Autenticitet hos kulturlämningar har diskuterats såväl internationellt som i Sverige, i första hand rörande byggnadsmonument och konserveringsfrågor. Vad som är autentiskt anses avgörande när det gäller att välja ut vad som ska bevaras för framtiden och hur. Då det inneburit vissa problem att inter nationellt komma överens om vad autenticitet är och hur den manifesterar sig, har man behandlat begreppet från olika teoretiska och praktiska ut gångspunkter. Resultatet av denna diskussion har jag sammanfattat i nyckel orden äkta, sant, original, ursprunglighet, tillförlitlighet, unikt, aura.
Även om de flesta anser sig kunna urskilja och känna autenticitet hos en kulturlämning, är det svårt att definiera vad man finner den i. För att kunna göra det på ett mer systematiskt och användbart sätt måste man relatera begreppet till vissa konkreta egenskaper, nämligen form, material, estetik,
sällsynthet - representativitet, kontext, funktion, bakomliggande avsikt, och
se vad man får för svar från det aktuella objektet.
Begreppet är relativt och förändras över tid, och det är därför nödvändigt att man är lyhörd och tar hänsyn till det aktuella sammanhanget. Man mås te precisera i exakt vilken eller vilka egenskaper man finner objektets auten ticitet och hur stora förändringar som kan tillåtas. Patinan, tidens spår eller ”årsringarna” hos ett föremål eller en byggnad, kan vara en kvalité som snarare förhöjer än förminskar dess värde.
Det krävs alltså både kunskap och insikt såväl som lyhördhet för att av göra i vad en lämnings autenticitet består. Önskan att vara flexibel och und vika att utpeka något som falskt i kultursammanhang gör det dessutom svårt att skapa konkreta riktlinjer. Därför betonas i diskussionen hur viktig exper tens, den professionelles, roll är.
Om man överför detta begrepp och arbetssätt på fornlämningssfären får man en utgångspunkt för diskussion såväl kring fornlämningarna i sig som kring skillnader och likheter mellan olika typer av kulturlämningar. Att an vända tankesättet och definitionerna på en fornlämningskategori och en en skild fornlämning kan som ovan ge nya perspektiv på de kvalitéer och pro blem som finns och måste diskuteras i det enskilda fallet. Genom att använda samma utgångspunkter kan man också mer fruktbart jämföra och förklara skillnader och likheter mellan olika typer av kulturlämningar.
Att använda detta analysredskap ger dessutom tillgång till ett gemensamt språk för alla typer av kulturlämningar, vilket är väsentligt för dialogen med
kulturarvsarbetare med andra utgångspunkter och för att kunna förklara fornlämningarnas inneboende värde för dem och för omvärlden.
En fundamental skillnad mellan disciplinerna kan urskiljas i synen på hur och om objekten får brukas. Inom byggnadsvården har synen med tiden för ändrats på var man finner autenticiteten: emfasen på ursprunget har övergått till ett framhävande av kontinuitet och levande tradition. Klyftan däremel lan kan man finna i en konstant konflikt mellan arkitekturens kreativa och monumentets konservativa natur (Dushkina 1995:309). Idag är man dock överens om värdet av den historiska utvecklingen och överlappningen.
Fornlämningarna ses istället mer konservativt, som monument, vilket bland annat yttrar sig i kulturminneslagens krav på att de ska vara varaktigt övergivna. Genom att pröva en annan syn på var autenticiteten ligger, kan nya frågeställningar uppstå och ett mer givande utbyte mellan olika ämnes områden. Färre enkla svar - men en mer dynamisk diskussion.
Referenser
Litteratur
Andersson, Karolina, zooz. Varför köpa kopior av gamla prylar? Svenska
Dagbladet 31/8 zooz. Stockholm.
Anteil, Elina. 1994. Om autenticitet. Kulturmiljövård 1994/4:1-2. Stock holm: Riksantikvarieämbetet.
Benjamin, Walter. 1997. Konstverket i reproduktionsåldern. I: Furuland, L & Svedjedal J. Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Dushkina, Natalia. 1994. Authenticity: Towards the Ecology of Culture. I: Larsen, K E (red.). Nara Conference on Authenticity. Proceedings of the
Conference in Nara, Japan, 1-6 November 1994. Tokyo: Agency for Cul
tural Affairs.
Eco, Umberto. 1986. Faith in Fakes. Essays. London: Seeker &t Warburg. Eklund, Ann-Katrin. zooi. Labyrinten inte längre fornminne. Bohusläningen
med Dals Dagblad 12/9 2001. Uddevalla.
