Demokrati och inkludering – en begreppsdiskussion är en artikel skriven av Carlsson och Nilholm. Syftet med denna artikel är begreppen demokrati och inkludering och relationen mellan varandra. Enligt Carlsson och Nilholm är skolan utformad för att alla barn och elever ska inrymmas av den mångfald som finns. I dagens samhälle har inkludering blivit ett begrepp som är allt mer märkbart. Inkludering ses som något positivt och eftertraktat av vetenskapens värld inom specialpedagogik, men även i olika nationella och internationella policydokument (2004, s. 77). Inkludering är ett begrepp som används i större utsträckning än begreppet integrering, alltså är det fler argument kring att använda begreppet inkludering snarare än integrering. Anledningen till detta är att integrering kännetecknar ett barn som avvikande och ska passa in i förutbestämda strukturer och rutiner. Inkludering handlar om barnens olikheter som ska vara grunden till undervisningen, begreppet har alltså fått sin rot från barn i behov av särskilt stöd (Carlsson & Nilholm, 2004, s. 79 & 80).
Den politiska versionen ”en skola för alla” har omfattat ett arbete för inkludering i verksamhetens vardagspraktik. Begreppet inkludering har sedan 70-talet varit centralt i utbildningsystemet. Förskolan är en del av utbildningsystemet och omfattar alla skolformer och utbildningar i Sverige (Hjörne & Evaldsson, 2012, s. 5). Carlsson och Nilholm lyfter fram att det finns olika aspekter för att se inkludering som ett helhetsbegrepp. I detta fall kan inkludering ha samband med demokrati. Carlsson och Nilholm menar att det finns ett så kallat demokratideltagarperspektiv som beskriver hur demokrati förenar människor utifrån erfarenheter och gemenskap. Om individer skapar samvaro och ömsesidighet mellan varandra, desto mindre blir exkluderingen och distansen från varandra. Carlsson och Nilholm skriver vidare att en stark inkludering kan användas i specialpedagogiken till utbildningsystemet för barn i behov av särskilt stöd. Sär och- klassgrupper utesluts som skolform för barn som är i behov av särskilt stöd och får arbeta på att totalt inkludera alla barn i skolan. Tanken med denna teori är att samhällsindivider ska kunna skapa gemenskap och möta varandra redan i en tidig ålder för att i senare ålder kunna mötas i det stora samhället (2004, s. 88 & 89).
4.1 Förskollärarnas arbete med inkludering
Syftet i studien Teaching all children: preparing early childhood preservice teachers in inclusive settings skriven av Voss och Bufkin handlar om att förbereda förskollärare för undervisning med barn i behov av stöd och har en inkluderande inställning i fokus. Denna studie är baserad på en kvalitativ och en kvantitativ metod. Genom den kvantitativa metoden fick förskollärarna delta i en kurs om inkludering på universitetsnivå. Kursen omfattade 16 frågor om barn i behov av särskilt stöd där de fick rangordna sin kompetens utifrån 1–5 poängskala (211, s. 348). Vidare blev förskollärarna intervjuade för att berätta om sina upplevelser med kursen. Antalet barn som är i behov av särskilt stöd har på senare tid ökat och lärare inom olika läraryrken har fått en större utmaning. Voss och Bufkin kommit fram till att skapandet av ett inkluderande klassrum för alla barn är en utmaning för många lärare.
Voss och Bufkin anser att det finns en lucka mellan teori och det praktiska (2011, s. 338).
Voss och Bufkin anser för att förena klyftan mellan teori och praktik är det viktigt att alla aktörer inom förskola och skola aktivt deltar och förespråkar för en inkluderande undervisning. För att detta ska ske bör utvecklingen och samarbetet inom lärarprofessionen vara aktivt och uppmuntras redan i lärarutbildningen för förskola (2011, s. 339). Voss och Bufkin lyfter fram att förskollärare ska förberedas för att förstå begreppet inkludering och för att sedan kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det handlar om att utveckla och förändra attityder kring begreppet och även ha det som ett förhållningssätt när pedagoger vill ha ett inkluderande innehåll till sin undervisning. Pedagoger ska se efter vad för inlärningsbehov barnet behöver stöd kring som är relaterat till vad barnet ska arbeta med samt hur miljön påverkar barnet. Detta kallar Voss och Bufkin för inlärningsplan som även ska styrkas med ett styrdokument, vilket i detta fall är läroplanen (2011, s. 347).
I studiens diskussion skriver Voss och Bufkin att det handlar om att reflektera och tro på inkludering för att få förtroende till sin undervisning och även skapa fler erfarenheter. Många förskollärare ansåg att de varit rädda och haft mindre förtroende till sitt val av innehåll för att inkludera barn som är i behov av särskilt stöd. Förskollärarna har även känt att de vill arbeta med en strukturerad inkluderingsform för dessa barn. Samtliga pedagoger i studien har fått gå på kurser om inkludering för att sedan arbeta med det i praktiken, vilket i sin tur har gett goda resultat genom utökade kunskaper och förändrade attityder kring hur inkludering ska användas. Lärarna fick även förberedelser som innebär kunskaper från kursen för att möta alla barns behov (Voss & Bufkin, 2011, s. 352).
