6.6.
6. Fallstudier
Nedan följer några exempel där de bindemedel som i studien står i fokus förekommit och där konserveringen varit problematisk.
6.1 Kristi uppståndelse och Kristi svepning
1997 konserverades två 1700talsmålningar på SVK för Varbergs kyrka – Kristi uppståndelse och
Kristi svepning. Målningarna var traditionella oljemålerier på linneduk och uppvisade deformation,
tecken på fuktskador, krackelering, bortfall samt hade något sköra och håliga dukar. Kristi svepning var strukturellt mer skadad än Kristi uppståndelse. Den förra fick därför en laminering medan den senare endast kantförstärkning. Lamineringen utfördes med uppsvälld Plextol D 360 som rollats på polyesterduk, varpå målningen laminerades på vakuumbord. Målningarna återlämnades till kyrkan på våren. Vid ett återbesök på sensommaren samma år upptäckte konservatorerna att
Kristi svepning hade blivit deformerad, medan Kristi uppståndelse var bara något slak. Till saken hör
att den sommaren hade varit ovanligt fuktig och varm, varför lamineringen partiellt hade släppt från originalduken och målningen blivit bulig.
Anledningen till att konserveringen inte tjänade sitt syfte här var att laminatet var inert medan adhesivet var termoplastiskt – medan det hygroskopiska originalet reagerade på omgivningen och svällde. Det mjuka adhesivet förlorade mycket av sin bindkraft vid förhöjning av temperaturen. Adhesivet höll endast partiellt fast vid originalet, det inerta laminatet motverkade därmed substratets rörelser varvid en omfattande bulning av målningen uppstod. Vid omkonservering valdes att endast kantförstärka – med extra långa fransar på de nya kanterna – vilket visade sig fungera bra vid uppspänningen (Nyström Larsson 1997).
6.2 Stående Kvinde eller Portræt av Marie Syberg
Målningen är tillskriven Fritz Syberg och målades kring slutet på 1800-talet i olja på bommullsduk. I målningens övre kant finns en söm där duken skarvats, både skarven och färgskiktet är problematiska. Målningen uppvisade vid konserveringstillfället 1980 förutom en skör duk också konkava skålbildningar, bristfällig bindning, bortfall, sprickor och krakelyrer. Objektet konserverades på Fælleskonserevringen genom en impregnering med 30 % Plexisol P 550 varpå det planerades med fukt och värme. Enligt rapporten upprepades processen 4 gånger, vilket kan vara en indikation på hur problematiskt färgskiktet var. Vidare blev målningen laminerad på två lager polypropylenduk, vilken på förhand preparerats med uppsvälld Plextol D 360.
1992 kom målningen tillbaka till Fælleskonserveringen för en omkonservering efter att ha blivit utsatt för fuktskada. Laminatet hade släppt från originalet och det hårda färgskiktet uppvisade en sprickbildning och bulning, kring sömmen var det löst och slitet. Målningen genomgick återigen en långtidsbefuktning under tryck och laminerades med Plextol D 360 med ett inskott av hårt papper. Detta visade sig inte lämpligt. Sömmen trängde fram på framsidan av målningen, varpå man bestämde sig för att göra om lamineringen på annat sätt. När laminatet skulle avlägsnas uppdagades att duken partiellt hade bundit hårt till originalet – de skålbildningar som lamineringen var tänkt att hålla nere hade dock ingen bindning till laminatet (Tempelman 2010). Omkonserveringen gjordes istället med Beva 371 som bindemedel samt ett inskott av Viledon, det sågs även till att bindemedlet ordentligt slöt kring kanterna i sömmen. För att sänka aktiveringstemperaturen till 55 °C skedde lamineringen innan Beva 371 hade torkat helt (Fælleskonserveringen 1992). Objektet ingår i denna studie (se bilaga 3).
Bild 12. Prov. SVK. Plexisol P 550- impregnerat prov, 2010
Bild 13. Highway Horror, av Knud Hvidberg. Fyns Kunstmuseum. Detalj i släpljus,
man kan se sprickorna och åsarna som har bildats på grund av en tryckskada
Bild 11. Prov. SVK. Efter impregnering med Plexisol P 550, 2003
6.3 Impregnering av prov med Plexisol P 550
2003 genomfördes ett test på SVK, där bitar av en kasserad målning impregnerades med Plexisol P 550 i 15 % lösning. Färgskiktet på provet var mycket problematiskt och av okänt ursprung. Fuktkänslighet, tunnhet och sprödhet tillsammans med den dåliga interna bindningen karaktäriserade färgskiktet. Redan kort tid efter impregneringen uppvisade proven en återgång till sitt tidigare flagnande tillstånd (Borin 2010). Vid besöket på SVK i april 2010 hade färgskiktet väldigt knapp bindning till substratet, med flagning och bortfall som följd (bild 11 och 12).
