ANVÄNDANDE AV
UTVÄRDERINGSRESULTAT?
För att besvara frågan om det finns vetenskapligt stöd för att nya medier kan stimulera till ett ökat användande, utgår jag från de teoretiska resonemang som genererats av de litteratursökningar som gjorts i uppsatsen. Utgångspunkten för att besvara frågan är ett sociokulturellt perspektiv på lärande eftersom det
sociokulturella perspektivet på lärande framhåller den interaktion som nya medier gör möjligt. I de sökningar som har gjorts har så även litteratur om återkoppling och lärande lyft fram detta perspektiv. Att frågan besvaras utifrån ett
sociokulturellt perspektiv är då ambitionen med uppsatsen har varit att rikta fokus bort från den instrumentella syn på användning som den traditionella
återkopplingsformen, det vill säga den skrivna rapporten, står för. Men även då det systemstrukturella perspektivet skulle bortse från många av de möjligheter till lärande som nya medier har, eftersom detta perspektiv inte problematiserar överföringen mellan information och kunskap. Huruvida det finns stöd för att nya medier kan stimulera till ett ökat lärande är på så vis avhängigt det perspektiv som frågan betraktas utifrån. Det perspektiv som ligger till grund för att besvara frågan är av de anledningar som gavs ovan, sociokulturellt.
I uppsatsen har det gjorts gällande att ett användande kommer till stånd genom att förflytta konceptuella förändringar på individnivå till organisationsnivå genom dialog och interaktion. Utifrån de resonemang som förts i uppsatsen och ur den litteratur jag har tagit del av, menar jag att nya medier kan vara ett medium som bidrar till denna interaktion och dialog och som kan skapa ett lärande. Vad har då webben och nya medier för fördelar till interaktion framför traditionella former för interaktion, det vill säga på seminarier och kurser eller för den skull i fikarummet eller i korridoren? I litteraturen har jag stött på några aspekter som framhåller nya mediers potential för att skapa lärande. De områden som jag identifierat är; att nya medier kan skapa en plattform för att ta till vara på och lyfta fram de samtal som sker inom informella nätverk och som utifrån ett
sociokulturellt perspektiv är centralt för lärande, att nya medier innebär en
interaktion med en bredare publik eftersom det skapar flexibla former för att delta men även eftersom diskussioner i exempelvis diskussionsforum är transparenta, att nya medier kan skapa ett öppet klimat där asynkron kommunikation skapar reflektion men även dialoger där deltagarna slipper pressen att svara omgående på en fråga och blotta sociala koder. Men även att utvärderaren genom asynkron kommunikation kan fungera som en supportande struktur till de informella samtal som sker kollegor emellan och på så vis kan genererar problematiserande
uppgifter och tankar till reflektion. Ytterligare har en supportande struktur hävdats i uppsatsen vara en del i förutsättningen för resilience, det vill säga förmåga till återhämtning vid negativ feedback.
För att ett lärande ska komma till stånd av utvärderingsresultat är en sociokulturell tolkning, att de informella samtalen som sker naturligt på en arbetsplats bör tas till vara på. Nya medier kan på så vis skapa en sådan plattform där informella samtal kan stimuleras. Nya medier innebär att deltagare i exempelvis diskussionsforum kan diskuterar sinsemellan om utvärderingsresultaten och placera tankarna i en meningsskapande kontext, baserat på mottagarnas tidigare erfarenheter. Följt av
en supportande struktur, i form av utvärderaren själv, innebär detta att
praktikgemenskaperna kan ställas frågor och problematiseringar som gör att de reflekterar över utvärderingsresultaten. Att nya medier kan stimulerande till reflektion är även en konsekvens av att samtalen kan hållas asynkrona, det vill säga att mottagaren inte behöver respondera direkt vilket i sin tur kan främja eftertanke. Som jag skrev tidigare innebär även transparensen i forumen att fler människor kan ta del av samtalen och de tankar och reflektioner som uppstår och på så vis sprids dessa till fler organisationsmedlemmar. Diskussionsforumen gör alltså dialogerna synliga för ett större antal människor än om diskussionerna sker i slutna rum. Nya medier kan utifrån detta stimulera till en övergång från ett
individuellt lärande till ett kollektivt lärande, genom att individuella tankar synliggörs och sprids inom organisationen. Förloppet påminner om Mark och Henrys (2004) diskussion om att utvärderingsresultat bör sätta igång mekanismer som verkar influerande inom ett flertal sfärer inom en organisation, för att i sin tur leda till ett användande som visar sig i en kollektiv förändring i tanke och
handling.
