4 Obligationsrättslig analys
4.2 Formkraven för aktieteckning
Ändamålen bakom formkraven för aktieteckning har diskuterats flitigt i doktrinen, ofta med vaga och motstridiga slutsatser.92 Karlgren anförde tidigt att syftet bakom formkrav generellt sett är mångfaldigt, bland annat motverka förhastade investeringsbeslut och underlätta bevisning om avtalet och dess innehåll.93 Formkravet för aktieteckning motiverades enligt författaren av att potentiella investerare ska ges ett bättre beslutsunderlag med tydlig information om bolaget och teckningsvillkoren. Detta skulle motverka engagemang i osunda bolag och förhindra att aktier tecknades utan moget övervägande.94 Karlgren
90 Westermark & Lagercrantz, s. 121.
91 Emissionsgarantidomen, HD:s domskäl p. 40.
92 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 147.
93 Karlgren, s. 55 och s. 60.
94 Karlgren, s. 56.
36
framhöll dock att det ”förhärskande” motivet bakom formkraven var att skydda investerare mot ogenomtänkta affärer.95
Nerep, som ställer sig mycket kritisk till ”[…] detta av Karlgren godtyckligt utvalda, ”förhärskande” motiv”,96 kartlägger på ett bra sätt bakgrunden till formkraven. Nerep konstaterar att formkravet synes ha tillkommit vid införandet av 1895 års aktiebolag och därefter utvecklats i 1910 års aktiebolagslag.97 1895 års lag förde med sig en väsentlig utvidgning av kontroll- och publicitetskraven för aktiebolag jämfört med vad som hade gällt dessförinnan.98 Kraven på publicitet och kontroll förutsatte av naturliga skäl ökad formbundenhet vid aktiebolagens centrala händelser.99 Ett materiellt krav på registrering infördes och en prövning som syftade till att undersöka huruvida bolagets bildats i föreskriven ordning skulle föregå registreringen. Prövningen var då en avgörande förutsättning för att medge bildningen av aktiebolag, eftersom sådana rättssubjekt i och med avsaknaden av personligt ansvar för bolagets förbindelser innebar
”väsentliga förmåner” för delägarna.100
I förarbetena till ABL 1890 uttalades att den största faran ”för allmänhetens inledande i osunda affärsföretag” var vid bolagsbildningen, eftersom ”bittra erfarenheter i detta hänseende” hade flertalet gånger observerats i utlandet och där föranlett detaljerad lagstiftning.101 Även om några liknande svåra missförhållanden dittills inte hade observerats i Sverige fann kommittén skäl att agera. I syfte att förebygga detta infördes ett krav på att aktietecknarna skulle ges information om bolagets verksamhet, teckningsvillkor m.m.102 Kravet på att viss information ska framgå vid aktieteckning gäller än idag enligt 13 kap. 13 § ABL, och det är som bekant också en förutsättning för emissionsgarantiers
95 Karlgren, s. 59.
96 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 152.
97 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 148.
98 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 148.
99 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 149.
100 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 149.
101 Förslag till lagar om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet m. m., Stockholm 1890, s. 107 f.
102 A.a. s. 108 och Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 149.
37
rättsliga bindningsverkan.103 Vad gäller kravet på skriftlighet som uppställs i 13 kap. 13 § ABL och i emissionsgarantidomen kan man även där återfinna en motsvarighet i 12 § 1890 års aktiebolagslag, i förarbetena till vilken angavs att kravet på skriftlighet tjänade till underlag för registreringsmyndighetens prövning.104 I ABL 1905 återfanns en bestämmelse om aktieteckningens formbundenhet i 11 §.