4.2 Specialpedagogiska yrkesroller
Artikeln Specialpedagogers och speciallärares olika roller och uppdrag – skilda föreställningar möts och möter en pedagogisk praktik är skriven av Nisser. Denna artikeln handlar om att se skillnader på förväntningarna mellan specialpedagoger och speciallärares roller. Syfte är att förstå varför dessa skillnader finns och problematisera förväntningarna.
Metoden som användes i denna studie utfördes med hjälp intervjuer som bidrog till kunskapsväckande dialoger med specialpedagoger och speciallärare som blev utbildade i sitt yrke efter år 2008 (Nisser, 2014, s. 1).
I Sverige har förskolan och skolan möjlighet till att få stöd från två socialpedagogiska yrkesroller: specialpedagoger och speciallärare. Nisser anser att vi i dagsläget har olika uppfattningar om deras roller, arbetsuppgifter och andra aspekter som är relevanta inom detta område som uppdrag och hur dessa specialpedagogiska tillgångar används. Den viktigaste aspekten inom specialpedagogiken är att bidra med förutsättningar och möjligheter till alla barns lärande med hänsyn till ett inkluderande synsätt. Arbetet inom specialpedagogiken kan ske genom en direkt kontakt med barnet men även kontakt med förskolepersonal för att arbeta på ett förebyggande sätt (Nisser, 2014, s. 2–4).
Vidare skriver Nisser att specialpedagoger gång på gång får uppdrag som speciallärare har.
Utifrån resultatet i denna artikel skriver Nisser att speciallärarens uppdrag omfattar ett arbete med ämnesutveckling, där de bidrar med idéer och även handleder i ämnet. Specialläraren utför klassobservationer och undervisar i olika situationer, exempelvis i klassrum med den enskilda eleven eller i mindre grupp. Däremot har specialpedagogerna ett mer övergripande uppdrag där de arbetar förebyggande med att exempelvis leda samtal med förskolepersonal om lärandemiljöer. Som ovan nämnt har specialpedagoger olika arbetsuppgifter. De som är anställda inom förskolan uppfattar sitt specialpedagogiska arbete på sådant sätt att det handlar om utvecklingen av lärmiljöerna samt arbetet med de barn som är i behov av särskilt stöd (Nisser, 2014, s. 14). I specialpedagogens uppdrag ingår det att vara en kvalificerad samtalspartner, vilket innebär att specialpedagogen med jämna mellanrum har kvalificerade samtal med ledning och även samtal med speciallärare. Det finns en negativ syn på specialpedagoger som är anställda i centrala enheter med egna chefer. Varför det är så, beror på att specialpedagogerna betraktas komma till förskolan när de blir tillkallade för att reda ut ett dilemma eller problem (Nisser, 2014, s. 15 & 16).
4.3 Specialpedagogiska insatser
I studien What is Special in Special Education from the Inclusive Perspective? undersöker Madeureira och Mäkinen utifrån ett inkluderande perspektiv om hur begreppet integrering tolkades och användes i specialundervisning. Madeureira och Mäkinen använde sig av en kvalitativ epistemologisk analys där forskarna genomförde intervjuer och videoupptagningar i två förskolor i Brasilien. I förskolorna framfördes aktiviteterna av specialpedagoger i
specialundervisningen för barn i behov av särskilt stöd. Pedagogerna på förskolan intervjuades och videoinspelningana användes för att följa förskolans rutiner.
I studiens resultatdel kom Madeureira och Mäkinen kom fram till att förskollärarna artikulerade och var tydliga med barnen samt vägledde barnen som var i behov av särskilt stöd på ett lockande sätt till olika material som finns i verksamheten. Madeureira och Mäkinen kom fram till att förskollärarna fick en större förståelse över barn med funktionsnedsättningar, behov samt inlärningsprocess. Med inlärningsprocess menas att varje barn har sin egen läroprocess men att det tar lite längre tid för ett barn med funktionedsättningar att inhämta kunskap, vilket syntes tydligt när de barnet avvek från resten av klassen. Förskollärare ansåg att barn med funktionsnedsättning behöver stöd under sin skolgång för att lära sig skolans rutiner, förstärka sitt vokabulär samt förbättra sin kommunikativa förmåga. Det framgår även i studien att de barnen med funktionsnedsättning har fått vara delaktiga i ett kollegialt lärande i den pedagogiska verksamheten. Delaktigheten utgår från att barnen aktivt får samspela och lyssna in varandra (Madeureira & Mäkinen, 2007, s. 57).
Denna studie hänvisar till tidigare studier som har poängterat att lärare som har fått gå en vidare utbildning eller kurser om barn med svårigheter, har en positivare inställning till barn med funktionsnedsättning. Dessa lärare arbetar inkluderande och anpassar miljön utifrån elevernas behov. Madeureira och Mäkinen observerade den första förskolan och skapade en planering med de inblandade lärarna för att specialpedagogen skulle få kunskap om skolans rutiner och den pedagogiska verksamheten. Den andra förskolan fick extra timmar med specialpedagogen i sin verksamhet där specialpedagogen var deltagande under de pedagogiska momenten (Madeureira & Mäkinen, 2007, s. 59). Madeureira och Mäkinen kom fram till att förskollärarnas uppfattningar om hur de inkluderade de barn med funktionshinder inte alltid stämde överens med förskollärarnas arbete i praktiken utifrån videoobservationerna (2007, s. 59 & 60).