än direktutsläpp av avloppsvatten (Nordström, personlig kommunikation, 2010). Därför krävs det att

fastighetsägaren har god kunskap om minireningsverkets teknik för att det ska fungera optimalt. Får fastigheten ny ägare som har dålig kunskap om tekniken kan därför problem uppstå. För god avloppsvattenrening i

minireningsverk krävs daglig tillförsel av avloppsvatten till anläggningen, annars börjar mikroorganismerna i reningsprocesserna dö. När sedan avloppsvatten strömmar till sker ingen bakteriell nedbrytning förrän efter flera dagar, reningen blir då eftersatt. Detta innebär att någon ständigt måste vara boende i huset. Detta är akilleshälen i dessa anläggningar (Nordström, personlig kommunikation, 2010., Hlavinek et al, 2009). En annan nackdel med minireningsverk är att de kräver ständig tillsyn och kontroll för att fungera optimalt. För vissa typer av

minireningsverk är det viktigt att känna till mängden fosfor som släpps ut till minireningsverket för att rätt kunna dosera mängden fällningskemikalie som behövs i reningsprocessen för fosfor. Mängden fosfor är dock svår att

68

mäta (Nordström, personlig kommunikation, 2010). En annan nackdel är den stora investeringskostnad som minireningsverken har.

Enligt min egen analys (grundad på den litteratur, rapporter, intervjuer etc som uppsatsen bygger på) och med tanke på mindre samhällens begränsade sociala- och kommunala ekonomiska resurser, minireningsverken krav på daglig tillförsel av avloppsvatten/näringsämnen samt teknikkunskapen hos fastighetsägaren om

avloppslösningen är inte alltid enskilda minireningsverk lämpliga. Ett bättre alternativ kan vara samfälliga minireningsverk som några hushåll ansluts till. Då kan kostnaden för uppförande och drift delas. På grund av att flera hushåll ansluts till det samfälliga minireningsverket kan även daglig avloppsvattentillförsel till

anläggningen säkerställas. Då kan reningen fungera kontinuerligt (då man antar att det blir tillräcklig kontinuitet i tillförseln av avloppsvatten). Som ett sista reningssteg, för att ytterligare minska näringsämnen, kan det utgående renade avloppsvattnet ledas till en våtmark eller ett dammsystem. Därmed kan belastningen minska på den större recipient som slutligen mottar spillvattnet. Ett samfälligt minireningsverk kan skötas gemensamt (då har förhoppningsvis någon kunskap om tekniken ifall någon eller några fastigheter får nya ägare) eller så kan en fackmässig tjänsteman (kostnaden kan delas på hushåll som är anslutna till anläggningen) anställas för drift och underhåll av anläggningen.

Den andra enskilda avloppslösningen som tillämpas i Slovakien är sluten tank. Till den slutna tanken leds antingen svartvatten eller allt avloppsvatten. I fall där endast svartvatten leds till tanken släpps gråvattnet ut i en närliggande recipient (Bodik, personlig kommunikation, 2010). Direktutsläpp av orenat gråvatten till ett vattendrag är ofta inte lämpligt eftersom gråvattnet vanligen innehåller relativt stora mängder fosfor och bakterier (Nordström, 2009).

Enligt min analys och med tanke på ramdirektivets kvalitetsmål, Slovakiens relativt stora problem med höga fosforhalter i ytvatten och befolkningsmönstret (vanligt med många små tätt liggande bosättningar) bör utsläpp av orenat gråvatten noggrant ses över. Bakterier kan utgöra en hälsofara och fosfor kan orsaka

övergödningsproblem. Den sammanlagda effekten av små samhällens gråvattenutsläpp kan utgöra ett hot mot den nationella kemiska och biologiska kvaliteten i vattendrag. Föroreningarna kan även transporteras över landsgränsen och orsaka övergödningsproblem i grannländers vattendrag (exempelvis Ungern etc).