Nerep summerar genomgången av motiven bakom 1890 och 1905 års aktie-bolagslagar genom att konstatera att motiven för formkravet vid aktieteckning var blandade. Formkravet ämnade förenkla uppfyllandet av publicitets- och kontrollkraven, skydda bolagets borgenärer och den aktietecknande allmänheten i stort.105 Författaren har därför inte kunnat utskilja något särskilt dominerande motiv bakom formkravet,106 ett påstående som jag för egen del finner det svårt att invända emot. I vilket fall som helst menar Nerep att det har skett en förändring hur man ser på ändamålen bakom formkravet i vart fall i och med ABL 1975.107 Författaren konstaterar också att det skett en uppluckring av principen om att utfästelser inte är bindande och att det finns en tydlig tendens att tolka formkrav restriktivt,108 men som Åqvist påpekar bör utfästelser bedömas i den miljö de verkar och inte kategoriskt för att de utgör utfästelser.109
I förarbetena till ABL 1975 konstateras att det måste anses vara en föråldrad uppfattning att aktiebolaget som företagsform skulle vara ett farligt instrument som skulle kunna locka allmänheten att satsa sina besparingar i ”mindervärdiga”
företag.110 Tvärtom framhålls vikten av att aktiebolagen ges förutsättningar att dra till sig tillräckligt kapital för att möjliggöra en lönsam och utvecklingsduglig rörelse.111 Vikten av att tillräcklig information ges rörande bolaget i samband
103 Se ovan avsnitt 3.4.4.
104 Se förslag till lagar om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet m. m., Stockholm 1890, s. 113 och Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 150 f.
105 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 151.
106 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 151.
107 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 161-163.
108 Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, s. 166 f och Åqvist s. 610.
109 Åqvist s. 612.
110 SOU 1971:15 s. 110.
111 SOU 1971:15 s. 113.
38
med bolagsbildning och kapitalökning understryks ånyo, trots att ABL 1975 kraftigt minskade de formaliteter som ska iakttas vid bland annat bolagsbildning och kapitalanskaffning.112
Åqvist konstaterar att när ändamålsöverväganden inte med säkerhet kan konstateras genom att studera motiven bör en mer vittomfattande analys företas för att fastställa ändamålen.113 Författaren anför att ett allt tydligare ändamål är att konkretisera när ett bindande avtal har ingåtts, vilket ligger i bolagets samtliga intressenters intresse, inte minst bolagets borgenärer.114 Vidare anför Åqvist att lagstiftaren på senare tid funnit det motiverat att utöka tillämpningsområdet för vissa andra borgenärsskyddsregler och att det därför bör vara avlägset att inskränka tillämpningsområdet för formkravet vid aktieteckning i dess egenskap av borgenärsskydd.115
I förarbetena till den nu gällande aktiebolagslagen anges skyddsintresset för formkravet syfta till att skapa garantier för att emissionsvillkoren är kända för aktietecknarna inför teckningen och undvika att det i efterhand uppkommer oklarheter kring på vilka villkor aktieteckningen har skett.116 HD konstaterar i emissionsgarantidomen i tillägg till detta att formkraven för aktieteckning idag syftar till ”att tillgodose de behov av klarhet och transparens samt ordning och reda som föranleds av den komplicerade samägandeform som aktiebolaget kan utgöra. Det är viktigt att entydigt och omedelbart kunna fastställa hur teckningsförfarandet har utfallit.”.117 HD konstaterar att ändamålen med formkraven för aktieteckning inte äventyras av att upprätthålla en sådan ensidig rätt för bolaget att påkalla aktieteckning som ett emissionsgarantiavtal innebär.118 Sammanfattningsvis har ett stort antal skyddsändamål bakom formkraven anförts sedan införandet och dess inbördes relevans har skiftat över tid, vilket är naturligt
112 SOU 1971:15 s. 110 och s. 127.
113 Åqvist, s. 611.
114 Åqvist, s. 613.
115 Åqvist, s. 613.
116 Prop. 2004/05:85 s. 346.
117 Emissionsgarantidomen, HD:s domskäl p. 38.
118 Emissionsgarantidomen, HD:s domskäl p. 38. Se dock ovan vid not 69 om lämpligheten att kalla ett ömsesidigt förpliktande avtal för ”ensidigt”.
39
mot bakgrund av den explosionsartade utveckling som skett på det aktiebolags-rättsliga området sedan 1890. Många av de ändamål som anförts i äldre rätt är idag är obsoleta eller överflödiga. Exempelvis kan formkravets funktion som skydd för ogenomtänkta investeringar starkt ifrågasättas inte minst när fråga är om nyemission av aktier, eftersom redan emitterade aktier idag handlas momentant genom ett enkelt musklick utan att betungas av formkrav.
Författarnas främsta gemensamma osäkerhet tycks ha berört huruvida ett teckningsåtagande kan vara obligationsrättsligt bindande på så sätt att ett brott mot åtaganden grundar skadeståndsskyldighet, snarare än associationsrättslig bundenhet.