Fagerström, Kåre. 1994. Att bevara originalet eller hugga nytt - om stenkon servering i Lincoln. Kulturmiljövård 1994/4:28-31. Stockholm: Riksan tikvarieämbetet.
Ferrara, Alessandro. 1998. Reflective Authenticity. Rethinking the project of
modernity. London: Routledge.
Fisher, Adrian & Gerster, Georg. 1990. Labyrinth. Solving the Riddle of the
Maze. New York: Harmony Books.
Giglioli, G.Q. 19Z9. L’oinochoe di Tragliatella. Studi Etruschi, Vol. III. Fi
renze: Leo Olschi.
Hidemark, Ove. 1996. Autenticitet - vad är det? Kulturmiljövård 1996/1-
2:113-119. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Holtorf, Cornelius &c Schadla-Hall, Tim. 1999. Age as Artefact: On Archaeo logical Authenticity. European Journal of Archaeology, Vol 2(2). London. Ivarsson, Torkel, zooi. Fornminnet visade sig vara en grillplats. Borås Tid
ning 12/9 2001. Borås.
Jokilehto, Jukka. 1995. Authenticity: a General Framework for the Concept. I: Larsen, K E (red.). Nara Conference on Authenticity. Proceedings of the
Kern, Hermann, zooo. Through the labyrinth: designs and meanings over 5000 years. München: Prestel.
Kraft, John. 1977. Labyrint och ryttarlek. Fornvännen 72. Stockholm.
- 1985. The Goddess in the Labyrinth. Religionsvetenskapliga skrifter ii.
Åbo: Åbo akademi.
- 1995. Sverige - världens labyrintrikaste land. Forskning och Framsteg
6/1995. Stockholm.
Kulturmiljövård. 1994/4. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljövård. 1995/1-2. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljövård. 1996/1-2. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Larsen, Knut Einar (red.). 1995. Nara Conference on Authenticity. Proceedings
of the Conference in Nara, Japan, 1-6 November 1994. Tokyo: Agency for
Cultural Affairs.
Larsen, Knut Einar & Marstein, Nils. 1994. Conference on Authenticity in Rela
tion to the World Heritage Convention. Preparatory Workshop, Bergen, Nor way, 31 January - 2 February 1994, Workshop Proceedings. Oslo: Tapir.
Lowenthal, David. 1985. The Past is a Foreign Country. Cambridge: Cam bridge University Press.
- 1994. Criteria of Authenticity. I: Larsen, K E 8c Marstein, N (red.), Confe
rence on Authenticity in Relation to the World Heritage Convention. Prepa ratory Workshop, Bergen, Norway, 51 January-2 February 1994, Work shop Proceedings. Oslo: Tapir.
- 1995. Changing Criteria of Authenticity. I: Larsen, K E (red.), Nara Con
ference on Authenticity. Proceedings of the Conference in Nara, Japan, 1-6 November 1994. Tokyo: Agency for Cultural Affairs.
Marstrand, M & Moe, L. 1955. Min förste bog. 12 uppl. Köpenhamn. Norman, Peter. 1995. Sjöfart och fiske: De kustbundna näringarnas läm
ningar. Fornlämningar i Sverige 3. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Petzet, Michael. 1995. ”In the full richness of their authenticity” - The test of
Authenticity and the New Cult of Monuments. I: Larsen, K E (red.), Nara
Conference on Authenticity. Proceedings of the Conference in Nara, Japan, 1-6 November 1994. Tokyo: Agency for Cultural Affairs.
Ros, Anders. 2001. Grillplats blev fornminne. Borås Tidning 5/9 2001. Borås. Stjernström, Anita 8c Bo. 1998. Magiska instrument längs leden. I: Reiher,
C H (red.). Dalaröleden. Skårgårdsstiftelsens årsbok, 26. Stockholm. Sund, Malin. 2001. Museum trodde pojklek var fornminne. Dagens Nyheter
29/8 2001. Stockholm.
Thelaeus, Erik. 1992. Från Medelhavet till Bottniska viken: Om den klassiska labyrinten, en av mänsklighetens äldsta bildsymboler. Thule: Kungl.
Trotzig, Gustaf. 1994. Det var från medeltiden... Kulturmiljövård 1994/4. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Unnerbäck, Axel & Nordin, Erik. 1995. Kulturhistoriskt värde? Kulturmiljö
vård 1995/1-2. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Westerdahl, Christer. 1991. Lotsning och labyrint. Ångermanland - Medelpad:
årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1990/91.
Härnösand.