6.4 Highway Horror
Målningen Highway Horror från 1963 är målad med akryl på linne av Knud Hvidberg. Målningen föreställer ett slätt rutmönster med raka linjer och monokroma fält. Objektet konserverades på
Fælleskonserveringen 1990 på grund av dess skålbildning och tryckskador, vilka var mycket
framträdande i förhållande till målningens övriga släta och raka karaktär. Färgskiktet uppvisade sprickbildning i ringformation. Målningen blev långtidsbefuktad och planerad. Laminering skedde på en duk med ett på förhand Beva-impregnerat pappersinskott emellan. Genom att på lågtrycksbordet aktivera bindemedlet uppnåddes en nap-bonding. Enligt rapporten var konditionen efter konserveringen god (Fælleskonserveringen 1990).
I april 2010 besiktigades målningen, varpå det kunde konstateras att lamineringen verkade ha god bindning tilloriginalet, men att sprickorna var tydliga och en tendens till färgskiktsresning fanns (bild 13). Utöver detta fanns det partiellt flagning och små bortfall i färgskiktet (bilaga 3). Allt detta kan tyda på att strukturen, trots lamineringen, rör på sig. En dylik åtgärd kunde inte ensam
hålla nere skålbildningen. En intressant aspekt av sådana skadebilder är att de förändrar målningens estetiska karaktär avsevärt. Dylika förändringar är vanliga hos modernt måleri samtidigt som de ofta är svårkonserverade och oundvikligen återuppstår efter en tid.
6.5 Cornflakes på duk
Målningen som av konservatorer har fått öknamnet cornflakes på duk heter egentligen Göteborgs
Hamn, är målad av Ludvig Rickarde och daterad till 1893. Den är utförd som traditionellt oljemåleri
på grov linneduk, utan pastosa partier. Vid konserveringstillfället på SVK 1984 var objektet i mycket dåligt skick och uppvisade skålbildningar, bristfällig bindning, bortfall, sprickbildning och krakelyrer. Impregneringen skedde med Plexisol P 550 (koncentration okänd) och målningen spändes upp igen med en loose-lining. I rapporten nämns det att färgskiktet skulle kunna resa på sig igen, och målningen är i så dåligt skick att en rentoilering i framtiden skulle kunna övervägas. Det nämns också att problemen beror i främsta hand på duken – möjligtvis har denna tidigare blivit impregnerad med alun (Studio Västsvens Konservering 1984).
Vid besiktningstillfället i februari 2010 visade det sig att hela färgskiktet i princip saknade bindning till substratet, de kraftiga skålbildningarna var fästa endast i skålens mitt. Inget vidare bortfall verkade dock förekomma, då färgskiktet var hårt och verkade ha god intern bindning. Det är dock ofrånkomligt att färgskiktet kan förlora bindning till duken helt och öarna av skålbildningen kan ramla av vid både hantering och vibration. Här är det tydligt att det är objektets egna förutsättningar som är problematiska, och att konsolidanten inte var stark nog att hålla tillbaka de kraftiga kontraktionerna i färgen. Objektet ingår i undersökningen (bilaga 3 & bild 5 s 31).
6.6 Konklusion: Case studies
Ibland fungerar inte konserveringsåtgärden som det är tänkt, och oftast beror det på de svåra skadebilderna och de problematiska materialen. Vissa objekt, som i exemplet Göteborgs Hamn, har en konserveringshistorik som gör dem nästintill omöjliga att omkonservera. Intressant är att både ett tunt och magert färgskikt, samt ett kraftigare, fetare och styvare färgskikt inte har kunnat hållas i den önskade positionen av Plexisol P 550 – den intrerna stressen i färgskikten verkar bindemedlet inte ha kunnat stå emot. Andra objekt, som i fallet Highway Horror, har en problematik av främst estetisk karaktär, som uppstår kort efter konstverkets tillkomst men långsiktigt kanske inte alls går att lösa. Vilken miljö objekten befinner sig i visas här också vara avgörande för hur en konservering fortlever.
Tabell 3. Plexisol P 550 är det bindemedel som används mer
sällan i jämförelse med Beva 371 och Plextol D 360