Enligt min analys av litteratur etc kan sluten tank vara ett bra alternativ förutsatt att tanken är tät och att tömning sker med pumpbil och att avloppsvattnet sedan töms och renas i ett kommunalt avloppsreningsverk med lämplig avloppsvattenrening. Nackdelen är att allt avloppsvatten från hushållet generellt leds till tanken vilket medför att tanken snabbt fylls och måste tömmas (ca var tredje månad beroende på tankens storlek och mängden

avloppsvatten som genereras). Tömning med pumpbil medför kostnader och transporterna belastar miljön i form av bland annat koldioxidutsläpp. Fördelen med en sluten tank är att ingen större kunskap om tekniken behövs hos fastighetsägaren, tekniken fungerar trots uppehåll i avloppsvattentillförsel samt har god avloppsvattenrening (förutsatt att tanken är tät, inget avloppsvatten töms ut i ett närliggande dike och att pumpbilen tömmer

avloppsvattnet i ett reningsverk med lämplig avloppsvattenrening). En sluten tank är generellt dåligt

kretsloppsanpassad bland annat eftersom man vid källan inte kan separera olika toalettfraktioner och återföra dem till exempelvis jordbruket samt för att transporter av avloppsvatten till reningsverk krävs.

En teori (baserat på analys av den information jag fått via intervjuer och rapporter) om varför minireningsverk på senare tid förespråkats i Slovakien kan vara att avloppshanteringssektorn vill minska mängden avloppsvatten från slutna tankar som töms i avloppsreningsverk, eftersom avloppsvatten (från slutna tankar) påfrestar de kommunala reningsverk. Med tanke på detta och de omfattande kostnader för byggnad och uppgradering av avloppsreningsverk som avloppsdirektivet medför vill man troligen minska tillförseln av avloppsvatten från enskilda avlopp och ser därför minireningsverken som en bra lösning. Dock bör man se upp eftersom fel hantering av tekniken kan orsaka större föroreningsproblem än direktutsläpp av avloppsvatten.

Problemet kring enskilda avlopp kvarstår i Sverige. Fortfarande finns ingen exceptionell lösning på frågan. Standardlösningarna (slambrunn med efterföljande infiltrationsanläggning eller markbädd) för enskilda avlopp togs fram för flera decennier sedan. Slambrunn med infiltrationsanläggning eller markbädd har oftast god reningsförmåga. Dessa avloppslösningar kräver dock vissa förutsättningar för att fungera optimalt. Exempelvis får grundvattennivån inte nå infiltrationsanläggningen, jordarten får inte vara för tät etc (Naturvårdsverket, 2008 a). Fördelen med standardlösningarna är att de generellt tål variationer i avloppsvattenflöden, kräver relativt lite kunskap om tekniken hos fastighetsägaren samt att deras investeringskostnad är relativt liten.

Infiltrationsanläggningen/markbädden kräver dessutom mycket lite tillsyn för att fungera optimalt i jämförelse med minireningsverken. Nackdelen med infiltrationsanläggningen/markbädden är att reningsgraden blir eftersatt med tiden (Naturvårdsverket, 2008 a) samt att anläggningarna kräver viss markyta, till skillnad från rätt skötta minireningsverk. Nackdelen med infiltration, jämfört med markbädd och minireningsverk, är att det är svårt att

69

mäta kvaliteten på det renade avloppsvattnet som släpps ut i marken efter infiltrationsanläggningen. Standardlösningarna (infiltration och markbädd) kräver visst klimat (inte för kallt) för att de biologiska processerna ska fungera optimalt (Naturvårdsverket, 2008 a). För effektiv fosforrening krävs även vissa kompletteringsåtgärder. Generellt har dock infiltration och markbädd mycket säkrare avloppsvattenrening än minireningsverk (Nordström, personlig kommunikation, 2010).

Slambrunn med efterföljande infiltrationsanläggning eller markbädd är standardlösningen för enskilda avloppslösningar i Sverige, varför infiltrationsanläggningar och markbäddar inte förespråkas i Slovakien beror troligen på att förutsättningarna inte är de rätta (ofta har jordarna högt innehåll av lera).

