Ett fenomenologiskt projekt

Bak-Andersens sätt att dela upp MDD-projekt i tre olika tillvägagångsätt, utifrån de tre vetenskapliga områderna som MDD berör; konst, teknologi och naturvetenskap tycker jag är väldigt intressant. Det fenomenologiska tillvägagångsättet är det som jag har jobbat med detta projekt vilket lutar åt konst. Tinkeringprocessen är lekfull, utan för många restriktioner, misstag och oväntade resultat gör projekten mer spännande. Ett sådant misstag var under torkningsprocessen till material nr 2, när det resulterade i ett intressant mönster, som jag fortsatte att utveckla.

Även om jag inte har jobbat med biomimetik i detta projekt ser jag inte några problem att projektet håller sig inom hållbar utveckling. Det hade varit intressant är att göra en fältstudie till en kaffeplantage för att få en djupare förståelse för råmaterialet. Det hade även varit intressant att göra en observation på ett rosteri, för att se om det fanns något material där som skulle kunna ersättas. Att bytas ut ett befintligt material mot ett material gjort av rosteriets eget avfall, skulle passa in bra i en cirkulär ekonomi.

Svårigheter med nya material kan ofta vara att hitta materialets industriella produktionsvärde. Bristen på bra formverktyg är också ett vanligt hinder, men något som jag tog till mig från Bak-Andersens vetenskapliga strategi var noggrannheten att föra dokumentationer. En brist som jag har upptäckt i mina tidigare materialprojekt. Jag införde ett dokumentationssystem där jag använde plastfickor för CD-skivor och etiketter, för att dokumentera tillverkningsdatum, recept samt numrering av materialproverna. Detta var en stor hjälp i mitt arbete.

I triangeln som illustrerar MDD kan ses som ett tvärvetenskapligt område inom konst, teknologi och naturvetenkunskap har jag placerat in mina tre utvalda material (figur 18). Material nr 1 är placerat mellan teknologi och naturvetenskap. Med rätt formverktyg skulle nr 1 kunna skalas upp i en industriell produktion, samtidigt tillverkningen skulle kunna hålla sig inom cirkulär ekonomi. Däremot tror jag inte den är lätt att ta till sig då den kanske saknar den estetik som kan önskas. Material nr 2 däremot ligger närmast konst men rör sig inom naturvetskapens område. Den har form, estetik och ger en upplevelse som attraherar uppmärksamhet. Den håller sig inom cirkulärekonomi men jag har lite svårt att applicera materialet i praktiken. Material nr 3, Argenti flex har jag placerat i tringelns mitt. Den håller sig inom en cirkulär ekonomi, har potential att skalas upp på en industriellnivå och har samtidigt sensoriska egenskaper som uppskattas.

Figur 19. Studiens tre utvalda materialen i Bak-Andersens triangel.

Naturvetenskap

Tecknologi

Konst

1

2

3

5. Slutsats

Frågeställningen i denna studie var hur ett mervärde kan skapas av kafferosteriernas restmaterial, genom material driven design? Syftet var att skapa ett nytt hållbart material med detta restmaterial och på så sätt minska på avfallet. Restmaterialet består av det tunna skal som lossnar från kaffebönan under rostningen, och kallas kaffechaff eller ”Silver skinn”. Detta restmaterial används idag till pellets för uppvärmning men stor del av chaffet ses som avfall och släng.

Tinkering med materialet visade att det fiberrika chaffet fungerade bra att använda för materialframställning. Tre biologiskt nedbrytbara material har presenterats med uppvisade egenskaper, samt förslag på möjliga användningsområden. Ett av dessa material valdes ut på grund av att det gick bäst att forma och visade störst potential att kunna ersätta ett befintligt material. På detta material utfördes tekniska tester som visade att materialet bland annat var vattenresistent och formbart med varmformning. En användarstudie med tio personer gjordes på materialet för att få fram de sensoriska egenskaperna. Överlag hade deltagarna positiva känslor inför materialet. De uppskattade att materialets greppvänliga yta, att den var flexibel och hade en behaglig doft som gav associationer till lakrits, karamell och rostat kaffe. Materialet fick namnet Argenti flex. Argenti betyder silver på latin och flex ger en indikation på en av materialets uppskattade egenskaper. Då materialet var stark, formbart och framför allt vattenresistent skulle det till exempel kunna användas till engångsmaterial för mat. Eftersom kaffe är en del av den svenska kulturen och i många andra delar av världen, har kaffechaff stor potential att användas i material.

Prototyper av Argenti flex och material nr 2 presenterades i form av skålar till mat, komposterbara smycken samt prototyper där de två materialen syddes ihop för att skapa ljuslyktor och lampskärmar. Studien visade hur man skulle kunna få in kafferosterier i en möjlig cirkulär ekonomi, genom det mervärde som presenterats på restmaterialet. Detta skulle minska avfallet från rosterier samt resultera att mindre råmaterial förbrukas. Figur 20 illustrerar ett sådant förslag där den del av kaffechaffet som i dag blir till avfall används till att tillverka material, som efter användning kan komposteras. I illustrationen används det pellets som tillverkas som biobränsle tillbaka till rosteriet. Något som vore intressant är att undersöka är hur material av kaffechaff kan användas till kaffeindustrin. Om det kan finnas någon produkt som rosterierna använder, vars material skulle kunna ersättas av ett material gjort av kaffechaff.

6. Diskussion

En problematik som jag ställdes inför tidigt i detta projekt är valet att använda potatis som bindningsmedel. I en värld där så många fortfarande svälter, känns valet att använda en potentiell näringskälla till att framställa produkter tveksam. Att vi måste minska på vår förbrukning av petroleum är det inget nytt, inte heller att stora mängder plast hamnar i naturen eller att microplast tar sig ut i haven. I den kontexten är det lätt att försvara användandet av potatis för att skapa ett material som inte skadar miljön vid framställning eller efter slutanvändandet. En möjlig källa till stärkelse skulle kunna vara en potatis som är speciellt framtagen för att användas vid materialframställning (www. slu.se). Men det skulle vara intressant att undersöka möjlighet att använda ett annat bindningsmedel. Initialt skulle studien ha innehållit benchmarking, en jämförelse mellan Argenti flex och andra material på marknaden. Det är ett bra sätt att få en uppfattning om i vilken kontext det framtagna materialet skulle kunna befinna sig i, samt undersöka om det finns befintliga material som Argenti flex skulle kunna ersätta. Att arbeta med mer än ett material i studien har gett en större bredd på resultatet och prototyper. Men samtidigt tagit mer tid och hade endas ett material valts ut hade mer fokus och energi kunnat läggas på det materialet. Ibland kunde studien kännas lite spretig och dra åt för många olika håll.

På grund av de rådande omständigheterna då stora delar av universitetet varit nerstängt gick det inte att utföra de dragtester som planerats. Bedömningen att Argenti flex är starkt och svårt att dra sönder skulle behövas styrkas med dragtestmaskiner. Eftersom det inte har funnits riktiga formverktyg för varmformning har det slutgiltiga materialet inte kunnat testas ordentligt. De tester som gjorde indikerar på att det skulle vara fullt möjligt att varmforma Argenti flex. Men hur resultatet skulle bli vid varmformning med riktiga formverktyg går inte att fastställa innan det prövas.