I början av 1800-talet framhävde några riksdagsmän, särskilt ur bondeståndet, vikten av att varje medborgare skulle kunna uppfylla sina samhälleliga plik-ter. För att kunna göra detta krävdes utökad upplysning om det politiska livet och Sveriges styrelsesätt. Jämlikhetskravet borde även tillgodoses så att det vore en självklar rätt för den svenska allmogen att få möjligheter till lika undervisning för sina barn som andra stånd och på lika villkor, det vill säga även med ekonomiskt, statligt understöd.79
Undervisningens roll för individen och den politiska och sociala nyttan för staten av bättre utbildade människor var också argument i diskussionen om utbildningens syfte i det företrädesvis agrara samhället. Den ekonomiska nyttan av en högt utbildad arbetskraft glimtade någon gång flyktigt förbi i samband med förbättrade metoder inom jordbruket, till exempel i hushåll-ningssällskapens skrifter.
1.2 Folkundervisningens finansiering
Många är de pedagoger, historiker, och teologer som har avhandlat den svenska folkskolans historia ur olika aspekter och teoretiska infallsvinklar.80
Ett antal internationella forskare har sedan 1960-talet velat påvisa ett positivt
78 Richardson, G (red), Ett folk börjar skolan. Folkskolan 150 år 1842–1992. Allmänna förlaget, Stockholm 1992, s. 18.
79 Sahlström, P, Om folkundervisningen. Framställning till den upplysta allmänheten samt Sweriges Bondestånd. Kapitel 3. Stockholm 1833.
80 En utförlig analys av svenska forskares verk finns i Sandin, B, Hemmet, gatan, fabriken eller skolan. Folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer 1600–1850. Arkiv, Lund 1986.
samband mellan alfabetisering och ökad produktivitet till exempel inom jordbruket i tredje världen.81 En ytlig blick på dåtida svenska förhållanden och på nutidens utvecklingsländer kan trots alla olikheter i förutsättningar, mål och medel fresta till en jämförelse. Också i vårt samhälle var befolkningen i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet huvudsakligen sysselsatt inom jordbruket, starka religiösa och sociala traditioner gjorde sig gällande och endast ett litet fåtal fick utbildning för professionella yrken eller uppgifter inom den statliga förvaltningen. Samtidigt var det ett samhälle som skulle komma att påverkas av stark befolkningsökning, jordreformer, politiskt nytänkande, större social och geografisk rörlighet och småningom även be-gynnande tekniska innovationer.
Det är frestande att ansluta sig till de forskare som menar att den dokumente-rat höga läskunnigheten i Sverige redan under första hälften av 1800-talet var en av orsakerna till att vi var väl förberedda för den industriella omvandlingen under århundradets senare del.82 I Sverige torde det ha varit så att läskunnig-heten tidigt främjades, ja påbjöds, och var allmänt spridd, kanske främst på grund av kyrkans stränga kontroll och bestraffning. Men prästerskapet avsåg inte att folks förmåga att läsa, och eventuellt skriva, skulle användas till någon annan verksamhet än så att säga religiös konsumtion. När undervisningen på grund av ökat barnantal, stor arbetsbörda och dåliga kunskaper inte längre uteslutande kunde klaras av mödrarna i hemmen måste undervisningen skötas av någon annan lärare. Som krävde ersättning för sina tjänster. Och undervisningslokal måste ordnas. Fanns det kanske en medveten eller omed-veten insikt om en vidare nytta med läskunnighet och därmed en beredskap att satsa pengar på denna utökning av den traditionella hemundervisningen? Vem var det som var villig eller tvingades att betala lärarlöner och skolhus-byggnader? Var det kyrkan som investerade pengar för att åstadkomma den läskunnighet de påbjöd? Satsade staten medel på att förbättra den sociala situationen genom att bidra till undervisningskostnaderna? Eller var det kanske folket, det vill säga sockenborna, barnens föräldrar och framsynta, välbärgade privatpersoner, som frivilligt eller ofrivilligt investerade i att öka det svenska utbildningskapitalet?
En av huvudfrågorna i detta arbete är därför vilka som investerade i lärarlöner och skolhusbyggen. En annan fråga är hur mycket. Och hur mycket kunde en lärare få i lön och vad kunde det kosta att bygga ett skolhus. Regionala skill-nader och förändringar över tiden kan belysa varierande synsätt och
81 En presentation av flera olika författares teorier finns i Svärd, B, Primärutbildningens roll i jordbruksomvandling. D-uppsats vid Ekonomisk historiska institutionen i Lund, 1991.
82 Se t.ex. Sandberg, L G, The Case of the Impoverished Sophisticate: Human Capital and Swedish Economic Growth before World War I. Journal of Economic History, No 1, 1979, s. 231.
ringsvilja i olika landsändar under skilda perioder. Hur gick finansieringen av folkundervisningen till? Med vilka medel kom den överhuvudtaget till stånd? Därvid kan man studera fördelningen mellan uttaxerade bidrag från kyrkan, kronan och sockenborna, fastställda avgifter, eventuellt utökade med andra naturaförmåner från föräldrarna samt frivilliga donationer från privatpersoner. Man kan också betrakta löneförhållandena från lärarens synpunkt.
x Vilka var en dåtida lärares löneförmåner?
x Hur betalades lönerna ut, in natura eller i pengar, och hur ofta: årlig-en, månatligårlig-en, varje vecka eller rent av dagligen?
x I vilken utsträckning förekom sådana naturaförmåner som till exem-pel fritt uppehälle och fri bostad?
x Vilken roll spelade antalet skolbarn och deras lästid för lärarens lön? När man undersöker lärarnas löner kan man fundera över vilka det var som fick arbeta som lärare och om lönen kunde påverkas av till exempel deras sociala rang eller undervisningskompetens. Kan man se tendenser till att höja lärarnas status genom att satsa mer på någon viss kategori? Skolbarnsantal och skoltid kommer man också in på både när man vill studera föräldrarnas bidrag och lärarens lön.
x Hur många barn fick organiserad elementärundervisning?
x Hur stor andel av samtliga barn 5–15 år fick ordnad undervisning? x Hur lång var barnens skoltid?
x Hur många lärare fanns det och vilken var deras bakgrund? x Vilka var lärarnas anställningsförhållanden?
x Var bedrevs undervisningen och hur många skolhus byggdes?