Förutom minireningsverk, sluten tank och slambrunn med efterföljande infiltration eller markbädd finns andra avloppslösningar att tillgå. Valet av avloppslösning avgörs dock av de lokala förhållandena och de nationella och internationella reningskraven samt recipientens känslighet (Nordström, 2009). I allmänhet önskar fastighetsägare lättskötta avloppsanläggningar som inte har dyra uppförnings- och underhållskostnader. Ur detta avseende är enskilda minireningsverk inte att föredra, infiltration och markbädd är då bättre alternativ, ofta är reningen även mer tillförlitlig hos infiltrationsanläggningar och markbäddar än hos minireningsverken. Sluten tank kan även vara ett bättre alternativ än minireningsverk (med tanke på uppförandekostnad, tillsynskrav och kunskapsnivå om tekniken). Dock uppfattar många fastighetsägare tömningen med pumpbil som ett problem eftersom tömning ofta behöver göras och ständigt medför kostnader.

Utsläpp från enskilda avloppsanläggningar har i allmänhet inte lika omfattande miljöpåverkan som utsläpp från jordbruk och städers kommunala avloppsreningsverk har. Dock är det viktigt att inte ignorera enskilda

avloppsanläggningar eftersom bristfällig rening i dessa små anläggningar faktiskt kan ha negativ miljöpåverkan (framförallt i känsliga eller små vattendrag). Exempelvis är fosforutsläppen från enskilda avloppsanläggningar (i Sverige) lika stora som fosforutsläppen i det behandlade utgående avloppsvattnet från kommunala

avloppsreningsverk (Nordström, 2009). Förekommer ett stort antal enskilda avlopp med bristfällig behandling av avloppsvattnet inom ett område och där samtliga avloppsutsläpp leder till en känslig recipient kan dessa

punktutsläpp påverka miljön och vattenkvaliteten mycket negativt. Problemet med bristfälliga enskilda

avloppsanläggningar hör således till ramdirektivet för vatten och förväntas hanteras av varje medlemsland. Dock anger direktivet inga åtgärder/krav i denna sakfråga. Här kan problem med att nå målen uppstå om inte nationell lagstiftning, kunskap och kännedom om problemets betydelse, ekonomiska medel eller myndighetskapacitet finns att tillgå för att lösa problemet med bristfälliga enskilda avloppsanläggningar!

Problem är således förenade med Avloppsdirektivet eftersom direktivet inte tar nämndvärd hänsyn till det varierande demografiska fördelningsmönstret som råder inom EU med många små och tätt liggande samhällen. På grund av Slovakiens omfattande arbete med att vidta åtgärder för att lyckas nå målet i avloppsvattendirektivet och ramdirektivet för vatten prioriteras frågan om enskilda avlopp inte av politiker i dagsläget (Bodik, personlig kommunikation, 2010). Detta tillsammans med knappa ekonomiska resurser försvårar arbetet med att förbättra enskilda avlopp på landsbygden. Att i dagsläget inte prioritera inventering över enskilda avloppsanläggningar kan dock negativt påverka Slovakiens arbete med att förbättra vattenkvaliteten och den ekologiska statusen inom alla nationella vatten.

För små samhällen utan kommunalt avloppssystem och som inte berörs av avloppsvattendirektivet är det därför viktigt att se över att samhällets enskilda avloppslösningar samt att avloppslösningarna har kvalitativ rening samt uppfyller de nationella och specifika lokala reningskraven på avloppsvatten som bygger på EU-kraven.

Enligt min analys är rätt avloppshantering, det vill säga enskilda eller samfälliga avlopp med kvalitativ

avloppsvattenrening är viktiga i arbetet med att nå målen i ramdirektivet för vatten och tillhörande dotterdirektiv. I vissa fall är ekonomin ett stort problem. Bidragsfördelningen (från EU:s olika struktur- och utvecklingsfonder) för tillbyggnad/uppgradering av reningsverk kan bli orättvis eftersom de främst ges till större tätorters

reningsverk. Bidrag ges i allmänhet inte till uppförande eller uppgradering av bristfälliga enskilda och/eller små avloppsanläggningar i mindre samhällen. I Chrastnes fall har inte kommunen medel för att finansiera sin del av uppförandet av samfälliga avloppslösningar, bidrag till kommunen för detta ändamål skulle mycket troligt förbättra statusen i de lokala vattendragen kring Chrastne.

