Reglerna om finansiella instrument skiljer sig åt mellan K2 och K3. En konkret skillnad mellan regelverken är att finansiella instrument inte tillåts att tas upp till verkligt värde enligt K2 vilket däremot kan tillåtas i K3. Samtidigt är det skillnad i struktur mellan regelverken. En anledning till det är att K3 är skrivet med ett svårare språk och blir därför mer svårtolkat.
Skillnaden mellan regelverken tror vi inte kan leda till en direkt påverkan på resultatet. Däremot skulle företagets finansiella ställning kunna påverkas negativt om de väljer K2. Har ett företag tillgångar som i K3 får tas upp till verkligt värde ger en redovisning enligt K2 en sämre bild av företagets ställning. På motsvarande sätt innebär det för ett sådant företag att det framställs mer positivt enligt K3 eftersom tillgångarna får redovisas till ett högre värde.
Ett företag kan i sitt val mellan K2 och K3 påverkas av skillnaden om hur finansiella instrument ska redovisas. Om ett företag har en stor andel finansiella instrument anser vi att en redovisning enligt K3 leder till en starkare balansräkning. Tillgångarna kan redovisas till ett högre värde vilket ger en bättre grund för att bedöma företagens framtidsutsikter. Däremot anser vi att en nackdel med en redovisning enligt K3 är att ett företags finansiella ställning kan bli mer volatil. När ett företag redovisar tillgångarna till verkliga värden finns en risk att värdena på de finansiella instrumenten varierar på grund av yttre förändringar. Därmed kan det verkliga värdet på tillgångarna variera mellan åren. Volatiliteten i redovisningen kan vara negativ och innebära att intressenter blir osäkra på företagets potential. Eftersom företagets ställning kan variera på grund av volatiliteten tror vi att det också kan bli svårt att motivera den finansiella ställningen för en potentiell investerare. Trots att ett år har varit starkt kan det bli svårt att motivera att även kommande år kommer att vara det. Därför kan det försvåra en situation där företaget beroende av externt kapital. Av den anledningen anser vi att det kan vara en nackdel att redovisa enligt K3.
För företag som är större och har en stor andel finansiella instrument som de huvudsakligen bedriver handel med, påverkas antagligen inte negativt av volatiliteten. Vår uppfattning är att K3 genererar en bättre redovisning för de företagen eftersom de endast har innehav av finansiella instrument under kortare perioder. K3 kan då bidra till att ge en mer korrekt bild av företagets verksamhet eftersom verksamheten består av finansiella instrument. Får de tas upp till verkligt värde kan det på ett bättre sätt spegla företagets framtidsutsikter. För sådana företag som har valt att inneha en stor andel finansiella instrument, vilket är ett svårt område oavsett regelverk, är det rimligt att föreställa sig att även resterande delar i företaget
är avancerade. Vi tror därför att de företagen antagligen har ett behov av avancerad redovisning även utanför området finansiella instrument vilket leder till en tillämpning av K3.
Den skillnad som finns på området finansiella instrument anser vi därför till stor del handla om den grad av komplexitet eller förenkling som företaget har behov av. Ett litet företag innehar troligen inte finansiella instrument i samma utsträckning. Ett sådant företag har snarare behov av det som berör kärnverksamheten och vi tror därför inte att de strävar mot komplexitet. Därmed inte sagt att ett litet företag inte kan ha finansiella instrument. Men har de det, är företagen troligen inte beroende av att redovisa dem till verkligt värde eftersom det inte är företagets huvudsakliga tillgångar. Reglerna om finansiella instrument är då antagligen inte en skillnad som påverkar den typen av företag.
Vi anser att det är av vikt att lyfta fram att finansiella instrument är ett svårt område i allmänhet. I K3 är reglerna dessutom svårt skrivna. Att BFN har valt att ta bort alternativet att redovisa finansiella instrument till verkligt värde har skett av en tydlig anledning, nämligen förenklingsperspektivet. Både finansiella instrument och verkligt värde-redovisning är två komplexa områden som ställer krav på kompetensen i företaget. Där har BFN förenklat genom att i K2 ta bort ett av de redovisningsalternativen. Har ett företag en låg grad av externa intressenter tror vi inte heller att de har ett övergripande behov av att framställa externredovisningen på ett teoretiskt korrekt sätt. Därmed är det troligt att det för de flesta företag räcker med att redovisa finansiella instrument enligt K2. Redovisning av finansiella instrument enligt K3 kan däremot vara nödvändigt för företag som har en stor andel av sina tillgångar i finansiella instrument. För att visa företagets faktiska tillgångsmassa och på så sätt visa en korrekt bild kan det därför vara en nödvändighet att få ta upp de finansiella instrumenten till verkligt värde.
För företag som är större och som bedriver handel med finansiella instrument kan den här skillnaden få viss betydelse på valet av regelverk. Skillnaden i finansiella instrument skulle därför kunna vara en faktor som är en del för att kunna avgöra
företagets behov. Eftersom sådana företag har en stor andel finansiella instrument bör de redovisa dem till verkligt värde för att ge en korrekt bild av företagets ställning. Det kan därför bidra till att valet talar för K3. Däremot tror vi att de företagen redan har ett behov av K3 vilket gör att valet skulle ha talat för K3 även om skillnaden inte betraktas. För andra typer av företag är det svårt att identifiera en direkt effekt på valet av regelverk. Bara för att ett företag har finansiella instrument som många företag har idag, behöver det inte innebära att de har behov av att redovisa dem till verkligt värde. Valet av regelverk anser vi därför sker utifrån andra faktorer än redovisning av finansiella instrument.