Diskussionsforumen kan utifrån ovanstående resonemang, hävdas kunna leda till ett ökat användande av utvärderingsresultat. Uppsatsen har även behandlat nya mediers möjligheter att skapa verklighetstrogna miljöer för mottagarna att reflektera kring. De verklighetstrogna miljöerna, eller problemlösningar utifrån autentiska fall, kan konstrueras genom att sprida exempelvis en dramatisering av någon del i utvärderingen på webben, men även genom att bygga upp virtuella miljöer. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv menar jag att det viktiga är att miljön ska vara meningsfull för mottagarna och hämtat ur den verklighet som dessa befinner sig i. Tillvägagångssättet kan på så vis stimulera till att
praktikgemenskaperna omtolkar utvärderingsresultaten och placerar dem i en kontext som skapar en förståelse för de resultat som utvärderingen lyfter fram, en förståelse som även kan bidra till en vilja att förändra tankesätt eller handling i enlighet med utvärderingens rekommendationer. Att skapa verklighetstrogna miljöer som sprids genom nya medier bör som det framgått av litteraturen, följas av en dialog där de känslor och reflektioner som har växt ventileras men även fördjupas genom att mottagarna responderar på kollegornas tankar.
Som jag framhållit vid ett flertal tillfällen baseras det sociokulturella perspektivet på antagandet om att lärande sker naturligt och i relationerna. Frågan bör därför ställas om nya medier motverkar detta naturliga lärande eftersom lärandet
iscensätts. Detta är i sin tur en kritik som det sociokulturella perspektivet har riktat mot Argyris och Schöns teorier om singel och double-loop learning (Heide, 2005). Medan diskussionsforum och skapande av verklighetstrogna miljöer kan argumenteras för, att även om de är iscensatta, ändå utgår från en kontext som skapar mening för deltagarna menar jag att videokonferenser är svårare att tolka utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Att diskussionsforum och skapandet av verklighetstrogna miljöer skapar mening för mottagarna menar jag är då det förstnämnda utgår från de informella nätverk som redan existerar och det
sistnämnda har som grundläggande ambition att skapa en verklighetstrogen miljö som mottagaren kan känna igen. Videokonferenser som är ytterligare ett av de medium som lyfts fram i litteraturen, menar jag är utifrån ett sociokulturellt perspektiv svårare att ge stöd för att de bidrar till ett lärande. Som skrevs tidigare kan videokonferenser bidra till att skapa möten och dialog med människor utan att ta hänsyn till geografiska avstånd. Med dialogen i fokus, kan videokonferenser hävdas bidra till ett lärande eftersom videokonferenser skapar möten.
Videokonferenser har dock inte den informella egenskap som diskussionsforum har. Det är talspråk som används och samtalen är synkrona. Mottagaren förväntas därför respondera direkt och samtalen ger inte samma utrymme för eftertanke och reflektion som asynkrona samtal ger. Ett användande av videokonferenser för att minska geografiska avstånd tyder även på att det inte är de naturliga informella nätverken, det vill säga praktikgemenskaper, som videokonferenserna i första hand syftar till. Visserligen menar jag att det går att hävda att det inte är kanalen i sig som bör diskuteras utan snarare hur den används. Videokonferenser har i uppsatsen diskuterats utefter förmågan att samla intressenter från olika
intresseområden och som diskuterades tidigare är detta ett bra sätt att skapa möten och generera blixtlåspratande. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande lyfter dock fram praktikgemenskapernas förmåga att skapa ett lärande. Eftersom det
sociokulturella perspektivet menar att lärande sker i informella och naturligt uppstådda nätverk, menar jag att det heller inte finns fog för att nya medier, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, kan bidra till samma lärande mellan
intressenter som inom praktikgemenskaper. Däremot kan nya medier stimulera till ett lärande inom intressegrupperna.
Den litteratur jag tagit del av har framhållit fördelar med nya medier för att skapa ett lärande, och som framgår ovan har litteraturen visat på många aspekter där nya medier kan bidra till ett ökat användande. Bland annat genom att det informella lärandet tas till vara i återkopplingen. Det informella lärandet uppstår på så vis i relationer och nya medier kan vara ett sätt att lyfta fram och stimulera interaktion men även eftertanke. Således finns det både förespråkare som kritiker gällande möjligheter att använda sig av nya medier för att stimulera ett lärande även om de artiklar och den litteratur jag tagit del av har varit argumenterande för nya mediers fördel. Säljö, som själv ser en fördel i att använda sig av informationsteknik för att generera lärande, skriver:
”Den [nya informations och kommunikationstekniken] framställs av vissa som ett löfte om en strålande pedagogiskt framtid, medan andra beskriver den som ett hot mot genuint mänskliga former av lärande som bygger på tyst kunskap, intuition och känsla” (Säljö, 2000 s 247).
En förutsättning som jag ser det är att för att återkoppling genom nya medier ska leda till ett lärande, som jag i uppsatsen antagit vara förutsättningen för ett gemensamt handlingssätt, är det av vikt att återkopplingen i sig sker utifrån det sociokulturella perspektivets premisser. Uppgifterna, diskussionerna och reflektionerna ska härröra från ett sammanhang som är meningsfulla för mottagarna. Likaså är en förutsättning att dialogen och interaktionen är i fokus samt att man utnyttjar praktikgemenskapernas naturliga sammansättningar. Det sistnämnda är på så vis viktigt för att dialogerna ska ha en informell karaktär. Med detta sagt vill jag påpeka att det inte är nya medier i sig som stimulerar ett ökat användande, men att det finns en potential hos nya medier att skapa de plattformer som det sociokulturella perspektivet lyfter fram som centrala för att generera ett lärande.