Idag finns bra, men inga exceptionella, enskilda avloppslösningar att tillgå. Viktigt att beakta både för

fastighetsägare och politiker är att det är svårt att garantera en fungerande och effektiv rening av avloppsvatten under en längre tid i de flesta enskilda avloppsanläggningar som finns att tillgå idag, både i Slovakien och Sverige. Bara för att en avloppsanläggning är godkänd av kommunen samt har erhållit certifikat innebär detta inte att anläggningen för all framtid kommer att fungera optimalt. Regelbundna kontroller och inventeringar med

70

förelägganden är därför viktiga att utföra, både för kommuner och fastighetsägare. Dock är det svårt från myndigheternas sida i Slovakien, främst på grund av bristande kapacitet och ekonomiska medel, att kontrollera att hushåll utanför det kommunala avloppssystemet har avlopp med god avloppsvattenrening. Om inte

föreläggande ges, tenderar fastighetsägare i allmänhet att inte lägga medel på att förbättra avloppsvattenrening, antingen på grund av okunskap om att reningsgraden med tiden avtar eller på grund av att man inte prioriterar att investera pengar i reningsanläggningen. För att förbättra statusen på alla vatten inom Slovakien och Sverige är det förutom inventeringsarbeten viktigt att på lokal nivå, till fastighetsägare och allmänhet, ge information om de hälso- och miljöproblemen som bristfälliga avlopp kan ge upphov till. Okunskap (hos fastighetsägare och lokalbefolkning) om bristfälliga enskilda avloppsanläggningars effekt på lokala vattenresurser och vattenmiljöer gör att fastighetsägare ofta slarvar med avloppsanläggningarnas utformning och/eller underhåll för att spara pengar. Juridiska krav samt kunskap om att exempelvis en avloppsanläggning (som läcker eller inte har tillräckligt säkerhetsavstånd) kan kontaminera en dricksvattenbrunn, bidrar generellt till att fastighetsägaren är villig att rätt hantera, övervaka och underhålla sin avloppsanläggning.

Enligt min egen analys har avloppsvattendirektivet för större orter med mer än 2000 invånare inte inneburit något större ekonomiska eller tekniska problem för Sverige (jämfört med Slovakien). När

avloppsvattendirektivet implementerades i Sverige fanns i allmänhet redan avloppsreningsverk med lämplig avloppsvattenrening och det kommunala dricksvatten- och avloppssystemet var utbrett. Flertalet av Sveriges reningsverk har förutom biologisk rening även efterföljande avancerade reningssteg. Dock bör nämnas att brister förekommer i exempelvis reningssteg för kvävereduktion hos ett fåtal reningsverk i Sverige enligt EU:s

uppfattning, medan Sverige redovisar att kväve i ytvattnet reduceras av andra naturliga processer innan vattnet når havet.

EU:s samordnade åtgärder för vattenskydd (vattendirektivet och dotterdirektiven) bidrar till att vattenkvaliteten på sikt kommer att förbättras inom Slovakien och Europa. Direktiven harmoniserar bland annat

policyutvecklingen inom vattensektorn och vattenresursförvaltningen samt anger gränsvärden för olika parametrar (Ramdirektivet för vatten 2000/60/EC).

Direktivet och dess dotterdirektiv bör minska utsläppen av föroreningar samt göra vattenförvaltningen och vattenanvändningen mer hållbar. Implementeringen av ramdirektivet har rättslig inverkan på alla typer av utsläppskällor oavsett storlek, därmed berörs även enskilda avloppsanläggningar trots att de inte berörs av