Vid en ytlig genomgång av den befintliga litteraturen kring folkskolans för-historia finner man endast spridda notiser om ekonomiska realiteter i sam-band med undervisning utanför hemmet. Man måste därför söka sådana uppgifter i olika typer av arkivmaterial för att kunna belysa hur folkunder-visningen finansierades samt vilka effekter spridningen av skolinrättningar fick på lärarstrukturen, löner och skolhusbyggnation före 1842.
1.3 Material och metod
Primärmaterial om folkundervisningen på landsbygden i Sverige före 1842 finns huvudsakligen samlat i riksarkivet i Stockholm. Där finns rapporter bevarade från fyra uppfostringskommissioner, tillsatta åren 1768, 1812, 1825 och 1839, varför denna undersökning får karaktären av fyra historiska snitt. Dessa handlingar utgör det huvudsakliga underlaget för de beräkningar och
beskrivningar som kommer att presenteras. Därutöver tillkommer som komplement ett antal uppgifter hämtade ur vissa domkapitelsarkiv samt ur många socknars kyrkoarkiv, förvarade i respektive landsarkiv. Kort sagt är detta en studie nästan uteslutande baserad på källor som tidigare icke detalj-studerats och jämförts. Med ett induktivt arbetssätt på empirisk grund blir resultatet till stor del en deskriptiv framställning på mikronivå.
Uppfostringskommisssionerna
Respektive uppfostringskommission83 fick av Kungl Maj:t i uppdrag att utreda och analysera folkundervisningens tillstånd vid den aktuella tidpunkten samt föreslå förbättringar. Kungliga brev och cirkulär utgick till domkapitlen, och i vissa fall även till landshövdingarna, som därfter skulle komma med en redogörelse för sina synpunkter i ärendet. Domkapitlen skulle till sitt utlå-tande även foga de uppgifter, som infordrats från respektive sockenpräster enligt ett fastställt formulär.
Redogörelserna skulle ge en exakt och fyllig bild av det svenska folkundervis-ningsväsendet på landsbygden. Det visade sig dock att de uppgifter som kom in var både ofullständiga och oenhetliga, delvis på grund av att prästerna ute i bygderna antingen inte hade svarat fullständigt, eller hade tolkat frågeformu-läret på olika sätt. Av outgrundlig anledning lämnade vissa landshövdingar och domkapitel överhuvudtaget inte in något svar. Materialet är därför disparat och svårfångat. Situationen har inte förbättrats av att vissa handlingar tycks ha förkommit eller inte stått att finna. Svaret från Västerås konsistorium på en skrivelse från Kungl Maj:t den 19 februari 1768 saknas till exempel i handling-arna i riksarkivet för ”Uppfostringskommisionen av 1770, handlingar angående undervisningen för allmogens barn” och har heller inte kunnat återfinnas i Västerås domkapitels arkiv. Den enda notis som påträffats om detta doku-ment var i en skrivelse från Kungl Maj:t den 4 april 1768. I den påmindes om det kungliga brevets anmodan att komma med utlåtande och förslag till förbättring av skolväsendet på landsbygden. Konsistorium uppmanades att ofördröjligen sända en sådan skrivelse.84 Men det finns inget belägg för, att så verkligen skett.
Uppgifterna från sockenprästerna var också av varierande kvalitet. Det är inte samma socknar eller samma antal socknar som svarat vid de olika tillfällena, vilket försvårar bearbetningen. Uppgifterna är för det mesta inte heller upp-ställda i tabellform, utan prästerna utgjuter sig i långa skrivelser om
83 De kallades ömsom kommissioner och ömsom kommittéer, vilket förklarar varför båda
benämningarna förekommer även i denna studie.
hållandena på orten och församlingens inställning till en fast respektive ambu-latorisk folkskola.
Tillförlitligheten på berättelserna från sockenprästerna kan ifrågasättas. Det är omöjligt att kontrollera, om de underskattade eller överskattade bristerna inom folkundervisningen, eftersom det inte finns några andra källor att gå till. Men det verkar inte troligt att sockenprästerna förringade sin egen insats. Visserligen var det klockaren som enligt kyrkolagen av år 1686 skulle ha hand om katekesundervisningen. Men prästerskapet hade det slutgiltiga ansvaret för kristendomskunskaperna inom församlingen. Dessutom får man anta att det lägre prästerskapet, som i sitt dagliga arbete hade en nära kontakt med sina församlingsbor, visste hur de faktiska förhållandena var. Biskoparnas och landshövdingarnas intresse för, och inställning till, frågan om folkundervis-ningens förbättrande, avspeglade sig i deras respektive utlåtanden. De skiftade från tidpunkt till tidpunkt och från ort till ort. Politiska, sociala och religiösa synpunkter färgade deras ställningstagande till en ordnad barnaundervisning.