Som vi visat i det tidigare avsnittet är det ofta svårt att få omgivningen att respektera ens köns identitet. Även om omgivningens inten-tioner inte är illvilliga riskerar omedvetenheten att leda till ett bemötande som upplevs

som kränkande. Gustav berättar om ett tillfälle i början av sin ts-utredning då han var

tvungen att gå ner i vikt för att kunna börja med hormoner. Efter ett år hade han inte gått ner tillräckligt mycket och blev då skickad till en dietist.

»

Hon pekade på två kolumner: »Här står det hur många kalorier en kvinna ska äta…« Jag sa att nej, nej, nej, jag är inte kvinna.

Hon sa att »Nej, men det är den fysiska kroppen.«

Jag sa att det skiter jag i, du sitter här med en ts-patient, du kan inte peka på kvinnokolum-nen. Det är inte okej. Så jag gillade inte henne från den dagen… | gustav

Trots att Gustav har fått en diagnos som trans-sexuell och besöket sker inom ts-utredningen respekterade inte dietisten att det faktum att Gustav identifi erar sig som man också måste få konsekvenser för hur hon anpassar vad hon vanligen ser som »objektiv« information. För den som saknar kunskap om transfrågor kan det verka okomplicerat att tala om någons kropp som skild från hur personen identifi erar sig. Transsexuella vill förändra sitt biologiska kön eftersom det känns fel och främmande.

Att inte ta hänsyn till personens könsidentitet upplevs därför som kränkande. Följden i det här fallet blev att Gustav förlorade förtroendet för dietisten och inte tog till sig hennes råd.

Ett annat exempel kommer från Eddie som berättar om ett tillfälle då hen gick till vård-centralen för att få penicillin för halsfl uss.

Eddie sa till personalen på vårdcentralen att hen blivit smittad av sin fl ickvän som varit där tidigare i samma ärende. När det framkom att fl ick vännen var transsexuell och hade ett manligt personnummer blev personalen förvirrad. Istället för att fokusera på Eddies sjukdom började de ifrågasätta både Eddies och fl ickvännens könsidentiteter. Plötsligt var Eddie »hon« och fl ickvännen »han« och Eddie kände sig tvungen att förklara vad det innebär att vara transperson istället för att fokusera på det hen sökte vård för. Eddie upp levde situationen som obehaglig och episoden ledde till att hen idag helt undviker kontakt med vården. Att man undviker att söka vård av rädsla för ett dåligt bemötande är mycket allvarligt och riskerar att leda till ökad ohälsa hos en redan utsatt grupp.

Okunskap

Den vanligaste orsaken till ett otillfreds-ställande bemötande är enligt intervju per-sonerna brist på kunskap om transfrågor (jfr Grönqvist och Rydelius 2008). De vittnar alla om hur personal inom vård och skola många gånger varit välvilligt inställda men saknat transkompetens. Jonah, som är trans-sexuell, berättar om när han sökte hjälp på en ungdomsmottagning för en, som han uttrycker det, könsidentitetskris.

»

De var ju väldigt… inkompetenta.

De visste inte vad det var, de visste inte vem de skulle prata med, hänvisade mig till någon annan som inte heller visste så mycket utan hoppades på det bästa. | jonah

Jonah visste själv namnet på en psykiatriker i staden där han bor som hade transsexuella patienter. Han bad därför läkaren på ungdoms-mottagningen att skicka en remiss till denne.

Men istället skickades en remiss till lands-tinget där den blev liggande. Till slut, efter att själv ha ringt och påmint skickades remissen till den psykiatriker han själv velat träffa från början. Sedan dröjde det ytterligare en tid innan han fi ck en tid där. »Då hade jag hunnit bli väldigt upprörd över hur lång tid det hade tagit«, säger Jonah. Från det att han sökte hjälp på ungdomsmottagningen till det att utredningen kunde sätta igång tog det över ett år, en tid då Jonah mådde väldigt dåligt. Den okunskap Jonah mötte gjorde inte bara att han inte fi ck förtroende för personalen på ungdomsmottagningen utan ledde även till ökad stress och oro under en lång tid då han inte visste om han kunde få någon hjälp (jfr Grönqvist och Rydelius 2008).

Även Alex vittnar om hur hen mötts av okunskap. Under gymnasietiden öppnade hen sig för en kurator på skolan och berättade om

sina funderingar kring sin könsidentitet.

Alex berättar om kuratorns reaktion:

»

Hon tog det jättebra, i det att hon inte tog avstånd eller kom med några kränkande frågor eller så. Hon sa »Det här är jättejobbigt för mig, eftersom jag inte vet vad som rör sig i huvudet på dig.« Den reaktionen var fullt förståelig tycker jag. Det är ju ingen människa i världen som kan förstå vad som rör sig i huvudet på mig, hur mycket jag än försöker förklara det. Det är ingen som kan leva sig in i det. Jag tror att hon kände sig lite maktlös för att hon inte kunde hjälpa till, men hon gjorde verkligen allt hon kunde. | alex

Alex citat visar hur många inom skolan och vården har en välvillig inställning men saknar kunskap om transfrågor. Trots att Alex upp-levde att kuratorn tog det »jättebra« är det uppen bart att hon inte hade någon kunskap om transfrågor. Alex berättelse visar vilka förväntningar hen hade vid berättandet om sin könsidentitet, en förväntan som delas av fl era av de intervjuade. Kuratorn i fallet ovan sa att hon inte kunde hjälpa till och att situationen var jobbig för henne. Frånvaron av kränkande frågor och det faktum att kuratorn inte tog avstånd från Alex räckte för att hen skulle uppleva det som ett bra bemötande.

Det är viktigt att understryka att okunskap kan hanteras på många olika sätt. Henrik berättar om hur bristande kunskap inte nödvändigtvis behöver resultera i ett dåligt bemötande:

»

Min psykolog sa att »jag har inte så mycket transkompetens men det ska inte gå ut över dig. Jag ska se till att är det något jag inte förstår så kommer jag skaffa mig den kompetensen.« Och det kändes väldigt bra, för man har ju hört historier där människor nästan fått undervisa sina psykologer. Där har fokus legat på att berätta för den personen vad trans är, eller vad hbt är. Att fokuset inte

man ska berätta om hbt. Och det blir också så väldigt fel. | henrik

Psykologen visade tydligt att det är hans och inte Henriks ansvar att se till att Henrik fi ck en bra behandling. Trots att han sa sig sakna trans kompetens kände Henrik att kontakten gett honom mycket. Det Henrik själv lyfter fram som positivt med psykologens bemötande är två saker. Dels att psykologen inte förkla-rade alla Henriks problem utifrån att han är transsexuell, dels att det inte låg på Henriks ansvar att få ett professionellt bemötande genom att själv undervisa psykologen om transfrågor. Henrik ger ytterligare ett exempel på när han tycker att han blivit bra bemött.

När han genomförde sin mastektomi (den operation där man tar bort brösten) var han tvungen att vara sjukskriven och därför få en individuell studieplan. Han pratade med studie vägledaren som sa att det här inte innebar några problem, att hon träffat studenter tidigare som genomgått mastektomi och förstod situationen. Att studie vägledaren hade tidigare erfarenhet av att möta trans personer och att hon inte blåste upp situationen och gjorde problemet större än vad det faktiskt var betydde mycket för Henrik.

Konsekvenser av

I dokument »är du kille eller tjej?«en intervjustudie om unga transpersoners livsvillkor. Frida Darj & Hedvig Nathorst-Böös rfsl ungdom (sidor 24-27)

relaterade dokument